tag:blogger.com,1999:blog-81194375115622467422024-03-14T11:27:16.290-07:00Boksamlaren i GöteborgÖrgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.comBlogger99125tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-10356186523238092462018-08-27T09:01:00.001-07:002018-08-27T09:01:28.456-07:00Medaljongerna på Konstmuseets fasadDet är väl inte fel att säga att Götaplatsen utgör Göteborgs hjärta. Mycket kraft strålar ut från museum, konsthall, konserthus och teater och inte minst från alla publika aktiviteter på platsen. Fonden för alltihop är Konstmuseets magnifika, unika fasad - det mest påtagliga som minner om den närmast ofattbart stora Jubileumsutställningen i Göteborg sommaren 1923. Något sådant kommer vi aldrig att få uppleva, varken 2023 eller någon annan gång. Platsen har genom åren förevigats på vykort och i böcker i otaliga versioner och från olika vinklar. Så här såg det ut någon gång kring 1980 (i varje fall innan entrén mm gjordes om 1996) och så har vi som lever nu vant oss vid att se fasaden:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdP2H8RQR_da9UrtDaSfFib3Gfw3gsobebq_KQ_JQ38UP-zu4trwx-10TEVnX7Sjgm8HQW0CudYf9Jn6i3W93uJFwe01fZ74yy6hYeEMT1AIYl_802yQrBF-4A56XVP__0luvvmM7aBh4/s1600/Konstmuseet+kring+1990.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="630" data-original-width="948" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdP2H8RQR_da9UrtDaSfFib3Gfw3gsobebq_KQ_JQ38UP-zu4trwx-10TEVnX7Sjgm8HQW0CudYf9Jn6i3W93uJFwe01fZ74yy6hYeEMT1AIYl_802yQrBF-4A56XVP__0luvvmM7aBh4/s400/Konstmuseet+kring+1990.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men det finns andra äldre avbildningar av museet och dess fasad. Och frågor började dyka upp när vi några göteborgsintresserade detaljstuderade ett fotografiskt vykort, som Stadsmuseets butik tillhandahåller, förmodligen taget under jubileumssommaren 1923. Spårvagnarna gick då Avenyn fram ända till Berzeliigatan, där de sedan svängde nerför Berzeliigatan (fast märkligt nog ser man inte spårvagnarnas elektriska luftledning, än mindre hur ledningen klarar svängen ner till Berzeliigatan utan att fästanordningar kan ses). Och då såg faktiskt Konstmuseets fasad annorlunda ut: ovanför valven satt vad som ser ut om bronsplaketter med något mönster på. Hur hänger det ihop?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqcLAzf1nm1tgAJzQy7aXB3g7R0Xq77xrSzCfH3_GAyYcTn_lsY7kaRmJ51RGPbEgZ0abH3WLv5G_l41qgmtDX8LJ7Str61FdPPF6OXRu5EHZcljxsC3__tJ3n_LoSROQTFu2gyNOapOI/s1600/Vykort+1923+Stadsmus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="877" data-original-width="1600" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqcLAzf1nm1tgAJzQy7aXB3g7R0Xq77xrSzCfH3_GAyYcTn_lsY7kaRmJ51RGPbEgZ0abH3WLv5G_l41qgmtDX8LJ7Str61FdPPF6OXRu5EHZcljxsC3__tJ3n_LoSROQTFu2gyNOapOI/s400/Vykort+1923+Stadsmus.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrKaNGkQE57bD3_b7RNjhwIW_O7hkl1bsZpiW1PTX0MAgz1esbVYY2qPCvjDoMDWXL7oOxqkAYoFOY2628WRIorZo-Bt6uAUdoloEu2kzRNOvo2-0W29Anht5028WjOK0aBU3GxmXEv5M/s1600/Konstm+fasad+detalj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="313" data-original-width="699" height="178" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrKaNGkQE57bD3_b7RNjhwIW_O7hkl1bsZpiW1PTX0MAgz1esbVYY2qPCvjDoMDWXL7oOxqkAYoFOY2628WRIorZo-Bt6uAUdoloEu2kzRNOvo2-0W29Anht5028WjOK0aBU3GxmXEv5M/s400/Konstm+fasad+detalj.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Vykort över Götaplatsen 1923, överst något beskuren, nederst detaljförstoring.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En detaljförstoring visar att över vart och ett av de sju valven ("de sju gäspningarna") sitter en "medaljong", drygt 2 1/2 meter i diameter. Motivet kan inte urskiljas i detalj, men det rör sig om mytologiska motiv, hänsyftande på de sju planeterna = veckans sju dagar: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Uppenbarligen satt medaljongerna uppe under utställningen, men har sedan tagits ned. Det är naturligt att man undrar hur det egentligen var tänkt, om det var arkitekternas ursprungliga plan eller något "utställningsjippo" och förstås vad det har blivit av dem idag. När togs de ner och varför och var finns de nu?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Först: hur hade arkitekterna tänkt sig?</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jo, om detta vet vi en del. Mellan museets arkitekter Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke och skulptören Carl Milles förekom frekventa kontakter inför Jubileumsutställningen. Framför allt gällde det tillkomsten av det stora brunnskaret mitt på Götaplatsen, som småningom också kom att rymma Poseidonstatyn. Men det gällde också relieferna på museifasaden. Konstvetaren Ulf Abel har i sin avhandling<i> Carl Milles - form, idé, medaljkonst (1980)</i> lämnat tämligen detaljerade uppgifter härom:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Som enda konstnärliga utsmyckning på Konstmuseets fasad mot Götaplatsen tänkte sig arkitekterna sju stycken stora bronsmedaljonger, som skulle sitta över loggians bågöppningar. Dessa medaljonger, för vilka man önskade Milles medverkan, fördes på tal samtidigt med diskussionerna kring brunnsprojektet.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sigfrid Ericson skriver i ett brev angående medaljongernas utformning "I den mörknande bronsens kraftiga färg skulle de säkerligen stå vackert mot en grågul tegelyta". Några bronsreliefer hann dock inte bli klara i tid till utställningen. I april 1923 (alltså bara en månad innan utställningen invigdes) föreslår Bjerke att man istället endast markerar sex eller fyra av dessa med släta plåtmedaljonger och sätter in resterande som gipsmodeller. Det som blev uppsatt blev dock till slut alla sju medaljongerna, men utförda i trä och gips, förmodligen tänkta som tillfälliga provisorier i väntan på det definitiva utförandet i mer beständigt material. Varken arkitekterna eller Milles förefaller dock inte ha blivit riktigt nöjda med resultatet: reliefhöjden var inte kraftig nog och figurerna ansågs ha svårt att hävda sig mot den monumentala fasaden. Milles tappade också ganska snart intresset för att arbeta vidare med projektet. Medaljongerna blev därför sittande kvar i den utformning de fått under ett par år ytterligare. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Och vart tog då medaljongerna vägen?</b></div>
<b></b><b></b><i></i><i></i><i></i><i></i><b></b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ja, det är det faktiskt ingen som riktigt vet. Från en tidningsnotis (GT 1928-02-22) kan man dock hämta följande</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Raden av medaljer, som till minnesutställningen sattes upp som kulisser i väntan på ädlare material, har nu plockats bort. Ljusa runda ytor på fasaden äro spåren efter dem. Det är alltså meningen att vi skola få nya medaljer?</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Vi låta frågan gå vidare till professor Romdahl, som upplyser att det länge varit på tal att ta bort dessa medaljer. Men så blåste en av dem ner under senaste stormnatten och efter denna kritik från vädrets makter gick man i författning om att samtliga bortplockades. Under det man så hade stegarna tillgängliga passade man på att sätta upp en s. k. försöksmedalj, som efter anvisningar av arkitekt Ericson utförts av bildhuggaren Björk. Det gäller i främsta hand att få utrönt vilken storlek som mest lämpar sig på fasaden. Man har tänkt att dessa medaljer skulle utföras i sandsten samt infällas i väggen. Men när denna plan kan realiseras står ännu i det blå.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så ner åkte de ursprungliga medaljongerna alltså, men vart de tog vägen är höljt i dunkel. Ingen på Konstmuseet och ingen på Higab (som förvaltar fastigheten) har någon aning. Kanske tyckte man att provisorierna - som ingen ville ha - lika gärna kunde kasseras. Det enda som idag vittnar om medaljongernas existens är järnkramporna, som den skarpsynte iakttagaren kan konstatera sitter kvar i fasadväggen ovan bågvalven.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiklMQiBhqUTveG8IE0q9eZINrNnkjH5EPr8BZB1GCABxniCcnkDpaHuMDdlBgHBIaMeUVAxNRSuWSVgJ8B4tLfFbG70pkj1BdR-xMP4CZ11ScsCAoBDHXxdSylnrUjq3Wxp9FKZ1rRYuQ/s1600/Konstm+kr%25C3%25A4mpor.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1201" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiklMQiBhqUTveG8IE0q9eZINrNnkjH5EPr8BZB1GCABxniCcnkDpaHuMDdlBgHBIaMeUVAxNRSuWSVgJ8B4tLfFbG70pkj1BdR-xMP4CZ11ScsCAoBDHXxdSylnrUjq3Wxp9FKZ1rRYuQ/s400/Konstm+kr%25C3%25A4mpor.jpeg" width="300" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Sammanfattningsvis</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
kan alltså konstateras att arkitekterna ursprungligen hade planerat någon form av utsmyckning ovanför bågvalven och att Carl Milles var vidtalad och gjorde förlagan till de modeller i gips och trä som sattes upp - förmodligen i all hast - våren 1923. Varken arkitekterna eller Milles var dock nöjda med resultatet och när en av medaljongerna blåste ner vintern 1928 så togs de helt bort. Andra alternativ övervägdes, både i brons och i sandsten. Brist på pengar var knappast en återhållande faktor eftersom Lindbergska fonden lovat att stå för kostnaderna. Men efter överväganden, som inte gått att i detalj spåra, beslöt man låta fasaden vara odekorerad. Rätt eller fel finns det säkert olika uppfattningar om.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOpd-qHktLOQ6mJrFRv3eCyw3eee4pfcIRZgfqSKFQ93083a45nVoWa3w2_DSEJY9c9mQMi-xGDsccKPhwTuRwHlgfVUagZ89212J11A7GnrmxZLFyP5IvZIyw7XN0eyg0GjhNCCVpPcg/s1600/Ares+orig+ritn+ur+Sch%25C3%25B6nbeck+II.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="799" data-original-width="1600" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOpd-qHktLOQ6mJrFRv3eCyw3eee4pfcIRZgfqSKFQ93083a45nVoWa3w2_DSEJY9c9mQMi-xGDsccKPhwTuRwHlgfVUagZ89212J11A7GnrmxZLFyP5IvZIyw7XN0eyg0GjhNCCVpPcg/s640/Ares+orig+ritn+ur+Sch%25C3%25B6nbeck+II.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Originalritningen (beskuren) ur det förslag, varmed arkitektfirman Ares (Arvid Bjerke och Sigfrid Ericson) vann tävlingen om utformningen av Götaplatsens avslutning/Konstmuseet 1921. Medaljongerna fanns alltså med i de ursprungliga planerna, medan byggnaden i flera andra avseenden fick en förändrad utformning.</i> <i>Från Schönbeck.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
--------------------</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">Ulf Abel: Carl Milles - form, idé, medaljkonst. Akad. avhandling. Stockholm, 1980.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">Göteborgs-Tidningen 22 februari 1928.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">Gun Schönbeck: Göteborg genom ritningar II. Byggande under 1900-talet. Göteborg, 2012.</span></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-43900409628000567072018-08-27T08:53:00.000-07:002018-08-27T08:53:11.973-07:00Nordens flora: sommarens tyngst vägande bokSå har den då kommit, efterlängtad av alla amatörbotanister och säkert den fantastiska svenska sommarens tyngst vägande bok (2 680 g). Det gäller förstås den nya versionen av Bo Mossbergs och Lennart Stenbergs illustrerade svenska flora, nu med namnet<i> Nordens flora,</i> inte bara tyngre utan också större och omfångsrikare än tidigare: totalt omfattar floran nu drygt 3 600 arter och varieteter<i>.</i> I de tidigare upplagorna var namnet<i> Den nordiska floran</i> (1992) respektive<i> Den nya nordiska floran</i> (2003); bland botaniker och botanister blev dock vardagsnamnet tidigt "Mosten".<br />
<i><br /></i>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCS2cK5JFfRoLwW0K_rjeWezum22XCgSo4kxAayRoI-JFf-jqzLsnWuMa3xbgLt9aaEgwQjYP9sK2divreZEUcuevLA0IJVcjiK3pjIqA4a93YrRsOP7sM_qBBKT0aDp-mDPANXhynNr8/s1600/Nordens+flora.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1054" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCS2cK5JFfRoLwW0K_rjeWezum22XCgSo4kxAayRoI-JFf-jqzLsnWuMa3xbgLt9aaEgwQjYP9sK2divreZEUcuevLA0IJVcjiK3pjIqA4a93YrRsOP7sM_qBBKT0aDp-mDPANXhynNr8/s640/Nordens+flora.jpg" width="420" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den praktfulla volymen är verkligen ingen fältflora, endast de största och starkaste entusiasterna torde komma att bära den med sig i fält och få lär ta den till sig som sänglektyr, men som uppslagsbok efter avslutad exkursion är den i fortsättningen ett måste. De flesta avbildningarna är kvar sedan de tidigare upplagorna, men många nya har tillkommit, något som väl omslaget vill illustrera med flera spektakulära arter som är sentida inkomlingar i den svenska floran. För den som är väl inläst på gamla upplagor av "Kroken" och någon av de äldre upplagorna av den här aktuella floran uppstår till en början viss förvirring. Den nya DNA-tekniken har nämligen lett fram till en ändrad syn på evolution och släktskap bland arter, släkten och familjer. Tidigare växtfamiljer har brutits upp, nya har tillkommit och släkt- och familjetillhörighet för enskilda arter har förändrats. Må så vara, vi som inte är fackbotanister får försöka tillägna oss den nya kunskapen så gott det går. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Och det är bara att konstatera, som Fredrik Sjöberg gör i sin recension av boken i SvD 2018-08-19 att boken "som till både form och vikt påminner om en treliters vinbox" är "en omistlig pjäs i hyllan hos varje svensk som eftersträvar en rimlig bildningsnivå". Sjöbergs råd "att bära hem till sitt bibliotek de växter man vill artbestämma" följs säkert av många, men de riktiga entusiasterna flyttar ogärna växter från deras växtplats. Istället gäller att i - efter bästa förmåga - hopknipt ställning och med en god lupp bedöma artdetaljerna <i>in situ</i>.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXJASNgMoztMWCHcPbUqTKFs0p1ExvigVqsiq3x6QoKKB74s9x0bOmhJlL09z1qtx91mmrA1SvLJ6OF7WLVHFHEZCfCxqyR8jrJk49GWRLrF8-W2p7CgAa5fXcwW5ei622py2m6El_Scc/s1600/Krypbotanik.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigHRxlMa_9Gip71Mne1uW-4Xfv3TNnBprukjSOek2V3RmTrxFw8FktXJTVlwK8_77FdCcv55u8cqvktIXPzv2QqrnuDBk-4XzKfkLQrQlHGKmGuwUXgqaO9oIpTIpJr4i8OpVHLlHxS80/s1600/Krypbotanik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="815" data-original-width="1600" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigHRxlMa_9Gip71Mne1uW-4Xfv3TNnBprukjSOek2V3RmTrxFw8FktXJTVlwK8_77FdCcv55u8cqvktIXPzv2QqrnuDBk-4XzKfkLQrQlHGKmGuwUXgqaO9oIpTIpJr4i8OpVHLlHxS80/s400/Krypbotanik.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Föregångare</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Nordens flora</i> har ett antal föregångare vad gäller ambitionen att avbilda växter i den svenska naturen. Det stora bibliofila verket, dyrt och svåråtkomligt är förstås Johan Wilhelm Palmstruchs<i> Svensk botanik,</i> utgiven i 11 band under åren 1802-43 (det elfte bandet särskilt svåråtkomligt då största delen av upplagan brann upp). Det är nog idag svårt komma över ett komplett exemplar i gott skick under 100 000 SEK. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I början av förra seklet började Carl Lindman, lektor vid Norra Latinläroverket i Stockholm, att med Palmstruchs bilder som bas utge<i> Bilder ur Nordens flora</i> i tre rätt voluminösa band. Den första upplagan kom ut 1901-05, i en andra upplaga (1917) gjorde Lindman själv en komplettering med 144 nya bilder. En reviderad upplaga utgavs senare av Magnus Fries 1977-78 och denna trycks fortfarande då och då upp på nytt i samband med den s k bokrealisationen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Ursings Svensk växter 1944</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så långt bildverk, som fokuserade på ett urval handritade bilder, i flertalet fall med herbarieexemplar som förebild, och främst avsedda för bläddrande i vid salongsbordet. Det var därför ett stort genombrott när Björn Ursing (också han biologilektor i Stockholm) lagom till sommaren 1944 gav ut bildfloran<i> Svenska växter</i>. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_pA-lijaT0EyAVIiFcQ69wsgYf-ENGT0hlVAZvZMUJK9GJfiouqRISr5TyurzyAvE9PxThcwuwm8oZK-RNVhkZjCeQ5wVYWSvih0KC-MEAYZn6vfPjkzStsYgOVCFhloQEmXppQwihpA/s1600/Ursing+3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="754" data-original-width="1403" height="342" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_pA-lijaT0EyAVIiFcQ69wsgYf-ENGT0hlVAZvZMUJK9GJfiouqRISr5TyurzyAvE9PxThcwuwm8oZK-RNVhkZjCeQ5wVYWSvih0KC-MEAYZn6vfPjkzStsYgOVCFhloQEmXppQwihpA/s640/Ursing+3.png" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För mig blev inte Ursings existens uppenbarad förrän jag av min omtänksamme fader fick floran som "premium" för vad som väl bedömdes vara något så när godkända insatser vid skolavslutningen i första klass på Hvitfeldtska läroverket, i juni 1947. Detta exemplar lästes sönder och samman och följdes senare av flera andra, som fram till dess "Mosten" kom följt mig på botaniska strövtåg i flera decennier. Av nån sorts supernostalgiska skäl har jag faktiskt bevarat det första luggslitna exemplaret (härdat av väder, vind och diverse umbäranden i fält och försett med många kryptiska notationer), numera dolt bakom litteratur med mer respektabelt utseende på botanikhyllan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj26uKXbkmSFEYvb1zMJqHgvcuz7m-lFg5Hjb9yQuIAdtX2PK1ny3vp-a5Br-5Cf5jEfPvD1L49Fy5vnIQaiEYuaNAaWKYtjh6RQ6J3o08MyYk8K-O47Z1SxSKMyWIkpX6EYkqzCa6n3q0/s1600/Ursing+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1290" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj26uKXbkmSFEYvb1zMJqHgvcuz7m-lFg5Hjb9yQuIAdtX2PK1ny3vp-a5Br-5Cf5jEfPvD1L49Fy5vnIQaiEYuaNAaWKYtjh6RQ6J3o08MyYk8K-O47Z1SxSKMyWIkpX6EYkqzCa6n3q0/s400/Ursing+4.jpg" width="321" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det här var ju vid den aktuella tiden revolutionerande, att det var möjligt för "vem som helst" att utan djupare botaniska kunskaper artbestämma och benämna vad man stötte på i naturen. Boken såldes snabbt i flera 10 000 exemplar men fackbotanisterna var till en början tveksamma. Den gnälliga inledningen av Sten Selanders recension i SvD (som i övrigt trots allt är ganska positiv) är munter läsning:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Man hör ibland blomsterintresserade, särskilt bland damerna, klaga över bristen på en bok med bilder av vilda svenska blommor, där man kunde få upplysning om växternas namn utan att behöva examinera dem i en flora … Lektor Björn Ursing har velat gå detta önskemål till mötes: han har alltså givit ut en botanisk biblia pauperum med över åttahundra prydliga bilder av vår vilda floras medborgare till tjänst för dem som inte är i stånd att läsa innantill i en vanlig flora.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det finns en hel del som jag beundrar hos Sten Selander, men i takt med bokmarknadens utveckling under efterkrigstiden var han uppenbarligen inte. Med åren blev Ursings flora en enorm succé, utgiven i olika upplagor och utföranden - och säljs nog fortfarande en del. Lätthanterlig, enkel, faktiskt användbar för en nyfiken amatör. Bildkvaliteten och färgerna har väl dock inte alltid varit av bästa kvalitet. </div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaXYqbclLcmexTw9RMWwHqCOuPVZUBotj0Pf8q7LFEeKxCpO_XEUlsz2qdvffv1vHzYD6SYxy3WOR5cxYgeyrBtK5LScj2Usgo8E0VYs5WCgNrPoyro5JkySWq6tFvfXAK86fotHLJZ7M/s1600/Ursing+3.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5-gocpxBqWKJFXPT-ySMz5A8cpo-mNGYky9UGCVhbOz9I6_Pn8Hp1763jPXcoQL9WHh2tzLYYaKIlat0ZiC7Mr17_-d21DUdD0u29NHMbCaID4L9ao8T2uB733n0F6sQbyc3QHmtLxq0/s1600/Nordens+flora+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="542" data-original-width="608" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5-gocpxBqWKJFXPT-ySMz5A8cpo-mNGYky9UGCVhbOz9I6_Pn8Hp1763jPXcoQL9WHh2tzLYYaKIlat0ZiC7Mr17_-d21DUdD0u29NHMbCaID4L9ao8T2uB733n0F6sQbyc3QHmtLxq0/s320/Nordens+flora+2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i style="font-size: 12.8px; padding-top: 0px;">En av nykomlingarna i den svenska floran, den lilla orkidén</i> Ophrys apifera,<i style="font-size: 12.8px; padding-top: 0px;"> </i></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i style="font-size: 12.8px; padding-top: 0px;">som på svenska fått namnet biblomster. Hittills endast funnen på en enda lokal i södra Skåne.</i></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i style="font-size: 12.8px; padding-top: 0px;">Här avbildad av Bo Mossberg på omslaget ill</i> Nordens flora.</div>
<div style="text-align: left;">
------------------</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Sten Selander: En flora i bilder. - Svd 1944-06-15.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Fredrik Sjöberg: Näckrosen har plötsligt blivit mycket gammal. Under strecket. - Svd 2018-08-19.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 12.8px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; padding-top: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
</a><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-37011455155608709712018-04-11T09:46:00.003-07:002018-04-11T09:50:20.714-07:00Schrebers kammargymnastik<div>
Kammarensemble, kammarspel, kammarlärd och möjligen kammarrättspresident - men kammargymnastik var för mig ett nytt ord. Men för några dagar sedan kom jag för några kronor över en liten skrift med titeln<i> Kammargymnastik. Till helsans bibehållande och återvinnande eller System af fristående gymnastiska öfningar utan redskaper eller biträde såsom medel till helsa och lefnadsfriskhet för båda könen, alla åldrar och yrken.</i> Den såg intressant ut. Författare var den medicine doktorn Dan. Gottl. M. Schreber. Boken är tryckt 1867 i Gefle, omfattar 96 sidor och innehåller två utförliga planscher (se nedan). Någon hade ansett skriften så värdefull att den bundits in i ett visserligen enkelt men dock prydligt klotband. Bilagt fanns ett par handskrivna, sannolikt samtida, blad där ägaren plockat sina egna godbitar bland rörelseövningarna: armhäfning, benuppvinkling, bålvridning, armvridning, vexelknästräckning, bensvängning, armlyftning åt sidorna etc.</div>
<div>
<i><br /></i></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpTv3UMewfxMFbwaRIWzwXMAHFLNp3p9v5v5CGI_xs_ILpF2tHaehLPFvJRNhx1s9AbnuJ8XfT7ULgsPHx9uGzX98h9JBLokDnsk3Ikt85Fs_0XPsXBjpwHSg2dyVrfJSpczDDzjtZ4fY/s1600/Kammargymn+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="983" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpTv3UMewfxMFbwaRIWzwXMAHFLNp3p9v5v5CGI_xs_ILpF2tHaehLPFvJRNhx1s9AbnuJ8XfT7ULgsPHx9uGzX98h9JBLokDnsk3Ikt85Fs_0XPsXBjpwHSg2dyVrfJSpczDDzjtZ4fY/s400/Kammargymn+1.jpg" width="245" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Skriften Kammargymnastik blev vida spridd och kom ut i sammanlagt 31 upplagor , mitt exemplar </i><br />
<i>är av den nionde tyska upplagan, </i><i>översättningen till svenska av C.A. Engström är i sin tur tredje upplagan.</i></div>
<div>
<i>Originalet trycktes på tyska 1855 och den första svenska översättningen kom 1863.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i></i>Efter inledande övergripande tankar rörande "den utbildade kroppens vårdslösande af krafternas allsidiga användning" kristalliserar författaren ut sitt huvudbudskap:</div>
<br />
<i>Vi finna deraf det oafvisliga behofvet af en helsogymnastik för alla dem, hvilkas lefnadsförhållanden för öfrigt medgifva dem nästan ingen annan muskelverksamhet än blotta gåendet. Och om ock understundom enskilda personer blifva förskonade från de svåra bestraffningarne för bristande rörelse, så gör sig dock denna i alla händelser gällande genom tidigare ålderdom och slapphet, genom kroppens krökning och sammansjunkande, genom inträdande styfhet i lederna, allmän kraftlöshet o.s.v. ... Hos muskelverksamma och för öfrigt naturenligt lefvande menniskor hörer, till och med under mindre gynnsamma klimatiska förhållanden, full vigör ännu vid 70 till 80 år icke till förvånande sällsyntheter. Lef måttligt, rörligt och förnöjsamt - dessa äro de tre ord, hvilka helsans filosofi tillropar oss och hvilkas efterföljd lofvar oss en lyckad ålderdom. </i><br />
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
Och även om uttryckssättet är lite ålderdomligt ter sig rekommendationerna så här drygt 160 år senare snarast anmärkningsvärt klarsynta och efterföljansvärda. Däremot upplever den nutida läsaren mer besvärande den starka kopplingen mellan olika rörelseövningar och den etiska dimensionen: uppnåendet av inre frihet, förädling av det egna jaget och modig kamp över andliga svårigheter.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Ty på det trogna uppfyllandet af dessa båda bud, det hygieniska och det ethiska, beror hela hemligheten af den svåraste, men ädlaste och vigtigaste af alla konster, lefnadskonsten, det är: att lefva rigtigt.</i></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<b>Detaljerade kroppsrörelseövningar</b><br />
Författaren redovisar sedan i detalj de 16 olika "särskilda rörelseformerna inom sundhets-kammar-gymnastiken, allt från enkel<i> kretsrörelse med hufvudet</i> till den något mer komplicerade<i> vältrande på rygg.</i> De olika rörelserna demonstreras med illustrationer på de två planscher som medföljer skriften. Här ett urval:</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVmWJpNLQeYaoFXbGhhoZpmEmwCccQv-lgfyKZuKEQbh_mUFWLOHAoRLT69dsanKtVJJid3-hYJ6hAk4RZmkRJ0RSm1b8LolVbu27wGOFg82aSy_FqmOupKoV7k69pXdI8nvnoP2KsiFo/s1600/Kammargymn+2+rev.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="763" data-original-width="1316" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVmWJpNLQeYaoFXbGhhoZpmEmwCccQv-lgfyKZuKEQbh_mUFWLOHAoRLT69dsanKtVJJid3-hYJ6hAk4RZmkRJ0RSm1b8LolVbu27wGOFg82aSy_FqmOupKoV7k69pXdI8nvnoP2KsiFo/s400/Kammargymn+2+rev.jpg" width="400" /></a></div>
<i></i><i></i><i></i><i></i><i></i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivL12aCqnxhBrTprgHvPQgPnN2KZn_ylEYSsJESQaGjw4qwzCv9jJSot1jvDKxdTJ_DAgTqgXkaynQDWVRG2rP9Bdb4Qo8amlcz3E7Q7upSlEsCq5e4_9hZaN7_mrNyRmotCWQ7glVjHc/s1600/Kammargymn+3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="558" data-original-width="1600" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivL12aCqnxhBrTprgHvPQgPnN2KZn_ylEYSsJESQaGjw4qwzCv9jJSot1jvDKxdTJ_DAgTqgXkaynQDWVRG2rP9Bdb4Qo8amlcz3E7Q7upSlEsCq5e4_9hZaN7_mrNyRmotCWQ7glVjHc/s640/Kammargymn+3.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<i></i><i></i>Intressant nog återfinns både manliga och kvinnliga drag hos de skisserade rörelseutövarna och författaren anger ju också redan i titeln att övningarna är avsedda "för båda könen, alla åldrar och yrken". Sannolikt en för tiden anmärkningsvärd jämlikhetsaspekt!<br />
<br />
Nå vem var då författaren till denna utmärkta skrift. Jo, Daniel Gottlob Moritz Schreber (kallad Moritz) (1808-1861) var som framgår av titelbladet en väletablerad och akademiskt meriterad ortoped och också direktör för "ortopediska och helsogymnastiska anstalten i Leipzig". Hans engagemang var folkhälsan i vid mening, även om denna skrift just fokuserar på vikten av gymnastiska övningar. Här handlar det ju mest om gymnastik utan redskap, men i varje fall längre fram under sin karriär utvecklade han olika apparater och åtgärder, som alla syftade till att i vid mening disciplinera barn: iskalla bad, remmar som höll fast barnet i sängen på natten (så det inte blev frestat att beröra sig själv) och olika redskap för att i skolbänken vidmakthålla en korrekt hållning. Som en del i hans filosofi kan även ses ansträngningarna att inrätta hälsobefrämjande kolonilotter, något som i Tyskland kommit att kallas <i>Schrebergärten. </i>Wikipedia-skribenten tillägger lakoniskt att "sina pedagogiska uppfostringsprinciper praktiserade Schreber inom den egna familjen. Hos sina egna barn inpräntade han med tortyrmässiga både psykiska och fysiska metoder rigida lydnads-, förhållnings- och moralregler." Det låter ju inte så bra.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6CYALznHL_yfT45HzS5Yx7C1atk1WUekyQYrfypR1l2SIfZJFcv2LiG0_jQVZz4jP9m3yttShixzMdnBJwyYJQZo3FFO8U5EonMB1AD2G3Ds41Q1DTYgM3Oi13Zrr-kf-D_RoOXTR4WM/s1600/Schreber+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="411" data-original-width="625" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6CYALznHL_yfT45HzS5Yx7C1atk1WUekyQYrfypR1l2SIfZJFcv2LiG0_jQVZz4jP9m3yttShixzMdnBJwyYJQZo3FFO8U5EonMB1AD2G3Ds41Q1DTYgM3Oi13Zrr-kf-D_RoOXTR4WM/s400/Schreber+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Till vänster fadern Moritz Schreber och till höger den mera världsberömde sonen Daniel Paul Schreber.</i></div>
<div>
<i>Det är näraliggande att i bilderna läsa in den moraliserande fadern och den psykiskt känslige sonen.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<b>Sonen blev vansinnig</b><br />
Det visar sig också - efter lite letande på nätet - att den som är mest välkänd i familjen Schreber inte är fadern Moritz utan sonen Daniel Paul (1842-1911), som efter utbildning till jurist småningom nådde positionen som ordförande vid högsta domstolen i Dresden. Vid 42 års ålder drabbades han av en svår psykos, som rimligen idag skulle rubriceras som schizofreni (dementia praecox). I en period mellan ett par av sina sjukhusvistelser (han vårdades sammanlagt 14 år på sinnessjukhus) publicerade han 1903 en skrift med titeln<i> Denkwürdigkeiten eines Nervenkranken.</i> Sannolikt som en inlaga i försöken att slippa interneringen. Här redogör han för sina grandiosa vanföreställningar, förföljelsefantasier, berättelser om direktkontakt med både Gud och Solen och spekulationer om kosmos som en väldig arkitektur av nerver. Skriften fångades upp av Freud, som i en berömd avhandling <i>Psychoanalytische Bemerkungen zu einem autobiographisch beschriebenen Fall von Paranoia (Dementia Paranoides) (1911)</i> tolkade vanföreställningarna i psykoanalytiska termer och bl.a. uppfattade dem som tecken på en undertryckt homosexualitet, något som dock senare uttolkare ifrågasatt. Det har också diskuterats i vad mån faderns hårda uppfostran kan ha bidragit till sonens psykiska sjukdom.<br />
<br />
Daniel Paul Schrebers livsöde har blivit föremål även för skönlitterära omgestaltningar, senast i den svenske författaren Fabian Kastners roman<i> Lekmannen (2013), </i>som fick stor (positiv) uppmärksamhet när den kom ut.<i> </i><br />
<i><br /></i>
Så kan det vara. Världen är full av de mest fantastiska berättelser, det är spännande att försöka finna dem och se vad som kan dölja sig bakom förlåten.<br />
<i>-------------------</i><br />
<span style="font-size: x-small;">https://sv.wikipedia.org/wiki/Moritz_Schreber.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">https://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Paul_Schreber.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Fabian Kastner: Lekmannen, 1903 recenserad i SvD och Sydsvenskan 2013-05-28.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Anders Ottosson: Sjukgymnasten - vart tog<i> han</i> vägen? Akad.avhandl. Göteborg.2007.</span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-43462664539361485162018-03-13T10:31:00.001-07:002018-03-13T10:31:59.412-07:00På bokhandelsdisk och nattduksbord 1967 (6)Något försenat kommer här en liten återblick på bokutgivnings- och läsåret 1967 - för att inte bryta traditionen. Vad av det som gavs ut åstadkom rubriker för 50 år sedan och vad av detta lever kvar idag? Och vad hann jag själv med att läsa - under ett år som i stor utsträckning handlade om barnaskötsel (n=2) och yrkeskarriär. Till stöd har jag som vanligt haft<i> Wettergrens julprogram</i> för år 1967 och min egen bibliotekskatalog.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYn6VEyOWSRbETX-O90Phm3bnyM_vkw_nVLAMiK4yEaHGU-I_OnjTaaZfMin-yefDKdIzGMc1gkdH8OMz0so99LdBVkfGGxMUWZhDCMVDeliq3tZFzhw8TJeYIBcCT8c07ZlGqywkW-TQ/s1600/1967+x+3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="643" data-original-width="1271" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYn6VEyOWSRbETX-O90Phm3bnyM_vkw_nVLAMiK4yEaHGU-I_OnjTaaZfMin-yefDKdIzGMc1gkdH8OMz0so99LdBVkfGGxMUWZhDCMVDeliq3tZFzhw8TJeYIBcCT8c07ZlGqywkW-TQ/s400/1967+x+3.png" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Svensk skönlitteratur</b><br />
Mitt intryck så här 50 år efteråt är att 1967 - vad gäller skönlitteraturen - var ett "mellanår". Men Gunnar Ekelöf gav ut tredje delen av sin Diwantrilogi,<i> Vägvisare till underjorden,</i> och den anses väl höra till det mest anmärkningsvärda och bestående han gjort. För mig, som visserligen var van lyrikläsare, förblev den trots flera försök till omläsning ett obestigligt monument. Och Pär Lagerkvist, fortsatte sina mytiska berättelser, men<i> Mariamne</i> berörde i varje fall inte mig med samma kraft som <i>Barabbas </i>och <i>Sibyllan.</i> hade gjort.<i> </i>Kanske var det en generationsfråga, både Lagerkvist (född 1891) och Ekelöf (född 1907) svävade högt däruppe. Lars Gustafsson däremot var född samma år som jag och hans skriverier följde jag noga redan från början av 60-talet och nu gav han för första gången ut en novellsamling, <i>Förberedelser till flykt.</i> Det är korta men väldigt fina texter, jag önskar att jag hade kunnat skriva så distinkt och ändå med en sådan lätthet. <br />
<br />
Också Per Olof Sundmans<i> Ingenjör Andrées luftfärd</i> blev uppmärksammad och omdiskuterad på hösten 1967, men den läste jag själv först långt senare. Jan Olof Olsson ("Jolo") gav ut<i> De tre från Haparanda,</i> en skröna fullt i klass med Frank Hellers bästa, men inte heller den läste jag nu utan tog del av först när den kom som TV-serie flera år senare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj0wKzdAV3OCfnnIx187-AQvnrbfzltG3p_yQQkcCC1RIaguban1Z3zkiFFkkEzs9JpSdowZsf6Yx90znrAeY3y97ntxQBLqlco8NUsQ2slvh9u7AgI_1L4roERCF10KrnRv7eU3nO_9U/s1600/1967+x+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="776" data-original-width="1020" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj0wKzdAV3OCfnnIx187-AQvnrbfzltG3p_yQQkcCC1RIaguban1Z3zkiFFkkEzs9JpSdowZsf6Yx90znrAeY3y97ntxQBLqlco8NUsQ2slvh9u7AgI_1L4roERCF10KrnRv7eU3nO_9U/s320/1967+x+2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Mästerverk</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Två böcker ur 1967 års utgivning har för mig blivit ständiga följeslagare. Dels ett av Tage Danielssons vid den tiden årligen utkommande mästerverk, som alltid var försedda med kongeniala teckningar av Per Åhlin. Det här året tog Tage ett samlat grepp på svensk diktkonst i alla dess dittillsvarande former och stämningslägen, <i>Tage Danielssons samlade dikter 1967-1967.</i> Parodiska höjdpunkter! Men också genom alltihop en samhällskritisk grunduppfattning och ett ständigt ifrågasättande. Under skämtet fanns det hela tiden allvar (som hos alla stora humorister). "Utan tvivel är man inte riktigt klok", Tages bevingade ord. Det gäller att kunna ta ett steg åt sidan, betrakta och sedan ge skenhelighet, uppblåsthet, girighet och självpåtagen storhet något rimligare proportioner. Vid den här tiden höll jag på en del med texter till studentrevyer och medicinarspex och Tage var ständigt den stora förebilden. Och tänk att det fanns en tid när man kunde förutsätta att Kellgren och Tegnér fanns med inom publikens/läsarnas referensramar. Avskedssonetten är lysande:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Du som förhäxats av min ordmagi,</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>som fått din världsbild skakad ifrån grunden,</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>du som ryckts med av språkets melodi, </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>betagen, glömsk av allt, fördrömd, trollbunden -</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>grip nu den sista flyende sekunden </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>av skönhet, av fonetisk harmoni!</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Om några ögonblick är allt förbi.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Du vandrar sorgsen ut ur lagerlunden.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Man säjer inte tack till ett geni</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>för charm, begåvning, tjuskraft, grace, espri.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Så tacka inte mej för den här stunden.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Allt jag rör vid blir till poesi.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Jag kan helt enkelt inte låta bli.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Det är som när ett bakben lyfts av hunden.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den andra boken som blivit följeslagare, omläst många gånger, är Sjöwall-Wahlöös polisroman<i> Mannen på balkongen.</i> Det var den tredje delen i serien "romaner om ett brott" med Martin Beck, senare filmatiserad med Gösta Ekman i huvudrollen. Beck hade väl nu avancerat till kriminalkomissarie och samhällskritiken hade ännu inte blivit för dominerande. Läsning som håller.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbrMQl2WmqWP31-fv4mzZ1S8VV_EYvV8iK-IGMDAaZzH1q79K2rJHgX3q-Huy-b0C8fbLIzHXWZI3dHgXD2ly_U3cMk9bwheUVfRGXGDycDToZqzkCSPjGGlVd9pRC99V31C2E933s9tc/s1600/F%25C3%25A5r%25C3%25B6+mm.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="593" data-original-width="844" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbrMQl2WmqWP31-fv4mzZ1S8VV_EYvV8iK-IGMDAaZzH1q79K2rJHgX3q-Huy-b0C8fbLIzHXWZI3dHgXD2ly_U3cMk9bwheUVfRGXGDycDToZqzkCSPjGGlVd9pRC99V31C2E933s9tc/s400/F%25C3%25A5r%25C3%25B6+mm.jpg" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Två helt andra böcker</b></div>
<div>
På den tiden tillbringade familjen en månad varje sommar på Gotland, mestadels i Gnisvärd strax söder om Visby. Fårö var den skimrande pärlan som låg lite svåråtkomlig i norr, krävde färjetransport och det blev därför inte så ofta vi var där. Olle Hammarlunds bok om Fårö,<i> Fårets gröna öga,</i> föranledde dock många upptäcktsresor dit, om Gotland är särpräglat så är verkligen Fårö det än mer. Ljuva minnen vid återläsning av denna text!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Gunnar Inghe hade ett par år i början av 60-talet varit professor i socialmedicin i Göteborg, men flyttade snabbt tillbaka till Stockholm när tillfälle gavs. Han var socialist, socialläkare, förde utslagnas och utstöttas talan och tillhörde inte de tystlåtna i samhället. Han gav tillsammans med hustrun Maj-Britt 1967 ut boken<i> Den ofärdiga välfärden</i> som blev vida spridd och åstadkom en hel del rabalder. Läste den med intresse. Dessa människor och deras problem hörde vi inte mycket talas om under läkarutbildningen.</div>
<div>
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjTevWxF0fnxvyKowMslBCW8oRAmWx-TO2Lna-be2yh5TmG8kYoJqOJZ-urEmFZ3xHV1s518ya6RVCyN-ENNTM_pWFk0TYbWHKfqLYHXdiq-bkbfK1M960uZE49quipPAgo6qhJF6sR00/s1600/Stadsb+x+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="477" data-original-width="1226" height="155" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjTevWxF0fnxvyKowMslBCW8oRAmWx-TO2Lna-be2yh5TmG8kYoJqOJZ-urEmFZ3xHV1s518ya6RVCyN-ENNTM_pWFk0TYbWHKfqLYHXdiq-bkbfK1M960uZE49quipPAgo6qhJF6sR00/s400/Stadsb+x+2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Stadsbiblioteket någon månad före invigningen (ur Biblioteksbladets specialnummer om det nya </i></div>
<div>
<i>biblioteket (1967, nr 3-4) och det återupptryckta invigningstalet av Astrid Lindgren.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<b>Stadsbiblioteket vid Götaplatsen invigt </b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kanske kan det i det här sammanhanget också vara på sin plats att erinra om att det nya Stadsbiblioteket vid Götaplatsen invigdes detta år, den 2 april. Invigningen förrättades av Astrid Lindgren, hennes tal trycktes dock upp först vid återinvigningen 50 år senare.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyk_uDUFp0ss2npvgwq7ODD4SxEVk4cyDlCda3WDLlWnE3O8Eo7yfG6_HxGQm2dQ3xmjMwedSLGrspI5p5ecjmIDvBIwQpCDL493XyOzRhIIEAGG515Nh1G51uVNVYbuicypgX5UAwt-s/s1600/H%25C3%25B6gertrafik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1072" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyk_uDUFp0ss2npvgwq7ODD4SxEVk4cyDlCda3WDLlWnE3O8Eo7yfG6_HxGQm2dQ3xmjMwedSLGrspI5p5ecjmIDvBIwQpCDL493XyOzRhIIEAGG515Nh1G51uVNVYbuicypgX5UAwt-s/s320/H%25C3%25B6gertrafik.jpg" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det finns anledning tro att den skrift som fick störst spridning i Sverige under 1967 inte var någon bokhandelsprodukt utan den "Handledning från Statens högertrafikkommission" rörande övergången till högertrafik söndagen den 3 september, som sändes ut till alla hushåll i landet.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-10044806148202711092018-03-02T02:31:00.000-08:002018-03-02T02:31:11.107-08:00Liten men nyttig bok från PellerinsDet kanske inte är så många som observerat det, men den här bloggen har nu legat nere i nästan ett års tid. Och är det något en blogg inte skall göra så är det att ligga nere. Omständigheterna har dock varit sådana, andra projekt har krävt tid och mycket annat har kommit emellan. Och onekligen kan man konstatera att det var lättare förr att ha många bollar i luften samtidigt. Men nu gör jag ett försök att återuppta skrivandet - om vad som faller mig in, om sådant som har någon anknytning till vad som skrivits och publicerats om Göteborg och där jag tror mig ha något att bidra med - så får vi se hur det går. Publish or perish!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4O_edqhpRX1S5GiE0K7ogOYFqvns8DXPWJ7LcMeQ21g-fzrWg9uM9g9vMRUwbapCYs6xVSwfRjpVt3d3yxQziEOirfAYGknPKz_hjlqCCmKAEeYb-v0PyX6MdpvCQB1jToFurbH2mINc/s1600/Pellerin+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="806" data-original-width="1028" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4O_edqhpRX1S5GiE0K7ogOYFqvns8DXPWJ7LcMeQ21g-fzrWg9uM9g9vMRUwbapCYs6xVSwfRjpVt3d3yxQziEOirfAYGknPKz_hjlqCCmKAEeYb-v0PyX6MdpvCQB1jToFurbH2mINc/s400/Pellerin+x2.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>En liten bok</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Denna lilla förträffliga skrift - drygt 8 x 13 cm, 40 sidor, prydligt tryckt hos Wald. Zachrisson - kom i mina händer för ett par veckor sedan. Utgiven i Göteborg 1911 av Pellerins margarinfabrik. En avbildning i boken visar det dåvarande fabriksområdet i Olskroken i sin glans dagar: ånglok tuffar fram med transportvagnar för mjölk och råvaror till fabriken, hästskjutsar skyndar i väg fullastade med margarinlådor, solen skiner och flaggorna vajar för vinden. Men om verkligen järnvägen en gång i tiden gick så i förhållande till fabriken som på bilden känner jag mig tveksam till. Den vänstra taggiga fasaden är i alla fall den som idag vetter ut mot motorvägen och järnvägen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcm_EF-IBy8XXB5OucLBRWivhykB7BWt98qqUTr9FFLtij1ytNdV7iQHKTc3FxRvxb9gm9htobu9bjrOpfFcQXnFEn7I-qMhfUe1OzhJpWlBG70igaSK4V7Zwq98tij-EHQUnSEzpG5ns/s1600/Fabriken+1911.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="619" data-original-width="1499" height="165" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcm_EF-IBy8XXB5OucLBRWivhykB7BWt98qqUTr9FFLtij1ytNdV7iQHKTc3FxRvxb9gm9htobu9bjrOpfFcQXnFEn7I-qMhfUe1OzhJpWlBG70igaSK4V7Zwq98tij-EHQUnSEzpG5ns/s400/Fabriken+1911.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Vem var då Pellerin?</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jo, Auguste Pellerin (1853-1929) var en fransk industriman som 1869 köpte upp det ett par år gamla patentet på industriell framställning av margarin, utvecklat av kemisten Hippolyte Mège-Mouriès på kejsar Napoleon III:s uppdrag, som "ett godt och hållbart surrogat för natursmör, billigare än detta och lämpligt för arméns och flottans stora behof". Göteborgsjournalisten CRA Fredberg blir närmast lyrisk när han beskriver framställningen: </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Hand i hand med vetenskapen som upplysare och medhjälpare och understödd af alla moderna tekniska hjelpmedel har margarinindustrien gått oafbrutet framåt och förmår i denna tid framställa ett välsmakande, helsosamt, näringsrikt, billigt och hållbart ersättningsmedel för smör, hvilket knappast af kännare kan frånskiljas natursmöret.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Pellerin startade fabriker för margarinframställning först i Frankrike, sedan i ett stort antal andra europeiska länder och gjorde sig med tiden en enorm förmögenhet, som han till stor del använde för att köpa in konst av Monet, Cezanne och andra samtida storheter, senare donerade till franska muséer. Sonen fullföljde faderns arbete och anlade en första nordisk fabrik i Christiania 1876 och svenska fabriker i Helsingborg 1881, Arboga 1887 och i Göteborg 1895 (produktionen startade 1896). Verksamheten kom snabbt igång och expanderade kraftigt under ett par decennier. Tidvis svarade fabriken för halva den svenska margarinproduktionen och som mest sysselsatte man ett par hundra personer. Fabriken var i drift till mitten av 1960-talet, då verksamheten flyttades till fabriken i Helsingborg.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Sven Olof Hagbom</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För att driva den nystartade fabriken i Olskroken utsåg Pellerin den tidigare i staden verksamme smörhandlaren (!) Sven Olof Hagbom (1862-1916). Det var ett lyckokast, Hagbom var inte bara en driftig företagschef, han var också en marknadsförare av rang, i många avseenden före sin tid. Runt om i Göteborg kunde man kring förra sekelskiftet se stora och små skyltar, som reklamerade för Pellerins margarin. En stor sådan satt t.ex. på taket till den byggnad, som idag inrymmer Hotell Avalon vid Kungsportsplatsen. Den är väl synlig på den berömda bild som Aron Jonason tog när statyn av Karl IX (Kopparmärra) avtäcktes på sin ursprungliga plats 1904. Hagbom lät också sprida reklamblad, affischer, brevkort, trälådor och plåtburkar - allt med namnet Pellerin. Än idag finns en andrahandsmarknad för sådana "memorabilia" på auktionssajter som Tradera och Blocket, välbevarade lådor kan betinga ett pris av flera hundra kronor.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje5JWklT5RoM1YVj8cY9TEbdfT2p28Jw6xlA2uhWmahJd7Of2Jbik4oRU2Fjgh1o1YEtf4O2bMn5UUfKpAgwceG2NdSkuR2fl6KOnk0YsuCrF5XSh4wppXcstbkSVewJletBsVXJJyTwc/s1600/Hagbom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="611" data-original-width="764" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje5JWklT5RoM1YVj8cY9TEbdfT2p28Jw6xlA2uhWmahJd7Of2Jbik4oRU2Fjgh1o1YEtf4O2bMn5UUfKpAgwceG2NdSkuR2fl6KOnk0YsuCrF5XSh4wppXcstbkSVewJletBsVXJJyTwc/s320/Hagbom.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Sven Olof Hagbom (foto ur Fredberg).</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Åter till En liten bok</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det lilla häftet med den fullständiga titeln<i> En liten bok. Intressant & nyttig, lättläst & lättsmält, som utdelas gratis af Pellerins margarinfabrik Göteborg</i> är faktiskt underhållande läsning. Mellan faktauppgifterna finns en kort löpande text om margarinets förträfflighet:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>En vetenskapsman skref i en afhandling om margarinet, redan under förra årtiondet: "Aldrig har ett nytt näringsmedel inom så kort tid vunnit den vidsträckta utbredning och det stadgade anseende, som hvad fallet är med margarin." ... PELLERINS Grädd- och Växt- margarinqvaliteter stå öfver all konkurrence, och äro delikatesser på äfven det finaste smörgåsbord. ... De PELLERIN'ska margarinqvaliteterna vinna också inom hemmen, med hvar dag som går, allt större användning och ökadt förtroende. Desamma levereras till Kungl. Flottan, och flertalet Regementen. ... Förvexla ej PELLERINS, Göteborg, margarin med andra i handeln förekommande fabrikat,</i> köp alltid det bästa,<i> hvilket är PELLERINS Grädd- och Växt-margarin!</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men det av textinnehållet som är nöjsammast, är det urval av fakta, som uppenbarligen ansågs vara av intresse för de presumtiva köparna av det synnerligen förträffliga margarinet. Här finns sålunda uppgifter om Sveriges regenter och deras valspråk (vem visste t.ex. att Erik XIV:s valspråk var<i> Gud gifver åt hvem han vill?)</i>, Mått och vikt, Olika slags hästkrafter, Kaffeförbrukningen i Sverige och i utlandet, Dollar uträknade till kronor, Åtskilliga föremåls hastigheter (Stormvåg i öppen sjö c:a 20, Torpedobåt c:a 11, Spårvagn c:a 3 meter per sekund), Ångbåtssignaler, Tabell, utvisande de månader när vissa fisksorter är bäst - och mycket mycket annat. Det finns färgbilder av bl.a. riksvapnen och av svenska nationaldräkter, sjömärken och flaggor. En del är fortfarande aktuellt, annat inte:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7y46i_OLhK8fm88sWxUVUzbVku60ypHO6ZW_1wdTfhUbqLZLAOyRReBBjQNQgl6-cez28PTRf7Os8eRv6e2AxTN-eEGareMZtnxRcHTMftz1HoIItw5Zr1hCZI5cruiwNOx84gKz2V7M/s1600/Hur+tjock.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="334" data-original-width="904" height="146" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7y46i_OLhK8fm88sWxUVUzbVku60ypHO6ZW_1wdTfhUbqLZLAOyRReBBjQNQgl6-cez28PTRf7Os8eRv6e2AxTN-eEGareMZtnxRcHTMftz1HoIItw5Zr1hCZI5cruiwNOx84gKz2V7M/s400/Hur+tjock.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kanske är nedanstående inte heller alldeles relevant för dagens föräldrageneration</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdTqQBHgACWlUNj1Mtk0g9EeSs-OqglP_6fB-VyrerMtBjwEQUSwGBTCtaaXGPzlqugJlTM2ItQf9CdrJqetiAvudSZvij7wVVhbxP2icSkt5ooWkoxV1RNF9Hn_AuWcInv-r8in7f_38/s1600/Sparsamhet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="454" data-original-width="909" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdTqQBHgACWlUNj1Mtk0g9EeSs-OqglP_6fB-VyrerMtBjwEQUSwGBTCtaaXGPzlqugJlTM2ItQf9CdrJqetiAvudSZvij7wVVhbxP2icSkt5ooWkoxV1RNF9Hn_AuWcInv-r8in7f_38/s400/Sparsamhet.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sammanfattningsvis en liten obetydlig trycksak, säkerligen spridd i stor upplaga genom att den utdelades gratis, men förmodligen välbevarad endast i få exemplar. Och onekligen ett titthål in till en värld 116 år äldre än vår, där det skrivna ordet och vad det förmedlade tillmättes stor betydelse. Det var långt innan vi alla hade en smartphone i fickan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2OjA4rwBCqRHOo-o1KItAnPSTd-gqbVWn4p-MEan1VVFFMOndS7RPn5cep19ruoAv5eyqdnRvXJX6PWT9Scua8wnJLVh9YockoWAFUG81eQL0Fe7jzlyaz1QjcnPpOxJQF4MHA6AeTpc/s1600/Fabr+fasaden+180228.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1468" data-original-width="1600" height="366" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2OjA4rwBCqRHOo-o1KItAnPSTd-gqbVWn4p-MEan1VVFFMOndS7RPn5cep19ruoAv5eyqdnRvXJX6PWT9Scua8wnJLVh9YockoWAFUG81eQL0Fe7jzlyaz1QjcnPpOxJQF4MHA6AeTpc/s400/Fabr+fasaden+180228.jpg" width="400" /></a></div>
</td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Den fortfarande välbevarade nordvästra fasaden på Pellerins fabriksbyggnad, belägen mellan Ejder- och Svangatorna i Olskroken och vettande mot motorvägen och järnvägen. Både den gamla fabriken och den intilliggande stallängan finns kvar än idag men inrymmer nu en provkarta på småföretag, allt ifrån bilverkstad och glassfabrik till antikhandel och psykoterapimottagning.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i></i>--------------------------------------------</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">Fredberg, C. R. A:son: Från vår merkantila och Industriella verld (del 2). Göteborg, 1902.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">Öhnander, Bengt: Göteborg berättar igen. Göteborg, 1994. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: x-small;">https://sv.wikipedia.org/wiki/Edmond_Auguste_Pellerin</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijNUaL9y1_Uu7YXNtIEcL0-35_PeJl5Xb069H_kenkWJ5ebjscMTwe159cOIgWadYQ2iHHydHoqheCF38lvtsS-akve9dMtKfSC3KMunoB6c78hFjlWqJn_g8xe4WooD-mfpb0LKp4W5E/s1600/Pellerin+x2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijNUaL9y1_Uu7YXNtIEcL0-35_PeJl5Xb069H_kenkWJ5ebjscMTwe159cOIgWadYQ2iHHydHoqheCF38lvtsS-akve9dMtKfSC3KMunoB6c78hFjlWqJn_g8xe4WooD-mfpb0LKp4W5E/s1600/Pellerin+x2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
<br />
<br />Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-81509150780960771812017-03-10T12:31:00.000-08:002017-03-10T12:31:22.119-08:00Välkänd präst mordmisstänkt<span style="font-size: large;">Göteborgska präster under deckarpseudonym </span><br />
<br />
Vad som bör räknas till begreppet "Göteborgiana" kan förstås diskuteras, alla samlare av Göteborgslitteratur gör sin egen avgränsning. Att skönlitteratur som är tydligt förankrad i lokal miljö och tradition skall anses höra dit är i alla fall för mig självklart. Och på min hylla med göteborgsk skönlitteratur står högst upp till vänster - sedan ett par decennier - en detektivroman från 1974, utgiven på Norstedts förlag: <i>Välkänd präst mordmisstänkt</i>. Författarnamnet är av allt att döma en pseudonym, <i>Benjamin Acker</i>. Varken Kungl. biblioteket eller Deckarbiblioteket i Eskilstuna anger vem som är den egentlige författaren.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjYrEiGMWX66LtSylLQhgzeXX5J3cjLTpc8-EmcQFqIlWMxl7WvP8lWwVH56JVFxeEIXpZGP4q6nGHjPX468BMzrQQ9aiqCs3tQluTs0eNqks6yH-r1JVA2248tIce1120eYQXrT64_VY/s1600/Acker.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjYrEiGMWX66LtSylLQhgzeXX5J3cjLTpc8-EmcQFqIlWMxl7WvP8lWwVH56JVFxeEIXpZGP4q6nGHjPX468BMzrQQ9aiqCs3tQluTs0eNqks6yH-r1JVA2248tIce1120eYQXrT64_VY/s320/Acker.jpg" width="197" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Leif Zetterlings omslag till Lennart Karstorps detektivroman.</i></div>
<div>
<i>Kan det möjligen vara författaren som kastar sin skugga över löpsedeln?</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag har nu plockat ner boken och läst om den. Den utspelar sig i Lundby församling, komministern Leif Carlgren är huvudperson och den som också blir mordmisstänkt. Det är rätt mycket lokalfärg både från Lundby och centrala Göteborg, man får också inblick i hur en prästmans arbete i vardag och helg såg ut vid den tiden. Det är trevlig läsning men lite omständligt, intrigen inte så våldsamt originell eller upphetsande, men ändå. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Författaren identifierad</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När jag trots allt försöker finna författaren bakom pseudonymen gör jag småningom två fynd. Dels hittar jag ett gammalt tidningsklipp från Dagens Nyheter 1978-04-15, som egentligen handlar om en annan prästman, Lars Gåreberg, själv vid tiden komminister i Lundby församling och som just hade givit ut en "nyckelroman" om svenska kyrkan (mer om detta nedan). Slutet på artikeln lyder</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Komminister Lars Gåreberg är för övrigt inte den förste präst i Lundby församling i Göteborg som ägnar sig åt litterär verksamhet. För några år sedan skrev hans företrädare just på komministertjänsten i Lundby, nuvarande kyrkoherden Lennart Karstorp i Tygelsjö, en detektivroman med titeln "Välkänd präst mordmisstänkt". </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Se där, en rejäl överraskning. Lennart Karstorp var under ett par år i mitten av 1950-talet min klasskamrat i gymnasiet på Hvitfeldtska i Göteborg, men jag tror han hoppade över och tog studenten på Prästgymnasiet efter att ha gått om ett år. Som jag minns honom skulle jag inte i min vildaste fantasi kunnat ana att det dolde sig en blivande deckarförfattare bakom den blyge, ganska introverte och inte särskilt repliksnabbe kamrat som mestadels gick för sig själv eller hölls med de andra två blivande prästerna i klassen. Men Lidnerska och andra knäppar har inträffat förr och skenet kan bedra. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det andra fyndet är Anders Jarlerts uppgifter i det nyligen utkomna andra bandet av <i>Göteborgs stifts herdaminne</i>. Han kan berätta att Karstorp, förutom sin prästerliga gärning också under en ganska lång period på 1960-talet var verksam som fast medarbetare i Göteborgs-Posten och ett tag funderade på att ägna sig åt journalistik för all framtid. En period var han sjukhuspräst på Sahlgrenska. Som kyrkoherde i Tygelsjö på Söderslätt kom han att verka i nästan 20 års tid. Han utgav ett par uppmärksammade bönböcker, varav den ena översattes också till engelska och tyska. Han hann också med att vara kyrkopolitiskt aktiv i Malmö. Utöver allt detta utbildade han sig även till instruktör i Svenska bodybuildningförbundet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Mottagandet av Karstorps detektivroman i dagspressen var ganska svalt. Endast Göteborgs-Posten gav ett klart godkänt betyg: "underhållande, lätt och elegant roman". Mest negativ var Kurt Persson i Dagens Nyheter: "valhänt hopkommen och de uppstyltade dialogerna känns allt svårare att uthärda" och Jan Mårtensson tyckte i Sydsvenskan att den inte var särskilt inspirerande, men trivsam i alla fall. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Också efterträdaren i Lundby skrev roman under pseudonym</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b></b>Några år efter Karstorp tillträdde Lars Gåreberg som komminister i Lundby församling. Han blev senare stationerad på Öckerö och slutade som driftig kyrkoherde i Råda, sydost om Göteborg. 1978 skrev han tillsammans med Maria Olsson, också göteborgare och blivande socionom och/eller diakonissa, under pseudonymen <i>Inger Tore </i>vad som möjligen kan rubriceras som en detektivroman, och i varje fall med goda skäl som en "nyckelroman", <i>Biskoparnas hemliga plan. </i>Även dessa uppgifter kommer från journalisten Hans Greéns artikel i Dagens Nyheter 1978.</div>
<div>
<i><br /></i></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGlPCdT0MZ0O89R030sLjWCzdyjNC14kh6yWUeCSRHBB819TstoUeW4JW5_9uXnfEF1tN3ZayWlVKR7v_esBas0L7wOHXj84P1jcWJydNrD_yXgiO_lQmnukrClx2jG5Sb6beUjijYa2g/s1600/Inger+Tore+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGlPCdT0MZ0O89R030sLjWCzdyjNC14kh6yWUeCSRHBB819TstoUeW4JW5_9uXnfEF1tN3ZayWlVKR7v_esBas0L7wOHXj84P1jcWJydNrD_yXgiO_lQmnukrClx2jG5Sb6beUjijYa2g/s320/Inger+Tore+1.jpg" width="186" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Lars Gåreberg heter också Tore och möjligen är/var även Inger Maria Olssons andranamn.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div>
Här figurerar nu under ganska genomskinlig förklädnad - för de som är eller var insatta i området - biskopar, kvinnliga präster, lekmän, kyrkopolitiker, massmediafolk och många andra figurer. Utgångspunkten är att kyrkoadjunkten Hanna Rydahl kommer till Göteborgs stift som dess första kvinnliga präst. På vägen till Sjöstad (Göteborg) för att tillträda sin tjänst råkar hon komma över ett sigillförslutet dokument, och av detta framgår att det finns en hemlig plan för hur svenska kyrkan skall agera efter dess förmodade kommande skiljande från staten. Jag kan inte bedöma vem som varit förebild för den kvinnliga prästen, men Göteborg hade bara några månader tidigare erhållit just sin första kvinnliga präst, Anne Strid, vilket hade vållat hetsiga diskussioner och på sina ställen närmast konvulsioner bland prästerskapet i det mycket högkyrkliga Göteborgs stift. Romanens inledning är dramatisk:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Oron i Domkapitlets sessionssal låg tät. Manschetten på den biskopliga armen darrade när han sakta med handen strök sitt hår bakåt. Gammalkyrkliga och högkyrkliga förenades plötsligt i gemensamma litanior. Aldrig hade man väl trott att ärevördiga Stiftet skulle hamna i en dylik situation. Sessionssalens bord var fyllt med dagstidningar. Överst låg den dominerande morgontidningen Sjö-Posten vars halva första sida upptogs av den stora nyheten: Kvinnlig komminister i Birgitta!</i></div>
<div>
<i>- Situationen är mycket allvarlig, sa den prästerlige domkapitelsledamoten medan pannan sjönk i djupa veck.</i></div>
<div>
<i>- Ja katastofal, inflikande den något mörkare lekmannaledamoten.</i></div>
<div>
<i>- Icke förty, hördes från hörnet där Stiftssekreteraren satt. Fullmakt å tjänsten måste utfärdas och dess undertecknande ske. Juridiskt är valet oantastligt.</i></div>
<div>
<i>- Men teologiskt sett då! utbrast den högröde domprosten, vars ansikte nu alltmer återspeglade den biskopliga skjortans lila färg. Folkviljan kan inte få bestämma en sådan här sak. Här måste andra regler och bud följas!</i></div>
<div>
<i>...</i></div>
<div>
<i>Med en blekhet i ansiktet, som skulle fått den mest orutinerade begravningsentreprenör att vädra inkomst, stammade biskopen från sitt preses-säte:</i></div>
<div>
<i>- Låt oss med tillförsikt se den dagen an då hon söker graviditetsledigt.</i></div>
<div>
<i>- Dock är hon ju ogift, hördes någon mumla.</i></div>
<div>
<i>- Det komplicerar saken!</i></div>
<div>
<i>Med dysterhet bröt Herrarna upp från sina sköna stolar och gick med tunga steg ut i Domkapitelskorridoren.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Biskoparnas hemliga plan </i>recenserades här och var i dagspressen. Den väckte inte något större jubel och blev nog inte heller betraktad som något vägande inlägg i diskussionerna om kvinnopräster och om förhållandet kyrka/stat. "Lättfärdigt" skrev bevakaren av kyrkliga frågor i Göteborgs-Posten i sitt omnämnande. "Gott syfte" men ändå "påfrestande" tyckte Åsa Moberg i Aftonbladet. Leif Carlsson i SvD var kritisk men ändå lite road:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Inger Tore har i sin hjältinnas och hennes ämbetsbröders personer ganska väl träffat den arrogans mot kollegor och församlingsbor, som tycks vara en alltför vanlig yrkesåkomma i berörda kretsar, så lätt att iaktta för en utomstående. Hon har också låtit sina präster, biskopar och kyrkliga förtroendemän tala ett språk så uppstyltat fromlande att läsare utan aning om hur det går till i dessa kretsar kommer att nicka instämmande och vara förvissade om att skildringen är realistisk.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Natanael Frid</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I sammanhanget kan det vara skäl att nämna att ytterligare en präst med göteborgsk anknytning mellan 1974 och 1990 skrev sammanlagt fyra korta romaner under pseudonymen <i>Natanael Frid. </i>I varje fall ett par av dem har drag av detektivromaner.<i> </i>Inte heller här anger LIBRIS vem som döljer sig bakom pseudonymen; märkligt nog redovisar man dock dennes födelse- och dödsår, 1941-94). Författaren var i alla fall Jan Arvid Hellström, född på Öckerö och son till den legendariske prosten Arvid Hellström, som efter tjänstgöringar i Göteborgs stift senare blev professor i kyrkohistoria i Uppsala och biskop i Växjö. Han omkom tragiskt i en bilolycka 1994. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Romanserien började med <i>Pastorn blir gift, </i>följd av <i>Pastorn på spåret, Pastorn och mordet på ärkebiskopen </i>och slutligen <i>Pastorn klipper till. </i>Huvudperson är pastor Mårten Johansson, som råkar in i diverse förvecklingar, i stora stycken har framställningen dock mer av fars än av deckarintrig. Mellan böckerna om pastor Johansson hann Hellström även med att under eget namn ge ut en deckare <i>Ulven </i>(1984), som fått större erkännande bland deckarkännare. Allt tillkom under Hellströms professorstid, förmodligen som distraktioner från den akademiska fliten; publikationslistan i LIBRIS upptar 234 nummer. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHZEAlF0OP_8DluugCwpDb_oJupsjRtIdWA4OHXp-J8ovmZUbO4H8Mx_RAU_2vKUINqfCKREpPX_BGX4hbNT9ptFs0kj47v-CBuBg9oY6aNCvfOyYcdJjUdU9Ghoz7lpE3R-hLdgH5TgU/s320/Natanael+Frid.jpg" width="188" /></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<i>----------------------------------</i></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<i><span style="font-size: x-small;">Hans Gréen: Kyrkans hemliga plan i pastorns nyckelroman. - DN 1978-04-15.</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-size: x-small;">Anders Jarlert: Göteborgs stifts herdaminne, del II. Göteborg, 2014.</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-size: x-small;">Bertil Persson: Lennart Karstorp död. Tygelsjöherdens bönbok blev katolskt erkänd. - SDS 1994-05-18.</span></i><br />
<i><span style="font-size: x-small;">Johan Wopenka: En biskop man minns - men för "fel" deckare. - Jury 1998:2, sid. 22-24.</span></i></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><i>Recensioner av </i>Biskoparnas hemliga plan <i>i GP 1978-04-16, SvD 1978-05-12, AB 1978-07-12 m fl.</i></span></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-75811419258015002202016-12-31T04:55:00.000-08:002016-12-31T04:55:20.765-08:00Eget exlibris efter 60 årÄnda sedan tonåren har jag "suktat" efter ett personligt exlibris, men först för något år sedan kom jag äntligen till skott och lyckades få till stånd ett eget bokägarmärke. Att i en tid när många anser att den tryckta boken står inför sin nära undergång kan det tyckas obsolet att ägna tid åt att märka de egna böckerna, men jag tillhör den skara som envist hävdar att boken, för sitt innehålls och för sin utformnings skull, har ett värde som kommer att bestå. Den lustfyllda känslan att ta ner en bok ur det egna biblioteket, med ett intressant innehåll, med en utformning och ett band som håller hög kvalitet, och kanske med uppgifter om vem som ägt boken tidigare, kan inte överträffas. De som hävdar läsplattans fördelar kan slänga sig i väggen!<br />
<br />
Med incitament från den lilla boken <i>Min hobby</i>, som kom ut i "När-var-hur-serien" 1948, inledde jag min samlarkarriär. Här kunde man lära sig samla allt från autografer till tändsticksetiketter, man kunde lära sig esperanto och stenografi, bokbindning och bygge av modellflygplan. Man kunde lära sig skriva katalog över sina böcker och man fick vägledning i skapande av ett eget exlibris. Jag gjorde också själv ett försök, som överlevt i mina gömmor i mer än 60 år. Det är böcker, en penna, några strån (förmodligen syftande på mitt intresse för botanik) och ett par stjärnor att sträva mot.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYlJWZF-mPoXTQjfiWaSCGr7QiTyEJ-CIPp5FhY1RxBTlDDwE6CuTX7e7x-sICga4EwBtu9ijhLiwuSoo8UngHspSGrDtxPi0bHrOZCTlrdcDH0BSZ-THnR6wyhsDNkFWfvF-qvwRFJJA/s1600/Hobb+o+exlibris.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="211" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYlJWZF-mPoXTQjfiWaSCGr7QiTyEJ-CIPp5FhY1RxBTlDDwE6CuTX7e7x-sICga4EwBtu9ijhLiwuSoo8UngHspSGrDtxPi0bHrOZCTlrdcDH0BSZ-THnR6wyhsDNkFWfvF-qvwRFJJA/s320/Hobb+o+exlibris.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Under alla år sedan dess har jag
avundsjukt sneglat på alla ”riktiga boksamlares” exlibris, även om jag många
gånger undrat över vilken koppling en del symboler, nakna damer och adliga
vapen haft till vederbörandes boksamling. Jag har sökt råd hos olika experter,
men har aldrig hittat någon konstnär som kunde teckna i en stil som jag
gillade. Högst upp bland mina "10 i topp" skulle nog skalden Erik Axel Karlfeldts exlibris hamna</span><br />
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP7ddUFel1j60MMf3qf9iRNtpqK3rTXudAzP0nOMZkNp0zTG9FrBi92QXVdD_BeYqsqkAircO7JxB6tli9_MuFKTAUviHecOkI-gcr3zXM7t76gFMwBdfgzNgCP0kutyDxzHQVvFxf_6E/s1600/Karlfeldt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP7ddUFel1j60MMf3qf9iRNtpqK3rTXudAzP0nOMZkNp0zTG9FrBi92QXVdD_BeYqsqkAircO7JxB6tli9_MuFKTAUviHecOkI-gcr3zXM7t76gFMwBdfgzNgCP0kutyDxzHQVvFxf_6E/s320/Karlfeldt.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Karlfeldts exlibris med de två högresta kungsljusen är utformat av konstnären Arthur Sjögren 1913 och är förstås praktjugend. </i><i>Det säger förmodligen mycket om skalden, han ville gärna framstå som en "karlakarl" </i><i>och </i><i>det är väl så man också får tolka inskriptionen </i>Quia nominor vir, <i>Emedan jag benämnes man. </i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Brandskadade böcker ersatta</b></div>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">För några år sedan drabbades min son och
hans familj, som bor i Skåne, av en förfärlig brand i sitt hus, som förstörde
delar av det ganska stora biblioteket. För att ge lite tröst i bedrövelsen åtog
jag mig att köpa nya antikvariska exemplar av de 100 viktigaste av de böcker,
som gått till spillo av eld och sot. Jag fick då för mig att förse de nya
böckerna med ett exlibris, som minde om branden, men ändå pekade framåt. På
samma sätt som mitt tonårsexlibris var tecknat för hand, så tyckte jag att ett
exlibris på 2000-talet kunde vara egentillverkat med hjälp av dator och
scanner. Resultatet blev så här</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0CsgK8q95CXr9mP3TrGriNvNRt8RMw_x1nUHbLN1YT61f2WlVa-ntqUYPmHrRjj4MqFxwUvBfMlzDojAvE_YGEm5WiBQVvkiAjnHB29bWYkX86utrQnH4j8Is5z7BhUd4jdB4aglvwAo/s1600/And+Eva+Exl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0CsgK8q95CXr9mP3TrGriNvNRt8RMw_x1nUHbLN1YT61f2WlVa-ntqUYPmHrRjj4MqFxwUvBfMlzDojAvE_YGEm5WiBQVvkiAjnHB29bWYkX86utrQnH4j8Is5z7BhUd4jdB4aglvwAo/s320/And+Eva+Exl.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Bilden är ”lånad” ur den första på svenska
tryckta boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dyalogus creaturarum
moralizatus </i>(Skapelsens sedelärande samtal) från 1483, tanken var att
illustrera att med omvårdnad kan nytt liv spira. Den latinska sentensen är
hemmagjord, men jag tyckte den passade till bilden: Det återskapade biblioteket
efter branden 2009.</span><br />
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><b>Fortsatta försök vid datorn</b></span><br />
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Stimulerad av detta försök och när min sons 100 böcker var på plats i sina nya hyllor, tog jag upp tanken på ett exlibris till mig själv igen. Jag fortsatte på samma tema, försökte finna någon annan bild ur <i>Dyalogus, </i>men den enda jag fastnade för var själva inledningsbilden med solen och månen, och vad den symboliserade var oklart. Bollade också med mina huvudsakliga intresseområden, Göteborgslitteratur och medicin/medicinhistoria. En gång när det kändes särskilt segt använde jag en vinjett ur Sydsvenskan från någon gång på 1990-talet, för en spalt som hette "Sura gubben".</span><span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha3vofOHLA_SKP0Mu62P7FDJdqUb6zxCd4Zdwzh1062jtleJuKK8FGk26ct44Q2NVaZ_jnokkGFDK3cA9y0jHAzKn5GM9UhyLUsXAphslZKK6hmW6mIh_B86mj3JZRmw3XsEG_4eTHjis/s1600/Exl+x4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha3vofOHLA_SKP0Mu62P7FDJdqUb6zxCd4Zdwzh1062jtleJuKK8FGk26ct44Q2NVaZ_jnokkGFDK3cA9y0jHAzKn5GM9UhyLUsXAphslZKK6hmW6mIh_B86mj3JZRmw3XsEG_4eTHjis/s1600/Exl+x4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha3vofOHLA_SKP0Mu62P7FDJdqUb6zxCd4Zdwzh1062jtleJuKK8FGk26ct44Q2NVaZ_jnokkGFDK3cA9y0jHAzKn5GM9UhyLUsXAphslZKK6hmW6mIh_B86mj3JZRmw3XsEG_4eTHjis/s640/Exl+x4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Jag gjorde många försök, men vart inte
riktigt nöjd. Jag provade också med olika tänkvärda latinska sentenser. Jag
tyckte det inte var helt fel att slå vakt om kontinuiteten bakåt, även för ett
exlibris i modern form. Går man igenom gamla exlibris finns en uppsjö av sådana
– mestadels latinska - deviser, mer eller mindre gångbara i dagens värld: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Post tenebres spero lucem</i>; <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Cum deo pro rege et patria</i>; <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Scientia varia, veritas una</i>; <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Cum libris non solus; Qui amat non laborat;
Verba volent, scripta manet</i>. Den gamle professorn på barnbördshuset i
Göteborg, Emil Jerlov, fick fint till det med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Amor populi fructus meus</i> (Folkets kärlek min belöning). Men för min del kom det inte längre än till skisser, ibland när man hade en
stund över.</span></span><br />
<br />
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Carolina
Laudon</span></b><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Vid utdelningen av Stena-stipendierna i
Göteborg 2014 grep jag chansen att diskutera exlibris med Carolina Laudon,
som var en av stipendiaterna. Hon är verksam i Göteborg, grafisk formgivare,
konstnär och pedagog men ser nog helst att hon uppfattas som typsnittsdesigner.
