På bokhandelsdisk och nattduksbord för 50 år sedan (5)

Så var det dags igen då: att för femte gången på denna blogg blicka 50 år tillbaka och försöka få en bild av hur bokutgivningen såg ut i Sverige året 1966 - och vad därav som kan ha legat på mitt nattduksbord. Hjälpmedlen är än en gång Wettergrens julprogram och min egen inköpskatalog.

Högst upp på bestsellerlistan för skönlitteratur det här året fanns Tage Danielssons Grallimatik: Struntpratets fysiologi och teknik (kongenialt illustrerad av Per Åhlin). Kanske lite förvånande, Tages skrivsätt var ju egentligen ganska högbrynt och mycket präglat av den akademiska spextradition han bar med sig från Uppsala. Men uppenbarligen gick den att sälja, totalt 71.000 ex. Jag tyckte det var det bästa han gjort dittills, men möjligen var jag inte opartisk: det var ju i samma tradition som vi ungefär samtidigt skrev det lyckade medicinarspexet Wienkongressen 1815. Bland bästsäljarna fanns också - som alltid vid den här tiden - Olle Länsberg, Per Anders Fogelström, Stieg Trenter, Kar de Mumma och Maria Lang. Storsäljaren alla kategorier var dock helt något annat, nämligen Hylands ABC-bok, som skall ha tryckts i en upplaga av 1.520.000 ex. Vilket förstås vittnar mer om detta tv-programs genomslagskraft än något annat. Det lilla häftet innehöll ett antal finurliga tvåradiga versar skrivna av "vanligt folk" och inskickade till "hörnan", medan illustrationerna gjordes av ett antal av landets främsta konstnärer. Behållningen från försäljningen av häftet gick via Radiohjälpen till leprasjuka barn över hela världen. En del av versarna är så här 50 år efteråt intressanta tidsdokument:

Astronauten råder sonen

stå i bostadskö på månen

Emancipationsdebatten

upphör temporärt om natten

Journalistens intervju

börjar ofta "hör-du-du"

Nyckelbarnet sa till pappan

Far, jag såg din fru i trappan

Transistorer i naturen

skrämmer bort de arma djuren

Bokstaven M, illustrerad av Bror Hjorth, illustrerar ett möjligen självupplevt möte mellan konstnären

och dåtidens - i varje fall enligt hans egen uppfattning - i särklass främste medicinprofessor,

den kontroversielle och manschauvinistiske Erik Ask-Upmark i Uppsala

Romaner och lyrik i brytningstid
Bland den svenska skönlitteraturen noterar man nya romaner av äldre etablerade författare som Jan Fridegård, Olle Hedberg, Pär Lagerkvist och Ivar Lo-Johansson, men också av en yngre generation, som ännu var på väg uppåt: Per Olov Enquist, Sven Fagerberg, Lars Gustafsson, Lars Gyllensten, Birgitta Trotzig och PC Jersild. Jag tror ingen nådde särskilt stor framgång med årets volymer. PO Enquists Hess läste jag själv, men blev kanske inte så mycket klokare. Då var Lars Gustafsson Den egentliga berättelsen om herr Arenander intressantare. "Den nya romanen" strävade att hitta sin form. Några titlar var mer politiskt färgade, som Sara Lidmans Samtal i Hanoi och Göran Palms En orättvis betraktelse. Jesper Svenbro, GunBritt Sundström och läkarkollegan i Göteborg Staffan Seeberg debuterade, men utan större uppståndelse. Och även inom poesin rådde uppror: Sonja Åkesson, Jarl Hammarberg-Åkesson, Åke Hodell, Carl Fredrik Reuterswärd och Bengt Emil Johnson gav ut vad de flesta traditionella läsare uppfattade som fullständiga obegripligheter. Det fanns skäl att ställa en dagsaktuell fråga, "Vart är vi på väg?"

Den blivande Nobelpristagaren Tomas Tranströmer kom ut med sin fjärde diktsamling, Klanger och spår, men den läste jag först sedan den kommit på bokrea. Köpte och läste i november 1966 gjorde jag dock Gunnar Ekelöfs Sagan om Fatumeh, tredje delen i hans bysantinska trilogi. Läste och förundrades, men poeten var i en annan värld än min.

Två viktiga biografier
Två sinsemellan väldigt olika böcker med biografisk vinkling minns jag att jag läste med stor behållning. Den ena var Olle Holmbergs Hjalmar Gullberg - en vänbok. Redan som gymnasist hade jag - som många andra jämnåriga - snöat in på Gullbergs lyrik, läst, beundrat, lärt valda delar utantill och deklamerat under nattvandringar med unga damer; jag hade också uppmärksammat hans studentikosa sida, som fått blomma ut under studieåren på 1920-talet i Lund. Här ger vännen och litteraturprofessorn Olle Holmberg en initierad skildring av lundalivet från "en som var med", om kotteriet Gabriel Jönsson, Frans G. Bengtsson, Sigfrid Lindström och Hjalmar Gullberg (där hade jag gärna varit med), men också om Gullbergs uppväxt som fosterbarn och om hans sena svåra år med den sjukdom, som småningom diagnosticerades som myastenia gravis. Under min "exil" i Lund på 1990-talet fanns fortfarande berättelserna om vad som måste anses som en av Lunds litterära storhetstider påtagligt levande.

Den andra biografin var Lord Morans "dagbok" under hans period som läkare åt Winston Churchill, Winston Churchill: Kamp för livet  i två delar. Den var omdiskuterad och kritiserad redan innan den kom ut: fick man verkligen som läkare avslöja så detaljerade, privata uppgifter om en högt uppsatt patient? Bitvis har den karaktär av skvallerkrönika, men många tyckte nog ändå att Morans skildring bidrog till att teckna bilden av framför allt den åldrande Churchill, anfäktad av sina svarta demoner, och som ung läkare kunde man inte undgå att känna historiens vingslag och fundera över hur medicinskt kunnande/sjukvård kan/bör tillämpas i de svåraste av situationer. Moran har dock senare fått utstå mycket kritik, kanske inte så mycket för sina omdömen om Churchill som för sina ibland kategoriska synpunkter på alla statsmännen i hans omgivning och för sina "referat" från viktiga överläggningar, vid vilka han endast var inbjuden till den efterföljande middagen.

Medicinsk bästsäljare
På det medicinska området kan noteras att FASS utkom i sin första upplaga, förmodligen i några tiotusental exemplar. FASS står för FArmaceutiska Specialiteter i Sverige och ersatte den tidigare svåröverskådliga samlingen av preparatförteckningar från de enskilda läkemedelsbolagen, som låg i drivor på varje läkarrumshylla. Efter nästan 50 års utgivning i bokform är FASS idag endast tillgänglig via nätet - å andra sidan både för vårdpersonal och patienter.

Av annan medicinsk litteratur har jag endast noterat psykiatern Clarence Blomquists Om konsten att vara läkare, som jag minns blev föremål för en hel del diskussion bland kamraterna. "I vår tid av omprövning och omvärdering är inte ens läkarens ställning och uppgifter längre absolut givna. Den moderna medicinen ställer stora krav på sina utövares personlighet och yrkesmoral" står det i förordet.

Det fanns förstås annan litteratur också
Mycket deckare blev det under 60-talet, tung klinisk tjänstgöring klarade inte alltid mer krävande litteratur och många journätter blev det (var tredje dygn på medicinkliniken i Mölndal), som dock dåförtiden kunde lämna utrymme för läsning. Sjöwall-Wahlöö kom ut med en andra del i Martin Beck-serien, Mannen som gick upp i rök. Men Stieg Trenter gick på sparlåga och skrivandet hade delvis tagits över av hustrun Ulla och Maria Lang hade helt spårat ur. Som väl var kunde man läsa och läsa om Raymond Chandler i alla lägen och 1966 kom ett par av hans bästa noveller ut för första gången på svenska med  titeln Bittra mandlar. Ian Fleming hade gått bort 1964 men det fortsatte komma ett par Bondböcker posthumt, 1966 kramade man ut det sista av hans verk, två tidiga noveller gavs ut under titeln Octopussy and The living daylights. Jag har noterat att jag köpte den brittiska originalupplagan hos dåvarande Gumperts, som i övervåningen alltid hade en hel disk med aktuell engelskspråkig litteratur. Den kostade 11 kronor. Idag betalar samlare fantasipriser för original av Fleming: det ligger just nu ett exemplar av Octopussy på nätet till ett pris av 3.500 SEK.

I Wettergrens julkatalog finns inga böcker av lokalhistoriskt göteborgskt intresse över huvud taget noterade detta år. Ett och annat utkom dock, även om det väl mest salufördes hos lokala bokhandlare. Maja Kjellin gav ut en av sina kvartershistoriker, Kvarteret Alströmer; det kom ut "sockenböcker" om de nyligen med Göteborg införlivade områdena Tuve och Angered, en liten bok om Säröbanan, som hade lagts ner året innan, och som länge var svåråtkomlig antikvariskt och inte minst min gode vän Thomas Kindings studentkårshistorik, Etthundrafemtio terminer.

Avslutande reflektion

När jag nu plockat fram en del ur mina hyllor med anknytning till året 1966 är det påfallande vilken hög kvalitet många av de utgivna böckerna hade. Skönlitterära original var ofta bundna i vackra helklotband, band och skyddsomslag var konstnärligt utformade och ibland var till och med framsidan av skyddsomslaget medbundet i boken. Över många av titlarna svävade den typografiska mästaren Karl-Erik Forsbergs ande. Det var tider det!