Summa sidvisningar

fredag 10 mars 2017

Välkänd präst mordmisstänkt

Göteborgska präster under deckarpseudonym

Vad som bör räknas till begreppet "Göteborgiana" kan förstås diskuteras, alla samlare av Göteborgslitteratur gör sin egen avgränsning. Att skönlitteratur som är tydligt förankrad i lokal miljö och tradition skall anses höra dit är i alla fall för mig självklart. Och på min hylla med göteborgsk skönlitteratur står högst upp till vänster - sedan ett par decennier - en detektivroman från 1974, utgiven på Norstedts förlag: Välkänd präst mordmisstänkt. Författarnamnet är av allt att döma en pseudonym, Benjamin Acker. Varken Kungl. biblioteket eller Deckarbiblioteket i Eskilstuna anger vem som är den egentlige författaren.

Leif Zetterlings omslag till Lennart Karstorps detektivroman.
Kan det möjligen vara författaren som kastar sin skugga över löpsedeln?
Jag har nu plockat ner boken och läst om den. Den utspelar sig i Lundby församling, komministern Leif Carlgren är huvudperson och den som också blir mordmisstänkt. Det är rätt mycket lokalfärg både från Lundby och centrala Göteborg, man får också inblick i hur en prästmans arbete i vardag och helg såg ut vid den tiden. Det är trevlig läsning men lite omständligt, intrigen inte så våldsamt originell eller upphetsande, men ändå.

Författaren identifierad
När jag trots allt försöker finna författaren bakom pseudonymen gör jag småningom två fynd. Dels hittar jag ett gammalt tidningsklipp från Dagens Nyheter 1978-04-15, som egentligen handlar om en annan prästman, Lars Gåreberg, själv vid tiden komminister i Lundby församling och som just hade givit ut en "nyckelroman" om svenska kyrkan (mer om detta nedan). Slutet på artikeln lyder

Komminister Lars Gåreberg är för övrigt inte den förste präst i Lundby församling i Göteborg som ägnar sig åt litterär verksamhet. För några år sedan skrev hans företrädare just på komministertjänsten i Lundby, nuvarande kyrkoherden Lennart Karstorp i Tygelsjö, en detektivroman med titeln "Välkänd präst mordmisstänkt".

Se där, en rejäl överraskning. Lennart Karstorp var under ett par år i mitten av 1950-talet min klasskamrat i gymnasiet på Hvitfeldtska i Göteborg, men jag tror han hoppade över och tog studenten på Prästgymnasiet efter att ha gått om ett år. Som jag minns honom skulle jag inte i min vildaste fantasi kunnat ana att det dolde sig en blivande deckarförfattare bakom den blyge, ganska introverte och inte särskilt repliksnabbe kamrat som mestadels gick för sig själv eller hölls med de andra två blivande prästerna i klassen. Men Lidnerska och andra knäppar har inträffat förr och skenet kan bedra.

Det andra fyndet är Anders Jarlerts uppgifter i det nyligen utkomna andra bandet av Göteborgs stifts herdaminne. Han kan berätta att Karstorp, förutom sin prästerliga gärning också under en ganska lång period på 1960-talet var verksam som fast medarbetare i Göteborgs-Posten och ett tag funderade på att ägna sig åt journalistik för all framtid. En period var han sjukhuspräst på Sahlgrenska. Som kyrkoherde i Tygelsjö på Söderslätt kom han att verka i nästan 20 års tid. Han utgav ett par uppmärksammade bönböcker, varav den ena översattes också till engelska och tyska. Han hann också med att vara kyrkopolitiskt aktiv i Malmö. Utöver allt detta utbildade han sig även till instruktör i Svenska bodybuildningförbundet.

Mottagandet av Karstorps detektivroman i dagspressen var ganska svalt. Endast Göteborgs-Posten gav ett klart godkänt betyg: "underhållande, lätt och elegant roman". Mest negativ var Kurt Persson i Dagens Nyheter: "valhänt hopkommen och de uppstyltade dialogerna känns allt svårare att uthärda" och Jan Mårtensson tyckte i Sydsvenskan att den inte var särskilt inspirerande, men trivsam i alla fall.

Också efterträdaren i Lundby skrev roman under pseudonym
Några år efter Karstorp tillträdde Lars Gåreberg som komminister i Lundby församling. Han blev senare stationerad på Öckerö och slutade som driftig kyrkoherde i Råda, sydost om Göteborg. 1978 skrev han tillsammans med Maria Olsson, också göteborgare och blivande socionom och/eller diakonissa, under pseudonymen Inger Tore vad som möjligen kan rubriceras som en detektivroman, och i varje fall med goda skäl som en "nyckelroman", Biskoparnas hemliga plan. Även dessa uppgifter kommer från journalisten Hans Greéns artikel i Dagens Nyheter 1978.

Lars Gåreberg heter också Tore och möjligen är/var även Inger Maria Olssons andranamn.
Här figurerar nu under ganska genomskinlig förklädnad - för de som är eller var insatta i området - biskopar, kvinnliga präster, lekmän, kyrkopolitiker, massmediafolk och många andra figurer. Utgångspunkten är att kyrkoadjunkten Hanna Rydahl kommer till Göteborgs stift som dess första kvinnliga präst. På vägen till Sjöstad (Göteborg) för att tillträda sin tjänst råkar hon komma över ett sigillförslutet dokument, och av detta framgår att det finns en hemlig plan för hur svenska kyrkan skall agera efter dess förmodade kommande skiljande från staten. Jag kan inte bedöma vem som varit förebild för den kvinnliga prästen, men Göteborg hade bara några månader tidigare erhållit just sin första kvinnliga präst, Anne Strid, vilket hade vållat hetsiga diskussioner och på sina ställen närmast konvulsioner bland prästerskapet i det mycket högkyrkliga Göteborgs stift. Romanens inledning är dramatisk:

Oron i Domkapitlets sessionssal låg tät. Manschetten på den biskopliga armen darrade när han sakta med handen strök sitt hår bakåt. Gammalkyrkliga och högkyrkliga förenades plötsligt i gemensamma litanior. Aldrig hade man väl trott att ärevördiga Stiftet skulle hamna i en dylik situation. Sessionssalens bord var fyllt med dagstidningar. Överst låg den dominerande morgontidningen Sjö-Posten vars halva första sida upptogs av den stora nyheten: Kvinnlig komminister i Birgitta!
- Situationen är mycket allvarlig, sa den prästerlige domkapitelsledamoten medan pannan sjönk i djupa veck.
- Ja katastofal, inflikande den något mörkare lekmannaledamoten.
- Icke förty, hördes från hörnet där Stiftssekreteraren satt. Fullmakt å tjänsten måste utfärdas och dess undertecknande ske. Juridiskt är valet oantastligt.
- Men teologiskt sett då! utbrast den högröde domprosten, vars ansikte nu alltmer återspeglade den biskopliga skjortans lila färg. Folkviljan kan inte få bestämma en sådan här sak. Här måste andra regler och bud följas!
...
Med en blekhet i ansiktet, som skulle fått den mest orutinerade begravningsentreprenör att vädra inkomst, stammade biskopen från sitt preses-säte:
- Låt oss med tillförsikt se den dagen an då hon söker graviditetsledigt.
- Dock är hon ju ogift, hördes någon mumla.
- Det komplicerar saken!
Med dysterhet bröt Herrarna upp från sina sköna stolar och gick med tunga steg ut i Domkapitelskorridoren.

Biskoparnas hemliga plan recenserades här och var i dagspressen. Den väckte inte något större jubel och blev nog inte heller betraktad som något vägande inlägg i diskussionerna om kvinnopräster och om förhållandet kyrka/stat. "Lättfärdigt" skrev bevakaren av kyrkliga frågor i Göteborgs-Posten i sitt omnämnande. "Gott syfte" men ändå "påfrestande" tyckte Åsa Moberg i Aftonbladet. Leif Carlsson i SvD var kritisk men ändå lite road:

Inger Tore har i sin hjältinnas och hennes ämbetsbröders personer ganska väl träffat den arrogans mot kollegor och församlingsbor, som tycks vara en alltför vanlig yrkesåkomma i berörda kretsar, så lätt att iaktta för en utomstående. Hon har också låtit sina präster, biskopar och kyrkliga förtroendemän tala ett språk så uppstyltat fromlande att läsare utan aning om hur det går till i dessa kretsar kommer att nicka instämmande och vara förvissade om att skildringen är realistisk.

Natanael Frid
I sammanhanget kan det vara skäl att nämna att ytterligare en präst med göteborgsk anknytning mellan 1974 och 1990 skrev sammanlagt fyra korta romaner under pseudonymen Natanael Frid. I varje fall ett par av dem har drag av detektivromaner. Inte heller här anger LIBRIS vem som döljer sig bakom pseudonymen; märkligt nog redovisar man dock dennes födelse- och dödsår, 1941-94). Författaren var i alla fall Jan Arvid Hellström, född på Öckerö och son till den legendariske prosten Arvid Hellström, som efter tjänstgöringar i Göteborgs stift senare blev professor i kyrkohistoria i Uppsala och biskop i Växjö. Han omkom tragiskt i en bilolycka 1994.

Romanserien började med Pastorn blir gift, följd av Pastorn på spåret, Pastorn och mordet på ärkebiskopen och slutligen Pastorn klipper till. Huvudperson är pastor Mårten Johansson, som råkar in i diverse förvecklingar, i stora stycken har framställningen dock mer av fars än av deckarintrig. Mellan böckerna om pastor Johansson hann Hellström även med att under eget namn ge ut en deckare Ulven (1984), som fått större erkännande bland deckarkännare. Allt tillkom under Hellströms professorstid, förmodligen som distraktioner från den akademiska fliten; publikationslistan i LIBRIS upptar 234 nummer. 


----------------------------------

Hans Gréen: Kyrkans hemliga plan i pastorns nyckelroman. - DN 1978-04-15.
Anders Jarlert: Göteborgs stifts herdaminne, del II. Göteborg, 2014.
Bertil Persson: Lennart Karstorp död. Tygelsjöherdens bönbok blev katolskt erkänd. - SDS 1994-05-18.
Johan Wopenka: En biskop man minns - men för "fel" deckare. - Jury 1998:2, sid. 22-24.
Recensioner av Biskoparnas hemliga plan i GP 1978-04-16, SvD 1978-05-12, AB 1978-07-12 m fl.