Författaren, som kallar sig Mr Brown och som inte lämnar många detaljer om sin egen person, avreser den 30 juni 1861 från London med tåg till Hull och därifrån med postångaren Kingston till Göteborg. Ekipaget råkar direkt in i ett förfärligt oväder på Nordsjön och värre blir det. I trettio timmar rasar stormen. Resans vedermödor beskrivs dock på ett närmast galghumoristiskt sätt, liksom medpassagerarna. Småningom närmar man sig i något lugnare väder den svenska kusten, "a region of rocks, fantastic and pictorial ... appearing as straggling broken mountains, extending for about ten miles into the sea", och när man kommer in i hamnen finner han att staden "stands out in all its simple, solid architectural beauty". Han noterar den stora mängden små båtar, som pilar fram mellan fartygen och kajerna, "rowed about by women wearing shawls or handkerchiefs upon their heads". När man lagt till väntar tullkontrollanterna "attired in blue uniforms ornamented with gold lace and gilt buttons, and commanded by a pompous looking individual, carrying a large stick with a knilt nob". Han kliver i land och får den första kontakten med svensk valuta i form av "dirty, obliterated pieces of paper, valued at one rix dollar each". I nästan varje sammanhang, i stort och smått, noterar han att tillvaron i Sverige inte alls är som han är van vid från sitt brittiska hemland.
Efter att ha strosat runt i staden kan han dock inte undgå att notera att Göteborg är "a fine picturesque town", husen ser prydliga ut och särskilt faller Börsen, järnvägsstationen, teatern och ett par kyrkor honom väl på läppen. Kanalerna med sin livliga båttrafik "add a charm to the simple, unadorned, prosperous town". Men han iakttar att ingen rök stiger ur skorstenarna och får förklarat att det beror på att man eldar med ved, inte med kol, underligt. Mycket annat är också förvånande för honom. Bärare och järnvägsarbetare rör sig väldigt sävligt jämfört med sina brittiska bröder, affärerna har väldigt små fönster och ingen verkar handla i dem, stängt har man dessutom mellan klockan två och fyra. Gatulivet är inte alls så livligt som i London, hästarna tar sig visserligen fram snabbt över kullerstenarna, men "the horses were very badly groomed" och de finare ekipage han ser har rostiga säten och smutsiga hjul, kuskarna är "simple-minded, stupid looking". Ja, det är inte alls som hemma. I kontrast härtill noterar han emellertid att
The Swedes are the most polite people I ever saw. You see men bowing and scraping at each other at every step, and raising their hats to ladies as they pass, with such grateful poses, that you stand and gaze with delight ... only give a Swedish beggar a copper and he raises his hat with respectful gratitude, and an air of grace that would charm the most fastidious disciple of Lord Chesterfield.
Men sedan kommer de verkliga problemen. Sommaren 1861 ägde tydligen en lantbruksutställning rum i staden och alla hotell var fullbelagda, "thousands of peasants" hade kommit tillstädes och lagt beslag på alla sängplatser. Han noterar som anmärkningsvärt att en så pass stor stad inte har "a really good hotel". Tillsammans med en tysk medpassagerare jagar han staden runt i jakten på ett hotellrum, "up and down the streets, narrow and wide, clean and dirty, alas! without success". Han ger exempel på ett rum av det slag man blir anvisade, "a bare walled room with dirty hideous yellow-tinted wallpaper and dirty windows ... the curtains were ragged,and the bedstand a dirty sofa, guarded by two solitary looking chairs, and a regiment of cobwebs over the mantelpiece". Tillsammans med tysken tar han sig till "Prince Carl Café" (fanns det verkligen ett sådant 1861? och var låg det i så fall?) för att planera vidare, men också maten är usel "horribly prepared things they gave me - dried salmon being the only preparation we could eat, and small strawberries drowned in cream, rather a primitive dinner". Med hjälp av ett rekommendationsbrev kommer han till slut i kontakt med en köpman som hjälper dem att hitta bostad. Humöret blir genast bättre och på kvällen besöker han tillsammans med sin tyske vän teatern (det är alltså nuvarande Stora teatern), som han anser har drag både av Covent Garden och Adelphi Theatre i London. Till all lycka ger man en dramatisering av Jane Eyre, som framkallar stor belåtenhet. Man spelar på svenska och han noterar att "Swedish is very musical and pleasing to the ear when properly declaimed". Han kan hjälpligt följa med i handlingen och blir särskilt förtjust i hjältinnans parti, som framförs av en "Frau Wasser" från Kungliga Teatern i Stockholm. Men teatern stänger tidigt och "eleven o'clock the town is nearly asleep, for you may roam through street after street without encountering a stroller, except the soldiers on guard, for the Swedes are very primitive in their habits, and early rises". Ja, inte är det som hemma inte!
Efter några dagar i Göteborg sammanträffar författaren med en person, som han kallar för "Mr Arthur" och dennes far. I deras sällskap besöker han tillsammans med den tyske vännen, som han ibland titulerar doktor, "Gunnebro" och tillbringar en kväll och en dag där. Jag återkommer till denna del av besöket i ett särskilt inlägg.
Vidare till Stockholm
Från Göteborg tar sig författaren med hjälp av ångaren Thunberg kanalvägen till Stockholm. Han umgås flitigt på båten med medpassagerarna och berättar om vad man ser och hur samtalet går vid måltiderna. Han har före avresan inhandlat Wilhelm Malms Beskrifning öfver segelleden från Stockholm kanalvägen till Göteborg och låter denna vägleda honom genom slussar och landskap. Han blir imponerad av fallen i Trollhättan men tycker småningom att landskapet blir tämligen enahanda. Framme i Stockholm bedriver han sight-seeing utan att bli särskilt imponerad. Det blir han däremot när han ute på stan passeras av konungen i en öppen vagn
A more congenial, happy-looking king I never saw. He had no out-riders, and was only accompanied by his aide-de-camp, who sat by his side ... I can see him raising his hat to the crowd as he enters the palace gates ... King Oscar is the right king in the right place.
Småningom avreser han med ångare från Stockholm via Kalmar till Stettin. Efter att ha lagt till dels ett kapitel om den svenska järnhanteringen och järnexporten och ett stycke om svenska mått och vikter, sammanfattar sina intryck från resan så
Scampering from place to place, by railway or steamer, can hardly be termed pleasure, although I had the satisfaction of saying I had travelled three thousand miles in fourteen days, and shaken hand with an original people, not visited much by English tourists; still I was heartily glad to reach Paris.
Vem var författaren?
Boken "A scamper through Sweden" är utgiven anonymt. Varken Kungl. Biblioteket i Stockholm eller British Library känner författarens identitet. Boken är dedicerad till "Mrs. John Hartley of Tong Castle with the author's respectful compliment". Tong Castle var en praktfull privatbostad, är numera rivet, men låg i grevskapet Shropshire, NV om Birmingham, inte så långt från gränsen till Wales. Jag har varit i kontakt med en lokal hembygdsforskare, Robert Jeffery, som skrivit om slottet och dess historia. Han kunde dock inte lämna några upplysningar om den aktuella boken, men kände till familjen Hartley, "they were big industrialists in both the West Midlands and Sunderland and there has always been a shipping interchange between Newcastle and Scandinavia, which might be a connection". Vågar man förmoda att det också bakom "Mr Brown" döljer sig en herre med intresse för svensk järnmalmsexport, vilket skulle kunna förklara det särskilda kapitlet i slutet av boken? Mr Jeffery skriver också att Mrs Hartley "was a Thorneycroft", men den nu levande kontaktperson i den Thorneycroftska släkten, som han föreslog mig kontakta, har tyvärr inte svarat på brev.
 |
| Tong Castle, Shropshire, UK, säte för den Mrs Hartley, till vilken "A scamper etc" är dedicerad. Byggnaden revs 1964 |
Så vem som egentligen skrivit "A scamper" förblir tills vidare en gåta. Det intryck man får av texten är att det rör sig om en välbärgad herre från det brittiska samhällets övre skikt, han har bestämt varit ute och rest tidigare och han är van vid uppassning och fina maner. Men samtidigt finns det rätt mycket av upptäckariver och nyfikenhet hos honom, han reser omkring tämligen avslappat, något egentligt mål för sin resa tycks han inte ha, han tar dagen som den kommer. Han skildring är intressant och rolig läsning, det är en utomstående som faktiskt i dagarna för exakt 150 år sedan ser på det dåvarande Göteborg med ganska skarp blick, visserligen lite grann från ovan, och som på ett humoristiskt sätt berättar om sina iakttagelser. Han är en duktig skribent, man undrar varför han valde att utge sin text anonymt.
Ny "upplaga" publicerad
När jag inför skrivandet av detta inlägg än en gång på nätet försöker hitta någon information om författaren till "A scamper" får jag oväntat en stor mängd träffar, plötsligt finns en ny upplaga av boken tillgänglig från en rad bokhandlare och till vitt skiftande pris, så även från svenska Adlibris. Det visar sig att det rör sig om en sorts print-on-demand-publikation, nyligen utgiven från ett företag som kallar sig Kessinger Publishing's Legacy Prints (beläget i Whitefish, Montana, USA). Det är helt enkelt en inscannad version av den ursprungliga texten, inklusive bibliotekssignum och småfläckar, men utan ett ord till introduktion eller uppgifter om författaren. I varje fall i mitt exemplar är en sida scannad oläsligt och dessutom är på omslaget det ursprungliga förlaget felstavat.
Det finns en intressant diskussion på nätet om Kessinger Publishings förehavanden http://www.google.com/support/forum/p/books/thread?tid=16ccd4a9da58c5e7&hl=en. Uppenbarligen är det ett företag, som ägnar sig åt att publicera äldre (före 1900) böcker, som Google tidigare scannat in, förser dem med ett ISBN-nummer och gör dem därigenom inte längre allmänt tillgängliga från Google Books. I inläggen på nätet ifrågasätts starkt det legalt och moraliskt korrekta i förfarandet, men där finns också röster som uttrycker tillfredsställelse med att svåråtkomliga gamla texter på det här sätter blir lätt tillgängliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar