Gustaf-Adolf-statyens aftäckning

Även om Gustav II Adolf-statyn kanske inte längre betraktas som göteborgarnas stora stolthet, så är det dock stadens äldsta staty och få göteborgare torde vara omedvetna om vad det är för en "gubbe" som står i centrum av det torg som bär hans namn. Statyn invigdes - efter betydande vedermödor - den 18 november 1854. Ett svåråtkomligt, tummat och naggat häfte, som utgavs i anslutning till avtäckningen, har i dagarna kommit i min hand. På omslaget finns följande text

Den första delen av häftet innehåller den anonyma texten Några minnesblad ur Götheborgs och Dess Grundläggare Gustaf Adolf den stores historia, som beskriver Gustav II Adolfs levnadslopp, krigiska och i någon mån fredliga stordåd och gör vördnadsfulla uttalanden om hans vandel och sinnelag. Liksom senare hos Odhner noteras således om konungens fysik följande

Konung Gustaf II Adolf var en ansenlig herre, något öfver två alnar lång, väl växt, dock under de sista åren läggande alldeles för mycket på hullet, till och med så, att endast starka hästar förmådde bära honom under en långvarigare ridt.

Intressant är häftets beskrivning av hur själva det ögonblick då staden grundlades kan ha tett sig, illustrerat på ett dubbelsidigt "trädsnitt" (nedan något beskuret)

På spetsen af Otterhälleberget står den ädle, ungdomlige fursten och blickar ut öfver den nejd, som då utgjorde en sträcka af nakna skärgårdsklippor, i hvilkas aflägsnaste bakgrund den nu s k Gamlestaden afbröt den monotona vildheten ... Gustaf Adolfs blick hvilar än på landskapet, än på kartan, som den unge Torstensson håller framför honom. Till venster på taflan står med forskande öga och begrundande min den skarpsynte, trofaste rådgifvaren Axel Oxenstjerna och bakom honom Nya Lödöses tvenne borgmästare, hvilka ej tyckas rätt belåtna med dessa planer att omintetgöra deras goda stad. Närmare konungen synes Horn, och till höger på taflan Götheborgs förste borgmästare, holländaren Cabeliau, hållande under armen sin sköna dotter Margareta.

 

Därefter följer en beskrivning av statyns tillkomsthistoria, att initiativet togs av Handels- och Politi-Borgmästaren C.H. Ewert redan 1845, att "stadens innevånare inom få dagar tecknade sig för tillräckliga medel för vårdens anskaffande", att uppdraget gick till "den utmärkte bildhuggaren Professor Fogelberg i Rom", och att gjutningen av statyn anförtroddes åt "kungl. gjuteriet i München" och dess direktör Ferdinand von Müller, "som i Maj förlidet år aflemnade densamma till stadens myndigheter". Det man visligen förteg var att statyn varit ute på en vinglig färd för att komma från München till Göteborg. Från gjuteriet fraktades den nämligen först till Genua och därefter på skeppet "Hoppet" i riktning mot målet. I höjd med Helgoland förliste dock fartyget och gick till botten. Statyn kunde bärgas, men bärgarna krävde en så hutlös summa att man i Göteborg istället fann för gott att beställa en ny avgjutning, som småningom avlevererades, flera år försenad.  Den bärgade originalstatyn skall ha bjudits ut på auktion och ropats in av myndigheter i Hamburg där dock senaten vägrade att ta sig an den svenske kungen av politiska skäl. Istället köptes statyn av en grupp affärsmän i Bremen, som lät ställa upp den nära Rådhusplatsen. Under andra världskriget gick statyn samma öde till mötes som många andra bronsföremål - nedsmältning och återbruk i krigsindustrin.

Om konstnären Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) förtjänar sägas att han var född i Göteborg, under många år verksam i Rom, professor vid Konstakademien i Stockholm 1833 och utsedd till kunglig statybildhuggare 1848. Det var också storslagna nordiska guda- och konungastatyer som var hans specialitet, förutom Gustaf II Adolfstatyn i Göteborg gjorde han bl a Birger Jarl och Karl XIV Johan i Stockholm och Gustav Vasa i Uppsala. Efter statyinvigningen i Göteborg, där han närvarade, återvände han till Italien men insjuknade under resan och dog några veckor senare i Trieste. Han ligger sedan 1862 begravd på Östra kyrkogården i Göteborg, där det också finnes en av vännerna rest byst.

