Begreppet "kolportageroman" (av latinska comportare = forsla och franska colporter = försälja under kringvandring) står för en typ av underhållningslitteratur, som utvecklades i mitten av 1850-talet och hade sin blomstringstid i Sverige mellan 1890 och 1910. Karakteristiskt är att dessa texter utkom häftesvis och oftast såldes genom ett abonnemangsystem, ibland kunde de sammanföras och ges ut som romaner - eller romaner ges ut som häften, uppfinningsrikedomen bland författare och förläggare var stor. Inte sällan dyker samma texter upp under olika titlar, ibland tryckte man bara om titelsidan (med en ny titel). Innehållsmässigt rör det sig vanligen om de mest förfärliga historier, där dagsaktuella sensationer, grova förbrytelser, liderliga kärleksförhållanden, kolsvarta bovar, ljushyllta oskyldiga kvinnor, våld och ond bråd död blandas i kapitel efter kapitel - inte sällan kom den samlade texten upp i över tusen sidor. Det är läsning för "enkelt folk" som i många fall säkert inte hade många andra möjligheter till litterär underhållning.
Utgivare av Göteborgs-Följetongen var densamme C.R.A. Fredberg (1863-1933) som idag är mest känd för sitt trebandsverk Det gamla Göteborg. Även om denna personligt skrivna och detaljrika skildring av det gamla Göteborgs historia blev hans främsta gåva till eftervärlden, så omfattade hans litterära produktion mycket annat - från ungdomsdikter, flera hemska romaner, helgtidskrifter typ Påsken, Pingsten m fl, flitigt bedriven journalistik och revyförfattande, ja till och med två helaftonspjäser Lars Gathenhjelm och I Ostindiska kompaniets dagar. Ibland, kanske när han bredde på som värst, uppträdde han under pseudonym, t ex när Böljans dotter eller Smugglarbandet på Djäfvulsskäret (1888-90) angavs författad av Dargar Göte. Göteborgs-Följetongen, som utkom ären 1903-08 gav nog Fredberg mer bekymmer än inkomster, det var en ständig press att få ut ett 16-sidigt häfte varje vecka. Trots att man till stor del tryckte av tidigare utgivet material så bar det sig inte i längden.
Fredberg skrev själv en hel del av materialet. I de årgångar jag kom över finns bl a den fruktansvärda Vålnaden på Gula Brickan författad av Peter Bull & Co. (förmodligen pseudonym för Fredberg själv) och Majlidens ros. Men där finns också romaner med Stockholmsmotiv, t ex Den röda hästskon eller Pärlstickargrändens hemlighet med Karl Benzon som angiven författare och i varje nummer finns med ett par illustrationer, med tydlig angivelse av vilken berättelse de hör till. Förmodligen också av ekonomiska skäl återkommer bilderna med ungefär ett halvårs mellanrum. Efter 52 nummer kom Gula Brickan äntligen till slutet. Och slutet blev trots allt i dur
Med dessa ord tryckte han en varm kyss på hennes läppar. Därute sjöng lärkan allt högre och solen lyste med rikare glans. Den nya vårdagen gaf löften om att inga skuggor af det förflutna mera skulle falla öfver deras lif.
Men numreringen är förvillande och visar sig bero på att redaktionen räknar ett år (=52 nr) från september till september. Nr 1-16 är således 2:a årgången (1904), nr 17-52 3:e årgången (1905). Man noterar vidare att det sällan framgår av de tryckta häftena vem som är upphovsman till följetongerna, och aldrig vem som är redaktör eller ansvarig utgivare.
Hur det egentligen förhåller sig med de Göteborgska Mysterierna och Hemligheterna är det inte heller så lätt att avgöra. Mitt exemplar inleds med Göteborgs Mysterier, romantiserad skildring ur Göteborgslifvet från början af detta århundrade, omfattande 527 sidor och med tryckår 1895. Därefter följer Göteborgs Hemligheter, romantiserad berättelse ur Göteborgslifvet. 2:a delen, Till en blodbefläckad hemlighet, omfattande 336 sidor och med tryckår 1891. Någon författare till den första delen anges inte, däremot att "Bearbetning och lokalisering" skett "af A-n; som författare till andra delen anges "Zoé", vem det nu är.
På UB i Göteborg finns två volymer, den ena betitlad Göteborgs Mysterier, den andra Göteborgs Hemligheter. Samma texter finns i båda volymerna och är också identiska med mitt exemplar, men titelsidorna är omkastade, så Hemligheterna har blivit Mysterier och tvärtom. Även tryckåren växlar, det förefaller som dessa texter första gången gavs ut 1890. "A-n" och som det heter på en annan titelsida "O. A-n" står förmodligen för Olof Andrén, vars förlag givit ut en av volymerna. Bakom pseudonymen "Zoé" anger både Dag Hedman och Dan Korn att göteborgsredaktören Johan Anshelm Häthén döljer sig. Hedman har flera exempel på Häthén och Andréns kompanjonskap i kolportagegenren, bl a författade och utgav de Dödsdömd eller På schavotten och i fängelset (1891-92), totalt omfattande 1.432 sidor; den texten utkom senare i nya emissioner med än mer upphetsande titlar, först Gisela eller En hemlighetsfull börd, och sedan för tredje gången som Furstinnan af Frankenthal eller Jägmästarens dotter. Ja det är sannerligen inte lätt att hitta rätt bland de omtryckta och med skiftande titlar och författare försedda texterna. Det enda man kan trösta sig med är att - vad än titeln säger - så döljs inga litterära upplevelser där bakom. Det är möjligen läsbart men definitivt inte njutbart för en nutida läsare.
_______________________________________
Dag Hedman: Den svenska kolportageromanen - en kort presentation och probleminventering. I Dag Hedman (red.): Brott, kärlek, äventyr. Lund, 1995.
Johannes Vretblad: Fredbergiana. En krönika om en krönikör. Göteborg, 1957.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar