Thomas ådagalade allt från sin första kontakt med Sverige ett stort intresse och engagemang för vårt land. När han första gången kom hit var han endast 23 år, men han lärde sig snabbt tala flytande svenska och översatte bl a Viktor Rydbergs Den siste atenaren. Bland hans första projekt var vidare att uppmuntra svensk-norsk emigration till hans hemstat i USA, Maine. Han skriver "Besides all other reasons, I believe these honest, pious, plodding Swedes would form an excellent balance to the fickle, merry, light-hearted Irish, who are now crowding in such goodly numbers to our shores". 1870 lyckades han också skapa en koloni av svenskar i norra Maines "vilda skogar", där han också själv bodde en tid. Kolonien kallades förstås New Sweden och tillväxte senare genom ytterligare invandringar.
W.W.Thomas uppehöll viktiga positioner i sin hemstat och var också mycket populär bland skandinaver i USA som helhet. Han var huvudtalare när 250-årsminnet av Delaware-kolonien firades 1888 och han fick förtroendet 1890 att föra John Ericssons stoft åter till hemlandet. Han var en ofta anlitad föreläsare om "Sverige och svenskarna" på olika håll i USA. "Mer än någon annan infödd amerikan har Thomas förvärfvat kännedom om Sverige samt gjort det kändt och aktadt i Amerika" skriver Nordisk familjebok i sin andra upplaga. - Han gifte sig till yttermera visso 1887 med en svenska, Dagmar Törnebladh, och när hon avled 1912 äktade han hennes yngre syster Aina .
Under sin andra period som ambassadör i Stockholm skrev han samman minnen och upplevelser från sina besök i Sverige och kontakter med svenskar, såväl i de högsta kretsar kring konungen Oscar II som under sina många resor i vårt land. Boken kom samtidigt (1892) ut i USA under titeln "Sweden and the Swedes" och i Sverige under titeln "Från slott till koja".
Det besök i Göteborg som han berättar om ägde rum 1883
Först hägrade fram ur hafvet en liten blå prick öfver babords reling. Det var Marstrands fästning, som tronade på sin klippbrant ... vi letade oss fram genom en labyrint af klippskär ... vi seglade uppför elfven förbi det övergivna fästet Elfsborg, som tronade på sin klippö, förbi den uppblomstrande badorten "Långedrag" på bergssluttningen, der en liten grönskande trädgård liksom skyler sig bakom en väldig stenmur ... vi foro förbi stora fyrkantiga staplar af plankor längs efter Masthuggets strand och gledo så in i Göteborgs lilla lugna hamn.
Författaren - som alltså tidigare vistats i flera år i Göteborg - gläds nu åt att "än en gång vandra på Göteborgs breda, jämna och väl stenlagda gator, att luta sig öfver räckena på dess vackra granitbroar och skåda ner i det mörka, lugna vattnet i de vida kanaler som löpa fram midt igenom och längs dess förnämsta trafikleder". Han noterar att Göta Källare ligger kvar men att "det lilla vattenfallet, som satte den gamla quarnen i gång, hade blifvit flyttadt några hundra fot längre uppåt strömmen och det gamla quarnhjulet hade gått till ro". Det lilla badhuset hade försvunnit från Brunnsparken men där nu spelade nu en vacker fontän. Och han fortsätter
Vid middagstiden marscherade vaktparaden , såsom förr, från kasernen öfver de breda hamngatorna, och då den lilla truppen af kraftfulla unga artillerister i blå uniform och byxor med svarta glänsande skinnbeslag kom tågande under starkt skrammel och klingande af sablar och sporrar, stodo bondflickorna med sina breda ansigten, med sjaletter på hufvudet, blickade, som förr, med ett gillande småleende på soldaterna och reste sig på tå, i det de markerade takten till musikens toner och gnolade för sig själfva, medan de satte hälarna ned i marken.
Vänner tar med resenären på en tur i stadens centrum och i omgivningarna. Man far "långs den breda Kungsportsavenyen emellan långa rader af ståtliga byggnader, lika rikt utsirade med ornamenter och lika imponerande som något hus i Paris eller Newyork".
Vi åkte vidare den gamla "Danska vägen" rundt, förbi Örgryte lilla vitrappade kyrka med dess fyrkantiga tvärt afhuggna torn och den tysta kyrkogården, omkring hvilken en muntert sorlande bäck löper, och vidare förbi präktiga landtställen med slätklippta gräsplaner och väldiga gamla ekar. Danska vägen går ut på landet och leder tillbaka till staden efter att hafva gjort en sväng af nära en half mil, på den taga de goda göteborgare, när de äro bortbjudna på middag, sin förmiddagspromenad. - Vi spisade middag på Lorentzberg. Huru trefligt var det icke att än en gång befinna sig i smörgåsbordets land, där man kan gå till ett sidobord och breda sin smörgås samt lägga en fet skifva rökt halmstadlax därpå och vandra omkring i rummet, ätande och pratande en hel qvarts timme innan man sätter sig till bords!
Sedan besöker den gode Thomas Trädgårdsföreningen, beskådar den yppiga växtligheten i Palmhuset, lyssnar till musikkåren som spelar från sin paviljong och noterar folklivet:
Huru hela den göteborgska världen vandrar förbi på den breda, sandade promenaden. Där gå långa, bleka och smärta flickor, förnäma och rika, med moderna hattar för dagen, från hvilka vingar skjuta upp, liknande vingarna på Odens hjälm. Där vandra ock grinande bondflickor med ingenting annat på hufvudet än en svart silkessjalett, som, knuten under hakan, faller ned på deras breda skuldror i form af ett V med långa fransar.
Han besöker domkyrkan, beskådar folklivet på Drottningtorget och gör också en utflykt med ångbåten till Billdal, där han möter vem om inte Viktor Rydberg. Och sista kvällen i Göteborg gör han en tur till Hisingen. Han konstaterar att "den gamla färjan, som en färjkarl plägade i sakta mak med tillhjälp af en järnkedja hala öfver till andra sidan" är försvunnen och ersatt med en "stilfull bro". Han är inviterad till S.A.Hedlund, som möter honom med utsträckta händer och ett välkomnande leende:
Du skall nu få se, att jag gjort dig odödlig, sade vår värd och förde mig till en lodrät bergvägg, som reste sig i ena änden af trädgården, och se! - på klippväggens släta yta, öfver hvilken vildt vin slingrade sig, var mitt namn inristadt tätt invid Fredrika Bremers och Victor Rydbergs. - Här, sade doktor Hedlund, låter jag inrista namnen på de gäster, hvilka jag vill göra lika oförgängliga som klippan, och, tillägger han med en blinkning, jag är säker på att du förlåter mig att jag icke till ditt namn gjort den öfverflödiga tillsatsen 'Junior', om du besinnar att det kostar mig en krona bokstafven att öfverlemna dig åt eftervärlden.
Ja den gode William Widgery Thomas J:r har verkligen mycket att berätta om livet i Sverige åren kring 1870-80, han har varit "överallt" och kan redogöra i detalj både för hur audiensen för Oscar II gick till, om seder och bruk kring midsommar och jul, om hovlivet och förnäma middagar, om jakt och fiske längs östersjökusten och inte minst om resor som han gör i Bohuslän, där han lämnar intressanta och läsvärda upplysningar om livet i Marstrand och Lysekil. Hans bok rekommenderas verkligen till läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar