Om Lars Öberg och göteborgsläkares biografier

Av alla de tusentals läkare som varit verksamma i Göteborg är det många, för vilka det saknas biografiska uppgifter; när de levde, var de verkade och vad de åstadkom. Så länge Sveriges läkarehistoria utkom (fjärde och sista följden 1930-35) var det ordning och reda. Alla fick åtminstone ett basalt omnämnande. Ännu mer kortfattade uppgifter (men i de flesta fall kombinerade med porträtt) fick plats i Svenska läkare i ord och bild, som utkom i tre upplagor 1939, 1948 och 1953, i Svenska läkare 1959 och i Svensk läkarmatrikel 1970. Vid det laget var den svenska läkarkåren uppe i drygt 10.000 och vidare försök att ge ut någon form av heltäckande matrikel med kommentarer om enskilda läkare bedömdes förmodligen som utsiktslöst. Idag är 62 000 läkare registrerade i landet.

När det gäller äldre göteborgsläkare har publicerats klassiska biografier över Dubb och Carlander men egentligen inga andra. Från nyare tid har några få läkare skrivit sina memoarer, t ex Hans Forssman, Viktor Henriksson, Einar Ljunggren, Georg Punell och Lars Werkö (även om hans minnen omfattar mycket mer än göteborgsåren). Ett par år efter kirurgprofessorn Charlie Gelins död 1980 utkom en liten minnesbok om honom. Det är såvitt jag kunnat finna allt i bokform. Till det kommer ett antal kortare uppsatser.

Lars Öbergs insatser
Den som förbättrat dokumentationen rörande göteborgsläkares levnadsöden under senare hälften av förra seklet är framför allt Lars Öberg (1912-92), ögonläkare och under flera decennier den samlande kraften i Göteborgs läkaresällskap. Han bedrev ett omfattande författarskap, skrev Sällskapets historia, mycket om koleraepidemin i Göteborg och om Känsö karantänstation, han författade ett 40-tal läkarbiografier för Svenskt biografiskt lexikon och många andra publikationer och han svarade under en lång fölljd av år för parentationerna över bortgångna ledamöter av Sällskapet, sedan 1859 traditionsenligt muntligt framförda vid dess årshögtid i januari. Många såg hans välformulerade karakteristiker som mötets höjdpunkt.

Som medicinhistoriker, som biografiskt intresserad och kompetent skribent och med sin goda kännedom om Sällskapets medlemmar (man var inte så många på den tiden) hade Öberg osedvanligt goda förutsättningar för att teckna kamraternas levnadsöden. Han blev också både känd och beundrad för vad han åstadkom, han hade en fantastisk förmåga att på några rader fånga en personlighet och att ge färg åt framställningen. Ett urval, totalt 93, av dessa "levnadsbeskrivningar" som han kallade dem publicerade Öberg i två häftade volymer betitlade Göteborgsläkare, den första tryckt hos Handelstidningen 1961 och försedd med spridda teckningar av professorn på Jubileumskliniken Magnus Strandqvist, den senare tryckt hos Rundqvists boktryckeri 1986 i lite prydligare utförande och med fotografiska porträtt. Båda är ganska svåråtkomliga antikvariskt.


Lars Öbergs andra samling av biografier av göteborgsläkare, utgiven 1970

Den senare samlingen innehåller också en intressant övergripande kommentar "Att skriva biografier över läkare", där Öberg berättar om vad som bör känneteckna en god levnadsbeskrivning. Hans viktigaste förebild och mentor när det gäller nekrologer var säkert J. Viktor Johansson, frejdad bibliotekarie och litteraturhistoriker och under lång tid sekreterare i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. I den rollen var han också ansvarig för avlidna ledamöters eftermälen. Följande passus från Öberg har ofta blivit citerad

De mortuis nisi bene. om de döda icke annat än gott. Detta pratade vi ofta om. Johansson påpekade att "bene" här är ett adverb och betyder "på ett gott sätt". "Bene" är icke adjektiv och satsen innebär inte att man enbart skall berömma. Då får man en fadd smak i munnen. Dagrarna syns tack vare skuggorna. Det slätstrukna ger inga skuggor.

Ny samling hågkomster av göteborgsläkare på gång
Göteborgs läkaresällskap förbereder just nu utgivandet av en ytterligare samling av hågkomster av göteborgsläkare, bortgångna under åren 1985-2010. Målsättningen är att vara mer fullständig än vad Öberg var och låta alla få åtminstone en kort karakteristik, det rör sig totalt om nära 300 personer, även om omfång och detaljrikedom säkert kommer att variera från person till person. De tidigaste är skrivna av Öberg innan hans dog, därefter har ett antal olika skribenter bidragit.

Sällskapsmänniskan Öberg
Lars Öberg var inte bara en duktig och eftersökt ögonpraktiker, en beläst humanist och en elokvent skribent, han var ocskå en livaktig föreningsmänniska och ledamot av många sammanslutningar, någon tid ordförande i de flesta. I Göteborg var han en kulturpersonlighet och tillhörde Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Han skattade sitt medlemskap i SHT högt och framträdde där under namnet "Duke of Thalmus" (vars finurlighet man nästan behöver vara både medicinare och grek för att ta till sig). Också i denna roll har han lämnat efter sig ett tryckt bidrag med den i förstone svårbegripliga titeln Monopol Värre Näsos fris, uppsatt i Heimdalls tempel den 29 mars 1893. Nu i tryck återgiven med kommentar av Duke of Thalmus. Den lilla eleganta boken är tryckt i endast 300 numrerade exemplar hos Rundqvists tryckeri och är en antikvarisk sällsynthet.

Historien bakom skriften är följande: när SHT:s göteborgsavdelning Heimdall firade 25-årsjubileum 1893 hade Carl Larsson, som då var föreståndare för Göteborgs musei-, rit- och målarskola målat en fris, som mötte medlemmarna när de tågade in i templet på gamla Lorensberg. Carl Larssons alias som SHT-medlem var just Monopol Värre Näso (efter den italienske renässansmålaren Paolo Veronese). Frisen avbildar de frejdade medlemmarna i logen och i skriften ger sedan Lars Öberg små porträtt av dem och deras insatser inom orden. Han avslutar med att notera "Det karikerande inslaget i bilderna ansågs ha förträffligt karakteriserat bröderna och givit något väsentligt av deras lynnen". Ett flertal av Heimdalls medlemmar var läkare; således ger han också här ett bidrag till biograferingen av göteborgsläkare.

Ledande figurer vid Heimdalls jubileum 1893: på tronen SHT:s stiftare, läkaren Carl Magnus Appelberg, t v om honom professorn i estetik i Uppsala Carl Rupert Nyblom och t h göteborgsläkaren Carl Mathias Lamberg.

Tillägg 2020-03-17

Mycket vatten har runnit under broarna sedan ovanstående skrevs. Den nya samling av minnesord, som ovan antyddes vara "på gång" blev faktiskt av och utkom av trycket 2011, redigerad av undertecknad med hjälp av läkarkollegan Carl von Sydow. Totalt inrymdes 290 minnesord över bortgångna läkare (och i några få fall personer med annan bakgrund, som varit ledamöter av Sällskapet enligt dess stadgar § 3 mom. 2 = annan person som i sin verksamhet gagnar Sällskapets syften).