Mer om Stefan Strobl

Tidigare i somras (19 juni) skrev jag ett inlägg om ett litet häfte med karikatyrer av idrottsmän och arrangörer från Göteborgs idrottsspel 1923, 100 Hoveder fra Göteborg-Olympiaden. Teckningarna hade gjorts av en Stephan Strobl, enligt bokens förord av ungersk härstamning. Strobl var ett för mig helt okänt namn.

Fortsatt spaning, med hjälp från olika håll, har bidragit till att ge en fylligare bild av Stephan (ibland stavat Stefan) Strobl (ibland stavat Stróbl). Han var mycket riktigt ungrare till börden, född 1897 i Banatet, gränsområdet mellan Ungern, Serbien och Rumänien. Han kom till Sverige efter första världskriget, blev svensk medborgare och vistades här större delen av 1920-talet, under vilken tid alltså den tidigare nämnda lilla skriften tillkom. Flyttade 1931 till Nederländerna, där han bl a skall ha ägnat sig åt studier av psykoteknik och kriminologi i Utrecht. Kom tillbaka till Sverige någon gång kring 1940, var flitigt verksam som tecknare här under 1940-talet, men återvände sedan till Utrecht och avled där 1957, 60 år gammal.

I en självkarakteristik från 1944 beskriver han sig som "artist, karakterolog, spefågel", gift med två barn. I skolan först ett skolljus, senare "den värste buse", sämst i allt utom gymnastik och teckning. Tänkte bli arkitekt, men blev alltså tecknare. Till lynnet enligt egen utsago "häftig och oppositionslysten".

Stefan Strobl, som han sågs av sin samtida danska tecknarkollega, Storm P.

Strobls specialitet var karikatyrer av ansikten och den konsten utvecklade han till en sorts mästerskap under loppet av ett par decennier. En samtida kollega till honom, den Smögenfödde sporttecknaren Nils Ameck, har sagt "förr i världen hette vi alltid nidtecknare och var inte så värst välsedda ... omsvängningen kom i och med att den ungerska tecknaren Sróbl gästade Sverige. Folk blev förtjusta i hans karikatyrer - även offren själva ... folk förstod att tecknaren inte hade något ont uppsåt. Den förändrade uppfattningen har vi faktiskt Stróbl att tacka för". Av vad han lämnat efter sig i skriven form kan man förstå att Stefan Strobl hade ett djupt, nästan vetenskapligt intresse av att studera hur en persons karaktär speglades i hans eller hennes ansikte och hur man som tecknare i en karikatyr kunde lyfta fram (som regel tillspetsat) de karakteristiska dragen.

Han erhöll många uppdrag att avporträttera grupper av personer, allt ifrån kontorister på Svenska möbelfabriker och studentbeväringar till ärkebiskopar och professorer och isländska "samtidarmenn". I dags- och tidningspress publicerades hans bilder, bl a hade han en serie karikatyrer i (den humoristiska) tidskriften Joker, som kom ut 1943-47, av "Pennans furstar", framstående svenska författare. I några fall medverkade han i större projekt. Studenttidningen Ergo i Uppsala lät honom 1945 avbilda närmre 250 professorer, lärare och kårpampar från det egna lärosätet. Året därpå ville inte Medicinska föreningens tidskrift i Stockholm vara sämre utan samlade drygt 300 karikatyrer av professorer och docenter vid Karolinska institutet. Teckningarna i dessa båda genomgångar samlades i varsin diger volym. Både i Uppsala och Stockholm lät man också Strobl själv komma till orda och han gör en ganska nöjsam analys av hur det förhåller sig med "tänkarpanna", olika nästyper och stora och små öron hos de avbildade populationerna. Utmärkande för både medelakademikern i Uppsala och på KI anger han sålunda vara "hög panna, stor näsa, liten haka, stora ögon och av år och lärdom tämligen oberörd hårväxt". Han noterar också att "nästan 40 % av alla professorer och docenter har 'inåtvänd' blick, dvs ögon, där pupillen gör intryck av att sitta fast vid övre ögonlocket. En sådan blick förekommer mycket mindre bland 'vanligt' folk". De här generaliseringarna får väl tas med en stor nypa salt, men illustrerar hur han intresserade sig för sambandet mellan personliga egenskaper och yttre kännetecken.

En hel del av de avporträtterade akademikerna har göteborgsanknytning, vanligen genom att de senare i karriären kom att tillträda professurer vid Göteborgs högskola och Göteborgs universitet. Här ett smakprov

Några dåvarande docenter i Uppsala och Stockholm, som sedermera blev frejdade professorer i Göteborg: Hans Forssman (psykiater på St. Jörgens sjukhus och styrelseordförande för GHT), Bo Erik Ingelmark (anatom och Göteborgs universitets rektor 1966-72) och Sven Roland Kjellberg (röntgenolog på Sahlgrenska)

Av speciellt göteborgsintresse är den serie om totalt 30 dåtida "kändisar" som duon Urban Elander (under signaturen Plums) och Stefan Strobl avporträtterade i Göteborgs-Postens lördagsbilaga under första halvåret 1944. Man kallade serien för "Göteborgs-signalement" och varje vecka dök det upp en ny, tämligen respektlös, text och ett dubbelporträtt (en face och profil) av en göteborgare, de flesta även idag väl ihågkomna. Det var politiker, professorer, läkare, rektorer och kyrkans män blandat med fackföreningspampar och konstnärer. Tillsammans ger de en bild av vilka som utgjorde den styrande kretsen i Göteborg i mitten av 1940-talet. Tio namn på måfå: Herman Lindholm, Knut Ström, Ernst Fontell, Ernst Jungen, Isaac Been, Sophus Petersen, Lars Egge, Martin Odin, Gösta Fraenckel, Axel Romdahl. Så här kunde det se ut

Strobls teckning av professorn och konstmuseichefen Axel Romdahl

____________________________
Dorch, Peter: Börje Dorch: 50 år som tecknare, målare och skribent. Hemsida med adressen http://www.borjedorch.se/. Uttalande av Nils Ameck citerat i avsnittet Karikatyrkonsten.
Elander, Urban (signaturen Plums) och Strobl, Stefan: Göteborgs-Signalement. Trettio porträtt i ord och bild av göteborgska profiler. Göteborgs-Posten, Lördagsbilagan 8 januari - 29 juli 1944. - Intervju med Stefan Strobl i första numret.
Karolina-Aesculaper. Porträttkarikatyrer av Stefan Stróbl. Stockholm, 1946.
Strobl, Stefan: Vetenskapen om hur man ser ut. Göteborgs-Posten 8 januari 1944.
Svenskt konstnärslexikon, del 5, sid. 286. Stockholm, 1967.
Uppsalaakademiker. Porträttkarikatyrer av Stefan Stróbl. Uppsala, 1945.