Inskriptionerna på Valåsberget

Boksamlare behöver inte bara syssla med böcker, även om det i dessa yttersta dagar finns anledning att kraftsamla kring just bokens materialitet. Texter i annan form är självklart också intressanta. Runtom i Göteborg finns mängder av för eftervärlden sparade texter, antingen det rör sig om inristningar i berghällar eller minnesplattor över speciella händelser. Alla berättar de en historia, hugfäster minnet av något som för "inskriptören" var angeläget att bevara åt kommande generationer.

På Valåsberget i Örgryte, idag oftare kallat Överåsberget, finns två gamla inskriptioner i berget, som de flesta inte känner till, båda belägna på den sydligaste udden av berget, varifrån man har en "milsvid" utsikt över Överås, Bö, Jakobsdal och Skår åt öster, Liseberg och stenstadens alla hus åt väster. Båda är över hundra år gamla.

Airys inskription
Den mest kända av inskriptionerna kom till år 1851, då den berömde astronomen G.B. Airy gästade kommerserådet James Dickson på Överås (där dock det nuvarande slottsliknande residenset ännu inte var uppfört och där det bakomliggande berget var i det närmaste helt kalt). Dickson hade våning på Södra hamngatan och använde mest Överås som "sommarnöje". Den 28 juli 1851 var det i alla fall total solförmörkelse och den skall ha varit bäst synlig från södra Sverige, vetenskapsmän från alla hörn i världen sökte sig då hit. 80 % av solskivan var täckt. Både Fredberg och Claes Krantz har beskrivit den uppståndelse, som rådde i Göteborg den dagen. Människor var samlade på alla öppna platser och utsikter och utrustade med sotade glas och kikare. Krantz skriver

På den stora dagen var hela staden på benen, i synnerhet befann sig en talrik publik församlad i Trädgårdsföreningen. Inga intermezzon förspordes, alla följde med intresse det storartade evenemanget. "Att åskådarna erforo ett djupt intryck av det sällsamma skådespelet", heter det i en tidningsnotis, "kunde man finna även därav, att de i allmänhet syntes hava bortglömt den annars dem emellan rådande skillnaden i stånd och villkor, och att de samtalade och meddelade sig åt varandra såsom gamla vänner och bekanta" (I krinolinens tidevarv, sid. 270).

Professor Airy hade väl funnit det lämpligt att observera solförmörkelsen just från Göteborg och kanske var Valåsberget en av de lämpligaste utsiktspunkterna. I varje fall anlände han hit i spetsen för en skara medarbetare, teleskop och annan utrustning, som släpades uppför det branta berget. Det är obekant om han kände Dickson tidigare, men det troliga är väl att denne i efterhand lät det remarkabla besöket bli förevigat med en inskription. Idag ser ristningen ut på nedanstående sätt. Texten är delvis övervuxen med lavar och mycket svårläst. Någon har funnit det lämpligt att kladda sina initialer på nedre delen av hällen och alltihop är halvt täckt av att kringstående buskar breder ut sig. Ingen har underhållit minnesmärket på många år



Texten på berghällen lyder "At this place/the solar eclipse of 28 July 1851/was observed by/G.B. Airy Astronomer Royal/of/Greenwich"

George Biddell Airy (1801-92) var "Astronomer Royal", vilket väl då och kanske fortfarande är det finaste man kan vara i den branschen, och var föreståndare för observatoriet i Greenwich under en lång period, 1835-81. Han adlades 1872. Han samlade månobservationer gjorda vid Greenwich sedan 1750, han gav ut en katalog över 2.156 stjärnor men hade också intresse i matematik och teknisk fysik. Bland brobyggare är Airys spänningsfunktion välkänd. Så här såg han ut

Personligen observerade han flera solförmörkelser utöver den i Göteborg 1851. Så här skriver han i sin postumt utgivna självbiografi, om upplevelserna på Valåsberget

We had a glorious day. We went up the hill and planted my telescope, and the sky showed a large proportion of blue. The view of scenery was inexpressibly beautiful. The progress of the eclipse brought on the wonderful changes that you know: just before the totality I saw a large piece of blue sky become pitch black; the horror of totality was very great; and then flashed into existence a broad irregular corona with red flames, instantly seen of the most fantastic kind. The darkness was such that my assistant had very great trouble in reading his box chronometer ... When the totality was more than half over I looked at N and NW, and in these regions there was the fullest rosy day-break light. After the sunlight reappeared, the black shadow went travelling away to the SE ... The day then grew worse and we came hom in pouring rain.

Rimligen var det väl Dickson, som lät ordna med inskriptionen och av allt att döma var besöket av expeditionen från Greenwich en händelse, som fastnade i örgrytebornas minne. Förmodligen med hänsyftning på denna lät bröderna Kobb döpa sitt hus på västsluttningen av berget till "Prospect Hill" och namnet lever kvar i den gata som leder upp till de fastigheter som nu klänger på bergssidan, Prospect Hillgatan.

Göternas inskription

Ett 10-tal meter längre upp på Valåsbergets "sydtopp" finns en annan, äldre och av de flesta passerande föga uppmärksammad, ristning i den sluttande berghällen, nött av väder och vind men ännu i gott ljus något så när läsbar. Texten lyder "Den 31 maj/1820 woro/några ynglin-/gar här och firade/den för 300 år/sedan märkwärdi-/ga dagen då Gustaf 1st/landsteg på/svensk botten". Så här ser ristningen ut idag



Men vilken är historien bakom denna inskription och vilka var "ynglingarna"? Och vad var det de firade? Om vi tar det sista först så är alltså 1820 året då Gustav Vasa, efter att ha tillbringat två år i fångenskap hos Kristian II på Jylland, lyckats fly därifrån och sedan länge hållit sig gömd i Lybeck, äntligen tog sig tillbaka till Sverige och landsteg på Stensö utanför Kalmar. Det är förstås också året för Stockholms blodbad och för Gustavs mytiska äventyr i Rankhyttan, Ornäs, Isala och Mora.

Och vilka var då ynglingarna? Stenström skriver i sin Örgryte genom tiderna endast att det rörde sig om "fyra svärmiska ungdomar från 'göternas' dagar". En liten artikel i Götiska minnen nr 36, 1948 kastar dock ytterligare ljus över saken. I ett protokoll från Götiska förbundet, daterat den 17 maj 1820, skriver man nämligen "framställde herr O.R. von Sydow, huruvida Förbundet borde fira den 31:e dennes, till minne af Högst salig Konung Gustaf Wasas ankomst till Sverige, sedan han undsluppit danska fångenskapen, hvilken händelse tilldragit sig den 31 Maji 1520". Förslaget bifölls enhälligt och ytterligare diskussion om formerna för firandet skedde en vecka senare. Man beslöt då att en högtidsmiddag skulle anordnas "om 40 förbundsmän ville däri deltaga". Ceremonimästaren major Virgin fick i uppdrag att ombesörja "musik, kanoner, ammunition, manskap och för en salut om 100 kanonskott". Någon middag blev det dock inte då tillräckligt antal deltagare inte gick att uppbringa. Istället fick man nöja sig med att herr von Sydow "i ett högtidligt anförande tolkade den stora dagens betydelse". Så långt protokollet, ingenting om hur inskriptionen kom till stånd. Rimligt är väl ändå att tro på ett sammanhang med diskussionerna i förbundet och att inristningen gjordes av några särskilt dådkraftiga kamrater som tog saken (och stenhuggarverktygen) i egna händer. Varför de valde just Valåsberget för sitt minnesmärke kan man också undra över, men Stenström menar att det dels kunde bero på att berget sedan gammalt användes för att signalera med vårdkasar när fienden var i faggorna och därför var ett känt område för bygdens folk, dels att ängarna nedom berget var samlingsplatsen för ungdomar då de ville öva lek och idrott.

Den lilla artikeln åtföljs av nedanstående fotografi, taget av förbundsmedlemmen N.R. Magner, och åtföljt av uppgiften att "vid klichéframställningen ha vi lyckats öka läsbarheten i betydande grad". Om detta betyder att faktiskt inskriften var tydligare för 63 år sedan eller om man har målat i eller på bokstäverna framgår inte.

__________________________________________

Airy, Wilfred (Ed.): Autobiography of Sir George Biddell Airy. Cambridge University Press, 1896.
George Biddell Airy. Omfattande biografi tillgänglig på http://en.wikipedia.org/wiki/George_Biddell_Airy.
Götiska minnen med Jubileumsskrift 50 år: 1930-1980. Göteborg, 1980.
Krantz, Claes: I krinolinens tidevarv. Göteborg, 1937.
Stenström, Fritz: Örgryte genom tiderna, del 1-2. Göteborg, 1920-24.