Statyns invigning
Den senare delen av häftet upptas av en ytterst detaljerad beskrivning av hur avtäckandet av statyn gick till och vad som hände därefter. Kronprins Carl anlände redan dagen innan, steg tidigt upp, hälsades med kanonskott kl 9 fm, blev föremål för uppvaktning och utdelade fanor till i staden varande trupper, uppställda på Lilla Torget. Därefter följde klockringning och magistratens avmarsch från Rådhuset till torget, dit strax därefter kronprinsen anlände till häst "åtföljd af General Löwenhjelm och en lysande stab". Efter tal av stadsrådet Fåhraeus avtäcktes konstverket och H.K.H. "saluterade Statyen med sin värja, trupperna skyldrade gevär, fanorna fälldes och 64 kanonskott blandades med fanfarers klingande ljud och den församlade folkmängdens hurrarop". Vid avtäckningen sjöng en mäktig kör under ledning av musikdirektören Czapeck bl a följande

Sköna betäckning, fall, och blotta för dagens lystna blick

I ett nu det milda anletets glans, hur det ler i odödeligt herrskareskick.

O huru lyser klar den frid som ej jordisk spira ger!

Oförgänglig ära, lån ifrån himmelen, gjuter i eviga strålar sig ner.

På kvällen var stor middag arrangerad i Börsens festivitetssal för omkring 200 personer. Ett otal tal hölls och lika många skålar utbringades. Kronprinsen kvarstannade i Göteborg ett flertal dagar och hade ett digert program på dagarna och på kvällarna middagar hos stadens honratiores. På måndagen efter aftäckningen av statyn bevistade han också den bal, som var arrangerad "å nya börslocalen". Efter att ha sjungit "folksången" vid kronprinsens ankomst började balen med en "Promenad-Polonaise, uti vilken H.K.H. täcktes först föra Stads-Rådinnan Fåhraeus och sedermera Com.-Rådinnan Wijk, Com.-Rådinnan Dickson och Öfverstinnan Munck". Även det följande dansprogrammet är avtryckt. Några dagar senare avreste kronprinsen åter i riktning mot huvudstaden, "beledsagad af tusende välönskningar från vår stad".

Tillägg 2016-01-05
I sin bok Västsvenska kistebrev (2003) anger Nils-Arvid Bringéus att bilden av Gustaf II Adolf grundläggande Göteborg också trycktes upp som ett kistebrev, ett helark med måtten 31,3 x 37,5 cm. Tryckningen skedde 1854 hos Anders Lindgren i Göteborg.

Separattrycket innehåller också en bildtext, som inte finns i  det ovan beskrivna häftet. I denna återberättas sägnen om den lilla fågeln, som slog sig ner vid konungens fötter: "En folksägen berättar att, då Konungen skulle utse platsen för den nya anläggningen, en fågel, som jagad af en örn slog ned vid hans fötter, blifvit ansedd såsom ett lyckligt förebud att just på det stället grundlägga den tillämnade staden Göteborg". Denna berättelse finns dokumenterad i många tidiga skrifter om Göteborgs historia. Helge Almquist anger i sin Göteborgs historia (1929, del I, sid. 12f) att Petrus Andreae Prytz anspelade på sägnen i ett festtal på gymnasiet 1948. Han skall där ha anknutit till något, som erinrar om romarnas fågelauspicier: en örn skulle ha omkretsat det område, där staden sedan grundades och en liten fågel skulle ha satt sig på konungens fot liksom för att stanna den. Första återgivandet i tryck är dock ännu äldre. Holländaren Joannes Narssius, som - om jag förstår det rätt - var både livläkare och hovpoet åt Gustaf II Adolf, utgav nämligen 1624 ett antal dikter till de svenska vapnens ära, Poëmata septentrionalia aliaque nonnulla miscellanea, tryckta i Hamburg. Almquist till och med försöker sig på en svensk översättning av en strof

                         Sveriges konung, betänkt att grunda en stad till att bliva
                              Sveriges prydnad och värn - det är ditt kall, Göteborg! -
                              sökte en plats, som var värd att förverkliga aningens storhet,
                              och han fann den till slut, tack vare gudarnas hjälp.
                              Trenne gånger besteg han det berg, som staden nu hyser,
                              trenne gånger, man vet, ledde en fågel hans väg.
                              Siare, I som kännen vad framtiden bär i sitt sköte,
                              bar ej fågeln ett bud - lyckans för kommande år?
 

Statykopia även i Tartu

Även i den gamla svenskstaden Dorpat i Estland, nuvarande Tartu, finns en kopia av Bengt Erland Fogelbergs Gustaf II Adolf-staty. Kungen hade ju starka band till staden och var den som instiftade dess universitet redan 1632. En äldre staty av Gustaf II Adolf, utförd av Otto Strandman, restes 1928, men blev också den - som så mycket annat av metall - nedsmält under sovjetregimen i början av 1950-talet. Som ersättning skänkte Uppsala universitet en ny staty, vilken utformades som en kopia av den i Göteborg befintliga, och denna invigdes av det svenska kungaparet vid deras statsbesök i Estland april 1992. Möjligen är denna kopia något mindre i måtten än originalet.