Med bibliofiler i Skottland

Under en händelserik vecka i september hade jag tillfälle att följa med "The Wargentin Bibliophile society" - med Hagströmerbibliotekets nestor Ove Hagelin som aldrig sinande kunskapskälla i centrum - på en rundresa bland skotska bibliotek och bibliofila rariteter. Inte skymten av någon Göteborgiana, men starka upplevelser för alla med ett vidare intresse för bok- och bibliotekshistoria.

Förundrade lyssnar de bibliofila resenärerna till berättelsen om lånebiblioteket i Innerpeffray

Resan hade på ett föredömligt sätt arrangerats och förberetts av Christian Irhammar, antikvarisk bokhandlare och reseledare från Sjöbo. Gruppen bestod av ett 20-tal "bokmänniskor", de flesta boksamlare i någon form, alla med stort kunnande inom sina specialområden och ett gemensamt brett bokintresse. Under en hel vecka reste vi runt bland privata och offentliga boksamlingar och vi fick se mycket som de flesta av oss aldrig hade sett förut - och vi tilläts nästan överallt att själva få bläddra i rariteterna. Trots att jag genom åren varit mycket i Skottland och har en dotter i Edinburgh så var många av platserna vi besökte nya för mig. Och i bibliotekens värld, liksom i Skottland i övrigt, känner man hur historien lever stark; det är ett land som minns både sina segrar och nederlag, som slår vakt om sina stolta traditioner och där i dessa dagar värnandet om särarten och förhoppningar om förnyad självständighet formar politiken.

Abbotsford
Vi inledde med ett besök på Sir Walter Scotts magnifika egendom Abbotsford, som ligger några mil söder om Edinburgh. Det är väl inte många som idag läser Scott, men i sitt hemland är hans minne påtagligt närvarande: han sitter staty i det gotiska schabraket vid Princes Street i Edinburgh och han står på en hög pelare på George Square i Glasgow. Han förnyade romankomsten i början av 1800-talet med sina på folksägner baserade skildringar av livet i de skotska högländerna, man kan säga att han skapade bilden av "the noble highlander". Han samlade ett mycket stort bibliotek, till stor del var det ett arbetsbibliotek, bl a innehåller det en stor samling av litteratur om häxor och "witchcraft". Han samlade också allt som hade anknytning till den skotska historien, reell eller inte. På hedersplats i biblioteket ligger den lilla "pocket book", som en gång skall ha tillhört Flora Macdonald, legendarisk gestalt som hjälpte Bonnie Prince Charlie fly undan sina fiender på Skye, båda figurerar i Scotts första roman, Waverley från 1824..

Bilder från Sir Walter Scotts Abbotsford. Huvudbyggnaden från 1824 i vad som senare kom att kallas "baronaial style". Rummen är överlastade med föremål, som belyser skotskheten och den skotska historien. Presentation av biblioteket med dess 9000 volymer. Porträttbyst av skalden själv. Den lilla handväskan, som skall ha tillhört Flora MacDonald. 

 

Lånebiblioteken i Innerpeffray och Leighton

Två märkliga och förvånansvärt välbevarade lånebibliotek med rötter från slutet av 1600-talet fick vi tillfälle att besöka. Biblioteket i Innerpeffray, beläget vid floden Earn i lantlig trankil miljö, är grundat 1680, av godsägaren och lorden David Drummond, som ursprungligen ställde 400 böcker ur sitt bibliotek till sina sockenbors förfogande. Det är värt att notera att läskunnigheten då var hög i Skottland, jämfört med t ex England. Efter hand kunde bokbeståndet utökas. Den nuvarande biblioteksbyggnaden är något yngre, från 1762. Märkligast av det som ryms i biblioteket är kanske den bevarade obrutna, handskrivna utlåningskatalog som täcker mer än tvåhundra år, från 1747 till 1962.

 

Innerpeffrays exemplar av Ascanius: The Young adventurer från 1746. Det är egentligen en översättning av ett tryck som cirkulerade vid det franska hovet efter det skotska jakobitupproret 1745, segern vid Prestonpans, det förfärliga nederlaget vid Culloden och "Bonnie Prince Charlies" flykt genom högländerna, till Hebriderna och småningom till Frankrike.

 

Ännu äldre än biblioteket i Innerpeffray är Leighton Library, som ligger alldeles intill katedralen i Dunblane, som i sin tur ligger ett par mil NV om Stirling. Detta bibliotek, som gör anspråk på att vara det allra äldsta lånebiblioteket i Skottland, grundades av Robert Leighton (1611-84), biskop i Dunblane och senare ärkebiskop i Glasgow och finns kvar i den ursprungliga byggnaden från 1687, nyligen fint renoverad. Här fanns många dyrbarheter att beskåda och det var fantastiskt att se den över 300 år gamla samlingen i dess till stor del ursprungliga skick.

 



Bokskatter

Vi hade möjlighet att besöka flera av de skotska universitetsbiblioteken och överallt se framplockade dyrbarheter, som sakkunnigt förevisades. Vi var först i St. Andrews, det äldsta skotska universitet med anor från 1413, sedan i Glasgow och slutligen i Aberdeen. Överallt fick vi se ett urval av det mest spektakulära ur bokbestånden. Samlingen på universitetsbiblioteket i Glasgow, som ligger intill det stora och berömda Hunterian museum, omfattar t ex över tusen inkunabler och många ännu äldre handskrifter. Allra mest - arkitektoniskt och funktionellt - imponerade det nybyggda universitetsbiblioteket Sir Duncan Rice Library i Aberdeen, ritat av den danska arkitektfirman Schmidt Hammer Lassen.

 

 

Sir Duncan Rice var född aberdonian 1942, men under flera decennier verksam i USA, kallades hem som rektor för det 500-åriga universitetet i sin hemstad i slutet av 1990-talet och ägnade mycket av sin kraft åt skapandet av det nya biblioteket, som fått hans namn. Här fick vi inte bara se böcker från 1200-talet och framåt utan blev också guidade runt i bibliotekets avdelningar för bokvård, klimatsäkrade rum och olika låneavdelningar. Mycket imponerande!

 

Handskrift från 1300-talet i Glasgows universitetsbibliotek och en holländsk tidebok från tidigt 1400-tal i Aberdeen-bibliotekets samlingar. Underbart välbevarade handmålade illustrationer till texten.

Slottsbibliotek och institutioner

Vi hade också tillfälle att se biblioteket i Castle Fraser utanför Aberdeen, numera ägt och förvaltat av National Trust of Scotland. I Edinburgh besökte vi både The Royal College of Physicians med stora boksamlingar, delvis med karaktär av arbetsbibliotek, och The Signet Library, som kanske mer imponerade som bibliotekslokal än för de enskilda dyrbarheterna. Men en underbar miljö att äta lunch i numera.

 

De imponerande bibliotekslokalerna i Signet Library i Edinburgh. James Parkinsons beskrivning från 1817
av "shaking palsy", den sjukdom som småningom fick bära hans namn; från Royal College of Physicians' bibliotek.

En av de definitiva höjdpunkterna under resan var besöket i biblioteket hos Royal Botanic Garden i Edinburgh. Här fick vi ta del av ett urval av samlingarna, inte bara böcker, underbara planschverk och manuskript utan också teckningar, resedagböcker, fotosamlingar, kartor och herbarier.

 

Hortus Medicus Edinburgensis, or a Catalogue of the Plants in the Physical Garden of Edinburgh, tryckt 1683, den första beskrivningen av den botaniska trädgården i Edinburgh, ännu idag en stor upplevelse, fylld av skönhet och historia.

Ja, mycket mer hann vi faktiskt med under en kompakt vecka: besök i flera gamla katedraler, lunch i The Willow Tearoom, ett av Charles Rennie Macintosh's arkitektoniska mästerverk, kringvandring i det på senare år mycket omtalade Rosslyn Chapel och inte minst prövning av ett antal malt whiskys under kamratligt bibliofilt samtal.

 

Resans nestor, Hagströmerbibliotekets mångkunnige bibliotekarie Ove Hagelin.