På bokhandelsdisk och nattduksbord för 50 år sedan (3)

För tredje gången tillåter jag mig att göra en nostalgisk resa till vad som publicerades och "låg på bokhandelsdisken" för 50 år sedan, kompletterat med vad jag själv läste det året. Till hjälp har jag liksom tidigare haft dels Wettergrens bokhandels "Julprogram", dels mitt eget, sedan oktober 1959 kontinuerligt förda, register över inköpta böcker.

 

För att avverka bestsellerlistan först (det fanns verkligen sådana i Sverige för 50 år sedan, vart tog de vägen?) så erbjöd 1964 inte några sensationer. I topp för tredje året i rad låg Per Anders Fogelström med sin nya stockholmroman Minns du den stad, såld i 65.000 exemplar. Sedan följde som så många gånger tidigare deckarförfattarna Maria Lang och Stieg Trenter (men deras bästa tid var över) och kåsörerna Cello och Kar de Mumma. Nytt var dock att Tage Danielsson efter ett par böcker, som kanske var för studentikosa för en stor publik och som sålt ganska måttligt, nu fick en stor framgång med Sagor för barn över 18 år. Längre ner på den officiella listan fanns Herbert Tingsten, Pär Lagerkvist och Sara Lidman. Pocketböckerna hade nu i Sverige fått ett gediget fäste och flera nummer gick ut i upplagor om 100.000 ex. Allra störst intresse väckte Lars Görlings 491, den sålde som pocketbok i smått otroliga 315.000 exemplar. Där ser man vad publicitet och medial uppståndelse kan betyda; personligen tyckte jag de litterära kvaliteterna var högst måttliga.

 

Kanske inte det största året för blivande klassiker

Det är få av titlarna i 1964 års produktion som känns som bestående klassiker. Men PO Enquists Magnetisörens femte vinter, Lars Forssells skådespel Galenpannan och Gunnar Ekelöfs Om hösten har kanske stått sig. Och Göran Palms diktsamling Världen ser dig problematiserade diktarens roll i världen och har i alla fall blivit ihågkommen för några rader

 

                                       Jag står framför havet.

                                       Där är det.

                                       Där är havet.

                                       Jag tittar på det.

                                       Havet. Jaha.

                                       Det är som på Louvren.

 

Av översättningarna stod två i särklass bland mängden av underhållningsromaner. Dels kom första bandet ut av Gunnel Vallquists översättning av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Det var väl på tiden, drygt 50 år efter första utgivningen. Jag minns att jag - ivrig att försöka hitta storheten i det skrivna - kämpade länge med första delen, beundrade barndomsskildringen och hur kombinationen av lindblomste och madeleinekaka fungerade som framkallare av undanträngda minnen, men kom aldrig vidare i de andra delarna av sjubandsverket.

 

Hemingway, Göran Palm och Tage Danielsson. Blandad men läsvärd kompott. Tage Danielssons mest berömda saga, den om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs även den 1964, men var inte ursprungligen inkluderad i Sagor för barn över 18 år utan gavs ut som en separat julhälsning från förlaget Wahlström & Widstrand.

För mig personligen var Ernest Hemingways En fest för livet en betydligt större läsupplevelse. Den utgavs i svensk översättning samma år som den postuma engelskspråkliga upplagan, tre år efter författarens självmord. Boken är baserad på dagboksanteckningar från Hemingways år med sin första hustru i Paris på 1920-talet och ibland är det så att böcker också söker sina läsare. Nygift, omsorg om den lilla familjen, de enkla villkoren, i början av karriären, lusten men samtidigt mödan att skriva, jag kände igen mig

 

Jag arbetade alltid ända tills jag hade fått något klart och slutade alltid när jag visste vad som skulle hända härnäst. På det sättet var jag säker på att kunna fortsätta nästa dag ... Det enda du behöver göra är att skriva en enda sann mening. Skriv den sannaste mening som du känner till. Så till slut brukade jag skriva en enda sann mening och sen fortsätta med den som utgångspunkt. Då blev det lätt för det fanns alltid en sann mening som jag kände till eller hade läst eller hade hört någon säga.

 

Men det fanns annat som också småningom visade sig hålla för omläsningar. John le Carrés första riktigt betydande spionroman Spionen som kom in från kylan kom nu i översättning och flera av Raymond Chandlers deckare kom i nya upplagor.

 

Böcker som vållade debatt

Ett par böcker som orsakade våldsamma reaktioner i press och media var Ingemar Hedenius Om dödshjölp och Lars Ullerstams De erotiska minoriteterna. Båda var tidigt ute med inlägg i frågor som fortfarande föranleder hetsiga diskussioner. Spionen Stig Wennerström hade gripits vid midsommar året innan och nu publicerades rapporter både från en juristkommission och från en parlamentarisk nämnd, snårig men spännande läsning. Femtio år efter första världskrigets utbrott kom Jan Olof Olsson ut med första delen 1914 av sin trilogi om kriget. I år har Peter Englund uppmärksammat 100-årsminnet av samma händelse med en bok med samma titel.

 

Ytterligare en skrift som under 1964 vållande ett betydande hallyballoo var 140 läkares hemställan till Konungen om åtgärder för färstärkt karaktärsfostran m.m. Med ett halvt sekels distans får man väl se detta som en sista krampryckning från delar av det mörkblå konservativa etablissemanget; det skriften främst riktar sig mot är kulturradikalismen, införandet av sexualundervisning i skolorna (borde enligt författarna döpas om till "familjekunskap") och den allmänna slappheten och lössläpptheten hos ungdomen.

 

Läget är alarmerande ... den tilltagande promiskuiteten är ett av många tecken på en fortskridande moralisk och andlig nedgång ... den ödesdigra förvirringen i tankesätt och livsföring på det sexuella området sammanhänger med upplösningen av personlig och samhällelig disciplin över huvud taget. Kaotiska förhållanden mellan könen hota samhällets vitalitet och hälsa och äro därför ingalunda individernas ensak. Sociologiska och historiska undersökningar ha visat att det finnes ett tydligt samband mellan, å ena sidan, kulturernas uppgång och förfall, och å den andra, fasthet och löslighet i det sexuella förhållningssättet.

 

Ytterligheterna möttes i bokfloden 1964. De 140 läkarnas "hemställan till Konungen", katalogen till Moderna museets utställning Amerikansk pop-konst: 106 former av kärlek och förtvivlan (inköpt för 5 kr, idag saluförd på nätet för det 100-dubbla priset) samt Ullerstams bok om erotiska minoriteter, utgiven på Zindermans förlag i Göteborg.

Annan läsning

I min egen värld fick några andra böcker stor betydelse. Inför den första av många försommarresor till Gotland köpte jag den nyutkomna Johannes Lids Norsk og svensk flora med teckningar av hans hustru Dagny Tande Lid. Den blev sedan en mångårig följeslagare i de floristiska övningarna. På våren hade Pontus Hulthén på Moderna museet i Stockholm blivit riktigt varm i kläderna och producerade den uppmärksammade utställningen Amerikansk pop-konst: 106 former av kärlek och förtvivlan. Alla var där och imponerades och förvirrades, så även jag vid ett stockholmsbesök. Det var första gången Jim Dine, Roy Lichtenstein, Claus Oldenburg och Andy Warhol presenterades för en svensk publik. Hela hösten 1964 läste jag en kvällskurs i ryska på universitetet, men kom tyvärr aldrig längre än till enkla meningar och viss läsförståelse, jag har dock kvar Steinitz Lärobok i ryska och mina ryska lexika, någon gång har de väl kommit till användning.

 

Mycket göteborgsanknuten litteratur utkom inte detta år. Kjell Hjern gav dock ut en "bilderbok" i stort format med titeln Ett svunnet Göteborg och Eva von Zweigbergk och Björn G. Breitholtz en något mindre text-och-foto-bok Litet Göteborgsalbum. Claes Krantz bidrag till julhandeln hette detta år Hemma vid havet. Den var dock till största delen en återutgivning av två tidigare bohusböcker. Möjligen kan man också notera att Peter Heimann, debattglad kirurg på Sahlgrenska, gav ut en liten bok med titeln Bättre sjukvård.