Historiskt festtåg 1923

Huvudattraktionen under jubileumssommaren 1923 i Göteborg var förstås den Den Stora Utställningen, som högtidligen invigdes av Konungen den 8 maj. Men omfattningen av alla de delutställningar och arrangemang som följde under de kommande månaderna är svår att ta till sig - hur lyckades man gå i land med och koordinera allt som hände? En av de aktiviteter, som det inte skrivits särskilt mycket om, är det Historiska Festtåg, som gick genom staden på eftermiddagen invigningsdagen. Tåget startade vid 5-tiden på Heden och gjorde sedan en lång resa via Kungsportsavenyen och Östra Hamngatan ner till Skeppsbron, vidare över Järntorget, Linnégatan, Skanstorget och Vasagatan upp till Götaplatsen och via Korsvägen in på Liseberg, där det upplöstes. Festtåget hade arrangerats av den allestädes närvarande konstprofessorn Axel L. Romdahl och skisserna till tågets olika ekipage (de flesta bilburna) hade utförts av scenografen på Stora Teatern, Poul Kannewolf. Programmet som beskriver festtågets olika delar trycktes enligt Thomas Hernqvist upp i två versioner, där jag nyligen kom över ett exemplar av den lite enklare varianten på tunt och ömtåligt papper

Festtågsprogrammets omslag och en av sidorna som bl a beskriver ekipagen nr 11 (Karl X Gustavs
sorgehärolder) och nr 12 (Lars Gatenhjelms slup med örlogsflagg och slupkläde)

Tåget försökte i 16 olika avsnitt spegla den göteborgska historien. Efter de inledande härolderna kom sålunda Havet, Älven, Stenåldersfolket, Bronsåldern, Vikingarna och Sankt Sigfrid. Småningom nalkas man nyare tider och ägnar bl a Hantverket, Manufacturerna och Ostindiefararna sin tribut. Starten av tåget beskrivs i Göteborgs-Posten "inne på Heden är professor Romdahl, med biträde för det militära inslagets del av kapten Bergelin på artilleriet och vad det musikaliska beträffar av musikdirektör Werner på livhusarerna, i färd med att ordna det hela".

Det finns inte särskilt mycket publicerade bilder från Festtåget, men Stadsmuseet har viss dokumentation. När man ser dessa bilder nu 90 år senare - och med all reverens för värderingar, som ändrat sig sedan dess - så ser det faktiskt inte särskilt roligt ut. Bilderna ropar "buskis" lång väg. Också i göteborgspressens referat av Festtåget kan ana en viss raljant ton. Så här skriver GHT "Det hela förlöpte programenligt och liknade i någon mån en Chalmeristkortège, endast att mångfalden av beridet folk i granna uniformer satte en ståtligare prägel än vanligen på de utställda bilarna. De grupper som tågade till fots togo sig i regeln åtskilligt bättre ut än de allegoriska".

Ekipage nr 10 försöker ge en allegorisk bild av Hantverket. "Vi se hantverksmännen församlade kring
sina skrålådor och välkomnor". Foto Stadsmuseet.

Reportern beskriver så de olika ekipagen "Därefter följde Havet, vars sjögud och "lekfulla böljeflickor" på grund av sin tunnkläddhet ådrogo sig allas medlidande" (det hade varit kallt och regnat tidigare under dagen, men nu sken solen) "Älven symboliserades av Näcken som gned sin fiol uppe på en klippa. Stenåldersfolket stodo i djurhudar och böljande hår- och skäggskrud kring sin stendös". Låter måttligt upphetsande för våra öron och ögon, men kanske var åskådarna ändå nöjda. "Långt i förväg hade väldiga människoskaror samlats kring gatorna och torgen där det Historiska Festtåget skulle draga fram. Såväl Östra Hamngatans inre del som Allén voro sålunda i hög grad vad man på engelska benämner crowded" (GP). Och i någon mån ger nedanstående bild syn för sägen.



Här tar sig det Historiska Festtåget fram i närheten av Järntorget och i varje fall här finns
åskådarskaror i mångdubbla led. Foto Stadsmuseet.