Summa sidvisningar

onsdag 11 april 2018

Schrebers kammargymnastik

Kammarensemble, kammarspel, kammarlärd och möjligen kammarrättspresident - men kammargymnastik var för mig ett nytt ord. Men för några dagar sedan kom jag för några kronor över en liten skrift med titeln Kammargymnastik. Till helsans bibehållande och återvinnande eller System af fristående gymnastiska öfningar utan redskaper eller biträde såsom medel till helsa och lefnadsfriskhet för båda könen, alla åldrar och yrken. Den såg intressant ut. Författare var den medicine doktorn Dan. Gottl. M. Schreber. Boken är tryckt 1867 i Gefle, omfattar 96 sidor och innehåller två utförliga planscher (se nedan). Någon hade ansett skriften så värdefull att den bundits in i ett visserligen enkelt men dock prydligt klotband. Bilagt fanns ett par handskrivna, sannolikt samtida, blad där ägaren plockat sina egna godbitar bland rörelseövningarna: armhäfning, benuppvinkling, bålvridning, armvridning, vexelknästräckning, bensvängning, armlyftning åt sidorna etc.

Skriften Kammargymnastik blev vida spridd och kom ut i sammanlagt 31 upplagor , mitt exemplar
är av den nionde tyska upplagan, översättningen till svenska av C.A. Engström är i sin tur tredje upplagan.
Originalet trycktes på tyska 1855 och den första svenska översättningen kom 1863.
Efter inledande övergripande tankar rörande "den utbildade kroppens vårdslösande af krafternas allsidiga användning" kristalliserar författaren ut sitt huvudbudskap:

Vi finna deraf det oafvisliga behofvet af en helsogymnastik för alla dem, hvilkas lefnadsförhållanden för öfrigt medgifva dem nästan ingen annan muskelverksamhet än blotta gåendet. Och om ock understundom enskilda personer blifva förskonade från de svåra bestraffningarne för bristande rörelse, så gör sig dock denna i alla händelser gällande genom tidigare ålderdom och slapphet, genom kroppens krökning och sammansjunkande, genom inträdande styfhet i lederna, allmän kraftlöshet o.s.v. ... Hos muskelverksamma och för öfrigt naturenligt lefvande menniskor hörer, till och med under mindre gynnsamma klimatiska förhållanden, full vigör ännu vid 70 till 80 år icke till förvånande sällsyntheter. Lef måttligt, rörligt och förnöjsamt - dessa äro de tre ord, hvilka helsans filosofi tillropar oss och hvilkas efterföljd lofvar oss en lyckad ålderdom. 

Och även om uttryckssättet är lite ålderdomligt ter sig rekommendationerna så här drygt 160 år senare snarast anmärkningsvärt klarsynta och efterföljansvärda. Däremot upplever den nutida läsaren mer besvärande den starka kopplingen mellan olika rörelseövningar och den etiska dimensionen: uppnåendet av inre frihet, förädling av det egna jaget och modig kamp över andliga svårigheter.

Ty på det trogna uppfyllandet af dessa båda bud, det hygieniska och det ethiska, beror hela hemligheten af den svåraste, men ädlaste och vigtigaste af alla konster, lefnadskonsten, det är: att lefva rigtigt.

Detaljerade kroppsrörelseövningar
Författaren redovisar sedan i detalj de 16 olika "särskilda rörelseformerna inom sundhets-kammar-gymnastiken, allt från enkel kretsrörelse med hufvudet till den något mer komplicerade vältrande på rygg. De olika rörelserna demonstreras med illustrationer på de två planscher som medföljer skriften. Här ett urval:



Intressant nog återfinns både manliga och kvinnliga drag hos de skisserade rörelseutövarna och författaren anger ju också redan i titeln att övningarna är avsedda "för båda könen, alla åldrar och yrken". Sannolikt en för tiden anmärkningsvärd jämlikhetsaspekt!

Nå vem var då författaren till denna utmärkta skrift. Jo, Daniel Gottlob Moritz Schreber (kallad Moritz) (1808-1861) var som framgår av titelbladet en väletablerad och akademiskt meriterad ortoped och också direktör för "ortopediska och helsogymnastiska anstalten i Leipzig". Hans engagemang var folkhälsan i vid mening, även om denna skrift just fokuserar på vikten av gymnastiska övningar. Här handlar det ju mest om gymnastik utan redskap, men i varje fall längre fram under sin karriär utvecklade han olika apparater och åtgärder, som alla syftade till att i vid mening disciplinera barn: iskalla bad, remmar som höll fast barnet i sängen på natten (så det inte blev frestat att beröra sig själv) och olika redskap för att i skolbänken vidmakthålla en korrekt hållning. Som en del i hans filosofi kan även ses ansträngningarna att inrätta hälsobefrämjande kolonilotter, något som i Tyskland kommit att kallas Schrebergärten. Wikipedia-skribenten tillägger lakoniskt att "sina pedagogiska uppfostringsprinciper praktiserade Schreber inom den egna familjen. Hos sina egna barn inpräntade han med tortyrmässiga både psykiska och fysiska metoder rigida lydnads-, förhållnings- och moralregler." Det låter ju inte så bra.

Till vänster fadern Moritz Schreber och till höger den mera världsberömde sonen Daniel Paul Schreber.
Det är näraliggande att i bilderna läsa in den moraliserande fadern och den psykiskt känslige sonen.
Sonen blev vansinnig
Det visar sig också - efter lite letande på nätet - att den som är mest välkänd i familjen Schreber inte är fadern Moritz utan sonen Daniel Paul (1842-1911), som efter utbildning till jurist småningom nådde positionen som ordförande vid högsta domstolen i Dresden. Vid 42 års ålder drabbades han av en svår psykos, som rimligen idag skulle rubriceras som schizofreni (dementia praecox). I en period mellan ett par av sina sjukhusvistelser (han vårdades sammanlagt 14 år på sinnessjukhus)  publicerade han 1903 en skrift med titeln Denkwürdigkeiten eines Nervenkranken. Sannolikt som en inlaga i försöken att slippa interneringen. Här redogör han för sina grandiosa vanföreställningar, förföljelsefantasier, berättelser om direktkontakt med både Gud och Solen och  spekulationer om kosmos som en väldig arkitektur av nerver. Skriften fångades upp av Freud, som i en berömd avhandling Psychoanalytische Bemerkungen zu einem autobiographisch beschriebenen Fall von Paranoia (Dementia Paranoides) (1911) tolkade vanföreställningarna i psykoanalytiska termer och bl.a. uppfattade dem som tecken på en undertryckt homosexualitet, något som dock senare uttolkare ifrågasatt. Det har också diskuterats i vad mån faderns hårda uppfostran kan ha bidragit till sonens psykiska sjukdom.

Daniel Paul Schrebers livsöde har blivit föremål även för skönlitterära omgestaltningar, senast i den svenske författaren Fabian Kastners roman Lekmannen (2013), som fick stor (positiv) uppmärksamhet när den kom ut. 

Så kan det vara. Världen är full av de mest fantastiska berättelser, det är spännande att försöka finna dem och se vad som kan dölja sig bakom förlåten.
-------------------
https://sv.wikipedia.org/wiki/Moritz_Schreber.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Paul_Schreber.
Fabian Kastner: Lekmannen, 1903 recenserad i SvD och Sydsvenskan 2013-05-28.
Anders Ottosson: Sjukgymnasten - vart tog han vägen? Akad.avhandl. Göteborg.2007.