Mer om brottningarna på Cirkus

För ett par månader sedan (2013-04-19) skrev jag ett inlägg om visorna i det lilla häftet "Masthuggs-Indianens Poesi-Album". En av dem handlade om "Brottningarna på Cirkus" och den har föranlett en del grävande i tillgängliga källor. Så här lyder en del av - den faktiskt ganska roliga - texten till visan. Melodin skall vara "När sola i väster sig sänker".

Nu brottning vi fått här i staden
...
För det är ju något som duger och drar
Att se när dom "livtag" och "halv Nelson" tar,
De aktar sej bara för "flygande mara"
För de' ä' de' värsta dom har.
...
När presentationen var över,
Boulanger och Lindberg framkom,
Hur slutet där blev jag behöver
Väl inte för er tala om.

När Lindberg tog livtag om Boulangers ben,
Sen kapplöpning blev det omkring hela scen,
Vi ropa och skratta "å håll er på matta",
Men de' va' som tala te sten.

Och uti nästföljande brottning -
Beck-Olsen med Romoff nu stred -
Herr Romoff han ble' "Luftens Drottning"
Och ramla på skuldrorna ned.

Och jätten Antonovitsch hade fått två
För att under kvällen få  träna sej på
...

Brottningens historia
Brottning är förmodligen en av de äldsta "sporterna" i mänsklighetens historia. Den fanns både i Grekland och Rom (man talar i dag fortfarande om "grekisk-romersk brottning" som en särskild stil) och i andra gamla kulturer. Formerna har utvecklats olika i olika delar av världen: i Japan bedrivs den säregna sumobrottningen och på Island finns glima. I Europa fick intresset för brottning ett uppsving de sista decennierna av 1800-talet. Dels i form av professionell brottning (det som utvecklades till dagens wrestling), dels som amatörbrottning. Brottning var med redan i de första olympiska spelen i Aten 1896. Svenska brottningsförbundet bildades 1909.

Under decennierna kring förra sekelskiftet blev det populärt med turneringar med professionella brottare, ofta reste dessa runt Europa som resande cirkussällskap. Med professionaliteten var det kanske inte alltid så bevänt, men brottandet skedde helt klart mot ekonomisk ersättning och som ett av dåtidens förhållandevis fåtaliga folknöjen. Det var inte ovanligt att lokala "starka män" lockades upp på scenen för att brottas med de professionella, och ibland kröntes sådana insatser med framgång. En i Göteborg berömd sådan kamp utspelades 1896 på Gamla Idrottsplatsen mellan den turkiske sultanen Abdul Hamids "hofbrottare" Mehmet (Memish) Effendi och den göteborgske slaktaren Karl Fredrick "Våran" Gustafsson. Mycket finns skrivet om denna kamp och denne man, som också hann med att vara GAIS ordförande under en 10-årsperiod, och skall inte upprepas här. Men det enorma intresset för "Våran" Gustafssons segerrika match mot Mehmet - över 10.000 personer skall ha sett den - visar på den professionella brottningens starka ställning i folkmedvetandet vid denna tid.

Många av de kringresande brottarna var säkert stora scenpersonligheter. De tycks främst ha varit östeuropeer, skandinaver och fransmän. De hade ibland tagit sig artistnamn som Pierard le Colosse, Petischou och Daumas, men ofta var deras egentliga namn tillräckliga för att få motståndarna att bäva: Carl Abs, Ladislaw Pytlazinsky, Antoni Pierri, Bech-Olsen, Pengal, Urban Cristoph, Antonovitsch, Cyganiewics, Poddubni och G. Boulanger.

Några av portalfigurerna vid brottningsturneringarna i Göteborg 1907-1909.
Fr v den segerrike och fruktande dansken Bech-Olsen, polacken Antonovitsch och fransmannen Boulanger.
Fotot av Bech-Olsen från Köge Byhistoriske Arkiv.

Göteborgska turneringar
Bortsett från enstaka notiser i dagspressen kring matcherna är inte mycket bevarat i tryck från dessa brottarturneringar, men på UB i Göteborg finns ett par Minnes-Album från brottareturneringen om Europamästerskapet 1907 och 1909 samt ett program från en turnering 1908. Man läser i förordet:

Professionella brottare af god förmåga finna intresse för sin konst i så godt som alla delar af världen ... Genom de stora summor goda brottare kunna förtjäna, har deras antal betydligt ökats på senare år och konkurrensen har äfven i detta yrke alltmer tillspetsat sig. Härigenom har brottningskonsten, särskildt grekisk-romersk brottning, kommit på en hög ståndpunkt. På samma gång som spänningen varit driffjädern och delvis gjort professionell brottning till affär, har förtjänsten varit ett medel till att ägga brottarna att utveckla sina anlag och möjligheter, och därmed har yrkesbrottning i allmänhet kommit så betydligt framom hvad amatörer kunna prestera på mattan.

 

De deltagande brottarna beskrivs utförligt och deras kvaliteter framhålles på ett sätt som kanske mer påminner om föremål i en auktionskatalog än i en idrottskavalkad. Om Pierard le Colosse framhålls det att han "är den 'viktigaste' av de härvarande kämparna och en bland de tyngsta af alla brottare. Han är 37 år gammal, väger omkring 150 kg. Han håller följande mått: längd 186 cm, bröstomfång vid inandning 144 cm, vid utandning 126 cm, hals 47 cm, överarm 46 cm". Om Pytlazinsky sägs det "har en den mest tilltalande teknik ... iakttager det mest exemplariska lefnadssätt - hvilket ej kan sägas om alla professionella på mattan". Om Petischou "brottas i betraktande af sin ej ansenliga kroppsbyggnad ganska effektivt. Han är synnerligen harmoniskt utvecklad". Om Boulanger "är en af de elegantaste brottare, som visat sig vid täflingar i Göteborg. Han brottas synnerligen vackert, särskildt äro hans parader tilltalande".

Bech-Olsen
Dansken Bech-Olsen är möjligen värd ett särskilt kapitel. Han beskrivs i ett inlägg på nätet som "een af de mere farverige personer fra Köges historie". Han föddes 1866 och dog 1932, utbildade sig först till murare, sökte sig till Hamburg, avancerade till byggmästare och var med om att bygga nöjeskvarteren vid Reeperbahn. Sedan firman gått i konkurs insåg han att det fanns mer pengar att tjäna på brottning än på husbyggande. Kulmen i hans karriär inträffade kring 1900, då han besegrade "den frygtelige Graeker" Antonie Pierri och därigenom blev världsmästare i tungviktsbrottning. Han reste runt med professionella brottarsällskap i Europa och deltog också i turneringar i USA. Efter hemkomsten skrev han boken "Min Amerikafaerd" (1900), en dåtida bestseller. Han uppnådde efter hand en omåttlig popularitet i Danmark, hade kafé på Vesterbro i Köpenhamn "med en vaeldig omsaetning af våde varer" och blev småningom cirkusdirektör för en kringresande cirkus. Åtminstone vid ett tillfälle besökte denna också Göteborg och Lorensberg. Det diktades visor till hans ära, cigarrer döptes i hans namn och han blev den ende "dansker af folket" som fick sin bild på en tändsticksask. I Göteborg deltog han i åtminstone en av turneringarna 1907-09 (han var då 42 år och möjligen i slutet av sin aktiva brottarbana). I programmet står det "har kastat flere hundra brottare ... torde för sina år vara en tämligen enastående förmåga. Bech-Olsen är f ö en gärna hörd sångare och en man med stor belefvenhet".

Tändsticksask från Kjöbenhavns taendsikfabrik

I en annan notis på nätet berättas om Bech-Olsens kamp 1896 mot den ovan nämnde "hofbrottaren" Mehmet Effendi. Kampen ägde rum i Köpenhamn

 

Den rymliga trädgården till luststället "St Thomas" i Köpenhamn var proppfull af människor ... Bech-Olsens motståndare, en synnerligen välbyggd och kraftig man tycktes i styrka vara Bech-Olsens jämlike, och i smidighet kom han honom mycket nära, men vad som fattades honom var danskens lugna beräkning och öfverlägsna teknik ... Han angrep ytterst häftigt under kampens första hälft, och det var påtagligt att de många misslyckade angreppen tröttade honom mycket. Han bet ihop tänderna och svetten pärlade från hans panna ... I en half timme kämpade de utan resultat till dess att Bech-Olsen plötligt ändrade taktik. Han begynte nu angripa, och snart låg turkens ena skuldra tryckt mot golfvet ... Det knep emellertid hårdt för den danske kämpen under några ögonblick. Denne låg med sin ena skuldra mot golfvet och Memisch prässade den andra allt längre ned. Till sist fattades blott några tum, och det gick som en suck genom människohopen, men nu samlade Bech-Olsen hela sin jättekraft och vände sig om så att turken fick släppa taget. Publiken jublade. Efter denna kraftyttring blef kampen alt vildare, och det var klart att afgörandets stund nalkades. Så skedde också ... Denna kamp var den hårdaste Bech-Olsen haft att utkämpa och han var så medtagen att han var nära att svimma ... Snart var han dock åter vid full vigör och kunde motta sina landsmäns ovationer.

 

Slutklämmen i detta referat kanske inte skulle platsa i dagens tidningsprosa

 

Turken lär vara en frenetisk muhamedan, som til dags dato tillskrivit Allahs synnerliga nåd sina segrar. Härpå tyder ock det faktum att han bär en amulett om halsen. Kanske - säger Politiken witzigt nog - skall resultatet af söndagens brottningskamp åstadkomma ett omslag i hans religiositet, så att det kan sägas att Bech-Olsen i dubbel mening omvändt en muhamedan.

 

Bech-Olsen på samlarbild från sannolikt senare delen av karriären
Foto från Köge Byhistoriske Arkiv

För den särskilt intresserade kan det nämnas att en kort filmsekvens av en brottningskamp, där Bech-Olsen möter fransmannen Poul Pons, finns bevarad i det danska filmarkivet, filmen kan nås under adressen http://www.dfi.dk/faktaomfilm/film/da/31039.aspx?id=31039. Tafflig kvalitet men verkligen ett tidsnära dokument.

 

Slutligen, den Lindberg, som omnämns i visan kan möjligen vara gävlebrottaren Knut Lindberg, som efter avslutad brottarkarriär startade och drev Cirkus Lindberg. Brottaren Romoff  har inte gått att säkert identifiera.

 

Tack till Per Martinsson för värdefulla bidrag.

_______________________________________

 

Dansk Biografisk Leksikon (Magnus Bech-Olsen).

Kihlberg, Morgan: Brottningens historia och legendariska brottare, 1977.

Minnes-Album från Brottareturneringen i Göteborg den 1-29 februari 1908.

Minnes-Album från Brottareturneringen om Europa-Mästerskapet 1907 och 1909 i Göteborg.

Strandner, Lennart: Lorensbergs cirkus 1884-1969, 2008.

Tidningen Tammerfors 1896-10-10 (referatet av Bech-Olsens match mot Mehmet Effendi).