Linbanan startade alltså söder om Huvudrestaurangen och öster om Minneshallen (ungefär på platsen för nuvarande Universitetsbiblioteket) och gick över Södra vägen till Liseberg. På bergknallen som nu ligger strax norr om "Synålen" angjorde den ett uppbyggt torn, gjorde en lätt krök och landade småningom strax intill Värdshuset. På platsen för tornet finns nu en minnesplatta i berget. Linbanan var inte klar till invigningen av utställningen men från den 24 maj trafikerades den med två gondoler, som vardera tog 12 (senare ökat till 15) passagerare. Åklängden var 375 meter och restiden drygt fyra minuter. Bortsett från minnesplattan på Liseberg finns idag inga lämningar av konstruktionen.
Bergbanan hade sin dalstation i bergsslänten en bit söder om Näckrosdammen, mellan dåvarande Konstindustrihallen och Sjöfartsutställningarna. Därifrån gick den upp på berget och slutade strax norr om nuvarande Johannebergs vattentorn, där en annan av utställningens attraktioner, ett högt fyrtorn hade rests. Åklängden var 210 meter och nivåskillnaden 46 meter. Bergbanan var dubbelspårig och hade två vagnar, som vardera tog 24 passagerare och som drogs upp och ner med kablar. Maskineriet var beläget vid den övre stationen. Restiden var 3 1/2 minut.
Av byggnaderna på berget finns idag betongfundamentet till fyrtornet kvar, det mäter 8 x 8 meter och är lätt att hitta. Ett tiotal meter väster om fyrtornsgrunden finns ännu rester av fundamentet till maskineriet vid bergbanans övre station. Det finns också i sluttningen några rester av fundament som bar upp banan.
Rätt skall vara rätt! Linbanan och bergbanan var alltså två helt från varandra fristående arrangemang.
För detaljuppgifter tackar jag Mats Fröier och Staffan Lillienberg.
Bilden nedan (och många fler) från både linbanan och bergbanan finns i Stadsmuseets bildkatalog på nätet med adressen http://carlotta.gotlib.goteborg.se/
Tack för en intressant post! Som amatörforskare i ämnet linbanor ;) så är jag lite tveksam till kartan - att den skulle göra en böj i mitten. Linbanor på den här tiden gick i regel spikrakt, om man inte hade en komplicerad brytstation emellan. Det finns också andra uppgifter om (precis) hur linbanan gick, tex. här: http://www.ekeving.se/p/gbg/utst1923/linb/index.html
SvaraRaderaTycker det är härligt att det gjorts en minnesskylt på Liseberg! Fast första personlinbanan var det inte, Stockholmsutställningen 1893 hade en, som dessutom tillverkats av samma firma som gjorde både lin- och bergbanan för Göteborgsutställningen: Nordströms linbanor.
Ett par ytterligare pusselbitar i sökandet…