Om göteborgsk gatunumrering

Man ska ju lära så länge man lever och häromdagen lärde jag mig ett definitivt nytt ord, bustrofedon. Det är ett ord med grekiskt ursprung (bous = oxe, och strophe = vända) och används bl a för ett skrivsätt, där varannan rad går från vänster till höger och varannan från höger till vänster. Möjligen kan man våga sig på att därav konstruera adjektivet bustrofedonsk. Björn Collinder har i sin Stora ordboken ("korsordslösarens bäste vän") en bra översättning = plogfårevis.

Exempel på det bustrofedonska skrivsättet finns såväl i hieroglyfer som i en del romerska inskriptioner. Det används idag bland annat för att i vissa länder numrera kart- eller geografiska områdessektioner. Den för vårt ämne intressantaste användningen är dock som princip för gatunumrering. När jag nu gick omkring och skröt med mitt nyinlärda ord så imponerade det dock föga på min dotter, som är bosatt i Edinburgh, men hemma på besök. Hennes måttligt upphetsade kommentar var "Jamen så trodde jag alla gator var numrerade". Och det är förståeligt, i Storbritannien används nämligen sedan länge denna princip för gatunumrering: man startar i ena ändan, numrerar ena sidan (vänster) i en följd så långt gatan går, vänder därefter och numrerar vidare utefter andra sidan. Och till yttermera visso, så länge hon bodde hemma var det på en göteborgsgata, som använder samma numreringsprincip, Överås parkväg. För Göteborgs del torde dock detta sätt att numrera vara ett sällsynt undantag, jag har bara hört talas om ett annat exempel, Bygatan i Västra Frölunda (eller rättare sagt en del av).

Den princip för gatunumrering, som används i Sverige och de flesta andra europeiska länder, kom sannolikt till stånd som följd av franskt inflytande; Napoleon föreskrev i sin "code civil" att gator skulle vara numrerade med udda nummer på ena sidan och jämna nummer på andra sidan. Olika principer finns dock om de udda numren skall vara till vänster (som i Stockholm) eller höger (som i Göteborg). Om man granskar gamla göteborgskartor kan man finna exempel, som kan tolkas som tillämpning av att den bustrofedonska principen, så t ex i nedanstående utsnitt från en karta från 1807 (återgiven i Gudrun Lönnroth (red.): Hus för hus i Göteborgs stadskärna, 2003; sid. 30). 

Man skall notera att fastigheterna i Göteborg var organiserade i rotar, som i centrala staden omfattade vardera en öst-västlig gata, inkluderande angränsande delar av tvärgatorna, se t ex http://gbgtomter.se/kvarterskarta.html.

I illustrationen ovan kan man se att fastigheterna i den 6:e roten, Köpmansgatan, börjar numreras på sydsidan från öster till väster, men man låter också numren gå in på de tvärgator man möter, Östra Hamngatan och Tyggårdsgatan. När man når Smedjegatan vänder numreringen och går på nordsidan åt andra hållet. Genom att roten omfattar en gata, och fastigheterna numrerats konsekutivt på detta sätt, kan onekligen fastighetsnumreringen sägas vara bustrofedonsk. Men man skall noter att det här handlar om fastighetsnumrering och inte gatunummer, vilka infördes långt senare i Göteborg.

Mats Fröier och Ove Drejenstam har bidragit med faktauppgifter till detta inlägg.