Summa sidvisningar

söndag 9 december 2012

Göteborgs vandrareförening

Begreppet "friluftslif" var inte precis på var mans läppar kring förra sekelskiftet. Visserligen hade Svenska turistföreningen bildats 1885 och Skidfrämjandet 1892 (långt senare omdöpt till Friluftsfrämjandet) men de första åren var medlemskåren dominerad av akademiker, och en fåtalig skara skid- och fjällentusiaster. Ett viktigt dokument för att förstå hur friluftsivrarna tänkte kring människans förhållande till naturen vid denna tid är den av språkforskaren och folkbildaren Gustaf Stjernström (1852-1933) utgivna Sommarboken, 1910* (han gav också ut en vinterbok). Här ryms både manande avsnitt med paroller som "Återvändom till naturen och ett enklare lefnadssätt" och "Friluftslif - idrottslif för alla" och mer praktiskt inriktade kapitel behandlande luft- och solbad, sångens makt vid vandring, sjöbad och simning, friluftskampering, vår sommarkost och dräktråd för vandrande damer. Alla aspekter av vistandet i naturen och det fria tas upp. Njutningsfylld läsning, rekommenderas varmt!

En fråga, som låg Stjernström varmt om hjärtat, var vandrandet och bildandet av föreningar för vandrings bedrivande. Inspiration hade han främst hämtat från Tyskland och Norge. 

Redan för många år sedan under resor och vistelser bland våra västra grannar befunnos dessa mäkta imponera genom en viss hurtighet i sitt uppträdande genom hela nationen, och tyckte jag mig finna, att detta härrörde från deras egenskap av utpräglade frilufts- och vandringsmänniskor i förhållande till oss svenskar, som på den tiden ännu voro mera än nu stationära, makliga och bekväma och på sin höjd idkade frilufts- och flirtliv vid någon badort.

I Stockholm fick Stjernström en vandrareförening till stånd i april 1913 och efter annonsering i lokalpressen skedde en första vandring i göteborgstrakten den 11 oktober samma år. Formellt konstituerades föreningen dock först en vecka senare, då man vandrade från Mölndal över Gunnebo och Pixbo till Mölnlycke - och under färden antog stadgar och valde styrelse. Ett litet tunt häfte, utgivet 1923, berättar om Göteborgs vandrareförenings tillkomst och tio första verksamhetsår. 


Ordförande i föreningen de första åren var naturgeografen Imri Holm och amatörarkeologen och folkskolläraren Johan Alin. Ansenliga skaror av vandringssugna göteborgare mötte upp de första åren och föreningen räknade som mest med 300-400 medlemmar, men intresset förefaller ha avtagit efter hand. Målen för vandringarna var ofta Hindåstrakten, men man tog sig också till Brattön, Ragnhildsholmen, Grävsnäs, Lilla Edet och Backamo. De flesta färderna var "rena nöjesvandringar", men ibland ägnade man sig särskilt åt geologiska studier, fornminnen eller djurvärlden under ledning av t ex professorerna Jägersköld,och Nordenskjöld och arkeologen Sarauw. Av bilderna i jubileumshäftet framgår att vandrarnas klädsel - i varje fall enligt nutida måttstock - var föga ändamålsenlig. De uppenbarligen ofta äldre herrarna var nästan alltid klädda i paletå och hatt, damerna i mestadels långa kjolar och bredbrättade huvudklädnader. Nedanstående bild, betitlad "Bergklättring 1914" visar syn för sägen men också att man klarade betydande strapatser även med denna utrustning och entusiasmen tycks det inte vara något fel på.


Göteborgs vandrareförening kvarlevde åtminstone så att man kunde fira sitt 25-årsjubileum 1938, men något eller några år därefter upphör alla vittnesbörd om föreningens verksamhet. Några arkivalier tycks man inte ha lämnat efter sig, men ett minnesmärke finns dock kvar. När man kör upp mot Gunnebo slott finns det, något 100-tal meter från Gunnebobro på höger sida i skogskanten en sten med en ristad minnesplatta med texten "GFV 19.10.1913 - 22.10.1933 - 19.10.1938". Numera finns också en förklarande skylt uppsatt vid vägkanten. Enligt uppgift var det här i "Gunnebolyckan" som föreningen konstituerades.


mitt exemplar av Sommarboken är dedicerat från utgivaren till en av de som ledde de allra första vandringarna "den outtröttlige, över 80-årige grosshandlaren K.A. Forssell, som ännu marscherade i första ledet", som Stjernström skriver i jubileumshäftet.
______________________________________

Göteborgs vandrareförenings Minnesskrift med anledning av dess 10-åriga verksamhet. Göteborg, 1923.
Stjernström, Gustaf (red.): Sommarboken. En vägledning för ung och gammal. Stockholm, 1910.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar