Historiskt festtåg 1923

Huvudattraktionen under jubileumssommaren 1923 i Göteborg var förstås den Den Stora Utställningen, som högtidligen invigdes av Konungen den 8 maj. Men omfattningen av alla de delutställningar och arrangemang som följde under de kommande månaderna är svår att ta till sig - hur lyckades man gå i land med och koordinera allt som hände? En av de aktiviteter, som det inte skrivits särskilt mycket om, är det Historiska Festtåg, som gick genom staden på eftermiddagen invigningsdagen. Tåget startade vid 5-tiden på Heden och gjorde sedan en lång resa via Kungsportsavenyen och Östra Hamngatan ner till Skeppsbron, vidare över Järntorget, Linnégatan, Skanstorget och Vasagatan upp till Götaplatsen och via Korsvägen in på Liseberg, där det upplöstes. Festtåget hade arrangerats av den allestädes närvarande konstprofessorn Axel L. Romdahl och skisserna till tågets olika ekipage (de flesta bilburna) hade utförts av scenografen på Stora Teatern, Poul Kannewolf. Programmet som beskriver festtågets olika delar trycktes enligt Thomas Hernqvist upp i två versioner, där jag nyligen kom över ett exemplar av den lite enklare varianten på tunt och ömtåligt papper

Festtågsprogrammets omslag och en av sidorna som bl a beskriver ekipagen nr 11 (Karl X Gustavs
sorgehärolder) och nr 12 (Lars Gatenhjelms slup med örlogsflagg och slupkläde)

Tåget försökte i 16 olika avsnitt spegla den göteborgska historien. Efter de inledande härolderna kom sålunda Havet, Älven, Stenåldersfolket, Bronsåldern, Vikingarna och Sankt Sigfrid. Småningom nalkas man nyare tider och ägnar bl a Hantverket, Manufacturerna och Ostindiefararna sin tribut. Starten av tåget beskrivs i Göteborgs-Posten "inne på Heden är professor Romdahl, med biträde för det militära inslagets del av kapten Bergelin på artilleriet och vad det musikaliska beträffar av musikdirektör Werner på livhusarerna, i färd med att ordna det hela".

Det finns inte särskilt mycket publicerade bilder från Festtåget, men Stadsmuseet har viss dokumentation. När man ser dessa bilder nu 90 år senare - och med all reverens för värderingar, som ändrat sig sedan dess - så ser det faktiskt inte särskilt roligt ut. Bilderna ropar "buskis" lång väg. Också i göteborgspressens referat av Festtåget kan ana en viss raljant ton. Så här skriver GHT "Det hela förlöpte programenligt och liknade i någon mån en Chalmeristkortège, endast att mångfalden av beridet folk i granna uniformer satte en ståtligare prägel än vanligen på de utställda bilarna. De grupper som tågade till fots togo sig i regeln åtskilligt bättre ut än de allegoriska".

Ekipage nr 10 försöker ge en allegorisk bild av Hantverket. "Vi se hantverksmännen församlade kring
sina skrålådor och välkomnor". Foto Stadsmuseet.

Reportern beskriver så de olika ekipagen "Därefter följde Havet, vars sjögud och "lekfulla böljeflickor" på grund av sin tunnkläddhet ådrogo sig allas medlidande" (det hade varit kallt och regnat tidigare under dagen, men nu sken solen) "Älven symboliserades av Näcken som gned sin fiol uppe på en klippa. Stenåldersfolket stodo i djurhudar och böljande hår- och skäggskrud kring sin stendös". Låter måttligt upphetsande för våra öron och ögon, men kanske var åskådarna ändå nöjda. "Långt i förväg hade väldiga människoskaror samlats kring gatorna och torgen där det Historiska Festtåget skulle draga fram. Såväl Östra Hamngatans inre del som Allén voro sålunda i hög grad vad man på engelska benämner crowded" (GP). Och i någon mån ger nedanstående bild syn för sägen.



Här tar sig det Historiska Festtåget fram i närheten av Järntorget och i varje fall här finns
åskådarskaror i mångdubbla led. Foto Stadsmuseet.

Göteborgs mysterier = hemligheter

Inom medicinen talar man ibland om "lex duplicitatis": först dyker en patient upp med den mest sällsynta åkomma, som ingen nästan hört talas om, och sedan bara några dagar senare händer det otroliga: en andra patient med identisk sjukdomsbild. Detta är förstås ett fenomen som kan upplevas även i andra sammanhang, så även i boksamlandets värld. I många år hade jag letat efter ett hyggligt exemplar av kolportageromanerna Göteborgs mysterier och Göteborgs hemligheter eller hur de nu hänger ihop. Lyckades så komma över ett exemplar av mysterierna i höstas och skrev om det i ett inlägg här på bloggen den 13 februari. Och bara några dagar efter det att inlägget skrevs händer det oväntade, jag står inför ett andra exemplar, nu hemligheterna, hos Patrik Andersson i Lund.

Men en jämförelse samlingsbanden emellan visar verkligen hur det gick till i branschen på 1890-talet, i Göteborg liksom säkert på många andra ställen. När det gäller själva romantexten så är det som finns i min första volym Göteborgs mysterier (GM), såvitt jag kan bedöma, identiskt med det som tryckts i den andra volymen, Göteborgs hemligheter (GH). I vardera volymen finns två texter, den ena på 527 sidor (A)  och den andra på 336 sidor (B).

Men utan att förmodligen genera sig ett ögonblick så har titelsidorna till de båda deltexterna förändrats, både vad gäller textinnehåll och typografi.

Samlingsbandet GM innehåller sålunda först texten A med titelsidan "Göteborgs mysterier. Romantiserad skildring ur Göteborgslifvet från början af detta århundrade". Bearbetning och lokalisering af A-n. Svenska bokförlagsexpeditionen, Göteborg, 1895. Därefter texten B med titeln "Göteborgs hemligheter. Romantiserad berättelse ur Göteborgslifvet" af Zoé. 2:dra delen till En blodfläckad hemlighet. Med en xylograferad bild av Skansen Kronan. Olof Andréns förlag, Göteborg, 1891.



Samlingsbandet GH innehåller först texten B med titelsidan "Göteborgs hemligheter. Romantiserad skildring ur Göteborgslifvet" af Zoé. Med den tidigare nämnda bilden av Skansen Kronan. Olof Andréns förlag, 1891. Därefter texten A med titelsidan "En blodfläckad hemlighet. Romantiserad berättelse ur Göteborgslifvet i början av detta århundrade". 2:a serien till Göteborgs hemligheter. Bearbetning och lokalisering af O. A-n. Aug. Odéns förlag, 1890.

När jag jämför mina volymer med de som finns på UB Göteborg så är bibliotekets exemplar av GM identiskt med mitt, text, titelsidor och allt. Däremot är GH vad gäller titelsidan till texten B en aning avvikande, Undertiteln lyder här "Romantiserad skildring ur Göteborgslifvet i början af detta århundrade" och tryckåret är 1890. Allt övrigt är lika.

Uppenbarligen började tryckningen av de här aktuella texterna 1890 och fortsatte sedan i omgångar, i varje fall till 1895. Texterna och sannolikt även själva tryckarken såldes och köptes mellan olika förläggare. Som jag skrev tidigare är troligen den göteborgske redaktören J.A. Häthén inblandad i författandet. Dag Hedman skriver i antologin Brott, kärlek, äventyr (1995) att det också skulle finnas en upplaga eller "emission" utgiven med Häthén som namngiven författare; för detta har jag dock inte kunnat finna något belägg. 

Man kan tycka att det här finliret med olika text- och titelversioner knappast har något allmänt intresse. Och så är det säkert. Men otvetydigt ger en analys av de olika versionerna en inblick i hur text- och bokproduktionen gick till - i varje fall i vissa kretsar - kring förra sekelskiftet. Det man gärna skulle vilja veta mer om är i vilken upplaga texterna gick ut, hur de nådde sina (förmodligen intet ont anande) läsare och hur de mottogs av dessa.

Boksamlarbloggen 1 år

Idag har denna blogg eller "blogg" eller vad man ska kalla det varit i gång precis ett år. Totalt 35 inlägg om skilda göteborgska företeelser, alla med någon anknytning till vad som är eller har varit skrivet. Böcker, författare, tidskrifter, inskriptioner, gatunummer, teckningar, noter. I stor utsträckning med fokus på människorna bakom det skrivna. Det har varit roligt och är roligt att skriva, det är därför jag håller på. Egentligen skriver jag kanske mest för mig själv, det är en utmaning att försöka omsätta vad jag läst eller inhämtat på annat sätt till ett hyggligt koncentrerat inlägg, som jag kan återkomma till. Som alla pedagoger känner till bevarar man kunskap bättre om man omsätter det lästa i egen omskrivning. Jag utger mig inte för att bedriva vetenskap, men vill gärna att det ska vara möjligt för en intresserad läsare att spåra källmaterialet. Det är mer grävande än forskning (om nu inte grävande är forskning) och mer krönikor än rapporter.

Jag har inte haft som målsättning att konkurrera med Blondinbella eller Carl Bildt, men det känns trevligt att bloggen vid det här laget har haft nästan 5.000 besök, färre i början, fler sista tiden, kanske 15-20 per dag. Så uppenbarligen finns en och annan likasinnad, som i varje fall finner bloggtiteln intressant nog att besöka - och förhoppningsvis också att ta del av ett och annat inlägg. En hel del kommentarer och kompletterande synpunkter har jag fått under året, både från kända och okända. Tack för det. Och fortsätt gärna!

Alltid trevligt att kika i andras hyllor. Så här kan det se ut i några av mina

Så jag tänker väl fortsätta på ungefär samma sätt, till den verkan det hava kan. Det finns många pusselbitar, som inte är sammanfogade, många intressanta personligheter som är värda att lyftas fram och aspekter på Göteborgs historia - i allmänhet och bokhistoria i synnerhet - som inte är beaktade i skrift. Förhoppningen är 10.000 besök före årets slut. Då har jag lovat bjuda några stycken på tårta.

Göteborgianagruppens vårprogram

Den till Göteborgs hembygdsförbund nära anknutna Göteborgianagruppen startar nu sitt sjätte verksamhetsår. Gruppen består av ett 30-tal personer, kvinnor och män med skiftande bakgrund, som delar ett starkt intresse för göteborgsk lokalhistoria. Här finns nördar och "vanligt folk", boksamlare och bibliofiler, fotografer, statyforskare, numismatiker och vykortssamlare. Alla med ett intresse för Göteborg - som det var, som det är och som det kanske blir - är välkomna till våra sammankomster. Det finns mycket att lära och alla göteborgare sitter säkert inne med kunskaper och minnen som är värda att diskutera och ta vara på. Vi har ingen medlemsavgift, anmäl ditt intresse till adressen jan.westin.goteborg@gmail.com så får du våra medlemsutskick.

Göteborgska mynt och medaljer
Gruppen inledde sitt vårprogram i måndags med ett intressant och trevligt föredrag av Bo Gustavsson, som med en imponerande numismatisk och lokalhistorisk kunskap berättade om hur mynt och medaljer kan spegla händelser och skeenden i Göteborgs historia. De första "göteborgsmynten" är från Karl IX:s Göteborg på Hisingen, bl a ett praktfullt 6 mark guldmynt med konungens bild. Gustaf II Adolf och Kristina gav sedan myntningsrättigheter till det nya Göteborg, men verksamheten hamnade i svårigheter och upphörde omkring 1670.

När det gäller medaljer och Göteborg finns betydligt mer att berätta och Bo har tidigare utgivt en skrift om medaljer med anknytning till Pehr Dubb och hans krets. Alldeles nyutkommen är en annat litet häfte, som behandlar Johan Frans Podolyn, myntsamlare och numismatiker. Podolyn (1739-1784) är en intressant person, som var verksam hos Alingsås manufakturverk och hos Sahlgren & Alströmer i Göteborg och också flitigt deltog i det göteborgska kulturlivet. Dessutom stor myntsamlare och initiativtagare till ett flertal medaljer, bl a över August Alströmer och sin fästmö Johanna Öhlander.

Minnesmedalj över Johan Frans Podolyn, präglat efter hans död

Bo gick sedan över till att berätta om mera moderna medaljer, bl a Ivar Johnssons arbeten, varav kan nämnas medaljen över Charles Felix Lindberg, "gubben i kubb" och dess tillkomsthistoria. Skrifterna om Pehr Dubb och Podolyn kan köpas via Göteborgs numismatiska förening, adress www.gwindor.net/gnf.htm.

Gruppens fortsatta vårprogram

Planerna för våren ser ut som följer

26 mars - "Vårt Göteborg". Vi inleder vad som förhoppningsvis kan bli en serie sammankomster, där medlemmar ur gruppen berättar om just "sitt Göteborg", barndomsminnen, hemmahörighet och annat värt att berätta. Den här gången blir det om Guldheden, Olivedal, Kungsladugård och Jakobsdal.

23 april - Landsarkivarien Ulf Andersson visar det nya Landsarkivet och berättar om sin nyutgivna bok om Fiskebäck.

28 maj - Mühlenbock och de andra herrarna runt Överåsberget. Jan Westin berättar.

11 juni (preliminärt) - Vandring bland kända och okända gravar på Örgryte gamla kyrkogård.

_______________________

Gustavsson, Bo: Medaljer med Pehr Dubb och hans nätverk. Göteborg, 2007. Göteborgs numismatiska förenings småskrifter nr 26.
Gustavsson, Bo: Johan Frans Podolyn. Myntsamlare och numismatiker. Göteborg, (2011). Göteborgs numismatiska förenings småskrifter nr 29

Om göteborgsk gatunumrering

Man ska ju lära så länge man lever och häromdagen lärde jag mig ett definitivt nytt ord, bustrofedon. Det är ett ord med grekiskt ursprung (bous = oxe, och strophe = vända) och används bl a för ett skrivsätt, där varannan rad går från vänster till höger och varannan från höger till vänster. Möjligen kan man våga sig på att därav konstruera adjektivet bustrofedonsk. Björn Collinder har i sin Stora ordboken ("korsordslösarens bäste vän") en bra översättning = plogfårevis.

Exempel på det bustrofedonska skrivsättet finns såväl i hieroglyfer som i en del romerska inskriptioner. Det används idag bland annat för att i vissa länder numrera kart- eller geografiska områdessektioner. Den för vårt ämne intressantaste användningen är dock som princip för gatunumrering. När jag nu gick omkring och skröt med mitt nyinlärda ord så imponerade det dock föga på min dotter, som är bosatt i Edinburgh, men hemma på besök. Hennes måttligt upphetsade kommentar var "Jamen så trodde jag alla gator var numrerade". Och det är förståeligt, i Storbritannien används nämligen sedan länge denna princip för gatunumrering: man startar i ena ändan, numrerar ena sidan (vänster) i en följd så långt gatan går, vänder därefter och numrerar vidare utefter andra sidan. Och till yttermera visso, så länge hon bodde hemma var det på en göteborgsgata, som använder samma numreringsprincip, Överås parkväg. För Göteborgs del torde dock detta sätt att numrera vara ett sällsynt undantag, jag har bara hört talas om ett annat exempel, Bygatan i Västra Frölunda (eller rättare sagt en del av).

Den princip för gatunumrering, som används i Sverige och de flesta andra europeiska länder, kom sannolikt till stånd som följd av franskt inflytande; Napoleon föreskrev i sin "code civil" att gator skulle vara numrerade med udda nummer på ena sidan och jämna nummer på andra sidan. Olika principer finns dock om de udda numren skall vara till vänster (som i Stockholm) eller höger (som i Göteborg). Om man granskar gamla göteborgskartor kan man finna exempel, som kan tolkas som tillämpning av att den bustrofedonska principen, så t ex i nedanstående utsnitt från en karta från 1807 (återgiven i Gudrun Lönnroth (red.): Hus för hus i Göteborgs stadskärna, 2003; sid. 30). 

Man skall notera att fastigheterna i Göteborg var organiserade i rotar, som i centrala staden omfattade vardera en öst-västlig gata, inkluderande angränsande delar av tvärgatorna, se t ex http://gbgtomter.se/kvarterskarta.html.

I illustrationen ovan kan man se att fastigheterna i den 6:e roten, Köpmansgatan, börjar numreras på sydsidan från öster till väster, men man låter också numren gå in på de tvärgator man möter, Östra Hamngatan och Tyggårdsgatan. När man når Smedjegatan vänder numreringen och går på nordsidan åt andra hållet. Genom att roten omfattar en gata, och fastigheterna numrerats konsekutivt på detta sätt, kan onekligen fastighetsnumreringen sägas vara bustrofedonsk. Men man skall noter att det här handlar om fastighetsnumrering och inte gatunummer, vilka infördes långt senare i Göteborg.

Mats Fröier och Ove Drejenstam har bidragit med faktauppgifter till detta inlägg.

