Det är nästan ofrånkomligt att följa upp föregående inlägg med att beskriva den inskription, som än i dag återfinns på en av slutpunkterna för vattenledningarna från Kallebäcks källa, nämligen Domkyrkobrunnen. Så här står det
NÄR DIG LEKAMLIG TÖRST
TILL JORDISKT WATTEN DRIFVER
LÅT SJÄLEN NJUTA DET
SOM LIFSENS KÄLLA GIFVER
DET ENA HAR DU HÄR
SÖK TEMPLET SOM DÄR STÅR
ATT BLIFVA UNDERVIST
HUR DU DET ANDRA FÅR
Versens innebörd är väl inte helt solklar, men det förefaller som författaren har sett som sin uppgift att förmedla till den som hämtar vatten ur kranen, att också annan törst finnes där den näraliggande helgedomen gärna står till tjänst.
Tappstället vid Domkyrkan var ett av de tre möjligheterna att få del av kallebäcksvattnet som skapades, när vattenledningen drogs fram i sina trärör till staden innanför vallgraven 1785-87. Urspungligen fanns vattenkranarna i den södra domkyrkoväggen mot Kungsgatan, men 1816 flyttades de till ett nyuppförd liten byggnad (källhus?) i Västra Hamnen mitt för Domkyrkan. När kanalen lades igen 1903 flyttades det en bit närmre kyrkan och ytterligare en bit närmre 1967. Tappställen fanns också vid den imposanta vattenreservoaren, som fram till 1899 stod vid det som senare blev Kungsportsplatsen, ungefär där vi idag har Carl IX:s staty, och vid Stora Torget/Östra Hamngatan.
På nedanstående bild kan man se hur källhuset tedde sig 1890. På bilden ser man också en av de värmestugor för stadens kuskar, som Beatrice Dickson på Överås donerade pengar till och lät uppföra. Hon var säkert mån om att kuskarna inte skulle frysa, men kanske framför allt att de inte skulle besöka någon näraliggande ölstuga för att värma sig - hon vigde sitt liv åt att värna sedligheten och bekämpa alkoholmissbruket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar