Längs Örgrytevägens båda sidor, från Korsvägen till S:t Sigfrids plan, fanns under lång tid en "villastad", som successivt fick lämna plats för annan bebyggelse, bl a Svenska Mässan (1923, 1939), Lisebergsbadet (1936), Rotundan/Rondo (1940), Korsvägens omdaning (1950-51), Valhallabadet (1956), Fokushuset (1970) och Universeum (2001). Bortsett från ett par hus inne på Lisebergs område är alla de gamla byggnaderna numera borta. I detta inlägg något om den östra delen av Örgrytevägen från Underås bro till S:t Sigfrids plan och villorna på dess norra sida.
Den nuvarande Örgrytevägen var i sin helhet en del av "den danska vägen", som användes för att föra dansk post och depescher förbi Göteborg på 1600- och 1700-talet. Från Bohuslän över Gamlestaden och Redbergslid, västerut över Underås bro mot Korsvägen och därifrån via Getebergsäng på landsvägen söderut mot Halland. Greta Baum skriver i Göteborgs gatunamn ´"Till vägen räknades åtminstone under slutet av 1800-talet och fram till 1923 även sträckningen mellan järnvägsviadukten och Underås bro; tidigare väl också sträckningen därifrån till (nuv.) Korsvägen". Däremot är det svårt att på senare kartor finna annat än att Danska vägen slutar vid S:t Sigfrids plan.
Den gamla smala och ganska krokiga vägen från nuvarande Korsvägen till det blivande S:t Sigfrids plan var före ombyggnaden i slutet av 1920-talet en omtyckt vandringsled ut från staden. Så här skriver signaturen C-d i GHT 1928
Örgrytevägen var länge en orörd idyll från gamla tiden. Den låg ett stycke avsides från stadens vimmel och larm. Det var vackert och stillsamt därute. Man gick fram under höga, skuggande träd. På båda sidor hade man blommande trädgårdar och gamla trähus, somliga lustiga, andra vackra ... Med skolmössan på huvudet och portören på ryggen ha vi, som växte upp här i staden, traskat den vägen vår efter vår ... Vi kände varje hus, vi visste vilka som bodde där, och vi kände nästan varje träd på Örgrytevägen.
Och Göteborgspoeten Sigurd Dahllöf som i sin diktsamling Göteborgsbilder från 1924 å vers besjunger både gator och torg, har bidragit med följande stämningsbild, betitlad Örgrytevägen
En gammal gård med fönsterluckor stängda,
i ån invid dess dunkla spegelbild,
och några träd med mörkrets flor behängda,
däröver rymden, molnbehöljd och vild.
Men över gården, över vattnet vilar
en sällsam frid och dock av vemod mängd.
Var är jag väl, i någon drömmens ängd,
där vinternattens tunga flöde silar
ur ett omättligt, mörknat himmelskor?
I denna ro, hugsvalande och stor,
hur fjärran livets bryska röster eka.
Svårlokaliserade vykort
Det som nu startade mitt intresse för området var nedanstående vykort (poststämplat 1905), märkt "Danska vägen" och till råga på allt försett med en dansk flagga (vartill jag inte har någon bra förklaring). Trodde först att det var en gammal bild av några av de hus som idag fortfarande finns kvar öster om Böskolan vid nuvarande Danska vägen, men så var det inte. Det avbildade huset låg på norra sidan av nuvarande Örgrytevägen en bit ner mot Mölndalsån.
Vid fortsatt grävande i vykortssamlingen dök följande två kort upp, märkta "Parti från Örgryte" och uppenbarligen länkade till föregående bild. Den mörkt bruna gaveln till vänster på det vänstra kortet är av allt att döma huset med flaggstången i föregående bild, identifierat som Villa Glitne. Den stora ljusare bruna byggnaden i bakgrunden är Underås gård och det vita huset Villa Idelund, senare inrymmande Göteborgs privata sjuk- och konvalescenthem. Denna fastighet kom att ligga i hörnet av Örgrytevägen och Södra kustbanegatan. Bäcken i förgrunden är rimligen Delsjöbäcken, fortfarande i dagen öster om S:t Sigfrids plan, men numera kulverterad i sitt förlopp därifrån till Mölndalsån. Den prydliga stenläggningen utefter staketet är en fortsättning av den stenlagda trottoar, som fortfarande löper från Överås ner mot kyrkan och som en gång i tiden anlades av James Dickson för att föra honom torrskodd in mot staden.
Ett fjärde vykort förflyttar oss längre ner mot Mölndalsån och Underås bro. Här ligger - som brevskrivaren tydligt markerat - Villa Lindenhof. Det namnet har jag dock inte kunnat belägga på annat sätt. Detta kort är poststämplat 1910 och alltså samtidiga med de övriga här redovisade. Staketet är av samma typ som på de andra korten, om än målat i annan färg och man observerar att trottoarens "Dicksonska" stenläggning tycks upphöra i höjd med bron.
Med hjälp av A.A. Rönnbäcks karta över Örgryte socken från 1908 (tillgänglig på nätet via adressen http://goteborg.se/wps/portal/invanare/bygga-o-bo/bygga-riva-och-forandra/arkiv-och-ritningar/historiskt-material/kartor) kan man få en samlad bild av byggnationen på norra sidan av Örgrytevägen under första decenniet av förra seklet. Huset med nr 12 är sålunda Villa Idelund, nr 9 Villa Glitne och nr 8 bör vara Villa Lindenhof. Längre in i området låg flera villor av varierande storlek, grupperade kring det som på kartan anges som Villavägen, senare omdöpt till Nissengatan, försvunnen när man byggde Fokushuset. En del av dessa hade äldre ursprung, men husen närmast Örgrytevägen kom alla till i slutet av 1890-talet.
Av kartan ser det ut som om Delsjöbäcken är kulverterad redan vid kröken av Danska vägen in på Örgrytevägen, men vykorten med bäck och liten bro är samtida eller senare än kartan (1908, 1914) så en rest har tydligen bevarats någon tid. Man noterar också den gamla sträckningen av Danska vägen norr om Örgryte gamla kyrka. Ytterligare ett kort i samlingen visar just hur vägen nerifrån Underås svänger av mot kyrkan. Grindarna till höger leder upp till Jakobsdals ägor.
Ytterligare dokumentation av området finner jag på en gouache, som jag länge haft i min ägo, men till en början inte kopplade ihop med villorna på vykorten. Konstnären, den legendariske GT-journalisten och tecknaren Nils Bohlin, har 1947 stått uppe vid Kronhjortsgatan i Jakobsdal och blickat ut över järnvägsviadukten, villakvarten längs Örgrytevägen, Gårda och Burgårdens samrealskola. Det vita huset längst till höger är Idelund, till vänster därom det gamla Underås och där bakom med den blå gaveln Engblads tapetfabrik. Hitom, med rött tak, är Villa Glitne. Det vita huset i förgrunden är Sofiero (se senare inlägg). Bilden av målningen är här något beskuren.
De gamla villorna jag här har berättat om fick vara kvar fram till slutet av 1960-talet, när Västkustbanan lades i tunnel och E6-an drogs fram efter den gamla banvallen. Det blev stora ytor som krävdes för den breda motorvägen och dess upp- och nerfarter. Bergshöjden där husen i Jakobsdal är byggda blev tvärt avskalad, villorna och trädgårdarna fick rivas och småningom byggdes också affärs- och parkeringshuset Fokus. Endast ett av de gamla träden står kvar, en ståtlig men något medfaren blodbok.
Tack till Robert B, Mats F, Anna J och Per M för bidrag.