Mycket självständig men med Karl-Erik Forsberg svävande i bakgrunden. På senare
år har hon bl a givit DN och Systembolaget ett nytt grafiskt ”ansikte”. Hennes
arbete har uppmärksammats i olika sammanhang, 2012 fick hon det s k Berlingpriset
på Kungl. Biblioteket. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikR_OGDSyfdoKtfcKvAUqcmLOxq80yzjr0tSeg3xyS2BZxLl9NVwzG-a52Ve2htNsRP5oK1TPUYUxcNI5q62vKh3LXqhaGFvz5xvb3ZPineOYpqxjSNgAxMlLB1laMzd-sCsFUolyKq-Q/s1600/Carolina+Laudon.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikR_OGDSyfdoKtfcKvAUqcmLOxq80yzjr0tSeg3xyS2BZxLl9NVwzG-a52Ve2htNsRP5oK1TPUYUxcNI5q62vKh3LXqhaGFvz5xvb3ZPineOYpqxjSNgAxMlLB1laMzd-sCsFUolyKq-Q/s320/Carolina+Laudon.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<span style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Jag blev fascinerad av hennes arbete med
bokstavsformgivning och kände att här fanns äntligen möjligheten att få hjälp
med ett eget exlibris. Efter lite diskussion ställde hon också upp, men
exlibris hade hon aldrig gjort tidigare. Målsättningen var att utformningen
både skulle säga något om mig, men också spegla hennes arbetssätt. Jag var
tidigt på det klara med att några medicinska ormar, slingrande kring stavar
eller skålar, det skulle inte komma på fråga. Jag kunde tänka mig någon
allusion på min hembygd, som är i Örgryte i östra Göteborg, stadsbarn från
födseln, men det var svårt finna någon entydig symbol för mina röda
tegelstenskvarter. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Så vi lekte istället med bokstäver: jag
har alltid varit fascinerad av bokstäverna på gamla romerska inskriptioner och
Carolina tog upp den tråden och lät mig se några olika förslag på ett
antikiserande men ändå modernt personligt ”typsnitt”. Det blev då naturligt att
också foga in en latinsk devis i exlibriset. Förstås med en blinkning bakåt i
tiden, men också ett uttryck för min syn på bokägandet: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Habent sua fata libelli = </i>böcker har sina öden. Både i betydelsen
att böcker gör sin resa, från en ägare till en annan; men också att den
skrivna/formgivna/ producerade boken går ett ovisst öde till mötes, omhuldad hos
en läsare/ägare, förvandlad till makulatur hos en annan. Så till slut blev det
så här</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR1YcjP5ntIGzp9R5UhL28cemFeWcam_vvFzxtHKvDwKgpp9U-YuZMukMkOtWLBNNAKLZTyNjxcXG6d-YHGHW9pOKOBJqYxNVX-HhiYlSsE76zUp2Rz0KoE86P9PLgKgFSQpnDYDLCMNA/s1600/Just+exl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR1YcjP5ntIGzp9R5UhL28cemFeWcam_vvFzxtHKvDwKgpp9U-YuZMukMkOtWLBNNAKLZTyNjxcXG6d-YHGHW9pOKOBJqYxNVX-HhiYlSsE76zUp2Rz0KoE86P9PLgKgFSQpnDYDLCMNA/s320/Just+exl.jpg" width="180" /></a></div>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;"><br /></span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; margin: 0px;">Exlibriset är tryckt av Mikael Rundqvist
på det anrika Rundqvists boktryckeri i Göteborg. Så nu återstår bara att
klistra in mitt bokägarmärke i några tusen volymer; jag har bestämt mig för att
det får ske i den takt som det faller sig; varje gång jag tar ut en bok ur
hyllan får den sitt märke.</span></span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-89598843000174870162016-12-22T10:36:00.000-08:002016-12-22T10:36:17.749-08:00På bokhandelsdisk och nattduksbord för 50 år sedan (5)Så var det dags igen då: att för femte gången på denna blogg blicka 50 år tillbaka och försöka få en bild av hur bokutgivningen såg ut i Sverige året 1966 - och vad därav som kan ha legat på mitt nattduksbord. Hjälpmedlen är än en gång <i>Wettergrens julprogram</i> och min egen inköpskatalog.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHHryhQtbEBKRDfpYsLqBrZjMLeuZax45Uggg6pHJ3lEJd_wX5uwDvQCrsjd4BYxptmiBYZw2y5ISsAsofdZF6DhaBnTX-ZwO1SKmJcCe4S-Hi4R50f1x2xRyf83brD3k_iMmPldjal4o/s1600/Grall+x3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHHryhQtbEBKRDfpYsLqBrZjMLeuZax45Uggg6pHJ3lEJd_wX5uwDvQCrsjd4BYxptmiBYZw2y5ISsAsofdZF6DhaBnTX-ZwO1SKmJcCe4S-Hi4R50f1x2xRyf83brD3k_iMmPldjal4o/s400/Grall+x3.png" width="400" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: left;">
Högst upp på bestsellerlistan för skönlitteratur det här året fanns Tage Danielssons <i>Grallimatik: Struntpratets fysiologi och teknik </i>(kongenialt illustrerad av Per Åhlin). Kanske lite förvånande, Tages skrivsätt var ju egentligen ganska högbrynt och mycket präglat av den akademiska spextradition han bar med sig från Uppsala. Men uppenbarligen gick den att sälja, totalt 71.000 ex. Jag tyckte det var det bästa han gjort dittills, men möjligen var jag inte opartisk: det var ju i samma tradition som vi ungefär samtidigt skrev det lyckade medicinarspexet <i>Wienkongressen 1815. </i>Bland bästsäljarna fanns också - som alltid vid den här tiden - Olle Länsberg, Per Anders Fogelström, Stieg Trenter, Kar de Mumma och Maria Lang. Storsäljaren alla kategorier var dock helt något annat, nämligen <i>Hylands ABC-bok, </i>som skall ha tryckts i en upplaga av 1.520.000 ex. Vilket förstås vittnar mer om detta tv-programs genomslagskraft än något annat. Det lilla häftet innehöll ett antal finurliga tvåradiga versar skrivna av "vanligt folk" och inskickade till "hörnan", medan illustrationerna gjordes av ett antal av landets främsta konstnärer. Behållningen från försäljningen av häftet gick via Radiohjälpen till leprasjuka barn över hela världen. En del av versarna är så här 50 år efteråt intressanta tidsdokument:</div>
<br />
<div style="text-align: center;">
Astronauten råder sonen</div>
<div style="text-align: center;">
stå i bostadskö på månen</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Emancipationsdebatten</div>
<div style="text-align: center;">
upphör temporärt om natten</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Journalistens intervju</div>
<div style="text-align: center;">
börjar ofta "hör-du-du"</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Nyckelbarnet sa till pappan</div>
<div style="text-align: center;">
Far, jag såg din fru i trappan</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Transistorer i naturen</div>
<div style="text-align: center;">
skrämmer bort de arma djuren</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY5JQ0SuTbj0pl2Tp1W431Zd7mxyubRQE7UdVVInq8vLWEI1TJbcCHcVjKDExD6qOLkDjsNjDqxmJsGnLuI0b7kqjMnXVFZRuOO13x2xYu3pZ_nv-EXhXNATta7NyNemeXGHkDbZfKJto/s1600/ABC+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY5JQ0SuTbj0pl2Tp1W431Zd7mxyubRQE7UdVVInq8vLWEI1TJbcCHcVjKDExD6qOLkDjsNjDqxmJsGnLuI0b7kqjMnXVFZRuOO13x2xYu3pZ_nv-EXhXNATta7NyNemeXGHkDbZfKJto/s400/ABC+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Bokstaven M, illustrerad av Bror Hjorth, illustrerar ett möjligen självupplevt möte mellan konstnären </i></div>
<div>
<i>och </i><i>dåtidens - i varje fall enligt hans egen uppfattning - i särklass främste medicinprofessor, </i></div>
<div>
<i>den kontroversielle och manschauvinistiske Erik Ask-Upmark i Uppsala</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<b>Romaner och lyrik i brytningstid</b><br />
Bland den svenska skönlitteraturen noterar man nya romaner av äldre etablerade författare som Jan Fridegård, Olle Hedberg, Pär Lagerkvist och Ivar Lo-Johansson, men också av en yngre generation, som ännu var på väg uppåt: Per Olov Enquist, Sven Fagerberg, Lars Gustafsson, Lars Gyllensten, Birgitta Trotzig och PC Jersild. Jag tror ingen nådde särskilt stor framgång med årets volymer. PO Enquists <i>Hess </i>läste jag själv, men blev kanske inte så mycket klokare. Då var Lars Gustafsson <i>Den egentliga berättelsen om herr Arenander </i>intressantare. "Den nya romanen" strävade att hitta sin form. Några titlar var mer politiskt färgade, som Sara Lidmans <i>Samtal i Hanoi</i> och Göran Palms <i>En orättvis betraktelse. </i>Jesper Svenbro, GunBritt Sundström och läkarkollegan i Göteborg Staffan Seeberg debuterade, men utan större uppståndelse. Och även inom poesin rådde uppror: Sonja Åkesson, Jarl Hammarberg-Åkesson, Åke Hodell, Carl Fredrik Reuterswärd och Bengt Emil Johnson gav ut vad de flesta traditionella läsare uppfattade som fullständiga obegripligheter. Det fanns skäl att ställa en dagsaktuell fråga, "Vart är vi på väg?"<br />
<br />
Den blivande Nobelpristagaren Tomas Tranströmer kom ut med sin fjärde diktsamling, <i>Klanger och spår, </i>men den läste jag först sedan den kommit på bokrea. Köpte och läste i november 1966 gjorde jag dock Gunnar Ekelöfs <i>Sagan om Fatumeh, </i>tredje delen i hans bysantinska trilogi. Läste och förundrades, men poeten var i en annan värld än min. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikZGDMIkTEWwf-yeG_tSVl0HvTkchwD3aXUdATgs5kvFJVsD4ufhgdp_e8vFxvH9n9IqyVc-VKeklBG90-tb4KW6zj-dti66L4mLvJgr4xYeZblXXd2HyF-Cxfu1kWhUs6eWm4IAg_xP4/s1600/1966+x4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="248" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikZGDMIkTEWwf-yeG_tSVl0HvTkchwD3aXUdATgs5kvFJVsD4ufhgdp_e8vFxvH9n9IqyVc-VKeklBG90-tb4KW6zj-dti66L4mLvJgr4xYeZblXXd2HyF-Cxfu1kWhUs6eWm4IAg_xP4/s640/1966+x4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<b>Två viktiga biografier</b><br />
Två sinsemellan väldigt olika böcker med biografisk vinkling minns jag att jag läste med stor behållning. Den ena var Olle Holmbergs <i>Hjalmar Gullberg - en vänbok. </i>Redan som gymnasist hade jag - som många andra jämnåriga - snöat in på Gullbergs lyrik, läst, beundrat, lärt valda delar utantill och deklamerat under nattvandringar med unga damer; jag hade också uppmärksammat hans studentikosa sida, som fått blomma ut under studieåren på 1920-talet i Lund. Här ger vännen och litteraturprofessorn Olle Holmberg en initierad skildring av lundalivet från "en som var med", om kotteriet Gabriel Jönsson, Frans G. Bengtsson, Sigfrid Lindström och Hjalmar Gullberg (där hade jag gärna varit med), men också om Gullbergs uppväxt som fosterbarn och om hans sena svåra år med den sjukdom, som småningom diagnosticerades som myastenia gravis. Under min "exil" i Lund på 1990-talet fanns fortfarande berättelserna om vad som måste anses som en av Lunds litterära storhetstider påtagligt levande. <br />
<br />
Den andra biografin var Lord Morans "dagbok" under hans period som läkare åt Winston Churchill, <i>Winston Churchill: Kamp för livet</i> i två delar. Den var omdiskuterad och kritiserad redan innan den kom ut: fick man verkligen som läkare avslöja så detaljerade, privata uppgifter om en högt uppsatt patient? Bitvis har den karaktär av skvallerkrönika, men många tyckte nog ändå att Morans skildring bidrog till att teckna bilden av framför allt den åldrande Churchill, anfäktad av sina svarta demoner, och som ung läkare kunde man inte undgå att känna historiens vingslag och fundera över hur medicinskt kunnande/sjukvård kan/bör tillämpas i de svåraste av situationer. Moran har dock senare fått utstå mycket kritik, kanske inte så mycket för sina omdömen om Churchill som för sina ibland kategoriska synpunkter på alla statsmännen i hans omgivning och för sina "referat" från viktiga överläggningar, vid vilka han endast var inbjuden till den efterföljande middagen. <br />
<br />
<b>Medicinsk bästsäljare</b><br />
På det medicinska området kan noteras att <i>FASS </i>utkom i sin första upplaga, förmodligen i några tiotusental exemplar. FASS står för FArmaceutiska Specialiteter i Sverige och ersatte den tidigare svåröverskådliga samlingen av preparatförteckningar från de enskilda läkemedelsbolagen, som låg i drivor på varje läkarrumshylla. Efter nästan 50 års utgivning i bokform är FASS idag endast tillgänglig via nätet - å andra sidan både för vårdpersonal och patienter.<br />
<br />
Av annan medicinsk litteratur har jag endast noterat psykiatern Clarence Blomquists <i>Om konsten att vara läkare, </i>som jag minns blev föremål för en hel del diskussion bland kamraterna. "I vår tid av omprövning och omvärdering är inte ens läkarens ställning och uppgifter längre absolut givna. Den moderna medicinen ställer stora krav på sina utövares personlighet och yrkesmoral" står det i förordet. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Svf-FYBHRB3NseSJifeTzhidHR0n55FR3bMWBJdEoUFiZN1NSZEi8gLKcpBWR-SlbxNAbkCuH9TSeANW_zOofyuB_i3sJa5BFimLHk4Z7ANgd8cg7Z71rsXUJ7qv1gf2YM6gSQutlNQ/s1600/Octop+x3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Svf-FYBHRB3NseSJifeTzhidHR0n55FR3bMWBJdEoUFiZN1NSZEi8gLKcpBWR-SlbxNAbkCuH9TSeANW_zOofyuB_i3sJa5BFimLHk4Z7ANgd8cg7Z71rsXUJ7qv1gf2YM6gSQutlNQ/s400/Octop+x3.png" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Det fanns förstås annan litteratur också</b><br />
Mycket deckare blev det under 60-talet, tung klinisk tjänstgöring klarade inte alltid mer krävande litteratur och många journätter blev det (var tredje dygn på medicinkliniken i Mölndal), som dock dåförtiden kunde lämna utrymme för läsning. Sjöwall-Wahlöö kom ut med en andra del i Martin Beck-serien, <i>Mannen som gick upp i rök.</i> Men Stieg Trenter gick på sparlåga och skrivandet hade delvis tagits över av hustrun Ulla och Maria Lang hade helt spårat ur. Som väl var kunde man läsa och läsa om Raymond Chandler i alla lägen och 1966 kom ett par av hans bästa noveller ut för första gången på svenska med titeln <i>Bittra mandlar</i>. Ian Fleming hade gått bort 1964 men det fortsatte komma ett par Bondböcker posthumt, 1966 kramade man ut det sista av hans verk, två tidiga noveller gavs ut under titeln <i>Octopussy and The living daylights. </i>Jag har noterat att jag köpte den brittiska originalupplagan hos dåvarande Gumperts, som i övervåningen alltid hade en hel disk med aktuell engelskspråkig litteratur. Den kostade 11 kronor. Idag betalar samlare fantasipriser för original av Fleming: det ligger just nu ett exemplar av <i>Octopussy </i>på nätet till ett pris av 3.500 SEK. <br />
<br />
I Wettergrens julkatalog finns inga böcker av lokalhistoriskt göteborgskt intresse över huvud taget noterade detta år. Ett och annat utkom dock, även om det väl mest salufördes hos lokala bokhandlare. Maja Kjellin gav ut en av sina kvartershistoriker, <i>Kvarteret Alströmer; </i>det kom ut "sockenböcker" om de nyligen med Göteborg införlivade områdena Tuve och Angered, en liten bok om <i>Säröbanan</i>, som hade lagts ner året innan, och som länge var svåråtkomlig antikvariskt och inte minst min gode vän Thomas Kindings studentkårshistorik, <i>Etthundrafemtio terminer. </i><br />
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<b>Avslutande reflektion</b></div>
<div>
När jag nu plockat fram en del ur mina hyllor med anknytning till året 1966 är det påfallande vilken hög kvalitet många av de utgivna böckerna hade. Skönlitterära original var ofta bundna i vackra helklotband, band och skyddsomslag var konstnärligt utformade och ibland var till och med framsidan av skyddsomslaget medbundet i boken. Över många av titlarna svävade den typografiska mästaren Karl-Erik Forsbergs ande. Det var tider det!</div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-58694932836526296412016-11-24T07:52:00.000-08:002016-11-27T09:32:31.483-08:00Mordet vid SillgatanOm man är lite bibliofil och samlare av Göteborgiana så är det förstås trevligt att råka på och äga böcker som ingen annan har. Häromdagen kom jag över en liten volym, prydligt inbunden i ett enkelt klotband med ryggtiteln <i>Mordet vid Sillgatan m.fl. </i>Den visade sig innehålla fyra olika berättelser/romaner, varav den första hette just <i>Mordet vid Sillgatan. Ur en polismans papper. Göteborgsroman. </i>Tryckt 1911 på C.R. Holmqvists boktryckeri, Göteborg. Ingen kände till denna roman: den finns inte indexerad i Kungl. bibliotekets databas LIBRIS, den finns inte på UB i Göteborg och varken Deckarbiblioteket i Eskilstuna eller Johan Wopenka, som sysslat mycket med katalogisering av kriminalromaner, kände till varken den eller vem som kunde tänkas ligga bakom författarpseudonymen Wilda. Möjligen kan det vara så att skriften aldrig har publicerats i bokform.<br />
<br />
De övriga berättelserna i bandet har titlarna <i>Seraljens stjärna </i>av Martin Lindgren, <i>Så älskar en kejsare </i>av Arth. Freese samt <i>Synd och bot </i>av Karl Detlef. Samtliga är tryckta hos C.R. Holmqvists boktr. och har tryckåret 1912. Lindgrens och Detlefs verk är kända av LIBRIS i tidigare upplagor från 1877 respektive 1879. Freese tycks däremot inte någon kännas vid.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HjBVn_znZWbOg5pJgZHuxGVRVXw3kpZJh29DYeFlSu0UcWk9W3cK7AXAVlZJ-u1h8GoUVX5wwO-r5QA96p1ZwmlfDL3ps0TFBVlvtLgw3Y7q3VLYHd8fiu6q4FJrITEa30uQ2-UHXsA/s1600/Sillgatan_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HjBVn_znZWbOg5pJgZHuxGVRVXw3kpZJh29DYeFlSu0UcWk9W3cK7AXAVlZJ-u1h8GoUVX5wwO-r5QA96p1ZwmlfDL3ps0TFBVlvtLgw3Y7q3VLYHd8fiu6q4FJrITEa30uQ2-UHXsA/s320/Sillgatan_redigerad-1.jpg" width="191" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nå, vad handlar då <i>Mordet vid Sillgatan </i>om? Ja, inte har det mycket med Sillgatan (nuvarande Postgatan i Västra Nordstan) att göra, ordet Sillgatan är överhuvud taget inte nämnt i texten. Det finns en vag Göteborgsanknytning, Kungsgatan och Gustaf Adolfs torg skymtar vid ett tillfälle vardera. Det förekommer en utflykt till Kungälv men utan några topografiska detaljer. Det skulle mycket väl kunna vara en översatt utländsk förebild, som är överförd till lokala förhållanden, intrigen är universell. Tiden är dock angiven: 1820-tal. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Grosshandlaren Carlman blir mördad med ett pistolskott i sitt arbetsrum. Han bor tillsammans med sina två brorsdöttrar och diverse tjänstefolk. Men alla dörrar är låsta och ingen har setts lämna huset. Den som berättar är Gustaf Streiffe, som ibland anges vara polisman, ibland advokat. "Borgmästaren" deltar mycket aktivt i berättelsen, han besöker mordplatsen, anhåller förhör och tycks leda utredningen av brottet, kanske inte vad man väntar sig i Sverige, men jag kan 1820-talets polisarbete för dåligt att bedöma detta. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLbuUBniuMTsyv63_svr252TFFRzCO5A0lpEG7twH9ArTgGh8JjqcJMG9BF5qCpW7PO4RlfnhUQ6i9I1NX05sDXQfbNkWik_BdEuRgZkYXXcQVsB52Hkw0z3Ot_xwK8h_5tTRSn5sWuxY/s1600/Sillgatan+x4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLbuUBniuMTsyv63_svr252TFFRzCO5A0lpEG7twH9ArTgGh8JjqcJMG9BF5qCpW7PO4RlfnhUQ6i9I1NX05sDXQfbNkWik_BdEuRgZkYXXcQVsB52Hkw0z3Ot_xwK8h_5tTRSn5sWuxY/s640/Sillgatan+x4.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Historien är inte helt oäven, det finns en intrig och en viss dramatisk spänning i skildringen, men det är mycket känslofullt. Damerna är upprörda, gråter och svimmar och gör hemlighetsfulla uttalanden, nya mord tillstöter, tidigare okända personager dyker upp medan den gode Streiffe är upprörd över att någon ens kan misstänka de unga och oskuldsfulla damerna - som han har en viss relation till - för något otillbörligt. Men till slut avger bokhållaren full bekännelse, Streiffes oro blir stillad och kanske får han ihop det med den vackraste av brorsdöttrarna:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Vad mig angår, invaggades jag från denna dag i en lycklig dröm, ur vilken jag aldrig skall vakna, hälst som glansen från Eleonoras ögon allt sedan dess varit ledstjärnan på min levnads stig.</i></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<b>Men vad är det för en bok?</b></div>
<div>
Mycket talar för att volymen <i>Mordet vid Sillgatan m.fl.</i> inte är en "bok" utan en samling prydligt urklippta, sammanfogade och inbundna tidnings- eller tidskriftsföljetonger. Sådana var vanliga vid den aktuella tiden, alla göteborgstidningarna hade sådana löpande med ett avsnitt om 6-8 sidor per dag eller vecka. En del av dessa var original, i de bättre tidningarna av lite bättre författare och tvärtom. Mycket var säkert översättningar eller adaptationer av utländska original. Karaktären på de fyra ingående romanerna ansluter väl till vad som förekom som följetonger i göteborgspressen vid denna tid.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
De fyra böckerna eller följetongerna i den aktuella volymen är alla tryckta på tunt tidningspapper, trycket är ojämnt och också typografien ändrar karaktär mitt i en av romanerna. Tittar man noga kan man se att här och var finns en tryckt linje i överkanten, som stämmer med den inramning som skilde följetongerna från den övriga tidningstexten. På baksidan av den allra sista sidan i den sista romanen återfinns annan tidningstext (gåtor, rebus, notiser; karaktär av "nöjessida"). Längst ner på den plats som arksignaturer finns i en tryckt bok, finns på var åttonde sida noteringen <i>Mordet vid Sillgatan </i>åtföljt av ett nr. Man kan tänka sig att denna märkning avgränsar de publicerade avsnitten. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Om denna hypotes är korrekt så borde det gå att återfinna Sillgatsmordet i någon dagstidning från den aktuella tiden. Jag har snabbt gjort några stickprov i de göteborgstidningar, som gavs ut den aktuella tiden, men inte gjort något fynd. Wopenka har funnit en notis om att C.R. Holmqvists boktryckeri gav ut tidningen <i>Göteborgs Nyheter.</i> Det kanske är där som vår historia kan återfinnas, jakten fortsätter.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJSGb6CNc0ehqTcp-modbocF3gjA2qMV7d6uJEnSOHqD3GOxi-QCzrJvLYH0eAmVhUHetlTPc5rOCc1EYGmVLrFqQ3mrtAh-jKmI9dGoPfFCEHZNXFsTFxxqBS9M8ylaADPxh6l4ax_KU/s1600/Scen+ur+Sillgatan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJSGb6CNc0ehqTcp-modbocF3gjA2qMV7d6uJEnSOHqD3GOxi-QCzrJvLYH0eAmVhUHetlTPc5rOCc1EYGmVLrFqQ3mrtAh-jKmI9dGoPfFCEHZNXFsTFxxqBS9M8ylaADPxh6l4ax_KU/s400/Scen+ur+Sillgatan.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Eleonora bevisar sin oskuld för Streiffe.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<b>Upplösningen</b></div>
<div>
Efter ytterligare en vända på tidskriftsbiblioteket blev sanningen uppenbarad. Och tipset om <i>Göteborgs Nyheter </i>visade sig fruktbart. Tidningen utkom som veckoblad i två omgångar, 1884-85 och efter ett uppehåll ånyo 1892-1921, något som inte hindrar att 1912 rubriceras som 28:e årgången. Priset var 5 öre, innehållet var i högsta grad blandat med lokala och internationella nyheter i notisform, rätt mycket annonser, lite skvaller, lite rebusar och så då 8 sidor följetong i varje nummer. Tidningen var "populär bland den bredaste publiken" skriver Enar Jonsson i <i>Press och pressfolk, </i>1972.<br />
<br />
Och mycket riktigt, den 7 oktober 1911 startade som följetong <i>Mordet vid Sillgatan </i>och fortsatte i 26 avsnitt. Den åtföljdes av de övriga i mitt bokband sammanhäftade romanerna: 9 mars 1912 började <i>Synd och bot, </i>24 maj <i>Seraljens stjärna </i>och 1 november <i>Så älskar en kejsare.</i><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtaBVqgcriC3ZNPNQoXADJ6sCutSlsiOGb-7ZFm5XJd5UG3ObgUSxk69zWEHktSvezMmnnSkFfUqhArBRY6phhfaMG5R6dUlWbFQiAd8MIxf800G31oH_Z-GZpP552BnuoXza4f1d976Q/s1600/Annons+x2+Sillgat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="325" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtaBVqgcriC3ZNPNQoXADJ6sCutSlsiOGb-7ZFm5XJd5UG3ObgUSxk69zWEHktSvezMmnnSkFfUqhArBRY6phhfaMG5R6dUlWbFQiAd8MIxf800G31oH_Z-GZpP552BnuoXza4f1d976Q/s400/Annons+x2+Sillgat.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Några av de redaktionella puffar, som gjordes innan publiceringen av </i>Mordet vid Sillgatan.</div>
<div>
<i>Intressant är att historien anges gå tillbaka på "en ur verkliga livet gripen händelse.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
Till sist en undring: visserligen var det billigare för 100 år sedan att gå till bokbindaren, men vem ur "den bredaste publiken" hade råd att binda in fyra romanföljetonger från den göteborgska veckopressen? Dessutom är boken påfallande oläst. Kan det vara så att jag fått i min hand boktryckare Holmqvists eget arkivexemplar?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-64345358219153665462016-11-16T05:18:00.000-08:002016-11-16T05:19:10.388-08:00Gothenburg i EdinburghMellan Skottland och Sverige, och i synnerhet Göteborg, finns starka historiska band. Under 1600-talet skedde samröret mest i form av skotska regementen, som deltog i stormaktstidens "svenska" krigshärar. Under 1700-talet sökte sig många skotska affärsmän till Göteborg och blev bofasta här. Flera av de släkter, som varit tongivande under Göteborgs utveckling, har skotska rötter, namn som Dickson, Chalmers, Keiller, Carnegie, Gibson - för att nämna några, är kända långt utanför staden. Insatserna i den andra riktningen, alltså det göteborgska inflytandet i Skottland, har inte varit av samma omfattning, men i varje fall en företeelse exporterades i mitten av 1800-talet från Göteborg till ett antal platser i Skottland, nämligen Göteborgssystemet.<br />
<br />
Tanken bakom det som kom att kallas Göteborgssystemet var inte att förbjuda alkoholförsäljning, men att förvandla oreglerat krogsupande till en form av icke vinstdrivande värdshusrörelse, där visserligen alkohol serverades men under strikt reglerade former och med större fokus på mat än på öl- och spritserveringen. Lokalerna skulle vara "sunda, ljusa, rymliga och lagda under allmänhetens ögon" (NF). Överskottet skulle återanvändas till allmänt gagneliga investeringar som lånebibliotek, läsesalar och badstugor. I Göteborg infördes systemet 1865, Handelstidningens redaktör S.A. Hedlund var starkt pådrivande. Under de kommande åren fick det efterföljare såväl i Stockholm, i grannländerna, på kontinenten som i Storbritannien, där systemet är känt under beteckningen "the Gothenburg system". <br />
<br />
När jag över påskhelgen i år besökte min dotter i Edinburgh passade jag på att också leta upp en av de tre kvarvarande "Gothenburg pubs", som finns kvar i Skottland, nämligen <em>The Prestoungrange Gothenburg Pub</em>. Den ligger dock inte inom Edinburghs stadsgräns utan någon mil österut efter Firth of Forth, i det lilla samhället Prestonpans. Ett namn som för evigt är inskrivet i den skotska historien. I slaget vid Prestonpans i september 1745 besegrade nämligen "Bonnie Prince Charlie" engelsmännen och den segern var inledningen till skottarnas till en början framgångsrika marsch söderut - innan man tvingades retirera hem igen och där upproret tre månader senare fick sin fasansfulla upplösning i slakten på de dimmiga myrarna vid Culloden. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6vqWjyDmLcyLKmGalL5s_IcPYEaxvDNcL_j70yV-wjeN4zjJ2hdqu-k4l6sZkwxIfojbdFnG-ltD4b7YVaZGdd_hXsbz0wuNXP8wCLgTGCIyehlI1WymcpghZDvFwZJZv4SRpqzN-DQ0/s1600/160325+1+rev.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6vqWjyDmLcyLKmGalL5s_IcPYEaxvDNcL_j70yV-wjeN4zjJ2hdqu-k4l6sZkwxIfojbdFnG-ltD4b7YVaZGdd_hXsbz0wuNXP8wCLgTGCIyehlI1WymcpghZDvFwZJZv4SRpqzN-DQ0/s320/160325+1+rev.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Mitt i byn ligger den erade byggnad, där The Gothenburg Pub eller <i>The Goth </i>håller hus. Det finns som alltid flera avdelningar, det är ordning och reda och en gemytlig stämning råder. Det är skönt när det regnar och blåser (som det nästan alltid gör i Skottland, så även denna dag) att få sig en pint vid disken.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUCQMyO6JEk9XykgT4YJrxJji4cJkuk2ycTu1PJlV_gGW2vKVJkfMi7EGXSDOJKldC9oLbmfaMl10PWnyG-n_hOlsOzno8Zk_QuIskcSfAwLSn1wgOipzB1lcXncrgvdEmi8gRBSHfouw/s1600/Skottl+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="176" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUCQMyO6JEk9XykgT4YJrxJji4cJkuk2ycTu1PJlV_gGW2vKVJkfMi7EGXSDOJKldC9oLbmfaMl10PWnyG-n_hOlsOzno8Zk_QuIskcSfAwLSn1wgOipzB1lcXncrgvdEmi8gRBSHfouw/s400/Skottl+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>The Prestoungrange Gothenburg Pub (med dotter i regnet)</i></td></tr>
</tbody></table>
Byggnaden är från 1908 men genomgick en genomgripande renovering 2002-2004. Drivande i ombyggnad och drift av verksamheten har varit och är Dr Gordon Prestoungrange, Baron of Prestoungrange and Dolphistoun, välbeställd företagsekonom, tidigare professor i USA och Kanada. Där kolbrytning, saltkokning och tegelbränning i gamla tider var traktens levebröd har baronen strävat att skapa nya arbetstillfällen och samtidigt bevara gamla traditioner, inte minst då vad gäller <i>The Goth</i> . Bland aktiviteterna märks en satsning på muralmålningar, som med hjälp av lokala amatörr och inbjudna konstnärer idag återfinns på många platser i samhället. Överskottet av pubverksamheten används - i Göteborgssystemets anda - till olika kulturella satsningar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguiYYj-u_nKocQTmZeUFjsaLVd9XA50i3AuofmLMc5vDVxiI1VJeBhahhrpQG17hKbETXa2aB8eyishrDvN3JW1eLxucKfxcS5kfLVR15VeTCjjbfGyfSLhaQH2TrPtCfCSailfOxWRlw/s1600/160325+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguiYYj-u_nKocQTmZeUFjsaLVd9XA50i3AuofmLMc5vDVxiI1VJeBhahhrpQG17hKbETXa2aB8eyishrDvN3JW1eLxucKfxcS5kfLVR15VeTCjjbfGyfSLhaQH2TrPtCfCSailfOxWRlw/s400/160325+4.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Invändigt ser puben ut som de flesta andra, men restaureringen har bevarat mycket </i></div>
<div>
<i>av den gamla art deco-inspirerade inredningen</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_9uvVQROc9Yv2gDK8yRBeVexOd0fSLeayZ5mc0vW9Nii1ueHm4NthSitCSqCBuDfbB10gM_03QEFHDl9V_n3dgIW7jDyB2VVlHGyFZmURfkQjJRSY8_hz48nK4gWpNY91kYXyAH9A1p0/s1600/160325+5+rev.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="356" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_9uvVQROc9Yv2gDK8yRBeVexOd0fSLeayZ5mc0vW9Nii1ueHm4NthSitCSqCBuDfbB10gM_03QEFHDl9V_n3dgIW7jDyB2VVlHGyFZmURfkQjJRSY8_hz48nK4gWpNY91kYXyAH9A1p0/s640/160325+5+rev.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Uppe i pubens övervåning finns en minnestavla, som uppmärksammar banden till Göteborgs stad och det besök i Prestonpans, som Göteborgs dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Jörgen Linder avlade 2003. Om man känner för det kan även mindre sällskap hyra in sig i </i>Lord Mayor's Bar.</div>
<div>
<br /></div>
<div align="left">
<span style="font-size: small;">Hur många </span><i><span style="font-size: small;">Gothenburg Pubs, </span></i><span style="font-size: small;">som en gång var i drift i (det mestadels kolgruvetäta östra) Skottland är inte känt. Men puben i Prestonpans är inte den enda kvarvarande, det finns en <i>Goth </i>i Armadale och en Dean Tavern i den lilla orten Newtongrange, som drivits enligt Göteborgssystemets principer, men aldrig kallat sig för <i>Gothenburg Pub. </i>Båda dessa orter ligger några mil syd/sydväst om Edinburgh.</span></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
---------------------------------<br />
<span style="font-size: x-small;">Heyman, Eva: Systemet lever vidare i Skottland. - Göteborgs-Posten 24 maj 2013.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Skarin Frykman, Birgitta: Skottar i Göteborg - Gothenburg i Skottland. - Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg. Årsbok 2011, sid. 68-79.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">www.prestoungrange.org/gothenburg/html</span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-74932378300709700942016-11-16T05:12:00.001-08:002016-11-18T00:38:05.326-08:00Boksamlarbloggen åter igångJa då kör vi igång igen då. Eller vad man ska säga. I nästan nio månader har jag inte mäktat med några nya inlägg, bloggen har verkligen stått still. Och det är inte bra: en blogg skall inte stå still, då tappar man säkert läsare. Och den som skriver kommer dessutom ur rytmen, och motståndet att återuppta bloggandet igen bara ökar. Till min glädje kan jag dock konstatera att en och annan hört av sig under stillaståendet med mestadels glada tillrop: uppmuntrat till nya inlägg, givit tips på ämnen att belysa och undrat om man blivit död eller vad. <br />
<br />
Kombinationen av relativ ohälsa, alltför många andra åtaganden med deadline och resor hit och dit har dock krävt sin tribut, samtidigt som det går att konstatera att det var lättare "förr" att hålla många bollar i luften. Någon gång kunde man ju till och med vara på två platser samtidigt.<br />
<br />
<b>Bokhistoria i Sachsen</b><br />
I början av oktober hade jag i alla fall möjlighet att följa med Wargentinsällskapet på en mycket givande bokhistorisk resa till Sachsen (eller kanske man skall säga Nieder-Sachsen), med den outtröttlige Christian Irhammar som väl rekognoscerad och påläst "Reiseleiter". Med Wolfenbüttel som replipunkt reste vi runt i omgivningarna och besökte bibliotek, kyrkor och kloster. Vi fick ta del av en - mestadels till katolska kyrkan - anknuten högkultur, som frambringat nästan ofattbara skatter, tusen (!) år gamla. Handskrivna illustrerade manuskript, broderade mäss-skrudar, underbara arbeten i silver och guld. Vad gjorde vi i Sverige för tusen år sedan?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir8ukHCQ6N-dKAHmsu2zigY-42CHdN_eiNxQbEH-LdPWyNA4mwxrczL1i_8DzsY8balhfvA3-4xXkDpiYn8mdbuzEC8gZh-M-ogEtJlFS6oLSBGtSQ9Uk1T0FuLQGFTA6XKQEMu07BBM4/s1600/Bild1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir8ukHCQ6N-dKAHmsu2zigY-42CHdN_eiNxQbEH-LdPWyNA4mwxrczL1i_8DzsY8balhfvA3-4xXkDpiYn8mdbuzEC8gZh-M-ogEtJlFS6oLSBGtSQ9Uk1T0FuLQGFTA6XKQEMu07BBM4/s400/Bild1.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>De medeltida välbevarade banden står på rad i det lilla Marktkirchenbibliothek i Goslar</i><br />
<i> och från visningen av biblioteket i "Museum der deutschen Erklärung" i Halberstadt.</i><br />
<div align="left">
</div>
<div align="left">
</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Ett av de mest imponerande biblioteken - och den kanske mest genomarbetade visningen - vi fick vara med om var på <i>Universitätsbibliothek Clausthal, </i>halvvägs upp i Harzgebirges skogar, där man framför allt bedriver undervisning och forskning i gruvbrytning och metallurgi. En stor andel av studenterna är från utlandet, främst Kina. Men här fanns bokliga skatter inom alla ämnesområden!<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX2ui3vjf-7Kg0OWJ6b88JzBUcnJhxD7ttaCVTL0-wXOZlKcOxeI_nR5ZHhLfXcdjzc5lZfXFOJ017zCVH5cJukyzXki7Quq2Atvg3Ymj_TbXk_GCBpIl3-PgtF6Z_LHAK4sEVY515XLU/s1600/Clausthal+flera.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="132" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX2ui3vjf-7Kg0OWJ6b88JzBUcnJhxD7ttaCVTL0-wXOZlKcOxeI_nR5ZHhLfXcdjzc5lZfXFOJ017zCVH5cJukyzXki7Quq2Atvg3Ymj_TbXk_GCBpIl3-PgtF6Z_LHAK4sEVY515XLU/s400/Clausthal+flera.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Från visningen av universitetsbibliotheket i Clausthal. T h den första tryckta koranen, Hamburg 1694.</i></td></tr>
</tbody></table>
Vi fortsatte småningom till också Hildesheim, där vi besåg både <i>Dombibliothek, </i>domens makalösa skattkammare och den enligt uppgift 1000-åriga rosen, som växer utanför domkyrkokoret och som hållits vid liv både under andra världskrigets härjningar och många köldnätter. De olika grenarna var till och med försedda med årtal. I Wolfenbüttel besökte vi både det berömda <i>Herzog August Bibliothek</i> och <i>Lessinghaus</i>. Efter en avvikelse till närbeläget bränneri med avsmakning och inköp av starka drycker guidades vi även runt på <i>Schloss Corvey, </i>varifrån enligt uppgift Ansgar utgick i sitt nordliga kristnande. Slottskyrkan är världsarv och biblioteket imponerade kanske mest genom sin fantastiska kollektion av välfyllda bokskåp (där vi dock tyvärr inte fick botanisera på egen hand). <br />
<br />
Hemresan gick med buss via ett regnigt Berlin, där vi ändå hann med besöka det nu 20 år gamla men för många ändå nya <i>Denkmal sur Erinnerung an die Bücherverbrennung. </i>Det är alltså ett minnesmärke över det bokbål som nazisterna igångsatte 10 maj 1933, då 20.000 böcker, främst av judiska författare brändes. Minnesmärket innehåller i ett underjordiskt utrymme tomma bokhyllor med plats för lika många böcker. Det är inte tillgängligt, utan kan endast iakttas via en glasplatta i stenläggningen utanför operan vid <i>Unter den Linden</i>.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqzlQ7ykAtqh8zRCP8C7wsEV3JXExrY_T14Mik1rYi-g5p3lbg-ww3lledQoZ7zEoujXbj1hzmAOK3VcldJ4tAx6PwOtSXoqtdDIA3p3-hCkm6n9sQHtPZ_6TDm6n2km6iR1CYwVPUfok/s1600/Bokb%25C3%25A5l+x2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqzlQ7ykAtqh8zRCP8C7wsEV3JXExrY_T14Mik1rYi-g5p3lbg-ww3lledQoZ7zEoujXbj1hzmAOK3VcldJ4tAx6PwOtSXoqtdDIA3p3-hCkm6n9sQHtPZ_6TDm6n2km6iR1CYwVPUfok/s640/Bokb%25C3%25A5l+x2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div>
<i>Nazisternas bokbål 1933 och minnesmärket, som är utfört av den israeliska konstnärinnan Micha Ullman,</i></div>
<div>
<i>utanför Berlinoperan vid Under den Linden. Det invigdes 1995.</i></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<b>Läst under tiden</b><br />
En hel del nyutkommen Göteborgslitteratur har dykt upp de gångna månaderna. Bland det jag särskilt fastnat för finns Ninni Trossholmens bok <i>Arvid Bjerkes Utbynäs - bilder, minnen och berättelser. </i>Ninni är etnolog, om än numera något pensionerad, men fortfarande aktiv. Hon har tidigare skrivit om Utby, men här fokuserar hon särskilt på arkitekten Arvid Bjerkes och hans farbror Anders Mattssons insatser som villabyggare i senjugendstil. Boken är arkitekturhistoria, men handlar också mycket om människorna i husen. Fint producerad bok. <br />
<br />
Också Urban Rydins bok <i>Bröderna Röhss </i>har varit rolig att studera. Författaren är ättling till den ogifte Wilhelm Röhss, som hade en långvarig utomäktenskaplig förbindelse med Amalia Rydin. Han har tidigare mest utgivit av trycket skrifter om beskattning av fåmansföretag, men här föreligger en läsvärd, spännande och mycket väl dokumenterad skildring av bröderna Röhss, deras affärsverksamheter och donationerna till Göteborgs stad. Mycket värdefull information!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXQkl-Z4OmCtjzb2v9yYfWW6fh9QHUKEc0LKfmwg9vbhjlb6Gj5f-A9DL_EKiEgGaPwUw9koGIyTLD4Aq_CBLNXmFLuCAzQ_4QGiIxL_M3vR0YAjhynCEy3bS0rymB_GradLEh_2H6naM/s1600/Bjerke+Bl%25C3%25A5st.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXQkl-Z4OmCtjzb2v9yYfWW6fh9QHUKEc0LKfmwg9vbhjlb6Gj5f-A9DL_EKiEgGaPwUw9koGIyTLD4Aq_CBLNXmFLuCAzQ_4QGiIxL_M3vR0YAjhynCEy3bS0rymB_GradLEh_2H6naM/s400/Bjerke+Bl%25C3%25A5st.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Slutligen måste nämnas en bok, som inte är faktabaserad utan en rejäl skröna, men en mycket underhållande sådan, Tomas Arvidssons <i>Blåst på sommarvind. </i>Tomas är gammal hvitfeldtare, student 1964, under sin aktiva karriär både tidningsredaktör (<i>Östra Småland, Barometern</i>) och värmländsk TV-chef, numera "fri skribent". Vi var några stycken som i förra veckan, på Hvitfeldtskas kamratförenings höstmöte, hade tillfälle höra honom berätta om sina minnen av skoltiden och hur han under en morgonbön för nu många decennier sedan fick idén till bokens intrig. Det handlar alltså om hur Carl Larssons väldiga målning (3 x 11 meter) i Hvitfeldtska gymnasiets aula blir stulen och förvecklingarna kring stöld och uppklarning av stöld. Mycket medvetet utan inslag av det överdrivna våld, som annars präglar dagens deckare. Den gamle studierektorn Jan Bertilsson är inte längre huvudperson, som han var i böckerna från 1970-talet, <i>Enkelstöten, Dubbelstöten </i>med flera, men hans bror, Björn Bertilsson, pensionerad läkare, förekommer i historien. Trevlig läsning och mycket inslag av lokalfärg från skolan på 1950/60-talet, lärarna och vaktmästaren, som vi alla kände och var rädda för, men som í varje fall jag aldrig känt som "Dynamit-Olsson". Vi sa bara Olsson, han med nyckelknippan, han som stängde läroverkets stora port på slaget klockan åtta. Då gällde det att vara innanför!<br />
<br />
<b>Göteborgskännare har gått bort</b><br />
Efter lång tids kämpande med sjukdom har Ove Drejenstam helt nyligen gått bort. Ove var kontinuitetsbevarare i Göteborgianagruppen, han var den ende som hade deltagit i den gamla gruppen redan för 20 år sedan eller mer. Han var en stor kännare av Göteborgslitteraturen, han hade kunskap både om böcker och samlare. Han var försynt och skröt inte med sitt vetande, men han vill gärna att det skulle bli rätt och riktigt. Särskilt klappade hans hjärta för Västra Frölunda, i dess hembygdsförening var han mångårigt aktiv och såg länge till att det kom ut nya skrifter minst en gång om året. Också i Bohusläns hembygdsförbund verkade han på senare år och hjälpte till med tidningen Bohusarvet. Vi är många som kommer att sakna Ove framöver, hans kloka kommentarer och den trivsamhet han spred omkring sig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5-EWUOJrXCShSs-zD-sfl65sobbn6fiT9gyxRv3Ba3uBdr-ElHF7IQO5VwgUO_71E-TkP-vwmASXFluu_RVjTBZ-W7phuROEjcIyzt7FhtkKLWvw3_UqB5XruLus3-138ks92-a_PlS0/s1600/Ove+D+3+rev_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5-EWUOJrXCShSs-zD-sfl65sobbn6fiT9gyxRv3Ba3uBdr-ElHF7IQO5VwgUO_71E-TkP-vwmASXFluu_RVjTBZ-W7phuROEjcIyzt7FhtkKLWvw3_UqB5XruLus3-138ks92-a_PlS0/s320/Ove+D+3+rev_redigerad-1.jpg" width="316" /></a></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-55743031712678589342016-02-15T13:50:00.002-08:002016-02-15T13:56:07.547-08:00Kungliga autografer i Göteborg<span style="font-size: large;">Göteborgska inskriptioner 8</span><br />
<br />
Jag vet inte hur gammal traditionen är att kungliga personer, i samband med invigningar och ceremonier av annat slag, ristar sitt namn i anslutning till det invigda föremålet. I varje fall för Göteborgs del torde ingen konung före Oscar II ha gjort någon sådan notering. Oscar gjorde det dock på åtminstone två platser, dels på en av pelarna i valvet vid entrébyggnaden till Kvibergs kaserner (där kansli och officersmäss var inrymda), dels på Sahlgrenska sjukhuset.<br />
<br />
<strong>Fyra kungar på samma ställe</strong><br />
Valvet som omger entrén till Kviberg är tämligen unikt, då där faktiskt finns inristade namnen på våra fyra senaste regenter - Oscar II, Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf. Oscar II satte dit sitt namn i anslutning till att Göta artilleriregemente (blivande A2) flyttade ut från den gamla artillerikasernen på Kungshöjd till de nya kasernerna vid Kviberg 1895. Gustaf V skrev sitt namn 1914, Gustaf VI Adolf 1951 och Carl XVI Gustaf 1980 (men då hade A 2 lagts ner och kasernerna tagits i bruk av luftvärnsregementet Lv6).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6rujsT3pAjZ3xrQPzjB076_rBYFkAewAdhLRAA4RgYMKDau8wL256gTg7Vo1jBqio22qZPJn48VK1fxepmsvXR0fehnPiL6NuMdF8maQIVPclwO95l9Bot19xg4DH5Pkp3wFGPHN4ImI/s1600/Kviberg+del+av.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="342" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6rujsT3pAjZ3xrQPzjB076_rBYFkAewAdhLRAA4RgYMKDau8wL256gTg7Vo1jBqio22qZPJn48VK1fxepmsvXR0fehnPiL6NuMdF8maQIVPclwO95l9Bot19xg4DH5Pkp3wFGPHN4ImI/s400/Kviberg+del+av.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOIGbTFJIewJpOgKzEcp__FrPriXJqwy-McXbz-Y_RiuDl932qb1f4d90pypreVvu4gLxOsbnOsubLgM5xadFbm8w6IGsghp9nGBw8GvaJVsSphHg87rdlJVHYpTT74p_AKBqfZWzUPvY/s1600/Kviberg+ristn+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOIGbTFJIewJpOgKzEcp__FrPriXJqwy-McXbz-Y_RiuDl932qb1f4d90pypreVvu4gLxOsbnOsubLgM5xadFbm8w6IGsghp9nGBw8GvaJVsSphHg87rdlJVHYpTT74p_AKBqfZWzUPvY/s400/Kviberg+ristn+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Entrévalvet till kanslihuset på Kvibergs kaserner med de fyra kungliga namnteckningarna </em><em>(till vänster </em><br />
<em>Gustaf 1914, </em><em>Gustaf Adolf 1951, till höger Oscar 1895 och Carl Gustaf 1980). </em><em>Därunder t v skriver </em><br />
<em>Gustaf V sin namnteckning och t Carl XVI Gustaf sin (bilderna ur Lv6 50 år). </em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Kungliga besök på Sahlgrenska sjukhuset</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När det var dags att inviga "det fjärde" Sahlgrenska sjukhuset på sin nya - och som det vid den tiden säkert tedde sig ganska avlägsna - lokalisation i Änggårdsbergen, tillkallades konung Oscar II för att </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"inmura slutstenen". Detta skedde den 24 augusti 1899. Hundra år och några månader senare gjorde kung Carl XVI Gustaf sjukhuset den äran, den 2 december 1999.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb3Vlyak_YI7O4yhCHmsw7UHW2y4ANPMw8OkMjwWnx28M0jXuYGwI0FALUnAAtvBzCTbd3HyeB8I18IvYjGR-DYj221WzjIDJI2dAw4ndg3YKZ5GOHvNsZjDfdRTZnJWfI-yj7w0Hi4DI/s1600/Sahlgr+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb3Vlyak_YI7O4yhCHmsw7UHW2y4ANPMw8OkMjwWnx28M0jXuYGwI0FALUnAAtvBzCTbd3HyeB8I18IvYjGR-DYj221WzjIDJI2dAw4ndg3YKZ5GOHvNsZjDfdRTZnJWfI-yj7w0Hi4DI/s400/Sahlgr+x2.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Under mellantiden hade dock såväl Gustaf V som Gustaf VI Adolf fått möjlighet att fästa sina namn på andra byggnader i sjukhuskomplexet. Gustaf V:s namn finns på en platta vid entrén till Jubileumskliniken, som tillkom med medel, som samlades in till konungens 70-årsdag 1928 och som invigdes 1943. Sexton år senare, på hösten 1959, var det dags att ta Centralkomplexet i "det femte" Sahlgrenska sjukhuset i bruk. Den gången var det Gustaf VI Adolf som fick förrätta invigningen och i samband därmed skrev han sin eleganta autograf invid stora entrén. För ovanlighetens skull fick då även drottning Louise få med sin - något blygsammare - signatur.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnnPfDPa8JMDGaxcoGsA9ApCj4AfoIXta3IVd2Cu_abK6hg_ixUZTIuLOi2ru6vINfezWTTw3KjTzHP1NGwb5bPbrbK00xXUyl0XNlr3e7HvnaJGsM93Ubj3gb8Ugdjs8np3FXJyphpNE/s1600/Centralkomplexet+1959.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnnPfDPa8JMDGaxcoGsA9ApCj4AfoIXta3IVd2Cu_abK6hg_ixUZTIuLOi2ru6vINfezWTTw3KjTzHP1NGwb5bPbrbK00xXUyl0XNlr3e7HvnaJGsM93Ubj3gb8Ugdjs8np3FXJyphpNE/s320/Centralkomplexet+1959.jpg" width="246" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Gustaf VI Adolfs namnteckning finns också på en marmorplatta i det som idag är Aeroseum, men som vid det aktuella tillfället (15 maj 1955) var den nya berghangaren för dåvarande Göta flygflottilj (F 9) på Säve.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Gustaf V i farten</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Gamle kungen", som vi säger som uppnått mogen ålder, dvs V-Gurra, skrev sitt namn på ytterligare minst två platser. En är välkänd och flitigt återgiven, nämligen minnesstenen vid Kallebäcks källa, jag har tidigare berört den i ett inlägg (2014-11-16), den andra inte så lätt observerad, där den sitter på bergväggen bredvid trappan, som leder upp till gamla Navigationsskolan. Trappan kallas idag för Gunnar Carlssons trappor, till minne av skeppsredaren , chefen för Transantlantic mm, Gunnar Carlsson (1887-1967). Det som är lite egendomligt är att namnteckningen inte är åtföljd av varken datum eller anledning till inskriptionen. Det bara står Gustaf i karakteristisk stil på bergväggen. Att den skulle ha ristats i samband med någon invigning av Navigationsskolan föreföll rimligt, och med hjälp från Per M kan konstateras att det var om- och tillbyggnaden 1915-1916, som var anledning till kungens besök. I <em>GHT </em>den 8 juli 1918 beskrivs kungens besök och hans rundvandring i de nya lokalerna. "På vägen ner från skolan mot Magasinskvarteren ritade konungen sitt namn på en bergvägg av Kvarnberget, varefter konungen avreste hyllad av de församlade".</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMN2NI3PhGKsdLv2f_4HL9PgnwpW1zDPaNLfMCtnXGNj3-if3n9xI0cAB4oK8pjIhQdcNVOR_pFf0othyphenhyphenrIWh1P6Ky1DDITOaNhg5yBir8YQRMIwM7dRYlT-LI3JB391jvniGZOiMP34A/s640/GV+x3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="640" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Till vänster Gustaf V i färd med att rista sitt namn på sockeln till minnesstenen vid Kallebäcks källa 1937, en liten kudde kan vara bra att sitta på när man är 79 år. I mitten trappan upp till f d Navigationsskolan (Gunnar Carlssons trappor). En pil markerar kung Gustafs namnteckning, som synes till höger.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Palmhuset</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den färskaste kungliga autografen återfinner vi i Palmhuset på Trädgårdsföreningen. Förmodligen när Palmhuset invigdes efter renoveringen 1986 var kung Carl Gustaf och drottning Silvia på besök, som framgår av den lilla minnessten, som ligger strax innanför entrén.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBlF4e1Wu3EyT8VG5yWGJex__cb8ZvBtMt7WZMbodrSSlv9w83eZzd72CCI3LN5W7uZP0bTWo0QBNTDjoptB0MX9_tVkPvfNQ1VsPOlwXY-7axhWwbUJQA-tbaeNlnJFOAyc-z1-YrS2U/s1600/1206+Minnest+Palmhuset.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBlF4e1Wu3EyT8VG5yWGJex__cb8ZvBtMt7WZMbodrSSlv9w83eZzd72CCI3LN5W7uZP0bTWo0QBNTDjoptB0MX9_tVkPvfNQ1VsPOlwXY-7axhWwbUJQA-tbaeNlnJFOAyc-z1-YrS2U/s320/1206+Minnest+Palmhuset.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så summerar vi de kungliga göteborgska autograferna kommer vi fram till följande</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Oscar II - 2 (Kviberg, Sahlgrenska)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Gustaf V - 4 (Kviberg, Jubileumskliniken, Kallebäck, Navigationsskolan)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Gustaf VI Adolf - 3 (Kviberg, Centralblocket Sahlgrenska, Säve)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Carl XVI Gustaf - 3 (Kviberg, Sahlgrenska, Palmhuset)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är mycket möjligt att fler namnteckningar/inristningar finnes, om någon kan komplettera min lista är jag tacksam för besked. Jag trodde länge att Oscar II hade satt sitt namn någonstans på det som kallas Oscar II:s fort vid Käringberget, men enligt sakkunniga på området finns ingen sådan inskription. Och kronprinsessan Victoria har - såvitt känt - ännu inte ristat sitt namn någonstans i Göteborg. Däremot har faktiskt den norska kronprinsessan Mette-Marit för ett par år sedan lämnat sitt namn på en sten utanför Norska kyrkan på Skånegatan</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6tPIbf5UO2KzCgn3z6_TrHyK5u4iqm9icDLczsx9NxzbI0-eDdD-6_MXKMxFqNgwnDyV0y2QLLNQH8YLDahr-kjoAZuGYGzIzD5ad12N2XJ7QohjfPaZeUloadKikgqfpXuxOZPps7FI/s1600/Mette-Marit+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="230" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6tPIbf5UO2KzCgn3z6_TrHyK5u4iqm9icDLczsx9NxzbI0-eDdD-6_MXKMxFqNgwnDyV0y2QLLNQH8YLDahr-kjoAZuGYGzIzD5ad12N2XJ7QohjfPaZeUloadKikgqfpXuxOZPps7FI/s320/Mette-Marit+2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-7448266511489901482016-01-24T05:59:00.000-08:002016-01-24T05:59:54.510-08:00Scouting for boys och Ebbe LieberathEn sensommardag några år in på förra seklet befann sig gymnastikdirektören vid Högre latinläroverket i Göteborg, Ebbe Lieberath, på en ångbåtstur i den bohuslänska skärgården, någonstans norr om Marstrand. Han har själv berättat vad som hände<br />
<br />
<em>I ångarens folktomma salong, där jag satt och slöade en stund mellan saltduscharna ute på däck, fick jag händelsevis fatt i en brun häftad bok på engelska, </em>Scouting for boys, <em>av Baden-Powell. Som renodlad göteborgare och alltså "engelsman" av övertygelse kände jag mycket väl till Baden-Powell, vilkens bragder under boerkriget kommit mitt unga knekthjärta att klappa hårdare än vanligt. En bok av den mannen! Adjö med all beundran för det oändligt sköna Kattegatts vågor! Jag läste och läste, glömde kaffet och det urgamla wienerbrödet, som åkte fram och åter på salongsbordet - jag bara läste. Detta var just det grepp om pojkarna, som jag längtat efter att finna! ... Helt kort efteråt ringde min bokförläggare Erik Åkerlund med anmodan att översätta en bok åt honom - Scouting for Boys!</em><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLHg_6mtW_Ud66khM_gldeVWw9py_G4nPJX_Q_uv6Fc9BQHcF5vzSrmvvvPrsmELXFYsC66W1owbMdcvtVs3V-NnQOgyUwvRFLaIJlTIhM4N3Vv5WAfgLyxswnVRHJ_Y41HxfIJPkLc1M/s1600/Scouting.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLHg_6mtW_Ud66khM_gldeVWw9py_G4nPJX_Q_uv6Fc9BQHcF5vzSrmvvvPrsmELXFYsC66W1owbMdcvtVs3V-NnQOgyUwvRFLaIJlTIhM4N3Vv5WAfgLyxswnVRHJ_Y41HxfIJPkLc1M/s320/Scouting.jpg" width="230" /></a></div>
<br />
Om Baden-Powell (1857-1941) kan man skriva mycket, mest känd är han dels för sin ledning av försvaret av staden <em>Mafeking</em> 1899-1900 mot överlägsna motståndare under boerkriget, dels för att han i samband därmed etablerade en kår av kadetter (pojkar i yngre tonåren) för att inom befästningarna arbeta med transporter, kommunikation och rekognoscering = scouter. För att göra en lång historia kort kan man säga att ur detta kom småningom Baden-Powells initiativ till och livslånga engagemang för scoutrörelsen. <br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQK-W_3QO5-kEHBv2mWHEBqx5Flik-QXRBBulS0BHuuSft0pFexWUfHcEleaTWqzlPkiOWoJR_7vitXBkSB0oyz8DjLyAwDrBCnpTlwApVwdYPmCloaQp1ZEfC0FoSTA_YbFaCRrqVdOQ/s1600/MafekingCadets+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQK-W_3QO5-kEHBv2mWHEBqx5Flik-QXRBBulS0BHuuSft0pFexWUfHcEleaTWqzlPkiOWoJR_7vitXBkSB0oyz8DjLyAwDrBCnpTlwApVwdYPmCloaQp1ZEfC0FoSTA_YbFaCRrqVdOQ/s400/MafekingCadets+2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Medlemmar av kadettkåren i Mafeking 1899 (från Wikipedia).</em></td></tr>
</tbody></table>
<strong>Lieberath och scouting</strong><br />
Om Ebbe Lieberath (1871-1937) kan man också skriva mycket. 1909 hade han varit verksam som gymnastiklärare vid Östra Real i Göteborg i tre år och vid Gamla Latin i fyra år, han var också kapten vid Västgöta regemente. Kontakten med Baden-Powells bok blev en klockren träff, väldigt mycket däri stämde med hans egen syn på hur ungdomen (erkannerligen unga män, det skall sägas) skulle "uppfostras" eller kanske snarare stödjas och stimuleras på vägen in i vuxenlivet. Hans översättning av boken kom ut 1909. Undertiteln är talande: <em>En handbok för öfning i god medborgaranda. </em><br />
<em></em><br />
Om man en gång varit scout (för min del dock inte mer än något år) så känner man igen det mesta. Här finns informationer om vad en scout är, hur han skall vara, om scouthälsningen, uniformen och scoutlagen. Och i övrigt förstås väderlekskunskap, signalering, knutar, lägereldar, spårning, smygjakt och livräddning. Kanske något mer vid sidan av det idag politiskt korrekta ter sig avsnittet om <em>Enskildheter hos människor. </em><br />
<br />
<em>Att i hemlighet iakttaga människor och kunna läsa deras karaktärer och tankar, är af största betydelse i handel och affärer, i synnerhet för ett bodbiträde eller säljare, då han skall förmå folk att köpa saker, eller att afslöja en som ser ut att vara en svindlare ... Gången visar ofta hurudan karaktör en person har, t ex en bråkig och skräflig liten man, som rusar åstad med korta steg och stora armrörelser; den nervöse mannens brådskande ryckiga steg; luffarens långsamma, tölpiga gång; de lätta, raska, tysta stegen hos en scout osv ... Förvisso är den "tjuslock" som somliga ungdomar ha i pannan ett säkert tecken på dumhet. Ansiktets form är ett godt uttryck för mannens karaktär. Ni kan kanske angifva karaktären hos dessa gentlemän?</em><br />
<em></em><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghLQcItmzg1qYOy2yeVs7Dm9t8tQaoF8emD1nvbNsyG2G-9-XoGNniZOrBcdCLPWkaypVUqjGrpNSbV3zZYd-NNET_JnmeIdXB3Eg7hrxK-i7FFcTCY7geWk4vZXan22d37JUC32fZhuE/s1600/Scouting+ansikten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="152" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghLQcItmzg1qYOy2yeVs7Dm9t8tQaoF8emD1nvbNsyG2G-9-XoGNniZOrBcdCLPWkaypVUqjGrpNSbV3zZYd-NNET_JnmeIdXB3Eg7hrxK-i7FFcTCY7geWk4vZXan22d37JUC32fZhuE/s400/Scouting+ansikten.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Baden-Powell framhåller hur viktig hållningen och gången är hos en äkta scout: "En tung slö hållning undertrycker alla de inre organen och hindrar dem att utföra sitt arbete ordentligt, och därför är en människa med dålig hållning ofta sjuk eller krasslig". Scouten bör verkligen öva sig i att gå på rätt sätt:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxSeFK5KSqe38f56-Zl6NH9ahyimgPMv7WXTGxm9OgusFKqnjFfSqKMpfETbGL7Aw-RZ1WiNvMdpDl2DavrxvWTYF36TH5gR4FPw6v7DiLwIIzC7BZOlB3gbguhXQRN3Ra8B8KnGLACmg/s1600/Scouting+g%25C3%25A5ng.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="248" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxSeFK5KSqe38f56-Zl6NH9ahyimgPMv7WXTGxm9OgusFKqnjFfSqKMpfETbGL7Aw-RZ1WiNvMdpDl2DavrxvWTYF36TH5gR4FPw6v7DiLwIIzC7BZOlB3gbguhXQRN3Ra8B8KnGLACmg/s400/Scouting+g%25C3%25A5ng.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<strong>Minnesbilder av Lieberath</strong><br />
Det finns flera publicerade minnesintryck av Lieberath i rollen som gymnastiklärare på "Gamla Latin" och i samband med de första aktiviteterna i riktning mot en svensk scoutrörelse. Så skriver t ex Mauritz Nabbholt (student 1916) i en artikel "När scoutrörelsen kom till Sverige":<br />
<br />
<em>Han hade en enastående förmåga att förstå pojksjälen och ta pojkar på det rätta sättet. Hans både bokstavligt och bildligt raka uppträdande - han var en mycket ståtlig man och såg manligt bra ut - hans humor och glimten i ögat tilltalade pojkarna och de beundrade honom kolossalt ... Så småningom sipprade det ut att det var Baden-Powells "Scouting for boys" han höll på med att översätta ... Under en gymnastiklektion började Lieberath att berätta om denne märklige man och hans rörelse och vad den gick ut på och frågade om inte vi skulle vilja vara med på någonting sådant och bad oss i så fall komma till gymnastikhuset en viss afton och så var det ett gäng intresserade som hörsammade kallelsen ... därefter började vi lära oss slå en del knopar, tyda vissa tecken i skog och mark och väder för att sluta med att göra scouttecknet och svära scouteden "Alltid redo". Det hela var naturligtvis mycket både högtidligt och spännande för en liten 12-års grabb.</em><br />
<em></em><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOmjobI9kIS6Ro7hePdd9UjdbEu3y5yk1QZVE7J5KnJeasVKHmXChxUqcfZxzRP0GPXghNPiMZSQ8hijn1TQhjIcqjvLQhK-ee_2ifaDhF7KBSYylBFeGfk0p8v_f3CQZFFNsrS0GQDqo/s1600/Ebbe+och+BP.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOmjobI9kIS6Ro7hePdd9UjdbEu3y5yk1QZVE7J5KnJeasVKHmXChxUqcfZxzRP0GPXghNPiMZSQ8hijn1TQhjIcqjvLQhK-ee_2ifaDhF7KBSYylBFeGfk0p8v_f3CQZFFNsrS0GQDqo/s320/Ebbe+och+BP.jpg" width="265" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Ebbe Lieberath (till vänster) med Lord Baden-Powell vid ett scoutläger 1927.</em><br />
<em>Ur Elis Anderssons "hyllningsbok".</em></td></tr>
</tbody></table>
Lieberath försökte till en början komma på ett svenskt namn på scouting och närmast till hands var det ordagranna "spejarpojkar". Urban Ohlander berättar i en annan årgång av <em>Gamla latinares årsbok </em>om en nybliven scout, som iförd prydlig scoutuniform och bredbrättad hatt passerade "Feskekörka", varvid en medlem av den permanenta ledighetskommittén, på det för trakten karakteristiska idiomet, uppmärksammade det nya inslaget i Fisktorgets fysionomi. Hans häpnad tog sig ett spontant uttryck: "Spejarepojkar! Ska i spionera på fesken?" <br />
<br />
Bland många andra namnförslag fastnade man slutligen för <em>Riddarpojkarna. </em>Nabbholt anger att en tidning startades med namnet <em>Riddarpojken</em>, som skulle ha ingått som bilaga till veckotidningen <em>Allt för alla. </em>Sannolikt minns han dock i detta fall fel. Under en kort period utkom däremot tidningen <em>Var redo </em>som bilaga till <em>Veckojournalen. </em><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdir1XQwxCB3Qs3-k0PorZLfqZfS__TQj3khaKJYi06Pfal-pfGQNzNW_sifVWa7yB23Er86wXtT-ivClrvAERRuMCY-SbyX3YWrl3EYZkhU9MBWG7E7sT2iJ40Wh6L4cOhQgv0zY4_R4/s1600/Var+redo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdir1XQwxCB3Qs3-k0PorZLfqZfS__TQj3khaKJYi06Pfal-pfGQNzNW_sifVWa7yB23Er86wXtT-ivClrvAERRuMCY-SbyX3YWrl3EYZkhU9MBWG7E7sT2iJ40Wh6L4cOhQgv0zY4_R4/s400/Var+redo.jpg" width="267" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Tidningen Var Redo utkom med endast 15 nr under tiden juni-december 1910. UB Göteborg.</em></td></tr>
</tbody></table>
I första numret berättar Lieberath under rubriken "Riddarpojkarne i Göteborg" om hur intresset för scouting spred sig "med förfärande fart" bland ungdomar i staden och om det mödosamma arbetet att få igång en fungerande organisation:<br />
<br />
<em>Nu går allt sin gilla gång ... övningarna pågå dagligen, närhelst trupperledarna ha tid därtill, eller också arbeta patrullerna självständigt efter anvisning av truppledarne. Lördag eftermiddagar och söndagar äro i regeln alla trupper ute på öfning. Bönder, godsägare och villaägare i trakten rent av överbjuda varandra i vänlighet och tillmötesgående ... Organiserandet af kåren skedde efter följande grunder: 1) alla samhällsklasser tillsammans så mycket som möjligt; 2) patrullen är goda vänners och närmare bekantas egen sammanslutning. </em><br />
<em></em><br />
Mycket av Lieberaths inställning måste ha varit revolutionerande vid den tiden och hans värderingar och arbetssätt skulle utan vidare kunna användas i ett modernt ledarskapsprogram, 100 år senare!<br />
<strong></strong><br />
<strong>Författaren Lieberath</strong><br />
Den mångbegåvade gymnastikdirektören blev med åren också en etablerad och produktiv författare, främst av pojkböcker, där huvudpersonen (eller som det vanligen är huvudpersonerna) karakteriseras av de egenskaper och dygder, som Lieberath förknippade med scoutbegreppet. Som Ylva Blomqvist skriver <br />
<br />
<em>De (böckerna) hyllar den starka, friska, disciplinerade människan som kan skida fjorton mil och lyda order utan att blinka, på samma gång som de visar en värme och ömhet inför de svaga och stor psykologisk finkänslighet. Modern pedagogik varvas med ett hyllande av traditionella värderingar.</em><br />
<em></em><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY1a_BUtzy-pOdhq_CSMv74fb5LOvUMNN-8BEWWBb4Xb2eW9MiZnNhuJ6ZvK6tZ1eb1wNj8o5hQXxKuRDA8FohQNktd9iTsfIO6nL7TTjMqYmJaeL7cF9ZMl-1dDfez8ECGa9JEANdoiY/s1600/Kl%25C3%25A4mmiga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY1a_BUtzy-pOdhq_CSMv74fb5LOvUMNN-8BEWWBb4Xb2eW9MiZnNhuJ6ZvK6tZ1eb1wNj8o5hQXxKuRDA8FohQNktd9iTsfIO6nL7TTjMqYmJaeL7cF9ZMl-1dDfez8ECGa9JEANdoiY/s320/Kl%25C3%25A4mmiga.jpg" width="227" /></a></div>
<br />
Säkert blev det med åren ett trettiotal böcker, om vad Lieberath kallade "klämmiga pojkar", ett par romaner, men de flesta samlingar av korta berättelser. Det är mycket bus, mycket rackartyg, hävdande av manlighet, uppgörelser och slagsmål - men däremellan kan det bli förvånansvärt känslosamt. Man bryr sig om sina kompisar, sörjer med och stödjer den som har drabbats av sorg och man gråter tillsammans över oförrätter. "Ebbe Lieberath jämkar i scoutböckerna ihop den romantiske hjältens storslagna känsloutlevelser med den moderna nutidsmänniskans behärskning".<br />
<br />
<strong>Den egna uppväxten</strong><br />
Man kan dock säga att det mest läsvärda av det Lieberath skrev - i varje fall för en nutida vuxen läsare - är hans minnen från uppväxtåren, <em>Mina första femton år, </em>utgiven 1930. Det finns stora paralleller mellan skildringen av hans egen uppväxt och hur han berättar om "klämmiga pojkar" i ungdomsböckerna. Den unge Ebbe var inget ljus i skolan, han hade dåliga betyg i det mesta utom gymnastik. Han berättar om livet i skolan, om sina kamrater och vad allt de hade för sig:<br />
<br />
<em>En särdeles omtyckt sport var att tråckla ihop käringar i trängseln så att de satt ihop som siamesiska tvillingar, när de sedan skulle gå åt vart sitt håll, </em><br />
<br />
Lieberaths berättelse om sin uppväxt är samtidigt en göteborgsskildring så god som någon. Här finns olika miljöer, från Södra vägen, Getebergsäng, Pustervik och Liseberg, där familjen bodde i huset mittemot det som idag kallas "Värdshuset". Här trivdes den unge Ebbe och skildrar i lyriska ordalag omgivningarna och de många eskapaderna i naturen ut mot och förbi Delsjöarna. Pappan, som var tjänsteman och småningom överinspektör i Tullverket, var i mycket hans förebild och dennes syn på uppfostran och kamratskap mellan generationerna måste ha betytt mycket för att forma Ebbe Lieberaths egna värderingar och engagemang för ungdomen.<br />
<br />
Det är få göteborgska memoarer som på ett så friskt och levande sätt skildrar sin tid, som Lieberaths <em>Mina första femton år. </em>Här är mycket som berättar hur livet levdes i en (kanske övre) medelklassfamilj de sista decennierna av 1800-talet, om miljön i staden och i synnerhet de lyckliga åren på Liseberg med omgivningar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaSozFAZf5M3Zo6SQCiD5CsubSNMHEKYdrnVUUige9uiRNcYCowv7y-ExxLh5aCLlf0DyPsmI-3m3q7TO7YrWYQCpUrp3ySBjBBmNOskmZUCJmgND__5I9SnzKaQZ8IWHMj0rYFOLkods/s1600/Ebbe+F%25C3%25B6rsta.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaSozFAZf5M3Zo6SQCiD5CsubSNMHEKYdrnVUUige9uiRNcYCowv7y-ExxLh5aCLlf0DyPsmI-3m3q7TO7YrWYQCpUrp3ySBjBBmNOskmZUCJmgND__5I9SnzKaQZ8IWHMj0rYFOLkods/s320/Ebbe+F%25C3%25B6rsta.jpg" width="212" /></a></div>
<br />
<strong>Guldmedaljören Lieberath</strong><br />
Det går inte att avsluta noteringarna om gymnastikdirektören, scoutrörelsegrundaren och författaren Lieberath utan att notera att han en gång i tiden också blev olympisk guldmedaljör. Det var vid "solskensolympiaden" i Stockholm 1912 och grenen hette förmodligen gruppgymnastik för herrar enligt Lings schema (eller liknande). Det hade börjat genom att Lieberath samlat några av sina bästa gymnaster på Latinläroverket, senare vid andra skolor i Göteborg och slutligen genom att "dammsuga" landet på förmågor till en trupp, som han själv tränade och sedan ledde i tävlingen. Dels var det ett massframträdande, men också en elittävlan för en grupp av 24 gymnaster. Konkurrensen var nog inte gigantisk, men den svenska truppen tilldelades i alla fall guldmedaljen. Och för en göteborgare är det särskilt värt notera att i truppen ingick också Pelle Bertilsson, senare efterträdare till Lieberath som gymnastikdirektör och kanske mest känd för sin stuga i Delsjöterrängen i östra Göteborg (se inlägg på denna blogg 2012-11-18).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrZLwg5Is_5dUyqqyduGPD2oFnZIf66g3nqrT5DIn0OoaGyKelflVeXbysNPRsDkGdaqpsz4is8uSMIW5sxnWSakPULi9k2WKrCRVcZ8le8FctUFiOLtbfRFMhVzzKiTVJFDLimJAMJEA/s1600/OS+1912.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrZLwg5Is_5dUyqqyduGPD2oFnZIf66g3nqrT5DIn0OoaGyKelflVeXbysNPRsDkGdaqpsz4is8uSMIW5sxnWSakPULi9k2WKrCRVcZ8le8FctUFiOLtbfRFMhVzzKiTVJFDLimJAMJEA/s400/OS+1912.jpg" width="400" /></a></div>
<span style="font-size: xx-small;"></span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Andersson, Elis: Ungdomens man. En bok om Ebbe Lieberath. Gebers, Stockholm, 1938.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Blomqvist, Ylva: Klämmiga pojkar. Fostran, ideal och modernisering i Ebbe Lieberaths scoutböcker. - Barnboken 1999, vol. 22/2, sid. 24-38.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Lieberath, Ebbe: Mina första femton år. Bonniers, Stockholm, 1930.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Lieberath, Ebbe: Spår som icke förskräcka. - Hågkomster och livsintryck, saml. 11. Uppsala, 1930, sid. 93-105.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Nabbholt, Mauritz: När scoutrörelsen kom till Sverige. - Gamla latinares årsbok1976, sid. 33-35. </span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Ohlander, Urban: Slottsskogen och några gamla latinare. - Gamla latinares årsbok 1975, sid. 59-61.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Puke, Margareta: Scoutings historia. Svenska scoutförbundet, Stockholm, 1982.</span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-16799159818223591902016-01-18T04:27:00.001-08:002016-01-18T04:27:53.914-08:00Servières läspulpet mmStädar på en hylla längst ner i biblioteket, som verkligen innehåller diverse ting: astronomi, djuphavsforskning, krigets vardag, hur man fotograferar flickor, vägskyltars etnologi och medicinska motiv på frimärken. Också några böcker om teknik, som annars inte är min starka sida, och där bjuder sig ett något tummat exemplar av Gaston Tissandiers bok <em>Vetenskapliga tidsfördrif eller Undervisning och lek </em>från 1882. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjXHI0DiHRUQzgsTnjvK-m86ZbATNVwVUjaPJcDQDV5npPwsI21ZuMIaoZcchdI-jGgljg83x1Iz0OXDPgR_GYY0hNS4hMV6QQNNms2-N5GzIt5v8H2lazv9gV869XWxqAQ2G5uGfuOik/s1600/Tissandier.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjXHI0DiHRUQzgsTnjvK-m86ZbATNVwVUjaPJcDQDV5npPwsI21ZuMIaoZcchdI-jGgljg83x1Iz0OXDPgR_GYY0hNS4hMV6QQNNms2-N5GzIt5v8H2lazv9gV869XWxqAQ2G5uGfuOik/s400/Tissandier.jpg" width="266" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag intresserar mig särskilt för kapitlet <em>En vetenskapsälskares boning, </em>som beskriver hur en fransk ädling, Nicolas Grollier de Servière (1596-1689), i Lyon ägnade sig åt att skapa de mest fantasifulla apparater och arrangerade dem i sitt hem till ett "cabinet", som vissa dagar i veckan hölls tillgängligt för "allmänheten". Den för en boksamlare kanske intressantaste konstruktionen var den roterande läspulpeten.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmbVAevY6Cbc9Ukt4-Mo6qt-TrmOdDb2bGD-xXxK41ZK8XgpuGaQZIEIvgTvvuQGJ5FNC8QG3MYKRuN22T8U-Wj4eBSsDPIg2lFIepKCIXIlunEIddFqayBAoxHQ8Zy4udUH2tN7ihtyc/s1600/L%25C3%25A4spulpet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmbVAevY6Cbc9Ukt4-Mo6qt-TrmOdDb2bGD-xXxK41ZK8XgpuGaQZIEIvgTvvuQGJ5FNC8QG3MYKRuN22T8U-Wj4eBSsDPIg2lFIepKCIXIlunEIddFqayBAoxHQ8Zy4udUH2tN7ihtyc/s400/L%25C3%25A4spulpet.jpg" width="276" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Tissandier skriver</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>På läspulpeten funnos hyllor, anbragta i omkretsen af ett stort hjul ... Förrän man börjar sitt arbete, läggas på pulpetens hyllor de böcker, som man anser sig för tillfället behöfva. Man sätter sig i en länsstol och läser i den bok, som ligger framför på hyllan; vill man se i en annan bok vänder man blott på hjulet, så får man den framför sig.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nystar man vidare i denna uppslagsända visar det sig dock att Servière inte var först på banan. Redan 1588 hade en italiensk militärtekniker, Agostino Ramelli, publicerat <em>Le diverse et artificiose machine del Capitano Agostino Ramelli</em> och däri också presenterat sin version av bokhjulet. Han själv såg detta som "a beautiful and ingenious machine, very useful and convenient for anybody who takes pleasure in study, especially for those who are indisposed and tormented by gout". Gikt var ett stillasittandets gissel på den tiden</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMAqyCqU3VJJWtmvjCpwz81qEAzawqvigH9kvgz4hakG3316GNscuL3wlvQ0k-N2ChBTMPkxe9_YjW4WIqtUTuWQsxoa7BHftSe-h3nfZQI_15SqjnSt9NluLUnICE2u8_SwSnmGj4h04/s1600/Ramelli.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMAqyCqU3VJJWtmvjCpwz81qEAzawqvigH9kvgz4hakG3316GNscuL3wlvQ0k-N2ChBTMPkxe9_YjW4WIqtUTuWQsxoa7BHftSe-h3nfZQI_15SqjnSt9NluLUnICE2u8_SwSnmGj4h04/s400/Ramelli.jpg" width="277" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nåväl, den gode Tissandier (1843-1899) var bland mycket annat kemist, metereolog, aviatör och äventyrare i största allmänhet. Tillsammans med några kompanjoner skall han 1875 med en varmluftballong ha nått den imponerande höjden av 8.600 meter. Bland övriga maskiner i vetenskapsälskarens hem rekommenderar Tissandier särskilt skrivmaskinen, den elektriska respektive den pneumatiska pennan, kopieringsmaskinen, kromografen och kampylometern. En jordglob, en stjärnvisare, olika typer av ur och räknemaskiner, en vattenbarometer - och inte minst en stegräknare bör också ingå i arsenalen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Hvar och en, som gjort vetenskapliga exkursioner eller utflygter i allmänhet, vet nog, huru gerna man emellanåt önskar att något så när känna längden af den tillryggalagda vägen. Då man icke är i besittning af en noggrann specialkarta, på hvilken man i alla enskildheter kan följa den väg, man gått, och sålunda beräkna dennas längd, finnes icke något annat medel än att räkna det antal steg, man pått, för att komma från en punkt till en annan. Men detta är ett tråkigt göra, och dessutom kan detta beräkningssätt blifva behäftadt med åtskilliga misstag, emedan vandrarens uppmärksamhet merändels vändes till omgifningarne eller är upptagen af vetenskapliga funderingar.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I synnerhet den tekniskt intresserade rekommenderas verkligen Tissandiers bok. Här finns plats för att återuppväcka många gamla försummade innovativa konstruktioner, t ex "den amrickanska simapparaten". Ett måste för varje välskräddad gentleman!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhkZNGaOJthYiTBevdC3Ln6mZ48hasj5Y_TjMJ9dQIubXpxOQF5sKJQQytgVHvk9mlPIAxeBtWn7h1544j68qb6f0y8myV0-CVZCw9GsNNqze9ftvWZkB2l_G5XOQDq-Wwjbo-Qow5T8c/s1600/Simapparat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhkZNGaOJthYiTBevdC3Ln6mZ48hasj5Y_TjMJ9dQIubXpxOQF5sKJQQytgVHvk9mlPIAxeBtWn7h1544j68qb6f0y8myV0-CVZCw9GsNNqze9ftvWZkB2l_G5XOQDq-Wwjbo-Qow5T8c/s400/Simapparat.jpg" width="400" /></a></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-26835182030836161922015-12-21T01:26:00.001-08:002015-12-21T08:54:15.234-08:00På bokhandelsdisk och nattduksbord för 50 år sedan (4)Än en gång tillåter jag mig att - med hjälp av Wettergrens <em>Julprogram</em> och min egen gamla och prydligt maskinskrivna (hur kunde man ha så mycket tid då?) bokförteckning - återvända 50 år i tiden. Vad låg på bokhandelsdisken (sådana fanns ännu 1965!) och vad hamnade på mitt eget nattduksbord under året 1965? <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlUOEaqo1xiLYHa2mxzf2QZY2QhEnwjwv22xHs-nRNvfmZc6_CjS0tQlclu49OWsjmfluo87tJHkOCHqL_KFFwEQa296094ULROMQmJZQXjK5epLezw1DFoC3Qpi_5QndRPM9T6-h1jNg/s1600/1965+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlUOEaqo1xiLYHa2mxzf2QZY2QhEnwjwv22xHs-nRNvfmZc6_CjS0tQlclu49OWsjmfluo87tJHkOCHqL_KFFwEQa296094ULROMQmJZQXjK5epLezw1DFoC3Qpi_5QndRPM9T6-h1jNg/s400/1965+x2.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Normalt sett brukade Wettergrens <em>Julprogram</em> summera det gångna årets bestsellers, vanligen var det årsboken När-Var-Hur som toppade, följd av storsäljarna Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg, Stieg Trenter och Kar de Mumma. 1966 gav man dock upp försöken att rangordna storsäljarna, illustrerat av nedanstående kommentar: <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCJ2qoIne-FrfW00viUM1gnfiwQkUQhYY-F0ZDPQx_Lg0ZaElOOnoH5puB5oTB_6tqe-cvSWfYaMMVKVTBz92YMFa_pQsh86RpJAIPQQo2_NB9M5Xo1C0bHntNQ-vwTFpus4PCgHHOb6s/s1600/Sex+1966.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCJ2qoIne-FrfW00viUM1gnfiwQkUQhYY-F0ZDPQx_Lg0ZaElOOnoH5puB5oTB_6tqe-cvSWfYaMMVKVTBz92YMFa_pQsh86RpJAIPQQo2_NB9M5Xo1C0bHntNQ-vwTFpus4PCgHHOb6s/s400/Sex+1966.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Och visst, saker och ting var i begynnande upplösning: Rolling Stones spelade på Svenska Mässan, i augusti var det kravaller med långhåriga skolungdomar på Götaplatsen, mellanölet introducerades och Säröbanan lades ner. Det kändes nog att 1968 var i antågande. Men den stora sensationen i bokhandeln var alltså "detta egendomliga läsintresse" som kom i dagen, bl a med utgivandet av de röda kärleksböckerna. Det var Forsbergs förlag i Malmö som stod för lanseringen. Redaktör och flitig bidragsgivare var Bengt Anderberg. Den statliga censuren hade mildrats och tanken var nu att visa att även erotiska berättelser kunde ha litterär kvalitet. Redan under första året medverkade t ex PC Jersild, Göran Tunström, Svante Foerster, Anderz Harning, Loka Enmark och Carl Henrik Svenstedt - för att nämna några. Antologierna hette helt enkelt <em>Kärlek 1, Kärlek 2, Kärlek 3 </em>etc, och de såldes i stora upplagor. Men som jag minns det låg inte böckerna längst fram på bokhandelsdisken. De blev i alla fall utgångspunkten för en snabb utveckling av kommersiell erotik. Det följde flera andra liknande serier, t ex <em>Sänghästen, </em>och motsvarande utveckling sågs också när det gällde veckopress och film.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbbSLjvoQG_g9giKvEZR6_aALhMDakwWeR3fRzZIWsbmkDUzN2otr563xOkN6d5YPagelwZZ7cwK_klVjN2AzFruWrzho1-T-L2YMJ5x1A-TI92RcO8ACqkc84871jtGklkyzHzrBnR3M/s1600/K%25C3%25A4rlek.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="321" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbbSLjvoQG_g9giKvEZR6_aALhMDakwWeR3fRzZIWsbmkDUzN2otr563xOkN6d5YPagelwZZ7cwK_klVjN2AzFruWrzho1-T-L2YMJ5x1A-TI92RcO8ACqkc84871jtGklkyzHzrBnR3M/s400/K%25C3%25A4rlek.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<strong>Skrönor</strong><br />
Men i 1965 års bokutgivning fanns förstås verk av högre litterär kvalitet. Och för mig var det de fantastiska berättelsernas år. En väldigt häftig läsupplevelse var PC Jersilds genombrottsroman <em>Calvinols resa genom världen</em>, en helt sanslös skröna, mycket underhållande. Den litterära termen var väl pikareskroman. Särskilt munter var den satiriska akademiska avhandlingen <em>Om de akustiska mikroberna, </em>i synnerhet för oss som i Göteborg vid just den tiden höll på med att på olika sätt parodiera det akademiska livet, liksom andra högtravande samhällsordningar, i spex, revyer och ordenssällskap. Jersilds framställning hade en omisskännlig studentikos jargong = vetenskaplig rappakalja:<br />
<br />
<em>De akustiska mikrobernas inaktiva vilostadium, teckenorganismerna, kan studeras med otaliga metoder. De är utomordentligt tacksamma att kultivera; man kan odla dem på snart sagt vilket substrat som helst: papper, papyrus, pergament, sten, trä, lera etc. ... För att överföra teckenorganismerna till deras aktiva form, de akustiska mikroberna, har hittills fordrats ett värddjur, vilket i så gott som alla fall varit människan. ... En direkt överföring av den inaktiva teckenmikroben via phonografen till en aktiv akustisk mikrob har ännu inte lyckats, även om försök har gjorts att direkt på membranen eller rullen rista eller fotografiskt kopiera teckenorganismer.</em><br />
<em></em><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpXOhWdIAFEgAZ5LYMDvkjg7xfLFktHh931PXYktAb3t_Wz1rtXUfP5OXyV_v2g26O80HWbjddGs-Sa0hNXK6Td69ErLQefdNqOEYQI7yILUIjjL55fM0Do-UIHkfXayxQ6tHo9fo2CWg/s1600/Calvinol+x3.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpXOhWdIAFEgAZ5LYMDvkjg7xfLFktHh931PXYktAb3t_Wz1rtXUfP5OXyV_v2g26O80HWbjddGs-Sa0hNXK6Td69ErLQefdNqOEYQI7yILUIjjL55fM0Do-UIHkfXayxQ6tHo9fo2CWg/s640/Calvinol+x3.png" width="640" /></a></div>
<br />
Också Sven Delblancs bok <em>Homunculus </em>är en sorts skröna eller burlesk eller fantasi eller förfärlig historia eller vad man ska kalla det. Politisk satir. Jag hade aldrig läst något liknande men hade mycket nöje av den. Jagad av utländska agenter håller Sebastian på med sina experiment, i syfte att framställa en liten människa, en homunculus<br />
<br />
<em>Batterier av flaskor. lerkrus och glaskärl med fosfor, kvicksilver, väteperoxid och fettsyra. papplådor och bruna påsar med järn, svavel, kalk, pulvriserat kol. Badkaret var till hälften fyllt av en trög, rödbrun vätska. En elektrisk doppvärmare nedsänkt i vätskan, den svarta sladden ormade sig över kanten och ut över golvet i en slinga. En mättad, nästan kväljande lukt av jord och kompost. Sebastian lyfte badkarstermometern, drypande av fet, rödbrun vätska. Trettisju och två. Det får duga. Är allting redo? I natt. Här. Nu. Jag måste lyckas. Darrande strök han eld på en tändsticka ...</em><br />
<em></em><br />
Att Fritiof Nilsson Piraten var en mästare på skrönor var ju vid det här laget väl dokumenterat. Nu kom han ut med <em>Millionären och andra historier. </em>Här dyker patron Esping, bocken i örtagården, upp på nytt, liksom Jakob bokhandlare men också nya burleska personager. Piraten alltid nöjsam läsning.<br />
<br />
För övrigt kan noteras att en annan mästare på skrönor, Torgny Lindgren, faktiskt debuterade detta år, men inte med några berättelser om västerbottniska särlingar utan med en liten diktsamling med titeln <em>Plåtsax, hjärtats instrument, </em>som jag inte tror många lade märke till då och knappas uppmärksammat senare heller.<br />
<br />
Gunnar Ekelöf inledde detta år sin märkliga svit av diktböcker, inspirerade av bysantinska myter, med <em>Diwan över fursten av Emgion. </em>Minns den som en stark läsupplevelse, men mycket av undertexten gick mig nog förbi.<br />
<br />
<strong>Annan läsning</strong><br />
Ja, 1965 var också ett år som för denne skribent innebar införskaffande av boktitlar som <em>Vad skall barnet heta?, </em>Lisa Larssons <em>Heminredning </em>och lite längre fram på året Benjamin Spocks <em>Sunt förnuft i barnavård och barnuppfostran. </em>Spock var definitivt ett stort stöd för nyblivna föräldrar.<br />
<br />
En märklig romanserie inleddes också detta år, Maj Sjöwalls och Per Wahlöös samhällskritiska deckare - eller som de själva rubricerade dem: polisromaner - med kriminalassisten Martin Beck och hans kollektiv av medhjälpare i huvudrollen. Den första boken hette <em>Roseanna </em>och följdes av nio andra under en tioårsperiod. Det var en härlig tid! Och en helt ny era, fjärran från Stieg Trenter och Maria Lang, vars pusseldeckare i nästan två decennier dominerat den svenska deckarmarknaden.<br />
<br />
Bland övriga minnesvärda läsningar kommer jag särskilt ihåg Leonard Cohens <em>Älsklingsleken, </em>som kom direkt som pocketbok. "Karriären" som romanförfattare tog dock i praktiken slut när han 1967 släppte sin första LP <em>Songs of Leonard Cohen.</em><br />
<em></em><br />
<strong>Göteborgiana</strong><br />
Jämfört med dagens produktion av göteborgsböcker var det inte många titlar i bokhandeln som rörde staden eller västkusten. Men Harry Hjörne gav ut sina memoarer <em>Äventyr i tidningarnas värld </em>och Maja Kjellin, som vid denna tid var mycket produktiv gav ut <em>Kvarteret Kommerserådet </em>och en bok om Wijkska och Wernerska villorna. Algot Mattsson redigerade historiken över Broströmskoncernen, <em>Tre generationer på sju hav.</em><br />
<em></em><br />
Men den i särklass vackraste västkustboken detta år var Arne Gadds <em>Kust i väster, </em>charmerande text och kongeniala teckningar och akvareller. Gadd hade tidigare givit ut ett par småböcker om båtar, människorna ombord, kust och hav och han skrev också artiklar i samma ämnen för GHT. Bonniers hade uppmärksammat hans arbeten och givit honom i uppdrag att skriva en bok om västkusten. I <em>Författaren själv </em>(1993) skriver Gadd om sig själv (i tredje person)<br />
<br />
<em>Året närmast efter sitt avhopp från sin anställning - han var då i 40-årsåldern - ägnade han åt den stora bok om Bohuskusten som han i många år hade drömt om att göra. Den skulle ge en uppfattning om landskapet i dess av havet skapade särart, dess flora och fauna, dess historiska bakgrund, dess människor och deras samhällen och näringsfång och inte minst hur de påverkades av havets omedelbara närhet. Resultatet blev </em>Kust i väster. <br />
<br />
Jag tycker man tveklöst kan säga att han lyckades väl. Och de följande 10-15 åren kom - ofta lagom till julhandeln - nya böcker av hans hand, om Bohuslän, Göteborg och människor och miljöer han mött där. Allt skrivet och tecknat i en personlig, rofylld, reflekterande stil<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtJ0ikJhRZU4PzWzymI024_oHBJf9sBhyphenhyphenKqeeVcjilduXr1PNEHrcclfw_inVE67IW6k4LIo2gi0p-qF2RRgjdjADHgeNFOgvOSbvuLBerpg9I2qzVV72MLoN20z2pyEzshPaYRNRhYI4/s1600/St%25C3%25A4vprydnad.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="162" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtJ0ikJhRZU4PzWzymI024_oHBJf9sBhyphenhyphenKqeeVcjilduXr1PNEHrcclfw_inVE67IW6k4LIo2gi0p-qF2RRgjdjADHgeNFOgvOSbvuLBerpg9I2qzVV72MLoN20z2pyEzshPaYRNRhYI4/s400/St%25C3%25A4vprydnad.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Stävprydnad från ångaren Göteborg. Ur Arne Gadds </em>Kust i väster.</td></tr>
</tbody></table>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-49823129000582000612015-11-26T03:57:00.000-08:002015-11-26T03:57:22.080-08:00Helsning till GöteborgTräffade nyligen på ett litet fyrsidigt häfte med titeln <em>Helsning till Göteborg den 14 Juni 1869. </em>Det innehåller förutom titelsidan endast en fyra strofer lång hyllningsdikt, som i tämligen svulstiga, högstämda men för tiden karakteristiska vändningar hyllar Göteborg. Bättre stad finns inte! Eller i varje fall fanns - för den uppsalastudent som nu återsåg fädernestaden. Så här kunde det låta:<br />
<br />
<em>I Göteborg, på Vesterhafvets strand</em><br />
<em> Der tryggt det gamla Göta lejon hvilar</em><br />
<em> ...</em><br />
<em> Hur stolt, hur skön i sommarsolens glans</em><br />
<em> Du bär, o Göteborg, behagets stämpel!</em><br />
<em> Och dina parker vira grön en krans</em><br />
<em> Omkring palatser, monument och tempel.</em><br />
<em> ...</em><br />
<em> Hell Göteborg! En heder för vårt land,</em><br />
<em> En mönsterstad - ett hem för idogheten.</em><br />
<em> Här sluter rikedomen ej sin hand,</em><br />
<em> ty den förenas skönt med gifmildheten.</em><br />
<em> Och uti vetenskapens fria stat</em><br />
<em> Du står i spetsen såsom maecenat</em><br />
<em> Och ömt du vårdar konstens helga flamma.</em><br />
<em> Hell Göteborg! Gå framåt som förut</em><br />
<em> Och hvila ej på lagern en minut -</em><br />
<em> Blif mer, blif större, men ändå detsamma!</em><br />
<em></em><br />
Hyllningsdikten är undertecknad Ludv. Essén, ett för mig tidigare helt okänt namn. Av versen framgår att den tillkommit med anledning av ett besök i staden av - förmodligen - studenter från Uppsala: "Ifrån den strand, som smeks af Fyris våg/Från Odins gamla lund, så rik på minnen/vi dragit ut på fredligt vikingtåg". Efter lite letande visar det sig att författaren, Ludvig Essén, var född 1847 och uppvuxen i Göteborg. Efter avslutad juridisk utbildning i Uppsala och tingstjänstgöring återkom han till Göteborg där han sedan under ett par decennier verkade i ledande juridiska positioner. Han blev stadsnotarie 1884 och ett år senare justitierådman. Han gjorde sig känd som "en synnerligen begåvad och framstående jurist". Vid sidan av sin domartjänstgöring verkade han som sekreterare i flera kommunala styrelser och nämnder och han var under drygt 10 år lärare i handelsrätt och stadskunskap vid Handelsinstitutet. Under ett par år var han också Göteborg representant i Riksdagens andra kammare. På grund av tilltagande sjuklighet tog han avsked 1906. I sin minnesruna skriver Otto Nordenskjöld om att han fått i arv "ett disharmoniskt sinne, vars bristande jämvikt till sist skulle föra honom utanför de skarpt markerade gränser, där det normala arbetslivet måste levas". Mycket mellan raderna! Efter en lång tids "svår nervsjukdom" avled han 1918.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_hniw_cB4CNLICGLXDCzP-TJeQzjZ-pxcz-6Jmuh5NS6k9EpCNCEQhjcgRCiU7SSOth7dakswveFOXx38l_PNB7cv1OZUTOzBV5rgck6UifkSLtZug7seG8bKK6N07-U8CnLGDjCu1JM/s1600/Ess%25C3%25A9n+x2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_hniw_cB4CNLICGLXDCzP-TJeQzjZ-pxcz-6Jmuh5NS6k9EpCNCEQhjcgRCiU7SSOth7dakswveFOXx38l_PNB7cv1OZUTOzBV5rgck6UifkSLtZug7seG8bKK6N07-U8CnLGDjCu1JM/s400/Ess%25C3%25A9n+x2.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Till vänster det lilla häftet </em>Helsning till Göteborg<em>, utgivet 1869 och till höger den privattryckta samlingen tillfällighetspoesi med titeln </em>Från ungdomens dar, <em>som Essén gav ut 1891.</em></td></tr>
</tbody></table>
<strong>En lyrisk rådman</strong><br />
Det visar sig dock att den gode rådmannen också odlade en lyrisk ådra, möjligen hade han ärvt litterära anlag av sin morbror, Herman Bjursten (1825-1866), som var skald och romanförfattare, i <em>Svenskt biografiskt handlexikon </em>noterad för en "oförtruten skriftställarverksamhet i alla möjliga riktningar". 1870 skrev Essén, då fortfarande student i Uppsala, ett "sorgespel i fyra akter" med den måttligt upphetsande titeln <em>Sigurd Olofsson </em>och belönades faktiskt för detta med andra pris av Svenska Akademien samma år. Det är oläsbart idag, kärlek och vänskap och ovänskap och olycklig utgång i högtravande poetiska formuleringar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKc_CflbNHtIycsqwACxvA4QmbHqrUV-PyD0oHfaSiazQX2BXUQ39oDk_pIITGJt8xcoG7diq7LiBKjeQlMhfl0P8eixg9VbTq4Km-aX69amUN2qLbwhrc4dPXAMxwjOIob0UjiH3tWRg/s1600/Sigurd+Olofsson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKc_CflbNHtIycsqwACxvA4QmbHqrUV-PyD0oHfaSiazQX2BXUQ39oDk_pIITGJt8xcoG7diq7LiBKjeQlMhfl0P8eixg9VbTq4Km-aX69amUN2qLbwhrc4dPXAMxwjOIob0UjiH3tWRg/s320/Sigurd+Olofsson.jpg" width="212" /></a></div>
<br />
På Svenska Akademiens sammanträde den 20 december 1869 emottog den unge Essén sitt pris av den sittande direktören, greven Henning Hamilton (det var inte han med Hamiltons blandning, men däremot huvudmannen i den s k Hamiltonaffären långt senare, där ekonomiska oredligheter tvingade honom att lämna sin plats i Akademien, liksom landet). Hans ord till pristagaren är värda att återges i sin helhet. <br />
<br />
<em>Min herre! Okänd för Akademien, och troligen lika okänd för den allmänhet, som bevistar hennes sammankomst, framträder Ni, vid unga år, med väl förberedda studier av stora mönster och med lyckliga anlag för språkets behandling. Man kan hos Eder finna vissa emottagna intryck, äfven från den odödlige Shakspeare, men ingen slafvisk efterbildning vidlåder eder behandling af ett fosterländskt ämne. Den kraft och den ledighet, hvarmed Ni rörer Eder inom ett för Er ännu nytt område, hafva synts Akademien fullt uppväga de betänkligheter, hon i andra afseenden kunnat hysa. Såsom det första profvet af eder författareförmåga, är det ännu mera förtjent af det bifall, hvilket det är mig en sann fägnad att offentligen få uttala.</em><br />
<br />
Ett par decennier senare, när han var väl etablerad som rådman i Göteborg, lät han utge en liten samling tillfällighetspoesi <em>Från ungdomens dar </em>(1891)<em>. </em>För att inte förhäva sig markerar han att verserna är tryckta som manuskript i endast 150 exemplar, sannolikt för utdelning till anhöriga och vänner, och i företalet betonar han att "författaren har ej ringaste anspråk på skaldeära". De flesta av dikterna har tillkommit i anslutning till festligheter i Göteborg och här återfinner vi också <em>Helsning till Göteborg,</em> här omdöpt till <em>Till Göteborg </em>och med upplysningen att den tillkommit "vid en fest på Lorensberg den 11 juni 1869 för Upsalas, Lunds och Köpenhamns studenter, hvilka voro på väg till det nordiska studentmötet i Christiania". <br />
<br />
<strong>Kyrkklockorna i S:t Pauli</strong><br />
Intressant nog återfinns bland stroferna i diktboken även de två versifierade inskriptioner, som återfinns på kyrkklockorna i S:t Pauli kyrka i Göteborg. Kyrkan invigdes 1882, klockorna är gjutna året innan. På den stora klockan står det<br />
<br />
<em>Med klingande tunga det budskap jag bär</em><br />
<em> Till gamla och unga: Si Herren är när!</em><br />
<em> Hans sabbat är inne, håll upp med er id,</em><br />
<em> Och helga ditt sinne från oro och strid!</em><br />
<em></em><br />
<em> Om Anden dig väckte till ånger och tro,</em><br />
<em> Du jägtande slägte, här finner du ro.</em><br />
<em> Lär bedja och vaka och viljan stärk,</em><br />
<em> Gack sedan tillbaka och verka Guds verk!</em><br />
<em></em><br />
Och på den lilla klockan:<br />
<em></em><br />
<em> När morgon tänds och dag blir ny,</em><br />
<em> Till stilla bön jag ljuder!</em><br />
<em> När solen göms i aftonsky,</em><br />
<em> Till lof och tack jag bjuder.</em><br />
<br />
Jag har inte hittat någon uppgift om varför just Ludvig Essén anlitades som författare till verserna på S:t Pauli kyrkas klockor, men förmodligen var han känd som en poet, som kunde åstadkomma högstämda formuleringar i de mest skilda sammanhang, kanske fanns också någon annan koppling till församlingen. I juristkarriären hade han då inte hunnit längre än till positionen som vice häradshövding. Men han var ju prisbelönt av Svenska Akademien.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir7z783JuClPY2T9zE4hmA32bDfokQdFZonCTfJjB8LtCcaTCdASRa9s6Lr3dfxHAQAakOqomUZRqf7b3UkXpBpJa_Wi981_ixYMe8lKgwFebREYr7S0pmHYiET0FS6wgRrHxF7WaH9vs/s1600/Ludv+Ess%25C3%25A9n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir7z783JuClPY2T9zE4hmA32bDfokQdFZonCTfJjB8LtCcaTCdASRa9s6Lr3dfxHAQAakOqomUZRqf7b3UkXpBpJa_Wi981_ixYMe8lKgwFebREYr7S0pmHYiET0FS6wgRrHxF7WaH9vs/s200/Ludv+Ess%25C3%25A9n.jpg" width="147" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: xx-small;">Nordenskjöld, Otto: Minnestal i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle 1931.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Nekrologer i Göteborgs-Posten och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 juni 1918.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Svenska Akademiens handlingar för år 1869.</span><br />
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-58301897796018938782015-11-22T10:13:00.001-08:002015-11-22T10:13:09.270-08:00Med bibliofiler i Skottland<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Under en händelserik vecka i september hade jag tillfälle att följa med "The Wargentin Bibliophile society" - med Hagströmerbibliotekets nestor Ove Hagelin som aldrig sinande kunskapskälla i centrum - på en rundresa bland skotska bibliotek och bibliofila rariteter. Inte skymten av någon Göteborgiana, men starka upplevelser för alla med ett vidare intresse för bok- och bibliotekshistoria.</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio-rD6Vyqnqky5tzB1prLqZQPIs7-vz_zrNKbVqkCcCfti-yUKd-IrkdQ3Z8efqWLt7E7A9or6dIAyOdAS7Kt83aO8UwOrZWNQtGao7o64H2qjmrsLYAVLGswId3qERtvbgtKNTTwQfhU/s1600/Innerpeffray+1_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio-rD6Vyqnqky5tzB1prLqZQPIs7-vz_zrNKbVqkCcCfti-yUKd-IrkdQ3Z8efqWLt7E7A9or6dIAyOdAS7Kt83aO8UwOrZWNQtGao7o64H2qjmrsLYAVLGswId3qERtvbgtKNTTwQfhU/s400/Innerpeffray+1_redigerad-1.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Förundrade lyssnar de bibliofila resenärerna till berättelsen om lånebiblioteket i Innerpeffray</em></td></tr>
</tbody></table>
Resan hade på ett föredömligt sätt arrangerats och förberetts av Christian Irhammar, antikvarisk bokhandlare och reseledare från Sjöbo. Gruppen bestod av ett 20-tal "bokmänniskor", de flesta boksamlare i någon form, alla med stort kunnande inom sina specialområden och ett gemensamt brett bokintresse. Under en hel vecka reste vi runt bland privata och offentliga boksamlingar och vi fick se mycket som de flesta av oss aldrig hade sett förut - och vi tilläts nästan överallt att själva få bläddra i rariteterna. Trots att jag genom åren varit mycket i Skottland och har en dotter i Edinburgh så var många av platserna vi besökte nya för mig. Och i bibliotekens värld, liksom i Skottland i övrigt, känner man hur historien lever stark; det är ett land som minns både sina segrar och nederlag, som slår vakt om sina stolta traditioner och där i dessa dagar värnandet om särarten och förhoppningar om förnyad självständighet formar politiken. <br />
<br />
<strong>Abbotsford</strong><br />
Vi inledde med ett besök på Sir Walter Scotts magnifika egendom Abbotsford, som ligger några mil söder om Edinburgh. Det är väl inte många som idag läser Scott, men i sitt hemland är hans minne påtagligt närvarande: han sitter staty i det gotiska schabraket vid Princes Street i Edinburgh och han står på en hög pelare på George Square i Glasgow. Han förnyade romankomsten i början av 1800-talet med sina på folksägner baserade skildringar av livet i de skotska högländerna, man kan säga att han skapade bilden av "the noble highlander". Han samlade ett mycket stort bibliotek, till stor del var det ett arbetsbibliotek, bl a innehåller det en stor samling av litteratur om häxor och "witchcraft". Han samlade också allt som hade anknytning till den skotska historien, reell eller inte. På hedersplats i biblioteket ligger den lilla "pocket book", som en gång skall ha tillhört Flora Macdonald, legendarisk gestalt som hjälpte Bonnie Prince Charlie fly undan sina fiender på Skye, båda figurerar i Scotts första roman, <em>Waverley </em>från 1824..<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguQ8RuD_zbEojUVjh1cvrw1XENK0C43TM1Nr04oBasnW2N9Kfrfz3N_LqTq-0IjnBQ92i-oTnm43a2ikazG8bwbjeFcVoY97Aixi_mOE4QC_SGp7cSby9Q6KXvGInKau9gWpvux-teLes/s1600/Abbotsford+x6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguQ8RuD_zbEojUVjh1cvrw1XENK0C43TM1Nr04oBasnW2N9Kfrfz3N_LqTq-0IjnBQ92i-oTnm43a2ikazG8bwbjeFcVoY97Aixi_mOE4QC_SGp7cSby9Q6KXvGInKau9gWpvux-teLes/s400/Abbotsford+x6.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Bilder från Sir Walter Scotts Abbotsford. Huvudbyggnaden från 1824 i vad som senare kom att kallas "baronaial style". Rummen är överlastade med föremål, som belyser skotskheten och den skotska historien. Presentation av biblioteket med dess 9000 volymer. Porträttbyst av skalden själv. Den lilla handväskan, som skall ha tillhört Flora MacDonald. </em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<strong></strong> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Lånebiblioteken i Innerpeffray och Leighton</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Två märkliga och förvånansvärt välbevarade lånebibliotek med rötter från slutet av 1600-talet fick vi tillfälle att besöka. Biblioteket i <em>Innerpeffray,</em> beläget vid floden Earn i lantlig trankil miljö, är grundat 1680, av godsägaren och lorden David Drummond, som ursprungligen ställde 400 böcker ur sitt bibliotek till sina sockenbors förfogande. Det är värt att notera att läskunnigheten då var hög i Skottland, jämfört med t ex England. Efter hand kunde bokbeståndet utökas. Den nuvarande biblioteksbyggnaden är något yngre, från 1762. Märkligast av det som ryms i biblioteket är kanske den bevarade obrutna, handskrivna utlåningskatalog som täcker mer än tvåhundra år, från 1747 till 1962. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMd0kw1Be2B_mEyB8-J1G0W91jRMj-BTBqvYDGqb7Qp1H6w-4PxNgpYLjcXdUDW68vw7KfSJWQLzoBXl0ZnTS8uuyTKOKOAqm8MzpsBSF3TVFsLCzudPXA1oXpQIy-rx7wew0pAsNcXxw/s1600/Ascanius_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="322" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMd0kw1Be2B_mEyB8-J1G0W91jRMj-BTBqvYDGqb7Qp1H6w-4PxNgpYLjcXdUDW68vw7KfSJWQLzoBXl0ZnTS8uuyTKOKOAqm8MzpsBSF3TVFsLCzudPXA1oXpQIy-rx7wew0pAsNcXxw/s400/Ascanius_redigerad-1.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Innerpeffrays exemplar av </em>Ascanius: The Young adventurer <em>från 1746. Det är egentligen en översättning av ett tryck som cirkulerade vid det franska hovet efter det skotska jakobitupproret 1745, segern vid Prestonpans, det förfärliga nederlaget vid Culloden och "Bonnie Prince Charlies" flykt genom högländerna, till Hebriderna och småningom till Frankrike.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ännu äldre än biblioteket i Innerpeffray är <em>Leighton Library</em>, som ligger alldeles intill katedralen i Dunblane, som i sin tur ligger ett par mil NV om Stirling. Detta bibliotek, som gör anspråk på att vara det allra äldsta lånebiblioteket i Skottland, grundades av Robert Leighton (1611-84), biskop i Dunblane och senare ärkebiskop i Glasgow och finns kvar i den ursprungliga byggnaden från 1687, nyligen fint renoverad. Här fanns många dyrbarheter att beskåda och det var fantastiskt att se den över 300 år gamla samlingen i dess till stor del ursprungliga skick.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB4lNaOBX-nQjsFdsYVrAneOXcz25l9K17QiLMbU9ck8vgRbyYEP-vwpST7-E0CtkVUegcye_6rWLHSOubpdzqQvH6yQkERUWibO6ycf0w3Rs6OivSYyS2yu_G1K79bIFh1Iq7fOVTydc/s1600/Leighton+5.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB4lNaOBX-nQjsFdsYVrAneOXcz25l9K17QiLMbU9ck8vgRbyYEP-vwpST7-E0CtkVUegcye_6rWLHSOubpdzqQvH6yQkERUWibO6ycf0w3Rs6OivSYyS2yu_G1K79bIFh1Iq7fOVTydc/s400/Leighton+5.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Bokskatter</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vi hade möjlighet att besöka flera av de skotska universitetsbiblioteken och överallt se framplockade dyrbarheter, som sakkunnigt förevisades. Vi var först i St. Andrews, det äldsta skotska universitet med anor från 1413, sedan i Glasgow och slutligen i Aberdeen. Överallt fick vi se ett urval av det mest spektakulära ur bokbestånden. Samlingen på universitetsbiblioteket i Glasgow, som ligger intill det stora och berömda <em>Hunterian museum, </em>omfattar t ex över tusen inkunabler och många ännu äldre handskrifter. Allra mest - arkitektoniskt och funktionellt - imponerade det nybyggda universitetsbiblioteket <em>Sir Duncan Rice Library</em> i Aberdeen, ritat av den danska arkitektfirman Schmidt Hammer Lassen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNzvYWelOq4ifTzkue7kt49sNqNtNVkXC0dR3B2NQ2ujVPtLOafK8ePTBrRNtvs5-VCHpJ7NbK8Uke5fa51ABC0OwHXknd9HjzOJDSwpbWJ1BJk1Yx4cB6vOVCnX4fRDhFaPtnx_NeZXU/s1600/Duncan+Rice+bibl+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNzvYWelOq4ifTzkue7kt49sNqNtNVkXC0dR3B2NQ2ujVPtLOafK8ePTBrRNtvs5-VCHpJ7NbK8Uke5fa51ABC0OwHXknd9HjzOJDSwpbWJ1BJk1Yx4cB6vOVCnX4fRDhFaPtnx_NeZXU/s400/Duncan+Rice+bibl+2.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sir Duncan Rice var född aberdonian 1942, men under flera decennier verksam i USA, kallades hem som rektor för det 500-åriga universitetet i sin hemstad i slutet av 1990-talet och ägnade mycket av sin kraft åt skapandet av det nya biblioteket, som fått hans namn. Här fick vi inte bara se böcker från 1200-talet och framåt utan blev också guidade runt i bibliotekets avdelningar för bokvård, klimatsäkrade rum och olika låneavdelningar. Mycket imponerande!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjonpsbkrMXC8plS7Ccci685FXmRLJqWazrDdsxY-6JzIXbL_0WcYfHxV6soTR3tkm9byFmd4gewSZQoJ1DmfOejXsZhRR9DGFppw6vcsvOgPj3Kn1DduHQln0OmDuxKcsZIxa1w0vAcqc/s1600/Glasgow+o+Aberdeen.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjonpsbkrMXC8plS7Ccci685FXmRLJqWazrDdsxY-6JzIXbL_0WcYfHxV6soTR3tkm9byFmd4gewSZQoJ1DmfOejXsZhRR9DGFppw6vcsvOgPj3Kn1DduHQln0OmDuxKcsZIxa1w0vAcqc/s640/Glasgow+o+Aberdeen.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Handskrift från 1300-talet i Glasgows universitetsbibliotek och en holländsk tidebok från tidigt 1400-tal i Aberdeen-bibliotekets samlingar. Underbart välbevarade handmålade illustrationer till texten.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Slottsbibliotek och institutioner</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vi hade också tillfälle att se biblioteket i <em>Castle Fraser </em>utanför Aberdeen, numera ägt och förvaltat av <em>National Trust of Scotland. </em>I Edinburgh besökte vi både <em>The Royal College of Physicians </em>med stora boksamlingar, delvis med karaktär av arbetsbibliotek, och <em>The Signet Library</em>, som kanske mer imponerade som bibliotekslokal än för de enskilda dyrbarheterna. Men en underbar miljö att äta lunch i numera. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMZgZ_Pz1-06VVeX44SLqGysaafy4jN7eYrbO6_4Z8UOVXC56Mkr2kUJYKSXRsI-nuJyfJgpwLYL0anASVGalwY5ZNBFtoz6dpCXhnfPgig5lPRbA4G2oj4HN_sjhHvF9EIF7l6mcLwiI/s1600/Signet+o+Parkinson.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMZgZ_Pz1-06VVeX44SLqGysaafy4jN7eYrbO6_4Z8UOVXC56Mkr2kUJYKSXRsI-nuJyfJgpwLYL0anASVGalwY5ZNBFtoz6dpCXhnfPgig5lPRbA4G2oj4HN_sjhHvF9EIF7l6mcLwiI/s640/Signet+o+Parkinson.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>De imponerande bibliotekslokalerna i Signet Library i Edinburgh. James Parkinsons beskrivning från 1817 </em><br />
<em>av "shaking palsy", den sjukdom som småningom fick bära hans namn; från Royal College of Physicians' bibliotek.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En av de definitiva höjdpunkterna under resan var besöket i biblioteket hos <em>Royal Botanic Garden </em>i Edinburgh. Här fick vi ta del av ett urval av samlingarna, inte bara böcker, underbara planschverk och manuskript utan också teckningar, resedagböcker, fotosamlingar, kartor och herbarier. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNYz4o5flroRvPZLOnRSIONbBvgitAGM1LaC46orYdADyNknrwMjc1DtvkjtqjI_QrZU8DIM1yNu9m0pKcj65-ox-QkL5zShSbFneWAMeBGILUERh5SWmag79XGaguB08q_6YhSGAuL0/s1600/Hortus+Medicus+Edinb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNYz4o5flroRvPZLOnRSIONbBvgitAGM1LaC46orYdADyNknrwMjc1DtvkjtqjI_QrZU8DIM1yNu9m0pKcj65-ox-QkL5zShSbFneWAMeBGILUERh5SWmag79XGaguB08q_6YhSGAuL0/s400/Hortus+Medicus+Edinb.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Hortus Medicus Edinburgensis, or a Catalogue of the Plants in the Physical Garden of Edinburgh,</em> tryckt <em>1683,</em> den första beskrivningen av den botaniska trädgården i Edinburgh, ännu idag en stor upplevelse, fylld av skönhet och historia.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ja, mycket mer hann vi faktiskt med under en kompakt vecka: besök i flera gamla katedraler, lunch i <em>The Willow Tearoom, </em>ett av Charles Rennie Macintosh's arkitektoniska mästerverk, kringvandring i det på senare år mycket omtalade <em>Rosslyn Chapel </em>och inte minst prövning av ett antal malt whiskys under kamratligt bibliofilt samtal.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj15XDgMdEsKsLwhOaABlRJwJAAcxWnreHB-jIkcI8rvQlGbl8W0ZSxZYFf6sUSjsfntqGVLxz_w7OVI47SRyOyiLteItDof94VdGhnG5FDsBk5DCHWK-KJ0ORY97sONOSIIPGGzQQNPrQ/s1600/Hagelin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj15XDgMdEsKsLwhOaABlRJwJAAcxWnreHB-jIkcI8rvQlGbl8W0ZSxZYFf6sUSjsfntqGVLxz_w7OVI47SRyOyiLteItDof94VdGhnG5FDsBk5DCHWK-KJ0ORY97sONOSIIPGGzQQNPrQ/s320/Hagelin.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Resans nestor, Hagströmerbibliotekets mångkunnige bibliotekarie Ove Hagelin.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-80042768093308452602015-09-22T10:37:00.000-07:002016-04-11T08:47:33.688-07:00Känd kung avlider i Göteborg<span style="font-size: large;">Göteborgska inskriptioner 7</span><br />
<br />
Riksdagar avhålls mycket sällan utanför Kungl. Hufvudstaden och ännu ovanligare är det att Sveriges konung avlider under en sådan riksdag - och till råga på allt i Göteborg. Men 1660 inträffade båda sakerna. Det är inte så underligt att staden låtit utmärka händelserna genom en minnesplatta på västgaveln av residenset.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCDaXmDzehTUev3tzPGy8uo54i0TW5kFSEeFKHZH6C3JWumnWlzNUCugafbsV_TW9D_1TqrcsHckB0QPslV9DTAfVDciSPvEzsDC53rUkWEbxauCEAjSNVCkE6tja0s8hT7uBUUSfUZ_o/s1600/Carl+X+Gustaf+x2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCDaXmDzehTUev3tzPGy8uo54i0TW5kFSEeFKHZH6C3JWumnWlzNUCugafbsV_TW9D_1TqrcsHckB0QPslV9DTAfVDciSPvEzsDC53rUkWEbxauCEAjSNVCkE6tja0s8hT7uBUUSfUZ_o/s400/Carl+X+Gustaf+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Texten på minnesplattan lyder "Sveriges Konung Carl X Gustaf afled i denna byggnad den 13:e februari 1660, bortryckt i sitt 38:e lefnadsår, från vidtomfattande planers fullbordande, under brinnande krig och allvarstyngda öfverläggningar med Rikets i denna stad församlade ständer"</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det hade varit slitsamma år för kung Carl Gustaf, som "drog ut i fält" redan 1655 och sedan dess bara hade varit hemma i Sverige en kort vända i mars 1658, då han - också i Göteborg - mottog hyllningar efter den lyckosamma Roskildefreden. "Hans håg stod mest till krigiska värv" skriver Odhner i sin skolhistoria och förmodligen var krigarlivet det som han trivdes bäst med. Efter de första årens lysande framgångar på kontinenten vände dock krigslyckan och till slut var alla emot honom. Om tåget över Bälten i januari 1658 var uttryck för dådkraft eller dumdristighet kan diskuteras, själv var han nog medveten om att det var hasard. "Denne kung kommer aldrig att avrusta; han älskar sin armé mera än sitt land" skrev den franske ambassadören Terlon till kardinal Mazarin. Månaderna innan Carl Gustaf kom till Göteborg hade varit fyllda av motgångar: ett spektakulärt nederlag vid stormningen av Köpenhamn, ett förlorat sjöslag i Öresund och arméns i det närmaste tillintetgörande på Fyn. Utan förstärkningar skulle han inte kunna komma vidare; för att få medel till detta och kanske också för att få stöd i de av nederlagen framtvingade stormaktsförhandlingarna valde han att kalla samman ständerna till riksdag i Göteborg den 12 november 1659. </div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzezmNQ82kJOs84omTyxdXHP7CQ7WAB3kL5iFLTfzvAiOnXJY8O31c2EdGIU522ehrGT0GkFhzo7QXUVaO9ZvLXO_oIL4LerCKo_HagkQeQP5w3iKBn82K_v2tiqbvCOVQsBPF6NgB7w0/s1600/SBASTI%257E1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzezmNQ82kJOs84omTyxdXHP7CQ7WAB3kL5iFLTfzvAiOnXJY8O31c2EdGIU522ehrGT0GkFhzo7QXUVaO9ZvLXO_oIL4LerCKo_HagkQeQP5w3iKBn82K_v2tiqbvCOVQsBPF6NgB7w0/s400/SBASTI%257E1.JPG" width="306" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Sébastien Bourdons porträtt av Karl X Gustaf från 1654.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kungen var just fyllda 37 år, han var alltså inte gammal, men hans hälsa hade aldrig varit särdeles att lita på. Han var kort och tjock och hans fetma hade tilltagit de senaste åren. Matordningen var inte den bästa, han åt både mycket och fort och drack säkert åtskilligt. I flera år hade han också lidit av varjehanda krämpor. "Blodet blev skörbjuggartat och andedräkten besvärad av tyngd och hosta, varjämte ibland om nätterna infann sig en så svår väderkolik, att konungen måste stiga upp och långa stunderna vandra fram och åter över kammargolvet" skriver Fryxell. Det finns uppgifter att han de sista månaderna inte mådde särskilt bra; apotekarräkningarna blev allt större.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu anlände han i alla fall till Göteborg, men inte förrän på julaftonens kväll 1659. Han tog med sitt följe in på "Kungshuset", dvs nuvarande landshövdingeresidenset. Den lille 4-årige arvprinsen, som han aldrig hade sett, och den unga drottningen Hedvig Eleonora hälsade honom välkommen på trappan. Adeln var dock försenad och riksdagen kunde inte öppnas förrän den 4 januari. Man höll till i den med svart kläde draperade "rikssalen" i det som vi idag kallar Kronhuset. Efter kungens öppningstal under temat "Fredsvännen Omgiven Av Fiender" (en bild som Curt Weibull kallar "ensidig, ja så falsk som gärna möjligt") drogs arbetet igång; de olika stånden sammanträdde på flera ställen i staden. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter några dagar blev Carl Gustaf förkyld, men det var ingen som brydde sig nämnvärt, det finns uppgifter att flera högt uppsatta herrar samtidigt låg hemma med feber. Kungen var ständigt igång, roddes i ruskväder ut till Nya Älvsborg, reste på en inspektionsresa upp i Bohuslän och deltog i en begravning. Men så blev han sämre med hög feber, huvudvärk och andnöd. Från den 15 januari kan vi följa sjukdomsförloppet genom den berättelse, som konungens livläkare Johann Köster förde och senare (1663) lät trycka i Frankfurt, <em>Caroli Gustavi Morbi et Obitus Relatio Medica</em>. Köster (1615-1685) befann sig säkert i sin tids medicinska framkant, han hade studerat medicin i Leiden, disputerat på en avhandling <em>Om fältsjukan </em>(rödsot) i Königsberg, varit det estniska ridderskapets läkare i Reval och från 1657 Carl Gustafs livläkare. Men han byggde sitt medicinska handlande till stor del på Paracelsus irrläror. Mot inkontinens brukade han en blandning av vildsvinstand, hals av tuppkyckling och bränd tjurpenis, och mot svår barnsäng en dekokt på filtrerade svalbon (Englund). Han blev dock senare adlad von Rosenburg och slutade som livmedikus hos tsar Alexej, Peter den stores far. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Utifrån sin tids medicinska världsbild handlade Köster säkert i någon mån enligt "beprövad erfarenhet" men sett med våra ögon blev allting fel. "Det ondas centrum ... var organismens viktigaste område, tarmarna, bukspottkörteln samt främre mellangärde och bukhåla; här uppstod de bekanta serösa skörbjuggssafter, som med blodet genom vener och artärer fortplantar sig ut i muskulaturen; och därav trötthetstillstånden". Köster beslutar sig för att med lavemang och laxerande medel "uttömma de tjocka, träckartade, tartariska vätskor, som satt sig fast i mage och tarmar". När inte detta hjälper tillgriper han åderlåtning, fotbad, nyspulver, svettdrivande medel och en rad olika besynnerliga dekokter. Vid ett tillfälle noterar han med tillfredsställelse att kungen på kort tid haft "tarmtömning åtta gånger" men det är svårt att se att de vidtagna åtgärderna på något sätt påverkar sjukdomsförloppet. Efter någon vecka går dock febern ner och sjukdomssymtomen avtar. Kungen kan ånyo, visserligen i begränsad omfattning men dock, ta sig an riksdagsgöromålen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men den 7 februari "går sjukdomen till angrepp liksom ur ett bakhåll, häftigare än tidigare". Kungen skakas av feberfrossa, håll i höger sida tillkommer, han får diarré och svarta exkrementer, hicka och kan inte sova. Nya lavemang och ytterligare en åderlåtning genomföres. Efter några dagar blir trycket över bröstkorgen och andnöden svårare, kungen kan inte ligga ner utan sitter i en länstol. Det hela pågår under några dagar, både sjukdomen och de vidtagna drastiska behandlingsåtgärderna gör honom allt svagare, han svettas våldsamt och inser att slutet är nära; han mottar nattvarden och han dikterar och skriver under sitt testamente. De sista timmarna hålls han upp i sängen av riksmarskalken greve Gabriel Oxenstierna. Klockan halv två natten till den 13 februari avlider han. Köster skriver uppgivet (och kanske med en snegling på samtidens kommande omdöme):</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Under en månads tid hade jag nu med all flit dygnet runt medicinskt behandlat min Nådigste Konung och därvid icke underlåtit någon av de åtgärder, som varit nödvändiga att vidtaga i syfte att besegra hans sjukdom; men dennas häftighet och fördärvlighet var så väldig, att om så världens allra skickligaste läkare församlades här för att uttala sin mening därom, alla med en mun skulle betyga, att inget botemedel mot denna obändiga sot vore uppfunnet, de skulle försäkra att allt vore förlorat, allt i dödens våld.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgst8l9nlPjt1cM4dnCQFYCC_8vIHdOLEKLBPVU1hi4P0HmRFDZR7oiIAAyXCo7yTqasSkEV4zhfn16zPsM3hIVparnhQgIt9ZnAdoYGq9PHVMn4vFeIibMVw94c8FwYsPlZvL3et-jezw/s1600/Carl+X+sjuks%25C3%25A4ng+del.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgst8l9nlPjt1cM4dnCQFYCC_8vIHdOLEKLBPVU1hi4P0HmRFDZR7oiIAAyXCo7yTqasSkEV4zhfn16zPsM3hIVparnhQgIt9ZnAdoYGq9PHVMn4vFeIibMVw94c8FwYsPlZvL3et-jezw/s400/Carl+X+sjuks%25C3%25A4ng+del.jpg" width="385" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Detalj ur ett kopparstick, signerat "Hugo Allert excudit", återgiven efter illustration i </em>Antologia Gothoburgensis, <em>utgiven av Rundqvists bokförlag i Göteborg 1953. Från vänster synes drottningen, den lille arvprinsen, konungen på sin dödsbädd (Conighlycke Sterf Beth), förmodligen livmedikus Johann Köster, konungens broder Adolf Johan och några av riksråden. </em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är alltid svårt att i efterhand tolka sjukdomsförlopp, men ett rimligt antagande är att kungen först drabbades av någon lindrigare luftvägsinfektion, kanske virusutlöst, kanske influensa. För det talar att flera i hans omgivning hade liknande symtom och låg hemma med feber. Möjligen har sedan "förkylningen" sitt naturliga förlopp, samtidigt som han av de vidtagna åtgärderna snarast blir tröttare och mer mottaglig för komplikationer. Det förnyade insjuknandet den 7 februari får uppfattas som en fullt utvecklad lunginflammation. Weibull och Asker skriver att dödsorsaken var "en svårartad lungsäcksinflammation". Detta kan förstås inte säkert avgöras men mycket väl stämma med de högersidiga smärtorna och den svåra andnöden, som tvingar hon om sitta upprätt. Lunginflammation var vid denna tid en sjukdom med hög dödlighet och hans kanske inte helt optimala utgångsläge i förening med det troliga lungsäcksengagemanget gjorde chanserna att överleva minimala. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De närmaste dagarna i Göteborg efter kungens död blev dramatiska, stadens portar stängdes för att nyheten om dödsfallet inte skulle spridas medan riksråd och ständer brottades med tolkningen av testamentet och med hur förmyndarregeringen skulle formeras. Först den 4 april kunde det kungliga liket på snömoddiga vägar föras upp till Stockholm, dit man framkom i mitten av maj. Men det dröjde ytterligare ett halvår innan begravningen - under synnerligen pompösa former - och gravsättningen i Riddarholmskyrkan kom till stånd.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivfZz5luVmVMN2GIlccgy9NUc_MiyEkFGZkl6UAPcmGhUHZ0j5a9qaALYnPJ_9NrdIUVBECz5_5eyhxlnRKlmNE_leGgKslXL_GCZY_VDlerxRETuhuKlxgzlGbXqqoV0-NB4DcwOyo5g/s1600/Beslut+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivfZz5luVmVMN2GIlccgy9NUc_MiyEkFGZkl6UAPcmGhUHZ0j5a9qaALYnPJ_9NrdIUVBECz5_5eyhxlnRKlmNE_leGgKslXL_GCZY_VDlerxRETuhuKlxgzlGbXqqoV0-NB4DcwOyo5g/s400/Beslut+x2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Efter konungens död och riksdagens avslutande trycktes riksdagsbesluten av göteborgsboktryckaren Amund Grefwe i ett litet 16-sidigt häfte. Uppenbarligen finns titelsidan i flera tryckvarianter. Till vänster mitt exemplar (för övrigt försett med exlibris både från såväl apotekaren Axel Liljedahl som kassören Gustaf Berndtsson, båda välkända göteborgsbibliofiler). </em><br />
<em>Till höger den titelsida, som avbildas i </em>Antologia Gothoburgensis.<br />
<div align="left">
</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Asker, Björn: Karl X Gustav. En biografi. Stockholm, 2009.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Englund, Peter: Den oövervinnerlige. Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt. Stockholm, 2000.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Lindroth, Sten: Medicinen i Sverige under stormaktstiden. Ciba-Journalen 1950:22:716-750.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Wallin, Sigurd: Urkunder kring Carl X Gustafs död och utfärd från Göteborg. Göteborgs musei årstryck 1951-52, sid. 133-160.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Weibull, Curt: Riksdagen i Kronhuset och Carl X Gustafs död. Göteborg, 1957. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: xx-small;">Önnerfors, Alf: Med.dr Johann Köster - von Rosenburgs relation rörande Karl X Gustavs sista sjukdom och död. Lychnos 1989, sid. 55-101.</span></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-41843381486698543152015-08-18T02:03:00.000-07:002015-08-26T08:05:31.271-07:00Boktjuven i VisbyUnder några regniga dagar i sommar har jag tagit mig igenom en diger lunta (410 sidor) med titeln <em>Fallet Engeström </em>och med den något pompösa undertiteln <em>Mannen som plundrade det svenska kulturarvet. </em>Som bokintresserad, boksamlare och i mitt fall också med någon kännedom om gotländska förhållanden tyckte jag boken skulle vara intressant läsning. Den är till en början också spännande som en thriller, men efterhand gräver författarna ner sig alltmer i persondetaljer, sidospår och lagtekniska formalia. Riktigt vad författarna är ute efter ter sig inte helt klart.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NgPWvcFsuwhvmBds7rJBS-HuN81Eoa2RkOQ5YMjpZ1IpTbVwDZ6b9Hl6JghdAvR4pQ1kNIWLBlEZaE5nZYiBBNz_9YfKzD6PA2huVFFQS4wWNIpjmkbkabuAXhjROfsHxy-mBENppCI/s1600/Engestr%25C3%25B6m.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NgPWvcFsuwhvmBds7rJBS-HuN81Eoa2RkOQ5YMjpZ1IpTbVwDZ6b9Hl6JghdAvR4pQ1kNIWLBlEZaE5nZYiBBNz_9YfKzD6PA2huVFFQS4wWNIpjmkbkabuAXhjROfsHxy-mBENppCI/s320/Engestr%25C3%25B6m.jpg" width="228" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Huvudförfattare är en Uppsalahistoriker och kulturjournalist, Carl Johan Gardell, och vid sin sida har han haft en kollega, som uppenbarligen svarat för det mesta av grävandet och intervjuandet, Simon Simander. Och vad handlar boken då om? Jo, den beskriver arkeologen Ragnar Engeströms karriär (uppgång och fall) som vetenskapsman (främst vid Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar 1971-1996) och samtidigt som alltmer sofistikerad kleptoman. Under täckmantel av sin vetenskapliga ställning och med en charmerande läggning stal han och samlade på sig under flera decennier - i en fortfarande oöverskådlig mängd - mynt, värdefulla böcker, möbler och kulturföremål. Flera av våra mest kända bibliotek och museer blev drabbade. Delvis behöll han stöldgodset själv, delvis sålde han det för stora belopp. Boken är en fallstudie av Engeströms kriminella förehavanden, men allt eftersom berättelsen fortgår blir det alltmer en psykiatrisk fallstudie av en man med bipolär sjukdom, och kanske andra psykiska störningar - och här tycker jag rapporten spårar ur. I texten talas upprepade gånger om hur Engeström haft sina fingrar ner i diverse "syltburkar". Frågan är om inte berättelsen hade vunnit på att författarna själva undvikit att gräva i en del "syltburkar" med juridiska och medicinska intima detaljer.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Engeströms förehavanden kommer på allvar i dagen 1996 när bokhistorikern Sten G. Lindberg kan avslöja att ett exemplar av Isaac Newtons huvudverk <em>Philosophia Naturalis Principia Mathmatica </em>i förstaupplagan från 1687, inköpt av en svensk boksamlare på Sotheby's auktion i London för nästan 1MKr, i själva verket är stulen från Säveskolans bibliotek i Visby. Efter en omfattande polisutredning framkommer att Engeström är tjuven och han tilldöms ett årslångt fängelsestraff. Därefter går det alltmer utför för honom, han anmäler andra för stölder han själv genomfört, han flyttar omkring möbler mellan olika magasin på Gotland och på fastlandet, han överöser myndigheter med skrivelser och han förtalar sin bror som han menar har tvingat honom att stjäla. Det hela går mot en kulmen och 2008 tar han livet av sig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJnVE3oYNn4192VMmdtxGlEpg8DiL9fmbgpiYjLkI56NoyfxZ-qDwDkjtaWEsr5boBiAShyphenhyphendb5FC1_bhLjwPrkaVGjd7XNWf3RmltKujWA62vZHtFb4vNrllkFTBrhFWY9xqSPGx2D_FE/s1600/Newton+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJnVE3oYNn4192VMmdtxGlEpg8DiL9fmbgpiYjLkI56NoyfxZ-qDwDkjtaWEsr5boBiAShyphenhyphendb5FC1_bhLjwPrkaVGjd7XNWf3RmltKujWA62vZHtFb4vNrllkFTBrhFWY9xqSPGx2D_FE/s320/Newton+2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När man läser Gardell-Simanders bok och försöker se de stora linjerna bakom alla redovisade detaljer förefaller några förhållanden tydliga</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
* Engeström var kleptoman (hur nu den diagnosen definieras), kanske också mytoman. Han stal som det förefaller ibland enbart för stjälandets skull, men i de flesta fall för att få egen vinning av det stulna (och på olika sätt realiserade). Det är inte stölder i ögonblickets ingivelse, utan oftast mycket väl förberedda och genomförda. Hur mycket han verkligen stal är det nog ingen som vet. I ena ändan finns enkla ting, som han mycket väl hade pengar själv för att köpa. I andra ändan extrema dyrbarheter som <em>Principian, </em>kanske också den försvunna och aldrig återfunna <em>Havorringen </em>från Fornsalen i Visby</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
* Engeström hade en charmerande personlighet, hade lätt för att vinna andras förtroende och lyckades skapa sig en ställning på sin arbetsplats i Visby och i stadens sällskapsliv som en person som alla ville vara vän med. Hans bjudningar i det gamla visbyhuset var uppenbarligen höjdpunkter i stadens sociala liv. Möjligen hade han också hållhakar av ett eller annat slag på en del av sina chefer. Författarna antyder mycket men leder inte alltid i bevis</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
* Det mest skakande tycker jag egentligen är att så många i Engeströms omgivning visste eller åtminstone misstänkte så mycket, utan att någon ingrep. Det gäller allt från hans arbetskamrater och chefer till biblioteksansvariga på olika håll i landet. Fram till slutet av 1990-talet fanns tydligen mycket bristfällig kontroll av de som beställde fram sällsynta och dyrbara böcker ur arkiven; här är nog situationen annorlunda (bättre) idag. I många fall tycks också även de mest ansedda auktionshusen (t ex Sothebys, Bukowskis) ha underlåtit att genomföra kontroller av proveniensen hos till försäljning inlämnade, unika tryck.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Fler har stulit böcker</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I ett särskilt avsnitt tar författarna upp även andra bokstölder som kommit i dagen under senare år. Dels stölderna från Kungliga biblioteket i Stockholm, där en anställd - Anders Burius, under en period chef för KB:s handskriftsavdelning, senare i pressen kallad KB-mannen - kunde plocka med sig den ena dyrgripen efter den andra utan att misstänkas och upptäckas. Först efter många år kunde han avslöjas, men även i detta fall tog boktjuven sitt liv innan rättegång hann genomföras. Nu i sommar har det skrivits en del om att KB lyckats föra hem från USA några av de stulna böckerna - men mycket återstår att finna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
På 1970-talet genomförde en ansedd forskare, Frede Möller-Kristensen, omfattande stölder från Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Även här var det alltså en person högt upp i den vetenskapliga hierarkin som var tjuven.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det finns ytterligare exempel från USA och andra länder. Genomgående i dessa berättelser är att boktjuvarna varit "höjda över all misstanke", att klarlägganden har försinkats av att man inte tillräckligt räknat med att stölderna kunnat vara insiderbrott och att lånerutiner och kontrollen av tillgång till raritetskammare och liknande varit så bristfälliga. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det man kan hoppas är att de inträffade skandalerna nu verkligen har lett till att bibliotek och arkiv sett över sina säkerhetsrutiner. Kanske kan också den alltmer omfattande digitaliseringen av äldre tryck (t ex Projekt Gutenberg) leda till att originaltrycken kan skyddas bättre och inte behöver tas fram för studium annat än i särskilda fall. Men som boksamlare kan ju ingen digitalisering i världen, hur perfekt den än är, uppväga att hålla ett originaltryck i sina egna händer.</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwns1VI79Pbm0-LvRsWHq-4TXdS9JY9bqhqVqoXnzK_KMTWNBiwf6MQs85uPywyzM8JycwtbMp6MlXvKPEhMqr41GVu9RzALvXz-FGPn9iPK5zGkRPt_Y87O_MO30bXJN8VbgPY2ieZy0/s1600/Havorringen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwns1VI79Pbm0-LvRsWHq-4TXdS9JY9bqhqVqoXnzK_KMTWNBiwf6MQs85uPywyzM8JycwtbMp6MlXvKPEhMqr41GVu9RzALvXz-FGPn9iPK5zGkRPt_Y87O_MO30bXJN8VbgPY2ieZy0/s320/Havorringen.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Den vid utgrävning av fornborgen vid Havor i Hablingbo socken på södra Gotland 1961 påträffade guldringen. Ringen är ett av de mer fantastiska guldfynd som gjorts i Sverige. Fram till 1986 var den utställd i Skattkammaren på Gotlands fornsal, men då blev den stulen. Mycket talar för att stölden var ett insiderjobb.,</em></td></tr>
</tbody></table>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-60630841553328020862015-05-12T10:23:00.000-07:002015-07-30T09:51:29.686-07:00Albert Ulrik Bååth och hans VåraftonNuförtiden är det nog få som känner till namnet Albert Ulrik Bååth och ännu färre som har en relation till hans diktkonst. De som möjligen kan placera honom i tid och rum är säkert skåningar (gärna från Söderslätt), som kanske fortfarande minns hans milda välklingande strofer, starkt påverkade av den skånska naturen, det skånska kynnet och det skånska folklivet. Så här kunde det låta om sommarkvällen<br />
<br />
<em>Vidt öfver nejden tystnad och frid.</em><br />
<em> Dofter, dem äng och åker andas,</em><br />
<em> samman i dröjande skymning blandas.</em><br />
<em> Luften är lätt och lugn och blid.</em><br />
<em></em><br />
<em> Slaka de hänga pilarnas blad.</em><br />
<em> Vångarnas ax i lättaste dimma</em><br />
<em> matt de som drifvet silfver glimma,</em><br />
<em> ånga så fint i daggigt bad.</em><br />
<br />
Eller på nyårsaftons kväll<br />
<br />
<em>Skymmande dimma våt öfver slätten hvilar,</em><br />
<em> röda grenar streta från kala pilar,</em><br />
<em> åkrarnes fåror ligga i disig väta,</em><br />
<em> gårdarne töcknigt skymta bak vallar räta.</em><br />
<em></em><br />
<em> Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar</em><br />
<em> droppe på droppe från närmaste tak och stackar.</em><br />
<em> Klämtande borta i fjärran klockor ringa.</em><br />
<em> Ensamt och matt de hän öfver nejden klinga.</em><br />
<br />
Det är lätt att känna igen sig om man - som jag - haft möjlighet att under några år uppleva den skånska miljön, visserligen från Lunds horisont och över hundra år senare, men dock. Och han fångar stämningarna väl, så här är det verkligen: sommarens alla dofter från åkrar och ängar, vinterns eviga duggregn, och överallt dessa pilar.<br />
<br />
<strong>Vem var då "Bååthen"?</strong><br />
Albert Ulrik Bååth, född 1853, var uppvuxen i ett prästhem på Söderslätt, gick i skola i Malmö och tog studenten i Lund, där han sedan läste vidare (språk och litteratur), levde ett sannolikt ganska expansivt studentliv och skaffade sig renommé som akademisk festpoet. Han engagerade sig i folkhögskoletanken och arbetade i flera år som lärare vid folkhögskolan Hvilan, som ligger mellan Lund och Malmö. Småningom disputerade han (1885) på en avhandling med titeln <em>Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor.</em><br />
<em></em><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6TwJFFgA8X842fclcchyphenhyphensZ9YZUBHwR0r0mee_x0AiX3yW5K_1XbKOJqCQHY32bN6JcLoDi87_UPFryt57zzSfcASsSlAi-MHjrR9ZksgdJ2Qcqjr85ig4njtqs0yiQo7gy27qFMarc8I/s1600/B%C3%A5%C3%A5th+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6TwJFFgA8X842fclcchyphenhyphensZ9YZUBHwR0r0mee_x0AiX3yW5K_1XbKOJqCQHY32bN6JcLoDi87_UPFryt57zzSfcASsSlAi-MHjrR9ZksgdJ2Qcqjr85ig4njtqs0yiQo7gy27qFMarc8I/s400/B%C3%A5%C3%A5th+1.jpg" width="280" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I slutet av 1880-talet blev han anställd som föreläsare vid de populärvetenskapliga kurser, som var det förberedande stadiet inför bildandet av Göteborgs högskola 1891. När hans position på högskolan förändrades ordnades - sannolikt genom direkt ingripande från SA Hedlund - för Bååth en tjänst som intendent för de etnografiska samlingarna vid Göteborgs museum. Några meriter inom detta område hade han inte, men upprätthöll hjälpligt sin befattning, fortsatte med sitt föreläsande och sina skriverier och publicerade både vetenskapliga arbeten och en myckenhet poesi med fornnordiska motiv. Han blev i Göteborg som tidigare i Lund en centralgestalt i det sociala kulturlivet, var med och bildade Sällskapet Gnistan och anlitades som tillfällighetspoet i alla högtidliga sammanhang.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så här beskrivs "Bååthen" (som han kallades av sina vänner) av Axel Romdahl <em>Det var alltid en glädje att möta hans käcka och vänliga väsen ... han var satt, med ett runt huvud, ett yvigt vitt hår, en martialisk vit mustasch och en strålande stålblank blick. Ljus och glad var hans livssyn och han var glad åt allt gott och vackert som tillvaron bjöd. </em>Hans barndomsvän Emma Bendz skriver <em>Rikt begåvad å både huvudets och hjärtats vägnar, originell och impulsiv, med ett sprudlande humör; trots godmodigheten kämpalysten som en äkta nordbo, i vissa fall svag, eller vad han själv skulle sagt "viljevek", men fast som klippan i sin trofasta vänskap, i sin heders- och pliktkänsla, i sin trohet mot idealen. </em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Bååths diktning nådde egentligen aldrig högre än i debutboken. Borta från sin skånska hembygd blev hans poesi rotlös, han sökte motiv från en vidare krets men utan större framgång. Ofta fanns en anknytning till fornnordiska stämningar och gestalter. I diktsamlingen <em>Svenska toner, </em>som kom ut när han varit några år i Göteborg, finns också en liten avdelning med göteborgsdikter, där han besjunger Skansen Lejonet, hästspårvagnen, brandkåren, allén och SA Hedlund i strofer som man kan både ha och mista. Men där finns också - i varje fall enligt min bedömning - ett stycke fullt i klass med de tidiga stämningsbilderna från Skåne, dikten <em>Vårafton</em>, daterad den 21 april 1891.</div>
<div align="center" class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: large;"><strong> Vårafton</strong></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Högt däruppe på bärgets krön Vår är häruppe på bärgets krön;</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> blicka vi kring oss vida; luftdrag tumla sig friska,</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Vårspäd grönska i mörkgrön ljung aftonvisa i knoppande björk</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> ljusnar längs bärgets sida. kvittrar en ensam siska.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Luften är vårlig i skymningens stund: Här är hälsa och hjärtero,</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Stillhet häruppe! hvardagsstriderna</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Stjärna vid stjärna bort vi glömma,</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> skymtar fram på sin mattblå rund. varmt vi på våren i skymningen tro.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Djupt därnere i dimma fin Se, det är rosigt där västerut:</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Göta stad sig breder; aftonrodnadens strimma </em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> kyrkospiror och skansar nå kommer älfven att flyta röd, </em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> högt öfver husens leder. böljor ur dunklet glimma. </em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Älfven vrider sig blank och blå. Än hör du flitens dofva musik.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Hisingens höjder Fyren vid Vinga</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> mörknande hvälfvas, blänker i fjärran.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> väldiga skuggor ur klyftorna gå. Världen är lockande vid och rik.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Hör hur därnere i flitens stad</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> krafter vid kvällstid sjuda!</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Hit ur arbetshärdarna än</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> flämtande, doft de ljuda.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Se, nu tänder sig ljus vid ljus:</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Fröjd och bekymmer</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> sorla ur skimret</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> från avenyer och grändernas hus.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Naturlyrisk skaldekonst hör ju verkligen inte till Göteborgs starkaste gren, jag har förgäves letat hos det lilla antal göteborgska diktsamlingar, som finns på min hylla, men hittar inget som kan ta upp tävlan med den gode Bååthen i detta stycke. Sigurd Dahllöf har gjort några försök, men det är mest regn och blåst gata upp och gata ner; nästan inga av stadens stråk eller torg lämnas obesjungna. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Var stod skalden när han skrev Vårafton?</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ja, det vet man förstås inte, han kanske satt hemma på kammaren och fäste på pränt några intryck som inte kan förknippas med en given plats. Man kan ju inte heller vara säker på att han - om han nu hade en bestämd utsiktspunkt - därifrån såg både älven och Vinga fyr, det är inte så lätt; han tillåter sig säkert ett visst mått av konstnärlig frihet. Men dikten har så mycket omedelbart friskhet att man gärna vill tro att han skildrade det han verkligen såg - eller nyligen hade sett. Och var kan han då ha stått?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dikten <em>Vårafton </em>trycktes första gången i en litterär kalender, som Sällskapet Gnistan gav ut 1891. Bååth står själv som utgivare och bland bidragsgivarna fanns Leonard Baltzer, Wilhelm Berg, August Bondeson, Gustaf af Geijerstam, SA Hedlund, Anton Stuxberg och Karl Warburg. <em>Vårafton </em>inleder kalenderns texter och föregås av en teckning (tusch eller möjligen akvarell) av Anna Gardell-Ericson. Jag tycker inte det krävs särskilt mycket fantasi för att föreställa sig att Bååths och konstnärinnans utsiktspunkt har varit densamma. Men var var den?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgadZz73G6VNer_SAe9sZFEp_y9MGPcu3wkFLJDgNHUKmpXd2QVm1a8ND0Q_yH6Y0HmSVQXru3OxtGwheonQ6vWM8SaFjeXC0KKm9XIcjuM5-O7E9rRcLianBXzmA9y-LzUjuZix2Zdh6Y/s1600/Utsikt.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgadZz73G6VNer_SAe9sZFEp_y9MGPcu3wkFLJDgNHUKmpXd2QVm1a8ND0Q_yH6Y0HmSVQXru3OxtGwheonQ6vWM8SaFjeXC0KKm9XIcjuM5-O7E9rRcLianBXzmA9y-LzUjuZix2Zdh6Y/s1600/Utsikt.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="372" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgadZz73G6VNer_SAe9sZFEp_y9MGPcu3wkFLJDgNHUKmpXd2QVm1a8ND0Q_yH6Y0HmSVQXru3OxtGwheonQ6vWM8SaFjeXC0KKm9XIcjuM5-O7E9rRcLianBXzmA9y-LzUjuZix2Zdh6Y/s640/Utsikt.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
Ja det beror än en gång på om man skall anse att bilden exakt återger verkligheten eller inte. Säkert är att staden är sedd från ungefärligen sydost, att Skansen Kronan står på berget till vänster, att det sticker upp ett eller möjligen två kyrktorn, att älven flyter därbakom och att på dess norra sida den västra sluttningen av Ramberget tonar fram. Bland de kamrater, med vilka jag diskuterat den tänkta utsiktsplatsen, går uppfattningarna isär. Några menar att konstnärinnan stått någonstans i trakten av Ranängsbergen (nuvarande Överås-Lunden), andra hävdar med emfas att hon måste ha stått både närmre staden och längre västerut, kanske på det som idag är Norra Guldheten eller landalabergen. Men det finns även andra oklarheter: är det verkligen Hagakyrkan som syns strax höger om mitten? vad är i så fall det höger därom befintliga "kyrktornet"? hur långt sträcker sig bergssluttningen framför konstnärinnan? är det berg eller en ängsmark man ser nedanför buskarna och bort mot husen (i Annedal och Haga)? För att ge näring åt fortsatt diskussion bifogas några andra utsikter i litteraturen från ungefärliga samma håll:<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVooUTy5u_JBA0TWn7XY0xsB3vdi5tk_6WqfPVPZJmJytHA6YRrgVhfNuKqtw3IpQugH1PAAQnPkiJfv3INxjR9XrArEXuOg_L12oaCYqoNkQewHSG1H5cTOVP5n5FXj1O1fwg5GOXuck/s1600/Utsikt+fr+Annelund+i+Gbg+300+%C3%A5r_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVooUTy5u_JBA0TWn7XY0xsB3vdi5tk_6WqfPVPZJmJytHA6YRrgVhfNuKqtw3IpQugH1PAAQnPkiJfv3INxjR9XrArEXuOg_L12oaCYqoNkQewHSG1H5cTOVP5n5FXj1O1fwg5GOXuck/s640/Utsikt+fr+Annelund+i+Gbg+300+%C3%A5r_redigerad-1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Illustration ur Lagerberg-Thulins </em>Göteborg under 300 år. <em>Enligt bildtexten är utgångspunkten för bilden</em><br />
<em>kullarna i anslutning till landeriet Annelund, kanske ungefär där Västergatan och Föreningsgatan idag möts. </em><br />
<em>Tidpunkten är "mot mitten av 1800-talet". Hagakyrkan är ännu inte byggd, men man kan tycka att Skansen Kronan</em><br />
<em>borde avtecknat sig tydligare för den som gjorde bilden.</em> </td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgenE_QG2og-ccGEMp5GT_m0uEULd5ZtKGOhrw_ii8Uo-IsG27wVutKz4-j6_z9IauBCWyN3qqgrtRc3WB9y9yq_a9Y8anhA5giDQRL_lErCix-ZuxiBWuh9sF1jSFy9phI_Fu7RqKjm0/s1600/Ur+Oxelqvist.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgenE_QG2og-ccGEMp5GT_m0uEULd5ZtKGOhrw_ii8Uo-IsG27wVutKz4-j6_z9IauBCWyN3qqgrtRc3WB9y9yq_a9Y8anhA5giDQRL_lErCix-ZuxiBWuh9sF1jSFy9phI_Fu7RqKjm0/s640/Ur+Oxelqvist.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Den teckning av C.S. Hallbeck 1901 "Utsikt över Göteborg och Skansen Kronan", som Rune Oxelqvist</em><br />
<em>valde att illustrera dikten </em>Vårafton <em>med i sin antologi </em>Göteborg i dikten <em>(1982). </em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX7al4C7OhXrxaOKfQM5VI7RYYsUgme1vScRO0OXphVHELauW31uiqoGm2GTAiq7uWOgPVXWN6ityi2piJ-lu4Bhyphenhyphenhv-aU13jwsyDz-GG-PTzZqAMw93H-3CtKRKQ2tW5KRI9HEFypqjQ/s1600/Gnistan+titelsida.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX7al4C7OhXrxaOKfQM5VI7RYYsUgme1vScRO0OXphVHELauW31uiqoGm2GTAiq7uWOgPVXWN6ityi2piJ-lu4Bhyphenhyphenhv-aU13jwsyDz-GG-PTzZqAMw93H-3CtKRKQ2tW5KRI9HEFypqjQ/s400/Gnistan+titelsida.jpg" width="268" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>För en sann boksamlare är det extra trevligt om det exemplar av en skrift, som man kanske under några </em><br />
<em>decennier </em><em>har i sin ägo, också berättar något om tidigare ägare. Här mitt exemplar av den litterära </em><br />
<em>kalendern </em>Gnistan<em>, utgiven 1891. Albert Ulrik Bååth har dedicerat den till konstnärinnan Anna </em><br />
<em>Gardell-Ericson, </em><em>som utförde den ovan diskuterade utsikten. Man kan möjligen förundras </em><br />
<em>över ordvalet "högaktningsfullt". </em><em>Skalden och konstnärinnan var jämnåriga, </em><em>vid tillfället 38 år </em><br />
<em>och borde ha träffat på varandra flera </em><em>gånger i Göteborgs konstnärskretsar.</em><br />
<em>Boken har tidigare också varit i journalisten, författaren och Styrsökännaren Otto Rob. Landelius' ägo.</em></td></tr>
</tbody></table>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-86402216691965869442015-04-16T04:00:00.000-07:002015-04-16T04:04:16.905-07:00Om urbana mellanrumMedan allt detta pågår (livet) och när det ena fotografiska praktverket över Göteborg publiceras efter det andra, nu senast den obeskrivligt vackra och innehållsmässigt faktaspäckade boken om <em>Göteborgs rådhus</em>, så finns även skrymslen, övergivna fasader, bortvittrande trästaket, klotter och "ogräs", som på sitt sätt karakteriserar staden. Vid sidan av den bild av staden vi gärna vill visa upp finns också mellanrummen - och går man riktigt nära kan också de erbjuda skönhetsupplevelser. I varje fall om man får följa med Staffan Fischer på hans vandringar i staden, på jakt efter det han kallar dess <em>trottoaser.</em><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB5QK8hWNyOqgyX6TOyrzFro3yPTVr4ai16Riq1hfJR1NE76-qQfbnSnwY6xvRAKIkdUFD6c79UdrJaOVXhac-vAE9erykmAO5kY5vR8UETXZ2ZT1-RoHmk2H8bEsvZvi0G8j2nzckgzA/s1600/Trottoaser.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB5QK8hWNyOqgyX6TOyrzFro3yPTVr4ai16Riq1hfJR1NE76-qQfbnSnwY6xvRAKIkdUFD6c79UdrJaOVXhac-vAE9erykmAO5kY5vR8UETXZ2ZT1-RoHmk2H8bEsvZvi0G8j2nzckgzA/s1600/Trottoaser.jpg" height="295" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Staffan Fischer dokumenterar ytterligare en ny trottoas.</em><br />
<em>Bild Markus Andersson i Direkt Press: Centrum 2014-09-29.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nu har resultatet av hans ansträngningar kommit i bokform, något som jag inte hade uppmärksammat trots noggrann bevakning av bokhandelns glesa göteborgianahyllor och utbudet i Stadsmuseets utmärkta butik. Men en kvinna, som står mig nära, hade funnit den i Lohrs bokhandel på Kapellplatsen och gav mig den i julklapp. Det är svårt att köpa böcker till inbitna samlare, men ibland blir det en fullträff! Den mycket charmerande boken heter just <em>Trottoaser </em>och är utgiven hösten 2014 i snygg design av Anna Larsson. <br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0pJcnfqg-E3eWBpoUamfOEgf1yZurPIR8e1S5tvNeZVGmbqcxRM2h4DJHCEgUC4xATQNyysQutav_AFMTWAGyxuGLN50D1ojnuz-zBipzefUvVIvNvMr3p5z-Pe93_3hNYLwfvijaA1U/s1600/Trottoaser+x3+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0pJcnfqg-E3eWBpoUamfOEgf1yZurPIR8e1S5tvNeZVGmbqcxRM2h4DJHCEgUC4xATQNyysQutav_AFMTWAGyxuGLN50D1ojnuz-zBipzefUvVIvNvMr3p5z-Pe93_3hNYLwfvijaA1U/s1600/Trottoaser+x3+2.jpg" height="312" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Omslaget till Trottoaser och två karakteristiska uppslag, alla noggrant försedda med gatuadress och -nummer.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Boken inleds med ett kort förord av slottsträdgårdsmästaren på Läckö, Simon
Irvine, och i en inledning berättar författaren=fotografen om hur projektet kom
till:<o:p></o:p></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<em>En sommardag 2007 promenerade jag in på Nordenskiöldsgatan med blicken
fäst på trottoaren och fann en grön prick som väckte nyfikenheten. Det visade
sig vara gräs som slagit rot i ett övergivet stolpfundament och bildat en
gräsmatta ... jag tyckte att det var en upptäckt och tog en bild med
mobiltelefonen. Efter detta första möte kommer jag ständigt på mig med att
skanna staden i jakt efter fler av vad jag långt senare kommit att kalla för
Trottoaser.</em><o:p></o:p></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
Alla fyndplatser är noga angivna och läsaren kan själv med hjälp av kartor
och gaturegister söka sig fram till dem och all växtlighet är noga artbestämd.
I all blygsamhet vill jag själv bidra med en bild på vad man rimligen borde kunna kalla en trottoas, den stensatta
refugen mitt i Danska vägen i höjd med Örgryte församlingshem på Herrgårdsgatan.
Varje sommar sedan flera år återkommer där - till synes rakt upp ur stenläggningen
- ett ståtligt exemplar av <em>Verbascum nigrum, </em>kungsljus. </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu72dsmN56bZjtS9LmKV3IbatQYaot3pl69X01ShyphenhyphenPMk2dmBVgMqtsZL2HicpkmWG1NFYUsHHOUxK7VKsOHNseHSTflxqTEz2h2CML4tbAOpvpIWUHI0rOXOnGx5tlgfgxiwYuT94yDmk/s1600/Kungsljus+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu72dsmN56bZjtS9LmKV3IbatQYaot3pl69X01ShyphenhyphenPMk2dmBVgMqtsZL2HicpkmWG1NFYUsHHOUxK7VKsOHNseHSTflxqTEz2h2CML4tbAOpvpIWUHI0rOXOnGx5tlgfgxiwYuT94yDmk/s1600/Kungsljus+2.jpg" height="268" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Riktigt vem Staffan Fischer är har jag inte lyckats klura ut, men han är i varje fall anknuten till Folkteatern, möjligen som rekvisitör, och förefaller ha många strängar på sin lyra. Den som har tillgång till Facebook rekommenderas att uppsöka hans hemsida, som är fylld med underfundig humor och härliga videoklipp. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Andra mellanrum</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag har tidigare kort här på bloggen nämnt om ett par andra böcker, som också dokumenterat göteborgska mellanrum. Thomas Kollberg, Göran Lange och Ragnar Lång gav 2010 ut <em>Golva mig ... i Kilroys fotspår </em>på Kabusa böcker och Hillevi Nagel publicerade 2013 <em>Gatans poesi </em>på Karneval förlag i Stockholm. Båda böckerna har ägnat sig åt att på bild fånga överblivna eller bortglömda vrår och klottrade budskap, i Hillevis bok är det mycket fråga om att se det stora i det lilla, humorn i vardagen, hur bisarr verkligheten kan vara - om vi är observanta. Hennes bilder kommer framför allt från stadsdelen Majorna. Hon skriver</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Många gånger känns det som om bilderna kommer till mig, som små meddelanden när jag som bäst behöver dem ... jag blev förvånad över hur mycket det finns av både medvetna och slumpmässiga uttryck. Det är fascinerande att se hur människor bemödat sig om att lämna budskap, men det är lika roligt att hitta kombinationer som blivit till av sig själva. En stad myllrar och bubblar och jäser. Nya saker uppstår lika fort som de försvinner. Vi är alla del av detta stora rekvisitaförråd.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiKd-mUSQDaA2PsDZCGNw4UsdhCKq7408d4X9-EXH6NQt-UZ6uBbjTpxjncJmtcR_t0fRU2nourFZCwtkwIJ-LzPu3cJC2QxFMeTy0pssWZaiWynZSWbh9yqoiXbtrDVpcNNmEWPWYJAg/s1600/Golva+mig+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiKd-mUSQDaA2PsDZCGNw4UsdhCKq7408d4X9-EXH6NQt-UZ6uBbjTpxjncJmtcR_t0fRU2nourFZCwtkwIJ-LzPu3cJC2QxFMeTy0pssWZaiWynZSWbh9yqoiXbtrDVpcNNmEWPWYJAg/s1600/Golva+mig+x2.jpg" height="211" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hillevis bilder är mer av stundens poesi fångad i ögonblicksbilder, Kollberg-Lange-Lång söker mer fånga det ofta krassa budskapet i graffiti och andra klottrade budskap. Det förefaller som deras bilder i stor utsträckning har hört hemma i 1970- och 80-talets Göteborg, en stad som då var i stark omdaning och där många motståndsrörelser uppstod. Här några exempel</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX6gwb0GU0Zg5x26Bwv0HSIvReuQImSflS8ppBFCX6BEaeXGdaZkDfS7KOhXYhK4f5ZGr4un1oYpfjOcvvtAdqr_WAtOzJU-VtY_07EBmR2GooHFsNC5BLiRtyCZXWgLle1FCsrZuGpPY/s1600/Graffiti+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX6gwb0GU0Zg5x26Bwv0HSIvReuQImSflS8ppBFCX6BEaeXGdaZkDfS7KOhXYhK4f5ZGr4un1oYpfjOcvvtAdqr_WAtOzJU-VtY_07EBmR2GooHFsNC5BLiRtyCZXWgLle1FCsrZuGpPY/s1600/Graffiti+x2.jpg" height="310" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Karakteristiska illustrationer ur Kollberg-Lange-Lång respektive Hillevi Nagel</em><br />
<em></em><br />
<div align="left">
<span style="font-size: small;">Båda böckerna är roliga och stimulerande. De är verkligen "ögonöppnare". Efter att ha tagit del av dem går man ut i verkligheten och ser saker som man annars inte skulle lagt märke till. Tack för det! Båda volymerna hör verkligen hemma i en samling av Göteborgiana. Bokhandelns förmåga att hålla liv i äldre tryck är ju minimalt, men i skrivande stund finns båda böckerna i flera exemplar tillgängliga på Bokbörsen och antikvariat.net.</span></div>
</td></tr>
</tbody></table>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-53551651658821999332015-03-17T07:10:00.002-07:002015-03-17T07:10:53.871-07:00Fritz Stenström - Örgrytes topografLitteraturen om Göteborgs olika stadsdelar är omfattande när det gäller de äldre delarna av staden, i synnerhet den gamla stadskärnan, Haga, och Majorna. Av ytterområdena, som sent införlivades med staden, har särskilt Västra Frölunda, men också Lundby och andra delar av Hisingen efter hand fått utförliga skildringar. Örgryte - som införlivades med Göteborgs stad 1922 - har sin främste (och fortfarande nästan ende) topograf i läkaren <strong>Fritz Valdemar Nikodemus Stenström</strong> (1871-1936).<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIot7_cQfjGMIMXIGloLsZrRocbvoznHZF_Ku6wAkLHeyN0P7s02IytArin1XUUOTzeTA14__uFrazOBlXuyM3UfFnHRN5ehJ1ZWas7brk0zh4iqKBRyPlH4-eshD0Wuaa5Fg9sJ4X3JU/s1600/Stenstr%C3%B6m+x2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIot7_cQfjGMIMXIGloLsZrRocbvoznHZF_Ku6wAkLHeyN0P7s02IytArin1XUUOTzeTA14__uFrazOBlXuyM3UfFnHRN5ehJ1ZWas7brk0zh4iqKBRyPlH4-eshD0Wuaa5Fg9sJ4X3JU/s1600/Stenstr%C3%B6m+x2.jpg" height="231" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Fritz Stenström c:a 1920 och dennes exlibris, avbildande fädernehemmet, prästgården i Fors, Skepplanda,, </em><br />
<em>där fadern var komminister</em></td></tr>
</tbody></table>
Det finns inte särskilt mycket skrivet om Fritz Stenström, men huvuddragen i hans liv är kända - och hans namn lever kvar genom de många bestående avtryck i samhället och i Göteborgslitteraturen, som han åstadkom under sin idogt verksamma levnad.<br />
<br />
Han föddes i Drängsered i Halland, men växte upp i Skepplanda, där hans far blev komminister. Han räknade alltid sig själv som västgöte och "albo". Han tog studenten på Latinläroverket i Göteborg 1889 och for därefter till Lund för att läsa medicin. Han tog ganska rundlig tid på sig, men varvade tidvis studier med vikariat på olika läkartjänster på landsbygden. Nästan direkt efter examen erhöll han en fast tjänst som kommunalläkare i Örgryte socken (1901); han öppnade mottagning i Krokslätt, på vägen till Mölndal, nära dåvarande Lyckholms bryggeri. Han stannade hela livet kvar på denna befattning, men den ändrade småningom benämning, först till municipalläkare och från införlivandet med Göteborg till stadsdistriktläkare. Han förblev vad vi idag skulle kalla allmänläkare, men på hans tid kombinerat med en mängd tilläggsuppdrag i socknen/stadsdelen. Den personliga sjukvården var hans huvudintresse, men han var initiativrik och hade krafter till övers för en mängd uppgifter inom kommunen, där han snabbt blev en auktoritativ centralfigur. Han såg till att Örgryte fick ett eget modernt epidemisjukhus, han var själv dess läkare i många år. <br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiNwSXDwJzgo6EliJBOK36GCn3CZNrfkylYAk6vdxk-ZoAFdSKc64i1wUpXX37onCAFnyLgWwlI8Cf-xQCvlcY5LXrX1CnYuVrcaKqAVnELwYuJrnnHMnOoXSXnjVbHh0xxs2JdyNWve4/s1600/%C3%96rgr+epsjh+x2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiNwSXDwJzgo6EliJBOK36GCn3CZNrfkylYAk6vdxk-ZoAFdSKc64i1wUpXX37onCAFnyLgWwlI8Cf-xQCvlcY5LXrX1CnYuVrcaKqAVnELwYuJrnnHMnOoXSXnjVbHh0xxs2JdyNWve4/s1600/%C3%96rgr+epsjh+x2.jpg" height="232" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Örgryte lilla nätta epidemisjukhus, sådant det såg ut när det var i bruk för sjukvården 1922 och som det ter sig idag, varsamt restaurerat och inrymmande bl a en förskola.</em></td></tr>
</tbody></table>
Han tog tidigt initiativ inom tuberkulosvården, bl a startade han 1908 sannolikt den första tuberkulosdispensären utanför städerna, han stiftade <em>Örgryte förening mot tuberkulos, </em>han var skolläkare och ordnade sommarvistelser för tuberkulösa barn och han var med och grundade Örgryte koloniträdgårdar. Allt hann han med. I en minnesruna skrev Göteborgs Läkaresällskaps dåvarande sekreterare Gösta Göthlin:<br />
<br />
<em>Ingenstädes
kommer dock Stenströms minne att leva med sådan styrka som hos hans forna
patienter. Som läkare offrade han sig helt och utan hänsyn. Ingen väg var för
lång, ingen möda för stor, när en sjuk behövde hans hjälp. Överallt var han
efterlängtad och avhållen. Stenström bemötte varje patient på samma sätt. Han
såg och gjorde ingen skillnad på människor.</em><br />
<br />
<strong>Böckerna om Örgryte</strong><br />
Stenström var ju inte infödd göteborgare men började tidigt forska i Örgrytes historia och blev med åren en arkiv- och källforskare av rang. Han utnyttjade också sitt omfattande kontaktnät bland äldre örgrytebor för att få fram uppgifter från socknens liv i gångna tider. Han gav sig ofta ut på vandring i både bebyggda och obebyggda delar av trakten på sin fria tid och gärna med äldre örgrytebor som ledsagare. Han skriver själv:<br />
<br />
<em>Därmed förhåller sig så, att undertecknad medicus under sin mångåriga praxis i bemälda socken fått stoff till densamma (boken om Örgryte) på många håll. Tack vare sitt yrke har han sammanträffat med åtskilliga av de äldste ur folket, som han därigenom haft lätt att komma till tals med. När samtalet kommit igång, har det då allt som oftast kunnat hända, att man börjat leta och rumstera i hjärnans vinklar och vrår efter undanskuffade och dammiga minnen från längst förflutna barndoms- och ungdomsår. Då har det gällt för bemälde medicus att utan vidare gripa det gynnsamma tillfället i flykten, ta fatt på blyertsstiftet och anteckningsboken.</em><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdqDAZ1ENW6hGpXH1px8rufdPAKmu7l2gQ2kZL8uTS_9iZCNZQ1mJjGrXcTRg2BH65mbzNFXi7OtVHLk217BnoYnV0_x8faXyzu5nNGYxgT1K5mXjPFqDNzL1m5267H79dJjhClMq8RDQ/s1600/Stenstr%C3%B6m+%C3%96rgryte+x2.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdqDAZ1ENW6hGpXH1px8rufdPAKmu7l2gQ2kZL8uTS_9iZCNZQ1mJjGrXcTRg2BH65mbzNFXi7OtVHLk217BnoYnV0_x8faXyzu5nNGYxgT1K5mXjPFqDNzL1m5267H79dJjhClMq8RDQ/s1600/Stenstr%C3%B6m+%C3%96rgryte+x2.png" height="295" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><em>Omslagen till de två originalupplagorna av </em>Örgryte genom tiderna, <em>utgivna 1920 och 1924.</em><br />
<em>Böckerna har senare genom Sällskapet Örgryte Odalmän givits ut i facsimileupplagor 1966 och 1984.</em><br />
<em>Den senare utgåvan har bättre tryck och band och kan fortfarande köpas via Odalmännen, www.orgryteodalman.se .</em></em></td></tr>
</tbody></table>
Först i början av 1920-talet var han mogen att skriva ner resultatet av sina bygdehistoriska forskningar och upptecknade folkminnen. Inför det att Örgryte socken införlivades med Göteborg kom <em>Örgryte genom tiderna</em> ut med en första del 1920 och en andra 1924. För många örgrytebor är detta den främsta källan till Örgrytes äldre historia. Stenström har ett enkelt och rättframt språk och är lätt att följa. Hans kärlek till ämnet lyser hela tiden igenom. Gösta Göthlin skrev i sin minnesteckning<br />
<br />
<em>Att Stenström blev sin trakt och sin uppgift så trogen, var nog ingen tillfällighet. I hans natur låg gammalsvensk grundlighet och rotfasthet. Samhörighetskänslan och hembygdskärleken intogo hos honom ett brett rum. Stenström betraktade människorna som vuxna ur hembygdens jord. Ur den hämtade de sin näring och till gengäld skänkte de hembygden karaktär och liv.</em><br />
<br />
Det är värt att notera att Stenström ingalunda såg negativt på Örgrytes införlivande med storstaden Göteborg. "Som läkare hade han alltför ofta sett de bristfälliga möjligheter Örgryte som självständig kommun hade att bjuda ... många levde under förhållanden som ställde stora krav på socknens sociala myndigheter" skrev Gustaf Rinaldo i GHT i en anmälan av facsimileupplagan 1966.<br />
<br />
Den första delen är framför allt fokuserad på Örgrytes äldsta historia, örgrytegårdarna under 1500- och 1600-talet med ett Bihang, som listar ägarlängderna fram till början av 1900-talet. Men där finns också ett längre avsnitt om Galgkrogarne, en del om kolerans härjningar i Örgryte under 1800-talet och om kyrkan och prästerskapet. - I förordet till andra delen skriver Stenström att "åtskilligt opåräknat material till komplettering av boken under de senare åren kommit till min kännedom". I synnerhet gäller det socknens öden under 1800-talet. Han redovisar i denna del betydligt mer minnesbilder från gamla örgrytebor än den arkivforskning som dominerar i den första delen. Härigenom blir berättelsen också livligare och mer personlig, i stor utsträckning får den karaktär av strövtåg inom de gamla delarna av socknen, ofta tillsammans med någon av hans många sagesmän. Avslutningsvis innehåller den andra delen en värdefull handritad örgrytekarta, där gårds- och naturnamnen finns angivna, idag är många av dem bortglömda. Och det finns många fotografier, som avbildar nu försvunna hus och miljöer.<br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%;"></span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkxyeJTQSb6pb2sJhJhYUGA9w3a8Z24X9kzuPREJDwwCZGwsFsgvTGvIiaQA8i676yoQan6Sn1wYQZlAJGgs4Sl576Fa2KXYDQOEXJVsI2_hZZBmLLKMW7SqhUZHCayhBWxvkZ9nLOqyQ/s1600/Lilla+Torps+all%C3%A9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkxyeJTQSb6pb2sJhJhYUGA9w3a8Z24X9kzuPREJDwwCZGwsFsgvTGvIiaQA8i676yoQan6Sn1wYQZlAJGgs4Sl576Fa2KXYDQOEXJVsI2_hZZBmLLKMW7SqhUZHCayhBWxvkZ9nLOqyQ/s1600/Lilla+Torps+all%C3%A9.jpg" height="201" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Bild ur Stenström del 2, Lilla Torps allé. Grindstolparna finns kvar ännu idag.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<strong>Stenström ger sig i kast med den göteborgska medicinhistorien</strong><br />
Trots sin stora läkarpraktik och de många åtagandena inom socknens, senare stadsdelens, sjukvård hann Stenström med mycket annat också. När han skrivit färdigt böckerna om Örgryte gav han sig i kast med Göteborgs äldsta medicinska historia. 1929 gav han ut resultatet av ett omfattande grävande i stadens arkiv, kyrko- och dödböcker, bouppteckningar, brevsamlingar, Collegii medici akter och många andra urkunder, <em>Läkekonstens och Hälsovårdens företrädare i Göteborg under 1600- och 1700-talen jämte historik över stadens Medicinalverk och Sundhetsväsen. </em>Göteborg var tidigt ute med att anställa en stadsläkare eller "stadsfysikus", en viktig orsak var säkert den stora andelen holländare och tyskar bland de ledande i stadens förvaltning. <br />
<br />
Redan när den första kontingenten av holländare anlände till staden 1621 medföljde den holländske doktorn <em>Pieter á Naaldewyk</em> som blev den förste läkaren i landet utanför huvudstaden. Det är inte mycket känt om denne man, men uppenbarligen var det en driftig karl, tidigt erhöll han kungens privilegium att anlägga ett tegelbruk, vilket skedde vid Mölndalsån. Det övergick senare i stadens ägo och går på kartor från tiden under namn av "stadsens tegelbruk". Sådan verksamhet fanns kvar på platsen långt fram i tiden. Stenström nämner att Naaldewyk också hade författat ett hippologiskt arbete, som han dock aldrig lyckades få tag i. Med hjälp av dagens teknik kan konstateras att i varje fall Bayerische Staatsbibliothek i München och UB i Lund har exemplar av skriften (med författaren angiven som Waaldwyck), utgiven 1631 och behandlande hästars natur, urval, dressyr, tyglande och skötsel. Vad av läkargärning den gode Naaldewyk hann med har efterlämnade dokument tyvärr inte mycket att berätta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCJPX4yLh4IAggGe0yeTnorW0M5BjJODxJSOXLv6DEKqLOsoldv49XDClA_6soS197qVzwEhPUvFGDyPjIFmKqtfOpBiNaCaSTZh7uv7o62b1Sq9TpXe_im5AXdgAo3FVnqreP41egJUA/s1600/Naaldwyck+rev.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCJPX4yLh4IAggGe0yeTnorW0M5BjJODxJSOXLv6DEKqLOsoldv49XDClA_6soS197qVzwEhPUvFGDyPjIFmKqtfOpBiNaCaSTZh7uv7o62b1Sq9TpXe_im5AXdgAo3FVnqreP41egJUA/s1600/Naaldwyck+rev.jpg" height="320" width="254" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Titelsidan till Naaldwycks arbete om hästar. Exemplaret i UB Lund.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Ja, sedan får vi följa Stenström i spåren av stadens (idag mestadels bortglömda) läkare fram till mer kända namn som Abraham Bex, Olaus Bromelius, Kilian Stobaeus, Johan Martin Gråberg och Christofer Carlander. Inte bara torra fakta, ofta skriver han med en personlig vinkling. Han övergår därefter till att berätta om apoteken, sjukhusväsendet och hälsovården i staden och slutar med en avskrift av Gerhard Stallhoffs <em>Itinerarium Sueticum, </em>skriven kring 1670 men aldrig utgiven. Stallhoff var dansk men stadsfysikus i Göteborg 1669-76. Boken anmäldes i <em>Svenska läkartidningen </em>av Olof Hult, livmedikus och professor. Han skriver avslutningsvis<br />
<br />
<em>Det är inga torra data och fakta, som här uppradas, det är livet själv i dess växlande former, det bistra allvaret med välgörande stänk av humor och lyrik, det bleka och brustna bredvid det leende och ljusa. Överallt ger sig tillkänna den erfarne läkarens förståelse inför livets skuggsidor, parad med en välgörande optimism. Det hela blir en särdeles njutbar och underhållande lektyr samtidigt som dess historiska betydelse är av bestående värde. </em><br />
<em></em><br />
Det är lätt att instämma: boken är faktiskt läsvärd för alla med intresse för Göteborgs historia.<br />
<br />
Efter detta fick Stenström i uppdrag av Göteborgs Läkaresällskap att skriva en monografi över stadens genom tiderna främste läkare, <em>Pehr Dubb, </em>i anslutning till högtidlighållandet av 100-årsminnet av dennes död. Bet blev <em>Pehr Dubb och hans livsgärning. Ett ärofullt kapitel i Göteborgs läkarhistoria. </em>Boken utkom 1934. Det finns kanske skäl att återkomma till denna i annat sammanhang.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfmOmlTfOfrRld0bGuhHQ9DWN49DrTBdBiHJPNmRRcZ3-Y0fzCIOlO7vTpL-iaqLR3fCcLxkvLvoChM76D3L12jWrymqZEbRO8nfK_nOx7Fs0ELycov_3RREtd0CnjDIMDX83Gw2a9LZw/s1600/Medhist+x2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfmOmlTfOfrRld0bGuhHQ9DWN49DrTBdBiHJPNmRRcZ3-Y0fzCIOlO7vTpL-iaqLR3fCcLxkvLvoChM76D3L12jWrymqZEbRO8nfK_nOx7Fs0ELycov_3RREtd0CnjDIMDX83Gw2a9LZw/s1600/Medhist+x2.png" height="296" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<strong>Stenström hann med mycket mera</strong><br />
Förutom sin läkargärning, sina kommunala uppdrag och den omfattande arkivforskningen med åtföljande publikationer hann Stenström med också annat. Sålunda var han en av initiativtagarna och sannolikt den främsta drivande kraften i bildandet av det som först hette <em>Sociala föreningen Örgryte Odalmän </em>och som hade ett tredubbelt syfte: att slå vakt om hembygden, att verka för hjälp åt socialt utsatta i socknen och att fungera som en mötesplats för boende (herrar) i Örgryte. Namnet ändrades småningom till <em>Sällskapet Örgryte Odalmän </em>och fick karaktär av "hembygdsorden". I denna form håller sig sällskapet vid liv ännu efter 111 år.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmyi-UD-Sl5jDENwrrMnegwhQ7lawkoeSYFNUiVZi4xnd_7I-Jgeau7_w_i43-ZYGacnqL-9JSoSYSMmVwridyry_6ORLfRWk2U1dsx64lBoKjV5T__G6xjAIfTBhpl4-bYH85TmHfqB0/s1600/Odall%C3%A5s+rev.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmyi-UD-Sl5jDENwrrMnegwhQ7lawkoeSYFNUiVZi4xnd_7I-Jgeau7_w_i43-ZYGacnqL-9JSoSYSMmVwridyry_6ORLfRWk2U1dsx64lBoKjV5T__G6xjAIfTBhpl4-bYH85TmHfqB0/s1600/Odall%C3%A5s+rev.jpg" height="128" width="200" /></a></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-17482241734890964152014-12-23T05:02:00.000-08:002014-12-23T05:02:05.400-08:00Skalders hus i Göteborg<span style="font-size: large;">Göteborgska inskriptioner 6</span><br />
<br />
Göteborg är ju inte precis översållat med minnesmärken över skalders födelseplatser och författares arbetsmiljöer. Vilket möjligen kan ha samband med att antalet minnesvärda göteborgska skönlitterära andar har varit ganska få. Men Wadman har hedrats med en byst, som vandrat omkring på olika ställen i stan, Bellman (som ju inte hade mycket med Göteborg att göra) har en byst på Trädgårdsföreningen, Karin Boye har fått en liten fin staty framför Stadsbiblioteket, Evert Taube är ihågkommen på flera platser och Karl Gerhards huvud har återvänt till sitt fundament. <br />
<br />
Men nu var det inskriptioner som frågan gällde. Och då har jag inte lyckats hitta minnesplattor över mer än tre författare: Bengt Lidner, Fritiof Nilsson Piraten och Karin Boye.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3sBCSHMKr03N8c56zUWSSoFD9PBWaKN9rXNcZ3E_ClhCFhDrIO0HRtzgbAhqAPssMeXlfsWE9FwXoW4YsMFWkE5p9waZGK29RlHH7Eep9cFh3vmA_PnQlDXDMhOyfQpUdLGMElwM1PhY/s1600/PICT0063.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3sBCSHMKr03N8c56zUWSSoFD9PBWaKN9rXNcZ3E_ClhCFhDrIO0HRtzgbAhqAPssMeXlfsWE9FwXoW4YsMFWkE5p9waZGK29RlHH7Eep9cFh3vmA_PnQlDXDMhOyfQpUdLGMElwM1PhY/s1600/PICT0063.JPG" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Minnesplattan på hörnet av fastigheten Magasinsgatan 7 i centrala Göteborg, där Bengt Lidner föddes. Det nuvarande </em><em>huset är tämligen nyuppfört men minnesplattan är gammal.</em></td></tr>
</tbody></table>
<strong>Bengt Lidner</strong> <br />
Bengt Lidner föddes på Magasinsgatan den 16 mars 1757, hans far var organist i den närliggande domkyrkan, men både han och hustrun dog när sonen blott var några år. Denne studerade vid Göteborgs gymnasium och skall där - åtminstone i hans egen version - en natt ha känt en "knäpp" i skallen och från att tidigare ha varit obegåvad och trög blev han nu påfallande intelligent. Historien om den "lidnerska knäppen" har levt kvar in i våra dagar. Själv genomgick jag någon sorts metamorfos i tonåren och fick av min älskade svensklärare, sedermera professorn Gustaf Fredén, höra att "nu tror jag Westin fått en lidnersk knäpp". Mitt uppsatsskrivande hade uppenbarligen fått ett lyft av alla naturskildringar jag läste och smygpoesi jag skrev under gymnasietiden. <br />
<br />
Lidner fortsatte redan före 20-årsåldern till Lund och därifrån till Greifswald och andra tyska universitet, i omgångar åter till Stockholm, allt med varierande framgång. Efter en misslyckad och avbruten ostindisk resa och nya besök i Tyskland, Finland och Paris slutade han sitt själförbrännande liv i största fattigdom endast 35 år gammal. Det är nog inte många som läser honom idag, men kanske någon minns från gymnasietiden första raderna i hans drama <em>Spastaras död</em><br />
<em></em><br />
<em> På Nova Semblas fjäll, i Ceylons brända dalar, </em><br />
<em> varhelst en usling finns, är han min vän, min bror ...</em><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghzN421MFniApsmOsy4HY8_fzn_luukqn7QZf2x6hP_Dsbrcwq3cUQUTMbjhP4PI8GjFPLdkBP7TxWNCLXZSg5hjE0Jw-aMZe9MPChTwOCtRsI4bC3eRrBoZGBIgkT0IgtYGhELixqm2o/s1600/Piraten+platta_redigerad-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghzN421MFniApsmOsy4HY8_fzn_luukqn7QZf2x6hP_Dsbrcwq3cUQUTMbjhP4PI8GjFPLdkBP7TxWNCLXZSg5hjE0Jw-aMZe9MPChTwOCtRsI4bC3eRrBoZGBIgkT0IgtYGhELixqm2o/s1600/Piraten+platta_redigerad-1.jpg" height="275" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Minnesplattan i restaurang Henriksbergs entré, uppsatt av Piratensällskapet den 9 april 2000. </em></td></tr>
</tbody></table>
<strong>Piraten</strong><br />
Fritiof Nilsson, småningom även kallad Piraten, var ju skåning från Vollsjö, utbildade sig till jurist i Lund och hade sedan advokatpraktik i Tranås några år, men ägnade nog den tiden mer åt historieberättande i glada vänners lag och författarskap än åt sin juristkarriär. Han hade gift sig med tandläkaren Karin Jerlov, syster till professorn och chefen för barnbördshuset i Göteborg Emil Jerlov, och när hon 1929 öppnade praktik i Göteborg följde han några år senare efter. Paret bodde på Olivedalsgatan, men Piraten var en regelbunden gäst på Henriksbergs restaurang på eftermiddagarna och där satt han och skrev ner sina barndomsminnen. "Solen lyste, späd grönska sprang ut, älven glittrade blank, larmet från hamnen var som en symfoni" som han själv uttryckt det. På hösten var det som skulle bli hans succédebut färdig, <em>Bombi Bitt och jag. </em>Författaren bodde kvar i Göteborg ytterligare några år, han skrev färdigt <em>Bock i örtagård </em>här<em> </em>och han hade viss tjänstgöring vid rådhusrätten. Till hans glada umgänge hörde bland annat vännen från lundaåren, adjunkten Filip Liljeholm, välkänt universalsnille och beryktad lärare på Hvitfeldtska läroverket. Liljeholm skall till yttermera visso ha varit förebilden till extralärare Philip Strand i romanen <em>Småländsk tragedi.</em><br />
<em></em><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj471XqqtbeiGyNnsxesDW6T5-c_K1Jgh3QLNzH_KvW62X_ewbaqPUGxzkYJEUsZqypj0ZXfwow34VsKlusldQdwhybUm-jkplcCJuVmyFq24_-7ezCL7pe51S7dHxs5JrwTkza3i4gk4M/s1600/Karin+Boye.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj471XqqtbeiGyNnsxesDW6T5-c_K1Jgh3QLNzH_KvW62X_ewbaqPUGxzkYJEUsZqypj0ZXfwow34VsKlusldQdwhybUm-jkplcCJuVmyFq24_-7ezCL7pe51S7dHxs5JrwTkza3i4gk4M/s1600/Karin+Boye.jpg" height="320" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Karin Boye</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Författaren Karin Boye föddes på adressen Vasaplatsen 11 och där har Karin Boye-sällskapet på hennes födelsedag 26 oktober 1991 fäst en minnesplatta vid entrédörren. Den lilla bilden över namnteckningen är hämtad från hennes exlibris. Ensam under stjärnorna, så som hon också var på kvällen den 23 april 1941 när hon tog sitt liv. Karin Boye levde sina första nio år i Göteborg och gick sina första skolår på Mathilda Halls skola på Karl Gustavsgatan, men kom sedan aldrig att ha närmare kontakt med staden. Hon hade dock släktingar kvar i staden och är begravd på Östra kyrkogården. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är möjligt att det finns fler minnesplattor över författare i Göteborg. Om någon känner till någon sådan är jag tacksam för en rad till adressen <a href="mailto:jan.westin.goteborg@gmail.com">jan.westin.goteborg@gmail.com</a>.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<strong></strong> </div>
<span style="font-size: xx-small;">Barne, Jan-Axel: Piraten var göteborgare när han gjorde succédebut. - <a href="http://www.leopoldreport.com/">www.leopoldreport.com</a> </span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Nilsson Piraten, Fritiof: Bland falska och äkta gentlemän i Lilla London. - <a href="http://www.leopoldreport.com/">www.leopoldreport.com</a></span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-80170934338002830042014-12-23T04:41:00.000-08:002014-12-23T04:41:36.719-08:00På bokhandelsdisk och nattduksbord för 50 år sedan (3)För tredje gången tillåter jag mig att göra en nostalgisk resa till vad som publicerades och "låg på bokhandelsdisken" för 50 år sedan, kompletterat med vad jag själv läste det året. Till hjälp har jag liksom tidigare haft dels Wettergrens bokhandels "Julprogram", dels mitt eget, sedan oktober 1959 kontinuerligt förda, register över inköpta böcker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvUuhxnHHrmCfsIxPVBgwockxzsjanqZJwnf-Te76UbpHIm_WxXwovSMkCQXXJw42Fr76xL82csi23_Fa1Zt4c6UCeeCLETu3ojN8eXrAifpPKaOmGUYOdB8A1HqdO_hvUjog9I4nyWPI/s1600/Wettergr+katalog+1964.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvUuhxnHHrmCfsIxPVBgwockxzsjanqZJwnf-Te76UbpHIm_WxXwovSMkCQXXJw42Fr76xL82csi23_Fa1Zt4c6UCeeCLETu3ojN8eXrAifpPKaOmGUYOdB8A1HqdO_hvUjog9I4nyWPI/s1600/Wettergr+katalog+1964.jpg" height="320" width="213" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För att avverka bestsellerlistan först (det fanns verkligen sådana i Sverige för 50 år sedan, vart tog de vägen?) så erbjöd 1964 inte några sensationer. I topp för tredje året i rad låg Per Anders Fogelström med sin nya stockholmroman <em>Minns du den stad, </em>såld i 65.000 exemplar. Sedan följde som så många gånger tidigare deckarförfattarna Maria Lang och Stieg Trenter (men deras bästa tid var över) och kåsörerna Cello och Kar de Mumma. Nytt var dock att Tage Danielsson efter ett par böcker, som kanske var för studentikosa för en stor publik och som sålt ganska måttligt, nu fick en stor framgång med <em>Sagor för barn över 18 år. </em>Längre ner på den officiella listan fanns Herbert Tingsten, Pär Lagerkvist och Sara Lidman. Pocketböckerna hade nu i Sverige fått ett gediget fäste och flera nummer gick ut i upplagor om 100.000 ex. Allra störst intresse väckte Lars Görlings <em>491, </em>den sålde som pocketbok i smått otroliga 315.000 exemplar. Där ser man vad publicitet och medial uppståndelse kan betyda; personligen tyckte jag de litterära kvaliteterna var högst måttliga.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Kanske inte det största året för blivande klassiker</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är få av titlarna i 1964 års produktion som känns som bestående klassiker. Men PO Enquists <em>Magnetisörens femte vinter, </em>Lars Forssells skådespel <em>Galenpannan </em>och Gunnar Ekelöfs <em>Om hösten </em>har kanske stått sig. Och Göran Palms diktsamling <em>Världen ser dig </em>problematiserade diktarens roll i världen och har i alla fall blivit ihågkommen för några rader</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Jag står framför havet.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Där är det.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Där är havet.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Jag tittar på det.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em> Havet. Jaha.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Det är som på Louvren.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Av översättningarna stod två i särklass bland mängden av underhållningsromaner. Dels kom första bandet ut av Gunnel Vallquists översättning av Marcel Prousts <em>På spaning efter den tid som flytt. </em>Det var väl på tiden, drygt 50 år efter första utgivningen. Jag minns att jag - ivrig att försöka hitta storheten i det skrivna - kämpade länge med första delen, beundrade barndomsskildringen och hur kombinationen av lindblomste och madeleinekaka fungerade som framkallare av undanträngda minnen, men kom aldrig vidare i de andra delarna av sjubandsverket. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWegGz4BDLNl6AXT60aMId8v4yQOSg0nlQ9rV83niqgmXxL9_iM6eafQp_nhYvrHxuvdIataCzYsgZCFL8_ar0lknBSbXcYgIS6-YDYFVO3pqaEzrl2vWbkcjpFhSzyoM_naKI-PGWF3U/s1600/Hemingway+mfl+x3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWegGz4BDLNl6AXT60aMId8v4yQOSg0nlQ9rV83niqgmXxL9_iM6eafQp_nhYvrHxuvdIataCzYsgZCFL8_ar0lknBSbXcYgIS6-YDYFVO3pqaEzrl2vWbkcjpFhSzyoM_naKI-PGWF3U/s1600/Hemingway+mfl+x3.jpg" height="322" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Hemingway, Göran Palm och Tage Danielsson. Blandad men läsvärd kompott. Tage Danielssons mest berömda saga, den om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs även den 1964, men var inte ursprungligen inkluderad i </em>Sagor för barn över 18 år <em>utan gavs ut som en separat julhälsning från förlaget Wahlström & Widstrand.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För mig personligen var Ernest Hemingways <em>En fest för livet </em>en betydligt större läsupplevelse. Den utgavs i svensk översättning samma år som den postuma engelskspråkliga upplagan, tre år efter författarens självmord. Boken är baserad på dagboksanteckningar från Hemingways år med sin första hustru i Paris på 1920-talet och ibland är det så att böcker också söker sina läsare. Nygift, omsorg om den lilla familjen, de enkla villkoren, i början av karriären, lusten men samtidigt mödan att skriva, jag kände igen mig</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Jag arbetade alltid ända tills jag hade fått något klart och slutade alltid när jag visste vad som skulle hända härnäst. På det sättet var jag säker på att kunna fortsätta nästa dag ... Det enda du behöver göra är att skriva en enda sann mening. Skriv den sannaste mening som du känner till. Så till slut brukade jag skriva en enda sann mening och sen fortsätta med den som utgångspunkt. Då blev det lätt för det fanns alltid en sann mening som jag kände till eller hade läst eller hade hört någon säga.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men det fanns annat som också småningom visade sig hålla för omläsningar. John le Carrés första riktigt betydande spionroman <em>Spionen som kom in från kylan </em>kom nu i översättning och flera av Raymond Chandlers deckare kom i nya upplagor.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Böcker som vållade debatt</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ett par böcker som orsakade våldsamma reaktioner i press och media var Ingemar Hedenius <em>Om dödshjölp </em>och Lars Ullerstams <em>De erotiska minoriteterna. </em>Båda var tidigt ute med inlägg i frågor som fortfarande föranleder hetsiga diskussioner. Spionen Stig Wennerström hade gripits vid midsommar året innan och nu publicerades rapporter både från en juristkommission och från en parlamentarisk nämnd, snårig men spännande läsning. Femtio år efter första världskrigets utbrott kom Jan Olof Olsson ut med första delen <em>1914 </em>av sin trilogi om kriget. I år har Peter Englund uppmärksammat 100-årsminnet av samma händelse med en bok med samma titel. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ytterligare en skrift som under 1964 vållande ett betydande hallyballoo var <em>140 läkares hemställan till Konungen om åtgärder för färstärkt karaktärsfostran m.m. </em>Med ett halvt sekels distans får man väl se detta som en sista krampryckning från delar av det mörkblå konservativa etablissemanget; det skriften främst riktar sig mot är kulturradikalismen, införandet av sexualundervisning i skolorna (borde enligt författarna döpas om till "familjekunskap") och den allmänna slappheten och lössläpptheten hos ungdomen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em>Läget är alarmerande ... den tilltagande promiskuiteten är ett av många tecken på en fortskridande moralisk och andlig nedgång ... den ödesdigra förvirringen i tankesätt och livsföring på det sexuella området sammanhänger med upplösningen av personlig och samhällelig disciplin över huvud taget. Kaotiska förhållanden mellan könen hota samhällets vitalitet och hälsa och äro därför ingalunda individernas ensak. Sociologiska och historiska undersökningar ha visat att det finnes ett tydligt samband mellan, å ena sidan, kulturernas uppgång och förfall, och å den andra, fasthet och löslighet i det sexuella förhållningssättet. </em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em></em> </div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsA-1-TUkkGYIdk4N5k-gAgnvNtEWysAXRa2RgELXfEP53Y3cmZWbPwVWFtf-opZh9NBtmD70tjY8epoRrfFM87X8PKfgsTAJqxyf9HuJqjr7qAZMTGnLIk7YJgFFfzqZck6vt8aHJ8Co/s1600/Erotik+1964+x3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsA-1-TUkkGYIdk4N5k-gAgnvNtEWysAXRa2RgELXfEP53Y3cmZWbPwVWFtf-opZh9NBtmD70tjY8epoRrfFM87X8PKfgsTAJqxyf9HuJqjr7qAZMTGnLIk7YJgFFfzqZck6vt8aHJ8Co/s1600/Erotik+1964+x3.jpg" height="280" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Ytterligheterna möttes i bokfloden 1964. De 140 läkarnas "hemställan till Konungen", katalogen till Moderna museets utställning </em>Amerikansk pop-konst: 106 former av kärlek och förtvivlan <em>(inköpt för 5 kr, idag saluförd på nätet för det 100-dubbla priset) samt Ullerstams bok om erotiska minoriteter, utgiven på Zindermans förlag i Göteborg.</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<strong>Annan läsning</strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I min egen värld fick några andra böcker stor betydelse. Inför den första av många försommarresor till Gotland köpte jag den nyutkomna Johannes Lids <em>Norsk og svensk flora </em>med teckningar av hans hustru Dagny Tande Lid. Den blev sedan en mångårig följeslagare i de floristiska övningarna. På våren hade Pontus Hulthén på Moderna museet i Stockholm blivit riktigt varm i kläderna och producerade den uppmärksammade utställningen <em>Amerikansk pop-konst: 106 former av kärlek och förtvivlan. </em>Alla var där och imponerades och förvirrades, så även jag vid ett stockholmsbesök. Det var första gången Jim Dine, Roy Lichtenstein, Claus Oldenburg och Andy Warhol presenterades för en svensk publik. Hela hösten 1964 läste jag en kvällskurs i ryska på universitetet, men kom tyvärr aldrig längre än till enkla meningar och viss läsförståelse, jag har dock kvar Steinitz <em>Lärobok i ryska </em>och mina ryska lexika, någon gång har de väl kommit till användning.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Mycket göteborgsanknuten litteratur utkom inte detta år. Kjell Hjern gav dock ut en "bilderbok" i stort format med titeln <em>Ett svunnet Göteborg </em>och Eva von Zweigbergk och Björn G. Breitholtz en något mindre text-och-foto-bok <em>Litet Göteborgsalbum. </em>Claes Krantz bidrag till julhandeln hette detta år <em>Hemma vid havet. </em>Den var dock till största delen en återutgivning av två tidigare bohusböcker. Möjligen kan man också notera att Peter Heimann, debattglad kirurg på Sahlgrenska, gav ut en liten bok med titeln <em>Bättre sjukvård.</em></div>
Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8119437511562246742.post-87839301429297014762014-12-12T06:16:00.002-08:002014-12-22T09:49:12.489-08:00Misshaglig minnesplatta<span style="font-size: large;">Göteborgska inskriptioner 5</span><br />
<br />
Om missförhållandena på svenska barnhem under åren kring mitten av 1900-talet har åtskilligt förekommit i press, radio och TV på senare år. Många tidigare barnhems- och fosterhemsbarn har trätt fram och berättat om övergrepp, misshandel och andra former av vanvård. Som en följd härav startades intresseorganisationen <em>Samhället styvbarn. </em>Detta ledde i sin tur till att en statlig utredning tillsattes, <em>Vanvårdsutredningen,</em> som avgav sitt betänkande 2011. Den efterföljande <em>Upprättelseutredningen </em>föreslog att vanvårdade skulle ersättas ekonomiskt och i november 2011 lämnade regeringen vid en särskilt ceremoni en offentlig ursäkt till de drabbade.<br />
<br />
I Göteborg har mycket av vanvårdsdiskussionen handlat om förhållandena på <em>Vidkärrs barnhem, </em>beläget i östra delen av staden, invigt av stadsrådet Gustav Möller 1935 och nedlagt 1976. En bra sammanfattning av detta barnhems tillkomst och historia och vittnesbörden om förhållandena på hemmet har lämnats av etnologen Magnus Berg i boken <em>Ett ömmande hjärta. </em>Här skall inte mer sägas om den bedrövliga historien, det hittills sagda och skrivna talar sitt eget tydliga språk. Endast en till synes obetydlig, men i sitt sammanhang och för de drabbade väsentlig detalj i sammanhanget skall tas upp.<br />
<br />
<strong>Margareta Ryndels skulptur</strong><br />
1988 lät staden - med medel från Charles Felix Lindbergs donationsfond - på platsen för entrén till Vidkärrs barnhem placera en liten skulptur <em>Ensam </em>på ett fyrkantigt halvmeterhögt fundament. Skulpturen föreställer i stiliserad form ett litet barn, sittande på huk i ena hörnet med armarna tätt mot bröstet. Det är en rörande bild av barnets utsatthet och säkert skedde utplaceringen av skulpturen i god avsikt. Konstnären var den göteborgska skulptören Margareta Ryndel (1920-1996), som är representerad med flera arbeten i stadsmiljön.<br />
<br />
Det bekymmersamma är den minnesplatta, som fästes på fundamentet och hade texten <br />
<br />
<div align="center">
UNDER ÅREN 1935-1976</div>
<div align="center">
HAR MÅNGA BARN MÖTT KÄRLEK</div>
<div align="center">
OCH OMTANKE PÅ VIDKÄRRS BARNHEM</div>
<div align="center">
OCH FÅTT EN GOD START I LIVET</div>
<div align="center">
</div>
<div style="text-align: left;">
Inskriptionen väckte sorg och vrede och upplevdes av många av de berörda som ett grovt hån. Ganska snart blev den föremål för diskussion, där bland annat <em>Samhällets styvbarn </em>2004<em> </em>krävde att den skulle tas ner. Så skedde också på initiativ av Park- och naturförvaltningen; men Kulturnämnden ansåg annorlunda och satte ånyo minnesplattan på plats. Vilket inom kort ledde till att plattan en gång till försvann, förmodligen nedriven av en privatperson, och i flera år efter det har den varit "försvunnen". Sedan ett par månader pågår en utställning på Stadsmuseet i Göteborg om Vidkärr och barnhemsbarnen och lagom till dennas öppnande dök plattan upp igen och kan nu beskådas på utställningen.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKG5AAiYjtgKEYX3Xl6nBezl6uEtcxQRsyH-P0wsnKKKI4Z73o332Wz3VUaKVGtAJjaXLiHrpsEDf9CeccSa_SOBtGSlhapUQV3MTRtHJ19FaIRpwGJ4WcT7PqmpVuV6fSNQlLjlhbj_k/s1600/Vidk%C3%A4rrsskylten+nov+14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKG5AAiYjtgKEYX3Xl6nBezl6uEtcxQRsyH-P0wsnKKKI4Z73o332Wz3VUaKVGtAJjaXLiHrpsEDf9CeccSa_SOBtGSlhapUQV3MTRtHJ19FaIRpwGJ4WcT7PqmpVuV6fSNQlLjlhbj_k/s1600/Vidk%C3%A4rrsskylten+nov+14.jpg" height="134" width="320" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Till historien hör att <em>Samhällets styvbarn</em> har krävt att staden ersätter den ursprungliga minnesplattan med en ny, bärande nedanstående text. Så har dock ännu inte skett.</div>
<br />
<div style="text-align: center;">
GÖTEBORGS STAD BER BARNHEMSBARNEN</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
PÅ VIDKÄRR OM URSÄKT</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
FÖR DEN VANVÅRD OCH DE ÖVERGREPP</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
SOM MÅNGA UTSATTES FÖR</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
UNDER SIN VISTELSE PÅ BARNHEMMET</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Utställningen på Stadsmuseet sammanträffar historien om inskriptionen på platsen för gamla Vidkärrs barnhem med orden "Kampen om en textplatta blev en kamp om rätten till historien".</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZhBhmBmEgN2qGFn4qphnMvfluv15xGDMopJzHP9BgDqxeN4WK8GMuxJcWT8DVhxaT1rqTvbeOneTl8thrx433e0GXgCkoFELH14U9XxoOXR3zey9IfhJsS6z6U7_BHLch_gRKye3JSkc/s1600/untitled+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZhBhmBmEgN2qGFn4qphnMvfluv15xGDMopJzHP9BgDqxeN4WK8GMuxJcWT8DVhxaT1rqTvbeOneTl8thrx433e0GXgCkoFELH14U9XxoOXR3zey9IfhJsS6z6U7_BHLch_gRKye3JSkc/s1600/untitled+2.jpg" height="640" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-size: x-small;">Margareta Ryndels skulptur en kulen novemberdag 2014.</span></em><br />
<em><span style="font-size: x-small;">Då och då får det lilla hukande barnet sällskap av blommor och tända ljus.</span></em><br />
<em><span style="font-size: x-small;">Till vänster plattan med uppgift om skulptör och donator, till höger ses märken </span></em><br />
<em><span style="font-size: x-small;">efter den borttagna minnesplattan.</span></em></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: xx-small;">Magnus Berg: Ett ömmande hjärta, 2013.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Patrik Nyberg: Omstridd skylt togs ned - och sattes dit igen. - Göteborgs-Posten 2007-10-23.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Bengt Sändh: Barnhemsungar, 1991.</span>Örgrytebohttp://www.blogger.com/profile/04615234049863218433noreply@blogger.com0