Summa sidvisningar

söndag 16 november 2014

Stenen vid Gustafs källa

Göteborgska inskriptioner 3

Har man intresse för det skrivna ordet är avståndet inte särskilt långt till att också inkludera inskriptioner av olika slag i intressesfären. Jag har vid ett par tidigare tillfällen omnämnt och kommenterat göteborgska inskriptioner här på bloggen: Linnés villrunor (2011-08-21) och inskriptionerna på Valåsberget (2011-10-13). Genom åren har jag samlat en hel del material kring detta ämne och jag avser att i fortsättningen återkomma till det då och då.

Denna gången något om texterna på minnesstenen vid Kallebäcks källa (som jag alltid sagt) eller (som den väl officiellt heter) Gustafs källa.

 
Källan i Kallebäck är omnämnd redan från slutet av 1600-talet, men först 1786-87 blev - efter många turer - en vattenledning anlagd från källan ner till staden, vattnet leddes genom ihåliga stockar av asp och furu. Tappningsställen ordnades ungefär där Karl IX-statyn står idag, framför Domkyrkan (där tapphuset finns kvar, fast flyttat) och vid Stora Torget. Över själva källan byggdes det brunnshus, ritat av stadsarkitekten C.W. Carlberg, som fortfarande står kvar och nu är byggnadsminnesmärke. I mitten av november 1787 gjorde kung Gustaf III ett besök i Göteborg och på vägen därifrån i riktning mot Borås lyckades man påpassligt få kungen att inviga källan. En samtida källa skriver
 
Kongl. Maj:t behagade visa den höga nåd att oaktat kall och mindre angenäm väderlek stiga utur vagnen och begiva Sig till Cisternen. Så snart dörren till densamma öppnades och Kongl. Maj:t var i begrepp att bese dess invärtes byggnad, uppsteg oförmodeligen från bottnen av Cisternen, som inuti var av ljus upplyst, och presenterade sig för Hans Maj:t ett såsom Watten-Nymph i skimrande dräkt välklätt ungt fruntimmer, vilket i underdånighet uppvaktade med några versar, däruti Nymphen å egna och de övriga Najadernas wägnar underdånigst utbad sig, att till minnets befästande därav få den nåden att kallas Gustafs Källa.
 
Versarna ifråga var författade av borgmästaren Daniel Pettersson, känd för att i högtidliga sammanhang lätt utbrista i svassiga lyriska ordalag. Konungen räcktes en kristallpokal, varur han kunde avsmaka vattnet. Pokalen lär fortfarande finnas till beskådande på Stadsmuseet och den bär på foten inskriptionen "Gustafs källas Naiader/till sin nådigste Konung/underdånigst den 17/November 1787". Vem det "unga fruntimmer" som agerade nymf var, förtäljer inte historien. Hon förärades dock en guldmedalj av kungen innan han for sin väg.
 
Den minnessten som nu står invid källhuset restes dock först betydligt senare, sommaren 1801. Själva marmorblocket hade skänkts av chefen för Kolmårdens marmorbruk, greve C.J. Gyllenborg, men av oklar anledningar blivit liggande i över 10 års tid. På minnesstenen finns en inskription på latin av följande lydelse
 
GAUDETE NAJADES!
REX CLEMENTISSIMUS
GUSTAVUS III
RECEPTACULUM VESTRUM
INGRESSUS
AQUAS A SE GUSTATAS
IN POSTERUM
AUGUSTO SUO NOMINE
APPELLANDAS
BENIGNISSIME VOLUIT
DIE XVII. NOVEMBR.
ANNI MDCCLXXXVII
 
För den som har lite av sitt skollatin i behåll kan man hjälpligt åstadkomma en översättning. Det blir ungefär så här "Fröjdens najader! Den allra nådigaste konung Gustaf III, inträdd i Eder tillflyktsort, havande låtit sig vattnet smaka, önskar källan i all välvillighet fortsättningsvis vara uppkallad efter hans vördnadsbjudande namn".
 
Nu är det så att allting har en baksida, så även denna sten. Om man gör sig besväret att gå runt densamma finner man nämligen där följande inskription
 
Af Kallebäcks källa man
mig fordom Namn har gifvit,
men sen af Götheborg
jag köpt och hägnad blifvit,
Kung GUSTAF mig besökt,
mig Nådigst unnadt är,
at jag härefter Namn
af GUSTAFS Källa bär,
den 17 November 1787.
 
Och inte nog med detta. 1937 firades 150-årsminnet av att Kallebäcksledningen öppnades. Konung Gustaf V var då närvarande vid en jubileumsceremoni ute vid källan. Det ursprungliga ceremonielet spelades nu åter upp med Wanja Rothgardt, vid tiden känd film- och teaterskådespelare, och två andra unga kvinnor som nymfer. Kungen erhöll några klunkar vatten ur en speciellt tillverkad Orreforspokal, blev därefter placerad på en liten kudde framför stenen, vecklade ihop sina långa ben och skrev i nåder sin namnteckning på fundamentet. På åtminstone två andra ställen i Göteborg har "gamle kungen" plitat ner sin namnteckning, kanske fler?
 
 
 
Bjur, Hans: Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år. Göteborg, 1988.
Göteborgs Tidningar 22 november 1787,
Källorna i Kallebäck. Utgiven av Pripps bryggerier, Göteborg, 1976.
Reyde, Folke: När kungen kom till Göteborg. Händelser vid Gustaf III:s besök i staden. - Göteborg förr och nu IV, 1966, sid. 39-55

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar