Kom att läsa i ett litet häfte med titeln "Göteborgs brandkår 1872-1947", författat under ledning av dåvarande brandchefen Nils Grönvall. - Förresten hur kunde det komma sig att den som var tonåring 1950 då visste och fortfarande kommer ihåg inte bara att Grönvall var brandchef utan också att Ernst Fontell var polischef, Sixten Camp spårvägschef, Stig Axelsson hamndirektör, Gösta Bäärnhjelm borgmästare, Ernst Jungen stadsfullmäktiges ordförande, Per Nyström landshövding och Bo Giertz biskop? Jag har kollat, minnet stämmer! Var myndighetspersonerna mer framträdande och välkända då? Finns portalfigurer av detta slag inte längre eller är chefsposterna uppdelade och byter innehavare så ofta att det är ogörligt att hålla redan på dem? Eller var ungdomarna då mer samhällsmedvetna? Eller var det bara jag som fått en överdos av kalenderfakta?
Hur som helst, den lilla skriften är inte utan intresse. Dels genom att den ger en inblick i hur brandförsvaret var organiserat och vilka insatser det gjorde för nu 65 år sedan (fokus är helt på den då aktuella situationen = 1946). Dels för att textens detaljrikedom och myllret av registrerade data - ofta sammanförda i handritade diagram på enkelt rutat papper - gör ett nästan löjeväckande intryck. Men kanske fanns det tid mellan utryckningarna att föra sådan exceptionellt noggrann statistik? Under år 1946 gjordes i alla fall 1.124 utryckningar, orsaken var i 500 fall eldsvåda, i 382 fall soteld, i 82 fall gasolyckor, översvämningar och stormskador, i 111 fall förmodad eldfara och i 49 tillfällen rörde det sig om "falsk anmälan". Antalet ingripanden från brandkåren hade brant ökat de sista åren. Man kan sedan få reda på hur alarmeringen skett (i 130 fall från brandskåp, varav det i staden fanns 294 stycken; det sista togs bort 1987), hur ofta maskinstegar och motorsprutor kommit till användning och att flodsprutan nyttjades vid 13 tillfällen. Som slutkläm noteras att "sammanlagda längden av under året vid eldsvådor använda slangledningar har utgjort 25.445 meter".
Den totala personalen utgjorde 231 man, varav 37 befäl på olika nivåer och 182 brandmän. Intressant är när Grönvall beskriver andan inom kåren. "Det råder en viss aggressiv anda vid Göteborgs brandkår ... På brandplatsen tror jag mig kunna påstå att göteborgsbrandmannen griper sig verket an med större energi och framåtanda, än vad fallet är på många andra håll. Det är vanligare att befälet får hålla tillbaka manskapet än motsatsen. På mig har det alltid verkat, som om den göteborgske brandmannen så helt accepterat sitt yrke, att han utan minsta tvekan också tar alla yrkets risker". När brandchefen blickar framåt ser han dock många problem: den växande staden, bristande vattentillgång i nybyggda områden, tillkomsten av stora industrier, lagring av brandfarliga kemikalier, behovet av brandteknisk expertis och förebyggande brandskydd. "Inom brandväsendet är allt för närvarande statt i jäsande utveckling".
I särskilda kapitel får man sedan redogörelser för eldsläckningsfordon, flodsprutor, detaljerade uppgifter om fordonsunderhåll och slangvård, brandskåpens konstruktion och placering i staden och alla aspekter på brandmannayrket. Det enda man som läsare saknar är skildringar "inifrån" av de större bränder och olyckor som måste ha inträffat under perioden. I augusti 1947 var det t ex en storbrand (en av flera genom åren) i skjulbebyggelsen vid Järntorget, men den kanske inträffade efter bokens tryckning. Det lilla häftet är med sitt torra språk och sakliga redogörelser inte precis någon kioskvältare, men ger ändå en tankeställare - hur mycket mindre och enklare resurser var man inte tvungen att klara sig med för 65 år sedan! Det skulle vara intressant att jämföra situationen 1947 med dagens, men det närmaste man kan komma är att läsa i den välskrivna och betydligt mer omfångsrika skrift som utgavs till brandväsendets/räddningstjänstens 125-årsjubileum 1997.
_____________________________________
Grönvall, Nils (red.): Göteborgs brandkår 1872-1947. Göteborg, 1947.
Söderberg, Bertil (red.): Från tornväktartid till modern räddningstjänst. Göteborg, 1997.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar