De Redligas Samfund

Hösten 1788 utgavs i Göteborg en liten anonym skrift om 12 sidor med titeln "Tal, Hållit för De Redligas Samfund, I slutet af October Månad 1788". Den är tryckt, som det står "på egit förlag af Samuel Norberg, Kongl. Gymn. Boktr."

Texten anslår redan från början en magistral ton "Ärlige och förståndige Män! För Eder, wördaste Bröder, som synens hwad I ären, och ären hwad I wiljen synas, Män af ärlighet och förstånd! ... För Eder är det en rättskaffens heder at tala om sanning och rätt, om kärlek til Fäderneslandet: För Eder är Gudsfruktan, tro och ära inga swassande ljud utan bemärkelse, för Eder går det ej an, at åtskilja Konung och Fädernesland." Den fortsatta texten uppmanar på tidens blomstrande språk åhörarna - vilka de nu var - att inte visa någon feghet, att återuppväcka nationens traditionella dådkraft, att vara konungen och fäderneslandet trogna. "

Den händelsen ware långt fjerran från os, at en Swensk Konung funne sig wanmägtig af lydandes motwilja, och öfwergifwen af egit folk, i fiendernas åsyn! ... Ack! låten ej denna skammen drabba Nationen! ej drabba de redlige och agtningswärde ... I, som kännen Sweriges fordna öden, huru ofta det warit på en gång skakadt af Utländskt wåld och inbördes oenighet; men ockstillika, hwad stora ting Edert - de redligas Samfund alltid förmått åstadkomma til et folks upprättelse.

Med åberopande av "huru kärleken till Fäderneslandet eldat trenne Sturars, en Engelbrechts och Gustaf Ericssons bröst" och av den store Gustaf Adolph "som med så mycken trohet, så utmärkt Manndom, gått fienderna till mötes" fortsätter talaren/skribenten att ingjuta mod och förtröstan. För att tolv sidor av högstämda utgjutelser senare sluta med "Prisade ware wåre Arf-Furstars mod och kärlek för Fäderneslandet! Wälsignad den enighet som råder i Konunga-Huset! och ware den åtfölgd af all folkets trohet och lydnad!" Det är möjligt att förräderiet mot Gustaf III i Anjala tidigare under sommaren 1788 ligger bakom en del formuleringar, men det nämns aldrig explicit.

Vad är då detta för en pamflett? Vad är bakgrunden till dess tillkomst? Och vem är den anonyme författaren? Skall man tro titelsidan är det tryckta ett tal hållit i Göteborg "i slutet af October Månad 1788". Det finns dock i texten inga direkta anspelningar på varken göteborgska förhållanden eller personer eller den aktuella tidpunkten, allt är uttryckt i väldigt allmänna ordalag.

Göteborg oktober 1788

Situationen i Göteborg hösten 1788 präglades starkt av den dansk-norska invasion, som inletts med att trupper gått in i norra Bohuslän de första dagarna i september, och sedan avancerat ner genom länet med Göteborg som mål. Försvaret av staden var starkt eftersatt och möjligheterna att klara en belägring helt otillräckliga. Gustaf III, som brådstörtat återvänt till Stockholm efter sitt finsk-ryska äventyr, insåg situationens allvar - men också dess möjligheter - och tog sig i snabba transporter via Mora, Karlstad och Mariestad ner till Göteborg, där han efter en viss palaver blir insläppt genom Drottningporten sent på kvällen den 3 oktober. Kungens närvaro höjer omedelbart stridsmoralen hos stadens befolkning, den gamle inkompetente kommendanten du Rietz avskedas och borgerskapet förklarar sig villigt att ställa stora lån till kungens förfogande. På Stora torget den 7 oktober förklarar sig garnisonen villig "att följa sin Konung i liv och död."

Det är i detta läge inte helt lätt att förstå att någon i ett högstämt tal skulle behöva ingjuta ytterligare mod och kräva helhjärtad uppslutning kring monarken. Men kanske var det så att den uppskruvade entusiasmen sviktade när tiden gick och både det militära läget och de diplomatiska ansträngningarna att få slut på stridigheterna tycktes gå i stå. I Götheborgs Nyheter av den 25 oktober kan man sålunda läsa ett tillkännagivande  från borgmästaren och rådet, att den som är antecknad i borgerskapets infantericorps rulla men försummar att infinna sig till vakthållning skall betala böter och vara skyldig anskaffa ersättare. Några dagar tidigare (22 oktober) hade konungen också misslyckats med att få generalstabens stöd för att bryta den ingångna vapenvilan och gå till anfall mot trupperna i Bohuslän-Dalsland.

Vem är författaren?

Men vem är då författaren till skriften? Hos Bygdén finns ingen uppgift och jag har inte heller någon annan stans lyckats hitta ett omnämnande av talet. Så därför får det tills vidare enbart bli gissningar. Varken Gudrun Nyberg eller Bertil Holmström, som nyligen skrivit om de aktuella händelserna, har något tips. Det var säkert inte ovanligt vid denna tid att man dolde utspel och kritik bakom alias eller anonymt författarskap. En tanke skulle vara att uttrycket "på egit förlag" antydde att boktryckaren Samuel Norberg själv stått för talet. Men han är inte känd för varken verbal förmåga eller vilja att delta i den offentliga debatten. Formuleringen skall nog mer ses som att skriften var tillkommen på författarens eget initiativ och utan hjälp av förläggare.

Något sällskap eller orden som vid den aktuella tidpunkten lystrade till benämningen De Redligas Samfund har jag inte lyckats hitta. Lundin och Strindberg skriver i sin bok Gamla Stockholm om både sällskapet Redliga Svenskar och Redliga förbundet, men båda dessa sammanslutningar var stockholmska företeelser med aktivitet först flera decennier senare. Skalden Thomas Thorild har en passus i en skrift med namnet Över Tryckfriheten och Samhällets styrka från 1784, som möjligen kan vara av intresse. Han skriver där

Låtom oss förnya denna ädla, gamla half-förgätna Orden: de Redligas Samfund. Deras första ord är: Sanning och Styrka. Deras kännemärke är: Ära, Frihet och Höghet. Deras namn är: Ädle, och Medborgare. De hava med sig Naturens första kraft och Guds eviga röst som vill den högsta sällhet. De vandra i det rena Förståndets ljus. Deras grundsats är: att Feghet och Hyckleri är en fri Mans Vanära, det första brott emot Samhället, och i sig själv ej annat, än var Medborgares brott mot sin egen Höghet, sitt egna Värde, och sin egen Lycksalighet.

Ordval och framställningssätt stämmer väl med det tryckta talet, men att Thorild skulle vara direkt inblandad i författandet (annat än möjligen som inspiratör) ter sig helt osannolikt. Han hade tidigare på hösten 1788 lämnat "medelmåttornas paradis" och givit sig av till England. Någon anledning att blanda sig i de göteborgska affärerna hade han inte heller. Ordet "redlig" användes säkert flitigare på 1700-talet än idag, betecknande människor (män), som var redbara, hederliga, kunde ta vara på sig själva. Min tro är att uttrycket "De Redligas Samfund" inte åsyftar någon viss sammanslutning eller orden, utan mera betecknar den samlade borgerligheten i Göteborg.

En annan tanke är att Kommerserådet och Handels och Politie Borgmästaren Daniel Pettersson (1720-1802) skulle vara författaren. Han var från 1760-talet och flera decennier framåt aktiv i ledningen av staden. Han föranstaltade om vattenledningen från Kallebäck, han inrättade Göteborgs Brandförsäkringskontor och han var den som såg till att den Sahlgrenska donationen användes till ett sjukhus. Han anlade planteringar och byggde kanaler. Men han hann även med att vara poet och författare. 1761 hade han givit ut Saga om Mercurius och Vulcanus och 1778 den satiriska dikten Barrabassiade. Året före de aktuella händelserna uppläste han i Kungl. Sällskapet sitt omfattande Skalde-Qväde öfver Ny-Elfsborgs befrielse från danska belägringen år 1719. Han höll gärna tal i högtidliga sammanhang och lät ofta trycka dem efteråt, så t ex i anslutning till konungens avresa från Göteborg den 15 december 1788. Men det förefaller som att han alltid tydligt markerade sitt författarskap. Och någon anledning av just i det aktuella fallet vara anonym ser jag inte.

Talet är rimligen författat av en van skribent. Sådana fanns inte till överflöd i Göteborg de aktuella åren. Hugo Fröding har skrivit om vitterheten i Göteborg i slutet av 1700-talet och därifrån kan man hämta en del tänkbara namn. Men Martin Wallenstråle, som varit med och bildat Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg hade 1781 blivit kyrkoherde i Närke på väg mot biskopsstolen i Kalmar; Johan Simmingsköld hade bidragit med ett glansfullt poem vid Kungl. Sällskapets instiftande 1775 men sedan varit huvudsakligen verksam i Stockholm, varifrån han tillställde redaktionen för Hwad Nytt ett och annat kväde; "de var dock ej många - han var nämligen synnerligen lat - men de röjde dock en viss talang" skriver Fröding; lektorn Alexander Malm hade hållit och låtit trycka diverse tal, bl a med anledning av kronprinsen Gustaf Adolphs födelse 1778 och vid Kungl. Sällskapets årshögtid i januari 1788, men han skyltade alltid med namn på sina tryckta alster; Carl Johan Brunjeansson var ledamot av Kungl. Sällskapet och hade skrivit tal till konungen, men avflyttat till Uddevalla och dessutom avlidit redan 1785.

Så mysteriet kvarstår: vem skrev talet till De Redligas Samfund? Kanske någon som bedriver forskning på den aktuella tidsperioden ser detta inlägg och kan ge ett tips?

____________________________________

Fröding, Hugo: Berättelser ur Göteborgs historia under gustavianska tiden, 1922

Holmström, Bertil: Tio dagar som skakade Göteborg, 2000

Nyberg, Gudrun: Grosshandlare Peter Militz. En bortglömd gustavian stiger fram ur arkiven, 2010

Thorild, Thomas: Att följa ögonblicken. Texter i urval, 2000; tillgänglig via Internet på adressen http://www.svenskaakademien.se/publikationer/svenska_klassiker