Linbana & bergbana 1923

Som två av de många arrangemangen under Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 byggdes både en bergbana och en linbana. Eftersom det hänt att även välkända göteborgsskribenter blandat ihop de båda kan det möjligen vara på plats med ett klarläggande. På kartan nedan framgår tydligt de båda tillfälliga banornas sträckning (bilden är hämtad ur en sammanställning gjord av Staffan Lillienberg).

Linbanan startade alltså söder om Huvudrestaurangen och öster om Minneshallen (ungefär på platsen för nuvarande Universitetsbiblioteket) och gick över Södra vägen till Liseberg. På bergknallen som nu ligger strax norr om "Synålen" angjorde den ett uppbyggt torn, gjorde en lätt krök och landade småningom strax intill Värdshuset. På platsen för tornet finns nu en minnesplatta i berget. Linbanan var inte klar till invigningen av utställningen men från den 24 maj trafikerades den med två gondoler, som vardera tog 12 (senare ökat till 15) passagerare. Åklängden var 375 meter och restiden drygt fyra minuter. Bortsett från minnesplattan på Liseberg finns idag inga lämningar av konstruktionen.

Bergbanan hade sin dalstation i bergsslänten en bit söder om Näckrosdammen, mellan dåvarande Konstindustrihallen och Sjöfartsutställningarna. Därifrån gick den upp på berget och slutade strax norr om nuvarande Johannebergs vattentorn, där en annan av utställningens attraktioner, ett högt fyrtorn hade rests. Åklängden var 210 meter och nivåskillnaden 46 meter. Bergbanan var dubbelspårig och hade två vagnar, som vardera tog 24 passagerare och som drogs upp och ner med kablar. Maskineriet var beläget vid den övre stationen. Restiden var 3 1/2 minut.

Av byggnaderna på berget finns idag betongfundamentet till fyrtornet kvar, det mäter 8 x 8 meter och är lätt att hitta. Ett tiotal meter väster om fyrtornsgrunden finns ännu rester av fundamentet till maskineriet vid bergbanans övre station. Det finns också i sluttningen några rester av fundament som bar upp banan.

Rätt skall vara rätt! Linbanan och bergbanan var alltså två helt från varandra fristående arrangemang.

För detaljuppgifter tackar jag Mats Fröier och Staffan Lillienberg.

Bilden nedan (och många fler) från både linbanan och bergbanan finns i Stadsmuseets bildkatalog på nätet med adressen http://carlotta.gotlib.goteborg.se/

Göteborgska kolportageromaner

På kort tid har två tryckalster kommit mig att gräva något litet i de göteborgska kolportageromanernas historia. Dels kom jag över en inbunden årgång av Göteborgs-Följetongen från 1904-05, dels ropade jag på senaste västgötaauktionen in en volym, i oväntat prydligt skick, innehållande Göteborgs Mysterier och dess fortsättning (eller om det nu var början, se nedan).

Begreppet "kolportageroman" (av latinska comportare = forsla och franska colporter = försälja under kringvandring) står för en typ av underhållningslitteratur, som utvecklades i mitten av 1850-talet och hade sin blomstringstid i Sverige mellan 1890 och 1910. Karakteristiskt är att dessa texter utkom häftesvis och oftast såldes genom ett abonnemangsystem, ibland kunde de sammanföras och ges ut som romaner - eller romaner ges ut som häften, uppfinningsrikedomen bland författare och förläggare var stor. Inte sällan dyker samma texter upp under olika titlar, ibland tryckte man bara om titelsidan (med en ny titel). Innehållsmässigt rör det sig vanligen om de mest förfärliga historier, där dagsaktuella sensationer, grova förbrytelser, liderliga kärleksförhållanden, kolsvarta bovar, ljushyllta oskyldiga kvinnor, våld och ond  bråd död blandas i kapitel efter kapitel - inte sällan kom den samlade texten upp i över tusen sidor. Det är läsning för "enkelt folk" som i många fall säkert inte hade många andra möjligheter till litterär underhållning.

Utgivare av Göteborgs-Följetongen var densamme C.R.A. Fredberg (1863-1933) som idag är mest känd för sitt trebandsverk Det gamla Göteborg. Även om denna personligt skrivna och detaljrika skildring av det gamla Göteborgs historia blev hans främsta gåva till eftervärlden, så omfattade hans litterära produktion mycket annat - från ungdomsdikter, flera hemska romaner, helgtidskrifter typ Påsken, Pingsten m fl, flitigt bedriven journalistik och revyförfattande, ja till och med två helaftonspjäser Lars Gathenhjelm och I Ostindiska kompaniets dagar. Ibland, kanske när han bredde på som värst, uppträdde han under pseudonym, t ex när Böljans dotter eller Smugglarbandet på Djäfvulsskäret (1888-90) angavs författad av Dargar Göte. Göteborgs-Följetongen, som utkom ären 1903-08 gav nog Fredberg mer bekymmer än inkomster, det var en ständig press att få ut ett 16-sidigt häfte varje vecka. Trots att man till stor del tryckte av tidigare utgivet material så bar det sig inte i längden.

Fredberg skrev själv en hel del av materialet. I de årgångar jag kom över finns bl a den fruktansvärda Vålnaden på Gula Brickan författad av Peter Bull & Co. (förmodligen pseudonym för Fredberg själv) och Majlidens ros. Men där finns också romaner med Stockholmsmotiv, t ex Den röda hästskon eller Pärlstickargrändens hemlighet med Karl Benzon som angiven författare och i varje nummer finns med ett par illustrationer, med tydlig angivelse av vilken berättelse de hör till. Förmodligen också av ekonomiska skäl återkommer bilderna med ungefär ett halvårs mellanrum. Efter 52 nummer kom Gula Brickan äntligen till slutet. Och slutet blev trots allt i dur

Med dessa ord tryckte han en varm kyss på hennes läppar. Därute sjöng lärkan allt högre och solen lyste med rikare glans. Den nya vårdagen gaf löften om att inga skuggor af det förflutna mera skulle falla öfver deras lif.

Men numreringen är förvillande och visar sig bero på att redaktionen räknar ett år (=52 nr) från september till september. Nr 1-16 är således 2:a årgången (1904), nr 17-52 3:e årgången (1905). Man noterar vidare att det sällan framgår av de tryckta häftena vem som är upphovsman till följetongerna, och aldrig vem som är redaktör eller ansvarig utgivare.

Hur det egentligen förhåller sig med de Göteborgska Mysterierna och Hemligheterna är det inte heller så lätt att avgöra. Mitt exemplar inleds med Göteborgs Mysterier, romantiserad skildring ur Göteborgslifvet från början af detta århundrade, omfattande 527 sidor och med tryckår 1895. Därefter följer Göteborgs Hemligheter, romantiserad berättelse ur Göteborgslifvet. 2:a delen, Till en blodbefläckad hemlighet, omfattande 336 sidor och med tryckår 1891. Någon författare till den första delen anges inte, däremot att "Bearbetning och lokalisering" skett "af A-n; som författare till andra delen anges "Zoé", vem det nu är.

På UB i Göteborg finns två volymer, den ena betitlad Göteborgs Mysterier, den andra Göteborgs Hemligheter. Samma texter finns i båda volymerna och är också identiska med mitt exemplar, men titelsidorna är omkastade, så Hemligheterna har blivit Mysterier och tvärtom. Även tryckåren växlar, det förefaller som dessa texter första gången gavs ut 1890. "A-n" och som det heter på en annan titelsida "O. A-n" står förmodligen för Olof Andrén, vars förlag givit ut en av volymerna. Bakom pseudonymen "Zoé" anger både Dag Hedman och Dan Korn att göteborgsredaktören Johan Anshelm Häthén döljer sig. Hedman har flera exempel på Häthén och Andréns kompanjonskap i kolportagegenren, bl a författade och utgav de Dödsdömd eller På schavotten och i fängelset (1891-92), totalt omfattande 1.432 sidor; den texten utkom senare i nya emissioner med än mer upphetsande titlar, först Gisela eller En hemlighetsfull börd, och sedan för tredje gången som Furstinnan af Frankenthal eller Jägmästarens dotter. Ja det är sannerligen inte lätt att hitta rätt bland de omtryckta och med skiftande titlar och författare försedda texterna. Det enda man kan trösta sig med är att - vad än titeln säger - så döljs inga litterära upplevelser där bakom. Det är möjligen läsbart men definitivt inte njutbart för en nutida läsare.

_______________________________________

Dag Hedman: Den svenska kolportageromanen - en kort presentation och probleminventering. I Dag Hedman (red.): Brott, kärlek, äventyr. Lund, 1995.

Johannes Vretblad: Fredbergiana. En krönika om en krönikör. Göteborg, 1957.