Helsning till Göteborg

Träffade nyligen på ett litet fyrsidigt häfte med titeln Helsning till Göteborg den 14 Juni 1869. Det innehåller förutom titelsidan endast en fyra strofer lång hyllningsdikt, som i tämligen svulstiga, högstämda men för tiden karakteristiska vändningar hyllar Göteborg. Bättre stad finns inte! Eller i varje fall fanns - för den uppsalastudent som nu återsåg fädernestaden. Så här kunde det låta:

            I Göteborg, på Vesterhafvets strand
            Der tryggt det gamla Göta lejon hvilar
            ...
            Hur stolt, hur skön i sommarsolens glans
            Du bär, o Göteborg, behagets stämpel!
            Och dina parker vira grön en krans
            Omkring palatser, monument och tempel.
            ...
            Hell Göteborg! En heder för vårt land,
            En mönsterstad - ett hem för idogheten.
            Här sluter rikedomen ej sin hand,
            ty den förenas skönt med gifmildheten.
            Och uti vetenskapens fria stat
            Du står i spetsen såsom maecenat
            Och ömt du vårdar konstens helga flamma.
            Hell Göteborg! Gå framåt som förut
            Och hvila ej på lagern en minut -
            Blif mer, blif större, men ändå detsamma!

Hyllningsdikten är undertecknad Ludv. Essén, ett för mig tidigare helt okänt namn. Av versen framgår att den tillkommit med anledning av ett besök i staden av - förmodligen - studenter från Uppsala: "Ifrån den strand, som smeks af Fyris våg/Från Odins gamla lund, så rik på minnen/vi dragit ut på fredligt vikingtåg". Efter lite letande visar det sig att författaren, Ludvig Essén, var född 1847 och uppvuxen i Göteborg. Efter avslutad juridisk utbildning i Uppsala och tingstjänstgöring återkom han till Göteborg där han sedan under ett par decennier verkade i ledande juridiska positioner. Han blev stadsnotarie 1884 och ett år senare justitierådman. Han gjorde sig känd som "en synnerligen begåvad och framstående jurist". Vid sidan av sin domartjänstgöring verkade han som sekreterare i flera kommunala styrelser och nämnder och han var under drygt 10 år lärare i handelsrätt och stadskunskap vid Handelsinstitutet. Under ett par år var han också Göteborg representant i Riksdagens andra kammare. På grund av tilltagande sjuklighet tog han avsked 1906. I sin minnesruna skriver Otto Nordenskjöld om att han fått i arv "ett disharmoniskt sinne, vars bristande jämvikt till sist skulle föra honom utanför de skarpt markerade gränser, där det normala arbetslivet måste levas". Mycket mellan raderna! Efter en lång tids "svår nervsjukdom" avled han 1918.

Till vänster det lilla häftet Helsning till Göteborg, utgivet 1869 och till höger den privattryckta samlingen tillfällighetspoesi med titeln Från ungdomens dar, som Essén gav ut 1891.

En lyrisk rådman
Det visar sig dock att den gode rådmannen också odlade en lyrisk ådra, möjligen hade han ärvt litterära anlag av sin morbror, Herman Bjursten (1825-1866), som var skald och romanförfattare, i Svenskt biografiskt handlexikon noterad för en "oförtruten skriftställarverksamhet i alla möjliga riktningar". 1870 skrev Essén, då fortfarande student i Uppsala, ett "sorgespel i fyra akter" med den måttligt upphetsande titeln Sigurd Olofsson och belönades faktiskt för detta med andra pris av Svenska Akademien samma år. Det är oläsbart idag, kärlek och vänskap och ovänskap och olycklig utgång i högtravande poetiska formuleringar.

På Svenska Akademiens sammanträde den 20 december 1869 emottog den unge Essén sitt pris av den sittande direktören, greven Henning Hamilton (det var inte han med Hamiltons blandning, men däremot huvudmannen i den s k Hamiltonaffären långt senare, där ekonomiska oredligheter tvingade honom att lämna sin plats i Akademien, liksom landet). Hans ord till pristagaren är värda att återges i sin helhet.

Min herre! Okänd för Akademien, och troligen lika okänd för den allmänhet, som bevistar hennes sammankomst, framträder Ni, vid unga år, med väl förberedda studier av stora mönster och med lyckliga anlag för språkets behandling. Man kan hos Eder finna vissa emottagna intryck, äfven från den odödlige Shakspeare, men ingen slafvisk efterbildning vidlåder eder behandling af ett fosterländskt ämne. Den kraft och den ledighet, hvarmed Ni rörer Eder inom ett för Er ännu nytt område, hafva synts Akademien fullt uppväga de betänkligheter, hon i andra afseenden kunnat hysa. Såsom det första profvet af eder författareförmåga, är det ännu mera förtjent af det bifall, hvilket det är mig en sann fägnad att offentligen få uttala.

Ett par decennier senare, när han var väl etablerad som rådman i Göteborg, lät han utge en liten samling tillfällighetspoesi Från ungdomens dar (1891). För att inte förhäva sig markerar han att verserna är tryckta som manuskript i endast 150 exemplar, sannolikt för utdelning till anhöriga och vänner, och i företalet betonar han att "författaren har ej ringaste anspråk på skaldeära". De flesta av dikterna har tillkommit i anslutning till festligheter i Göteborg och här återfinner vi också Helsning till Göteborg, här omdöpt till Till Göteborg och med upplysningen att den tillkommit "vid en fest på Lorensberg den 11 juni 1869 för Upsalas, Lunds och Köpenhamns studenter, hvilka voro på väg till det nordiska studentmötet i Christiania".

Kyrkklockorna i S:t Pauli
Intressant nog återfinns bland stroferna i diktboken även de två versifierade inskriptioner, som återfinns på kyrkklockorna i S:t Pauli kyrka i Göteborg. Kyrkan invigdes 1882, klockorna är gjutna året innan. På den stora klockan står det

        Med klingande tunga det budskap jag bär
        Till gamla och unga: Si Herren är när!
        Hans sabbat är inne, håll upp med er id,
        Och helga ditt sinne från oro och strid!

        Om Anden dig väckte till ånger och tro,
        Du jägtande slägte, här finner du ro.
        Lär bedja och vaka och viljan stärk,
        Gack sedan tillbaka och verka Guds verk!

Och på den lilla klockan:

        När morgon tänds och dag blir ny,
        Till stilla bön jag ljuder!
        När solen göms i aftonsky,
        Till lof och tack jag bjuder.

Jag har inte hittat någon uppgift om varför just Ludvig Essén anlitades som författare till verserna på S:t Pauli kyrkas klockor, men förmodligen var han känd som en poet, som kunde åstadkomma högstämda formuleringar i de mest skilda sammanhang, kanske fanns också någon annan koppling till församlingen. I juristkarriären hade han då inte hunnit längre än till positionen som vice häradshövding. Men han var ju prisbelönt av Svenska Akademien.

Nordenskjöld, Otto: Minnestal i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle 1931.
Nekrologer i Göteborgs-Posten och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 juni 1918.
Svenska Akademiens handlingar för år 1869.