Det fanns under mellankrigstiden ett judehat inom icke obetydliga kretsar av den svenska befolkningen, inte minst i Göteborg. I november 1923 bildades här Svenska antisemitiska föreningen med målsättningen att sprida rasistiska uppfattningar om judar. Man kan säga att denna förening var en förelöpare till de nazistiska partier, som i Sverige tillkom på 1930-talet. Man använde sig av föreläsningar, smädeskrifter och föredragsturnéer runtom i landet. Hakkorset var föreningens symbol. Initiativtagare och föreningens ledande person under nästan ett decennium var Barthold Lundén (1878-1932), prästson, Chalmersutbildad ingenjör, musiker och publicist.
Tillsammans med sin vän, författaren Willy Grebst startade han redan 1912 tidningen Vidi. Den var till en början mest ett konservativt inriktat "boulevardblad", som skvallrade om artister och andra kändisar, klagade på modernismen i konsten och vädrade sitt missnöje mot tendenser i den lokala politiken. Tidningen såldes framför allt som lösnummer på lördagarna. I synnerhet sedan Lundén övertagit redaktörskapet efter kompanjonens död 1920 utvecklades den dock till en starkt antisemitisk publikation. För att markera tidningens ändrade karaktär döpte han om den till Barthold Lundéns Vidi. Den fortsatte utkomma fram till Lundéns död 1932.
Det är en rätt skakande upplevelse att bläddra i en årgång (1926) av tidningen. Det är både hätska utfall mot judar i allmänhet och mot enskilda personer, bland de främsta hatobjekten är Isaac Grünewald och Sven Hedin. På nästan varje sida finns uppmaningar av typen "Gynna icke juden! Gynna den svenske affärsmannen!" eller "Judedömet har segrat! Sverige är ej längre vårt!" eller "Svenskar! Den Judiska Faran är öfverhängande och för hvarje dag rycker den oss allt närmare in på lifvet!" eller "Krossa det judiska väldet!" Sommaren 1926 publicerar Lundén i fyra nummer av tidningen en "följetong" bestående av namn och adresser på affärer, fabriker och basarer med judiska innehavare. Han ber läsarna om överseende med att listorna säkert inte är fullständiga och vill ha hjälp med kompletteringar. "Och klipp åtminstone ur den och bevara den och tänk på den vid förekommande behof". I lagom tid för julhandeln presenteras sedan - på läsekretsens enträgna uppmaning - listorna i form av det ovan nämnda lilla häftet, som saluföres till ett pris av 10 öre. Det är underförstått att det lilla formatet skall göra att man ständigt kan bära listan på judiska affärsinnehavare med sig - och förstås undvika att gynna dessa.
Det som framför allt slår den som nu bläddrar igenom tidningen är två saker
För det första är det uppenbart att det tämligen vidriga innehållet i tidningen inte hindrar att ett stort antal av stadens då ledande affärer, teatrar och restauranger stödjer tidningen genom att delta med ibland braskande annonser. Där återfinns t ex Ströms, Ferd. Lundqvist, Meeths, Waidele, Kanolds, Almedahls, Carl Johnsson och Olof Asklund bland handlarna, Henriksberg, Eggers, Lorensberg och Stora Teatern.
För det andra att argumentationen, nästan till sina minsta detaljer, är igenkännbar i dagens politiska debatt. Då gällde det hatet mot judar, nu gäller det hatet (och rädslan för) muslimer. Lena Berggren skriver i en nyutkommen bok Blodets renhet: En studie av svensk antisemitism (2014):
Det finns dock nutida exempel på att resonemang som till sin uppbyggnad och i sin retorik ser ut precis som antisemitismen, men som inte i sak är antisemitisk utan istället vänder sig mot muslimer. Det har i princip skett en direkt överföring av den antisemitiska diskursens utanverk, dess konspirationstänkande, stereotyper och tankefigurer, dess retorik och tankegångar till en ny grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar