Summa sidvisningar

onsdag 9 mars 2011

Gustaf-Adolf-statyens aftäckning

Även om Gustav II Adolf-statyn kanske inte längre betraktas som göteborgarnas stora stolthet, så är det dock stadens äldsta staty och få göteborgare torde vara omedvetna om vad det är för en "gubbe" som står i centrum av det torg som bär hans namn. Statyn invigdes - efter betydande vedermödor - den 18 november 1854. Ett svåråtkomligt, tummat och naggat häfte, som utgavs i anslutning till avtäckningen, har i dagarna kommit i min hand. På omslaget finns följande text


Den första delen av häftet innehåller den anonyma texten Några minnesblad ur Götheborgs och Dess Grundläggare Gustaf Adolf den stores historia, som beskriver Gustav II Adolfs levnadslopp, krigiska och i någon mån fredliga stordåd och gör vördnadsfulla uttalanden om hans vandel och sinnelag. Liksom senare hos Odhner noteras således om konungens fysik följande

Konung Gustaf II Adolf var en ansenlig herre, något öfver två alnar lång, väl växt, dock under de sista åren läggande alldeles för mycket på hullet, till och med så, att endast starka hästar förmådde bära honom under en långvarigare ridt.

Intressant är häftets beskrivning av hur själva det ögonblick då staden grundlades kan ha tett sig, illustrerat på ett dubbelsidigt "trädsnitt" (nedan något beskuret)

På spetsen af Otterhälleberget står den ädle, ungdomlige fursten och blickar ut öfver den nejd, som då utgjorde en sträcka af nakna skärgårdsklippor, i hvilkas aflägsnaste bakgrund den nu s k Gamlestaden afbröt den monotona vildheten ... Gustaf Adolfs blick hvilar än på landskapet, än på kartan, som den unge Torstensson håller framför honom. Till venster på taflan står med forskande öga och begrundande min den skarpsynte, trofaste rådgifvaren Axel Oxenstjerna och bakom honom Nya Lödöses tvenne borgmästare, hvilka ej tyckas rätt belåtna med dessa planer att omintetgöra deras goda stad. Närmare konungen synes Horn, och till höger på taflan Götheborgs förste borgmästare, holländaren Cabeliau, hållande under armen sin sköna dotter Margareta.

 
Därefter följer en beskrivning av statyns tillkomsthistoria, att initiativet togs av Handels- och Politi-Borgmästaren C.H. Ewert redan 1845, att "stadens innevånare inom få dagar tecknade sig för tillräckliga medel för vårdens anskaffande", att uppdraget gick till "den utmärkte bildhuggaren Professor Fogelberg i Rom", och att gjutningen av statyn anförtroddes åt "kungl. gjuteriet i München" och dess direktör Ferdinand von Müller, "som i Maj förlidet år aflemnade densamma till stadens myndigheter". Det man visligen förteg var att statyn varit ute på en vinglig färd för att komma från München till Göteborg. Från gjuteriet fraktades den nämligen först till Genua och därefter på skeppet "Hoppet" i riktning mot målet. I höjd med Helgoland förliste dock fartyget och gick till botten. Statyn kunde bärgas, men bärgarna krävde en så hutlös summa att man i Göteborg istället fann för gott att beställa en ny avgjutning, som småningom avlevererades, flera år försenad.  Den bärgade originalstatyn skall ha bjudits ut på auktion och ropats in av myndigheter i Hamburg där dock senaten vägrade att ta sig an den svenske kungen av politiska skäl. Istället köptes statyn av en grupp affärsmän i Bremen, som lät ställa upp den nära Rådhusplatsen. Under andra världskriget gick statyn samma öde till mötes som många andra bronsföremål - nedsmältning och återbruk i krigsindustrin.

Om konstnären Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) förtjänar sägas att han var född i Göteborg, under många år verksam i Rom, professor vid Konstakademien i Stockholm 1833 och utsedd till kunglig statybildhuggare 1848. Det var också storslagna nordiska guda- och konungastatyer som var hans specialitet, förutom Gustaf II Adolfstatyn i Göteborg gjorde han bl a Birger Jarl och Karl XIV Johan i Stockholm och Gustav Vasa i Uppsala. Efter statyinvigningen i Göteborg, där han närvarade, återvände han till Italien men insjuknade under resan och dog några veckor senare i Trieste. Han ligger sedan 1862 begravd på Östra kyrkogården i Göteborg, där det också finnes en av vännerna rest byst.

Statyns invigning
Den senare delen av häftet upptas av en ytterst detaljerad beskrivning av hur avtäckandet av statyn gick till och vad som hände därefter. Kronprins Carl anlände redan dagen innan, steg tidigt upp, hälsades med kanonskott kl 9 fm, blev föremål för uppvaktning och utdelade fanor till i staden varande trupper, uppställda på Lilla Torget. Därefter följde klockringning och magistratens avmarsch från Rådhuset till torget, dit strax därefter kronprinsen anlände till häst "åtföljd af General Löwenhjelm och en lysande stab". Efter tal av stadsrådet Fåhraeus avtäcktes konstverket och H.K.H. "saluterade Statyen med sin värja, trupperna skyldrade gevär, fanorna fälldes och 64 kanonskott blandades med fanfarers klingande ljud och den församlade folkmängdens hurrarop". Vid avtäckningen sjöng en mäktig kör under ledning av musikdirektören Czapeck bl a följande

Sköna betäckning, fall, och blotta för dagens lystna blick
I ett nu det milda anletets glans, hur det ler i odödeligt herrskareskick.
O huru lyser klar den frid som ej jordisk spira ger!
Oförgänglig ära, lån ifrån himmelen, gjuter i eviga strålar sig ner.

På kvällen var stor middag arrangerad i Börsens festivitetssal för omkring 200 personer. Ett otal tal hölls och lika många skålar utbringades. Kronprinsen kvarstannade i Göteborg ett flertal dagar och hade ett digert program på dagarna och på kvällarna middagar hos stadens honratiores. På måndagen efter aftäckningen av statyn bevistade han också den bal, som var arrangerad "å nya börslocalen". Efter att ha sjungit "folksången" vid kronprinsens ankomst började balen med en "Promenad-Polonaise, uti vilken H.K.H. täcktes först föra Stads-Rådinnan Fåhraeus och sedermera Com.-Rådinnan Wijk, Com.-Rådinnan Dickson och Öfverstinnan Munck". Även det följande dansprogrammet är avtryckt. Några dagar senare avreste kronprinsen åter i riktning mot huvudstaden, "beledsagad af tusende välönskningar från vår stad".

Tillägg 2016-01-05
I sin bok Västsvenska kistebrev (2003) anger Nils-Arvid Bringéus att bilden av Gustaf II Adolf grundläggande Göteborg också trycktes upp som ett kistebrev, ett helark med måtten 31,3 x 37,5 cm. Tryckningen skedde 1854 hos Anders Lindgren i Göteborg.



Separattrycket innehåller också en bildtext, som inte finns i  det ovan beskrivna häftet. I denna återberättas sägnen om den lilla fågeln, som slog sig ner vid konungens fötter: "En folksägen berättar att, då Konungen skulle utse platsen för den nya anläggningen, en fågel, som jagad af en örn slog ned vid hans fötter, blifvit ansedd såsom ett lyckligt förebud att just på det stället grundlägga den tillämnade staden Göteborg". Denna berättelse finns dokumenterad i många tidiga skrifter om Göteborgs historia. Helge Almquist anger i sin Göteborgs historia (1929, del I, sid. 12f) att Petrus Andreae Prytz anspelade på sägnen i ett festtal på gymnasiet 1948. Han skall där ha anknutit till något, som erinrar om romarnas fågelauspicier: en örn skulle ha omkretsat det område, där staden sedan grundades och en liten fågel skulle ha satt sig på konungens fot liksom för att stanna den. Första återgivandet i tryck är dock ännu äldre. Holländaren Joannes Narssius, som - om jag förstår det rätt - var både livläkare och hovpoet åt Gustaf II Adolf, utgav nämligen 1624 ett antal dikter till de svenska vapnens ära, Poëmata septentrionalia aliaque nonnulla miscellanea, tryckta i Hamburg. Almquist till och med försöker sig på en svensk översättning av en strof

                         Sveriges konung, betänkt att grunda en stad till att bliva
                              Sveriges prydnad och värn - det är ditt kall, Göteborg! -
                              sökte en plats, som var värd att förverkliga aningens storhet,
                              och han fann den till slut, tack vare gudarnas hjälp.
                              Trenne gånger besteg han det berg, som staden nu hyser,
                              trenne gånger, man vet, ledde en fågel hans väg.
                              Siare, I som kännen vad framtiden bär i sitt sköte,
                              bar ej fågeln ett bud - lyckans för kommande år?
 
Statykopia även i Tartu
Även i den gamla svenskstaden Dorpat i Estland, nuvarande Tartu, finns en kopia av Bengt Erland Fogelbergs Gustaf II Adolf-staty. Kungen hade ju starka band till staden och var den som instiftade dess universitet redan 1632. En äldre staty av Gustaf II Adolf, utförd av Otto Strandman, restes 1928, men blev också den - som så mycket annat av metall - nedsmält under sovjetregimen i början av 1950-talet. Som ersättning skänkte Uppsala universitet en ny staty, vilken utformades som en kopia av den i Göteborg befintliga, och denna invigdes av det svenska kungaparet vid deras statsbesök i Estland april 1992. Möjligen är denna kopia något mindre i måtten än originalet.

8 kommentarer:

  1. Hej Jan
    Du är välkommen att tassa på mitt område, speciellt när du lämnar så fina fotspår!
    Det mesta hade jag kläm på, dock inte alla fest-detaljer. Jag har spanat efter "Hoppet", både hos Sjöfartsmuseet och Marinmuseet i Karlskrona.
    Ingen hade någon info om förlisningen. Ev skulle det vara ett krigsfartyg, men det förnekas av Karlskrona. Mitt nästa steg blir Helgoland, om dom har något register.
    Beträffande den sista anhalten för "Nr 1" har sagts vara framför Katolska Kyrkan i Bremen, det kan ju dock vara samma torg?

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Skonerten Hoppet var registrerad i Göteborgs handelsflotta och finns med i 1850 och 1851 års adresskalendrar för Göteborgs stad. Den hade ett lästetal på 50,4 och var registrerad som nr 90 i Göthenborgs Sjö-Assuransförening.Som kapten anges A. Strömbäck. Ägaren var G.D. Schmidt. En G.D.Schmidt var kronomagasinsförvaltare vid denna tidpunkt. Det kan ev. vara samma person. En person med samma namn var ordningsman (s.k. fattigfogde) i den 16:e roten.
    Har studerat 1851 års GHT men kan inte hitta det aktuella fartyget bland alla notiser om in och utgående handelsfartyg. Förmodligen var det för litet för att noteras. Briggen Hoppet (lästetal 89,2) förekommer däremot ofta och det är ganska intressant att läsa om vilken last den förde. Med lite tur kan man hitta mer information om Hoppet på landsarkivet.

    SvaraRadera
  4. GHT 21 nov 1851
    Inrikes Nyheter Götheborg
    Enligt bref från direktören F. v. Miller vid kongl. gjuteriet i München,
    hade den der för Götheborg gjutna statyen af Konung Gustaf Adolf den store blifvit fullfärdig redan före medlet af sistlidne Oktober månad, då herr Miller, efter begäran af många bland sina vänner, utställde statyen till allmänt beskådande en hel dag, under hvilken minst 20,000 menniskor vallfärdade till det, en half timmas väg från München belägna gjuteriet, och med förtjusning beundrade det utmärkt vackra konststycket. Brefvet förmäler vidare, att arbetet är en triumf för professor Fogelberg (som förfärdigat modellen), att hans namn nu är odödligt i München, och att der aldrig förr ett så skönt konstverk varit beskådadt. Efter verkställd inpackning afgick statyen på jernväg till Hamburg, dit den lyckligen framkommit och blifvit förd ombord å Götheborgs skonerten Hoppet, som den 11 uti innevarande månad utklarerat från Hamburg och alltså, så snart vinden blir gynnsam, kan hit ankomma med sin för denna stad dyrbara laddning. I anseende till den långt framskridna årstiden, lärer dock icke aftäckningen af statyen komma att ega rum förr än nästa sommar.

    SvaraRadera
  5. GHT 26 nov 1851
    Inrikes Nyheter Götheborg
    Gårdagsposten medför den högst obehagliga notisen, att det fartyg, som skulle hitföra Gustaf Adolphs staty förolyckats. I börsen-Halle för den 21 dennes, läses neml. följande rapport af den 20:de dennes från L´loyds agent på Helgoland, så lydande: >>Svenska skonerten Hoppet, kapten Strömbeck, från Hamburg destinerad till Götheborg med styckegods, strandade sistl. natt på östra sidan af Sandön och förfylldes med vatten; besättningen och passagerarne räddades. Man hyser hopp om att kunna berga last och inventarier, men fartyget är att anse som vrak. Bergningen af fartyget och laddning har öfverlemnats åt öns auktoriteter emot 1/3 del i bergarlön, som af lasten utgår i natura>>. Såsom kändt är, hade statyen i Hamburg bifvit inlastad i skonerten Hoppet, som afgick från Cuxhaven den 19:de dennes. Lyckligtvis lärer statyn varit försäkrad utöfver gjutningskostnaden, eller bko m:k 12000.

    SvaraRadera
  6. Statyns färd mot Hamburg gick mao inte via Genua utan på järnväg via Augsburg, Nürnberg och Leipzig. Den 15 juli samma år förbands norra och södra tysklands järnvägsnät genom invigningen av sträckan mellan Plauen och Reichenbach.
    Gjutaren i München hetter Ferdinand von Miller (1813-87).
    Enligt Fredberg blev statyn av med ett finger vid förlisningen. Det var kanske ytterligare ett skäl till varför man valde att gjuta en ny staty några år senare.

    SvaraRadera
  7. Tack Per för värdefulla kompletteringar till historien om Gustaf Adolf-statyns strapatsfulla resa. Senast idag hörde jag en i övrigt kunnig göteborgsguide berätta att transporten av statyn gick över Genua, men det brukar ju alltid ta lite tid innan sanningen når alla.

    SvaraRadera
  8. Anna J har påpekat att Stadsmuseet har flera bilder av (den första) Gustaf II Adolf-statyen, uppställd i Bremen, på sin databas Carlotta, t ex Fotou.nr:0:132.

    I kommentaren till bilden står
    "Den första för Göteborg bestämda Gustaf Adolfs-statyn, blef gjuten i München och afsänd till kusten af Nordsjön, där han togs ombord af "Hoppet". Men "Hoppet" strandade och kastade sin dyrbara last på kusten af Helgoland. Här låg den länge på sanden, och Helgolandsfolket, som såg att den började oxidera, företog sig af ren välmening att öfverstryka den med tjära! Slutligen såld på auktion, skulle den uppställas i Hamburg hvartill senaten likväl, som det sades af grannlagenhet mot Österrike, vägrade att samtycka. Ändtligen blef staden Bremen ägare af statyn, som nu pryder en af dess allmänna platser".

    Datering av bild och text framgår inte.

    SvaraRadera